Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Självklart är det så, men skribenten hänvisade till text från försäkringsbolag, vilket jag har väldigt svårt att tro på.JAg kan tveklöst säga att minst en hund i varenda ras har blivit avlivad pga lynnesfel, skulle schäfern vara något udantag?
Men är det verkligen samma sak att ha lynnesfel som att ägaren har köpt på sig för mkt hund?
Helt klart finns många hundägare med hanteringsfel!
Sätt en schäfervalp med "blivande halvjobbig vuxenmentalitet" hos dom så har vi antagligen en vuxen hund med "lynnesfel" så småningom. Något som en hundmänniska utan större problem skulle klara av men som hundägaren inte grejar.
Då bär det iväg till avlivning, för hunden är ju farlig och ingen annan klarar av den. Känns det igen?
Jag tror, utan att siffror på det, att det är ett minimum av schäfrar som har ett så gravt lynnesfel att dom måste dödas.
LIA
Jag kan ingenstans se att just schäfer är den ras där flest avlivningar sker pga lynnesfel, lynnesfel finns inom alla raser, däremot så tillhör den bruksraserna som grupp är överrepresenterade.Försäkringsbolagen har även statistik över lynnesfel, där ersättning utgått för dokumenterad aggressivitet mot människa.
Här är tyvärr brukshundsgruppen som helhet överrepresenterad, och livskador av denna orsak utgör en stor del av det totala antalet livskador. Schäfern hör därmed till de överrepresenterade raserna men bär inte ensam ansvaret, vilket kvällspressen av och till gör sken av. Det har ibland påståtts att aggressiviteten generellt skulle bero på sjukdom.
Det finns dock inga medicinska belägg för den saken, och behandlingsförsök har visat sig resultatlösa. I stället får orsaken sökas i bristande mental stabilitet hos hundarna – ofta ärftligt betingad – och hos dåligt utbildade och ibland ansvarslösa hundägare. Det är viktigt att veta att aggressiviteten hos en annars normal hund kan vara ett tecken på att den är sjuk.
En välutbildad brukshund förutsätter en intresserad hundägare.
En sådan hund är som regel också en bra sällskaps hund och fungerar vanligen problemfritt i samhället.