Selen förr i tiden

Bukefalos 30 år!

Sryoqwe

Trådstartare
Efter alla diskussioner om hur viktigt selen är så undrar jag, hur har man gjort förr? Inte bara till hästar utan andra lantbruksdjur, typ får är ju känsliga för selenbrist och ändå har vi haft dem här ett bra tag. Det verkar som att alla (?) selentillskott nu importeras från ganska långt bort. På något vis har det ju funkat här, mer eller mindre bra, utan att importera något (antar jag?). Finns eller har det funnits något här som man har använt förr? Eller har vissa individer bara klarat sig tillräckligt bra trots selenbrist?
 
Min pappa gav tokosel på söndagar (tog bort hästen 1972 har jag för mig) och i ponnyns nuvarande stall finns en gammal skylt från ungefär samma tid med fodergivor uppskrivna. Längst ner står det nåt i stil med ”en skopa tokosel på måndagar”.
 
Jag tänker att 2010 ändå är rätt så modern tid om man jämför med hur länge man haft husdjur. Hur gjorde man 1950? 1500? Eller på bondestenåldern?
 
@Oknytt och andra, tror det där var lite senare än jag tänkte :)
Jag tänker att 2010 ändå är rätt så modern tid om man jämför med hur länge man haft husdjur. Hur gjorde man 1950? 1500? Eller på bondestenåldern?
Det är detta jag undrar över. Hittar att tokosel ska registrerats hos Läkemedelsverket 1963 och kanske ha sålts innan dess. Det är ändå hyfsat nyligen, man har ju haft får, kor och hästar i många hundra år innan dess.
 
Även rådjur, älgar osv borde ju behöva selen. Jag hittar dock inte selenbehovet hos dessa på Google.
 
@Oknytt och andra, tror det där var lite senare än jag tänkte :)

Det är detta jag undrar över. Hittar att tokosel ska registrerats hos Läkemedelsverket 1963 och kanske ha sålts innan dess. Det är ändå hyfsat nyligen, man har ju haft får, kor och hästar i många hundra år innan dess.
Jag vet inte hur länge våra marker har varit utarmade på selen? Googlade och googles AI säger att problemet uppmärksammades på 50 talet. Innan dess kanske djuren fick i sig tillräckligt via grovfoder?
 
@Oknytt och andra, tror det där var lite senare än jag tänkte :)

Det är detta jag undrar över. Hittar att tokosel ska registrerats hos Läkemedelsverket 1963 och kanske ha sålts innan dess. Det är ändå hyfsat nyligen, man har ju haft får, kor och hästar i många hundra år innan dess.

Aah, du tänkte så pass långt bak i tiden. Killgissar att man faktiskt inte visste då och att djur antagligen blev sjuka i bristsymtom då och då men man visste inte varför. Hästar betraktades ju som gamla redan som 15 åringar förut. Man trodde ju tex tills för inte särskilt länge sen att s.k måndagssjukan var för att man gav arbetande hästar spannmål efter att de vilat söndagen, nu vet man ju att det sannolikt rörde sig om PSSM och att just kallblod är predisponerade för det.

Selen upptäcktes 1817, av en svensk faktiskt 😁
 
Jag vet inte hur länge våra marker har varit utarmade på selen? Googlade och googles AI säger att problemet uppmärksammades på 50 talet. Innan dess kanske djuren fick i sig tillräckligt via grovfoder?
Jag hittar inte heller mycket om det, men tror ändå att det borde ha varit ett ganska bra tag? @athena_arabians är det här inom ditt ämne?
 
Jag tänkte också på precis det du tar upp. Sedan var både djur och människor mer utsatta för svält, så kanske inte bara Se som varit i brist. Jag har hört äldre prata om att korna var så svaga efter vintern att de inte kunde stå och beta, tex.
Är det vår jordbruksmark som är utarmad, eller lågt i marken öht? Har vilda djur blivit anpassade?
Intressant tråd! 😊
 
Aah, du tänkte så pass långt bak i tiden. Killgissar att man faktiskt inte visste då och att djur antagligen blev sjuka i bristsymtom då och då men man visste inte varför. Hästar betraktades ju som gamla redan som 15 åringar förut. Man trodde ju tex tills för inte särskilt länge sen att s.k måndagssjukan var för att man gav arbetande hästar spannmål efter att de vilat söndagen, nu vet man ju att det sannolikt rörde sig om PSSM och att just kallblod är predisponerade för det.

Selen upptäcktes 1817, av en svensk faktiskt 😁
Det är antagligen en stor del i det. Men med tanke på att dödfödda och svaga lamm verkar vanligt vid selenbrist så borde det ju funnits något som gjorde att det ändå funkade. Djuren, inklusive människorna, har väl levt betydligt kortare liv förr, men om de inte kan användas till det de var tänkta till (kött, mjölk, ull) så borde man inte fortsatt ha dem. Men det kanske funkade ändå, trots lägre avkastning?
 
Jag hittar inte heller mycket om det, men tror ändå att det borde ha varit ett ganska bra tag? @athena_arabians är det här inom ditt ämne?
Våra marker är INTE utarmade, de har alltid innehållet låga halter av selen. Det är så de är beskaffade. Vad jordar innehåller beror på bergarterna som de kommer från. I vissa delar av världen har man problem med för höga halter av selen i andra för låga.
 
Det är antagligen en stor del i det. Men med tanke på att dödfödda och svaga lamm verkar vanligt vid selenbrist så borde det ju funnits något som gjorde att det ändå funkade. Djuren, inklusive människorna, har väl levt betydligt kortare liv förr, men om de inte kan användas till det de var tänkta till (kött, mjölk, ull) så borde man inte fortsatt ha dem. Men det kanske funkade ändå, trots lägre avkastning?
Jag kan tänka mig att en del beror på att de som inte klarade sig med brist på något ämne som naturligt fanns lågt av helt enkelt dog. Dvs de hann inte föra vidare sina känsligheter vidare så mycket. De härdigaste överlevde och kunde föra vidare sina gener.

Numera så har man ju mediciner och tillskott etc, så då kan dessa individer klara sig bättre och föra vidare sina gener. Man avlar ju för det mesta inte efter hur väl de tar åt sig mineraler etc.

Då finns det nog individer som ärver den sämsta genen från någon förälder som troligen inte skulle klara sig för några hundra år sedan, men idag kan föra vidare sina gener till avkommor som kanske får t.o.m ännu sämre förutsättningar. Och så fortsätter det.

Tills någon beslutar sig att den här individen inte bör fortplanta sig pga känsligheten, men då finns det redan många andra individer med mer eller mindre samma problem.

Tillägg: Säger inte bu eller bä angående detta, jag har själv ärvt några av de sämsta möjliga generna och skulle troligen inte klara mig så bra i det vilda 🤪:D
 
Jag vet inte hur länge våra marker har varit utarmade på selen? Googlade och googles AI säger att problemet uppmärksammades på 50 talet. Innan dess kanske djuren fick i sig tillräckligt via grovfoder?
Vår mark i Sverige är naturligt selenfattig. Det är inget som uppkommit under 1900-talet precis.

På andra ställen av jordklotet så finns det "för mycket" eller "för litet" av andra saker istället eller också.

Tänk bara på det där med ris (matris), som odlas i stora delar av Asien innehåller väldigt mycket arsenik.
Inte därför att "någon" häller arsenik på odlingsjorden, utan helt enkelt därför att det grundämnet är väldigt vanligt i jordarterna där riset odlas.
 
Jag hittar inte heller mycket om det, men tror ändå att det borde ha varit ett ganska bra tag? @athena_arabians är det här inom ditt ämne?

Inget nytt och de har inte utarmats utan det är pga vår berggrund. Jorden vi odlar är ju vittrat berg blandat med organiskt material, dvs den speglar de bergarter som är tillgängliga. Bergarterna i vår del av världen är fattiga på Se.

Det är också därför det växer sämre på mark som har sura bergarter under sig (tex granit). Den vittringsjorden är inte näringsrik till skillnad från mafiska (dvs mörka) bergarter där det finns en massa mineral som är rika på bla Fe, Mg, K och Ca.
 
Inget nytt och de har inte utarmats utan det är pga vår berggrund. Jorden vi odlar är ju vittrat berg blandat med organiskt material, dvs den speglar de bergarter som är tillgängliga. Bergarterna i vår del av världen är fattiga på Se.

Det är också därför det växer sämre på mark som har sura bergarter under sig (tex granit). Den vittringsjorden är inte näringsrik till skillnad från mafiska (dvs mörka) bergarter där det finns en massa mineral som är rika på bla Fe, Mg, K och Ca.

Dock finns det givetvis Se i svenska bergarter, något jag råkar ha koll på :D Se substituerar gärna för S i mineral och jag gjorde mitt exjobb på sådana mineral ("Bismuth sulfosalts from the Falun Copper Mine" ifall någon behöver sövande lektyr :rofl:).
 
Våra marker är INTE utarmade, de har alltid innehållet låga halter av selen. Det är så de är beskaffade. Vad jordar innehåller beror på bergarterna som de kommer från. I vissa delar av världen har man problem med för höga halter av selen i andra för låga.
Vår mark i Sverige är naturligt selenfattig. Det är inget som uppkommit under 1900-talet precis.

På andra ställen av jordklotet så finns det "för mycket" eller "för litet" av andra saker istället eller också.

Tänk bara på det där med ris (matris), som odlas i stora delar av Asien innehåller väldigt mycket arsenik.
Inte därför att "någon" häller arsenik på odlingsjorden, utan helt enkelt därför att det grundämnet är väldigt vanligt i jordarterna där riset odlas.
Inget nytt och de har inte utarmats utan det är pga vår berggrund. Jorden vi odlar är ju vittrat berg blandat med organiskt material, dvs den speglar de bergarter som är tillgängliga. Bergarterna i vår del av världen är fattiga på Se.

Det är också därför det växer sämre på mark som har sura bergarter under sig (tex granit). Den vittringsjorden är inte näringsrik till skillnad från mafiska (dvs mörka) bergarter där det finns en massa mineral som är rika på bla Fe, Mg, K och Ca.
Tack för förklaringarna! Då har vi det klart för oss :)
 
Jag kan tänka mig att en del beror på att de som inte klarade sig med brist på något ämne som naturligt fanns lågt av helt enkelt dog. Dvs de hann inte föra vidare sina känsligheter vidare så mycket. De härdigaste överlevde och kunde föra vidare sina gener.

Numera så har man ju mediciner och tillskott etc, så då kan dessa individer klara sig bättre och föra vidare sina gener. Man avlar ju för det mesta inte efter hur väl de tar åt sig mineraler etc.

Då finns det nog individer som ärver den sämsta genen från någon förälder som troligen inte skulle klara sig för några hundra år sedan, men idag kan föra vidare sina gener till avkommor som kanske får t.o.m ännu sämre förutsättningar. Och så fortsätter det.

Tills någon beslutar sig att den här individen inte bör fortplanta sig pga känsligheten, men då finns det redan många andra individer med mer eller mindre samma problem.

Tillägg: Säger inte bu eller bä angående detta, jag har själv ärvt några av de sämsta möjliga generna och skulle troligen inte klara mig så bra i det vilda 🤪:D
Jo, det är ju ungefär så som evolutionen brukar funka så det känns som det mest rimliga. Då kvarstår bara frågan: kan man evolvera fram ett väldigt lågt behov av selen? Och om man kan det, varför behöver man då tillsätta selen till allmogeraserna? Det finns får som inte tål koppar, vissa raser, så det kan man tydligen ta fram djur som inte behöver (så mycket). Men selen ska man ge till alla, iallafall enligt vad jag känner till. Det känns som att det saknas något.

Om det stämmer att man gett/ger fisk (olja? Eller hela) till islandshästarna på Island så skulle det kanske täcka upp för behovet där? Jag känner dock inte till något sådant från övriga Skandinavien. Bara hört att det är något man gör på Island.
 
Det är antagligen en stor del i det. Men med tanke på att dödfödda och svaga lamm verkar vanligt vid selenbrist så borde det ju funnits något som gjorde att det ändå funkade. Djuren, inklusive människorna, har väl levt betydligt kortare liv förr, men om de inte kan användas till det de var tänkta till (kött, mjölk, ull) så borde man inte fortsatt ha dem. Men det kanske funkade ändå, trots lägre avkastning?

Jag tror /gissar att en del av att selenbrist märks mer i våra dagar är aveln, djuren är större, kalvar o lamm föds större, och har mer muskelmassa och växer fortare.
 

Liknande trådar

  • Få i kräsen häst tillskott
  • Permanentbädd
  • Stulet paket
  • Hur hanterar ni andras missnöje?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp