Serierna som alla gillar - utom du

Konstigt? Jaja. Du får tycka det. Och Tolkien skrev väl dessa böcker långt innan sextiotalet, som sagt mina äldre syskon läste dem när de var unga.
Ja, böckerna är skrivna på 40 talet och publicerade 55, Men jag syftade på när de blev en del av populärkulturen.

Att du inte gillar dem/tycker de är jobbiga att läsa är helt okej, men det är ju att dra det långt när man anser att det påverkar den psykiska ohälsan bland unga. Då borde som sagt alla generationer må lika dåligt då LOTR har samma grundsten som berättelser har haft i århundraden.
 
Apropå Rederiet:

När serien gick för första gången, så försökte jag titta några avsnitt, eftersom "alla andra tittade", och tyckte den var uselt skitjobbigt och fylld med osannolika och märkliga intriger. Kort sagt, jag stod inte ut med att se skiten.

Just nu repriseras Rederiet på SVT, och jag märker att jag fortsätter titta, om jag råkat hamna i ett avsnitt.

Inte för att de märkliga och osannolika intrigerna försvunnit precis, utan för att serien till stora delar verkar vara ett mycket gott hantverk, några exempel:

* Det går att höra vad skådespelarna säger (inte som i många nyare svenska serier där man behöver slå på textningen eller höja ljudet absurt mycket)

* Trots de märkliga intrigerna, så är det sällan jag upplever att skådespelarna "spelar över".

*Storyn blir trots allt begriplig, tack vare bra skådespelar, och bra regi, om än urfånig.

Vart tog hantverkskunnandet vägen i nya svenska TV-produktioner?

Jag skyr nästan alla nya svenska TV-serier som pesten numera, just därför att det är "dåligt hantverk", även om den egentliga storyn är vettig...

Jag älskar Rederiet! Hela familjen följde det slaviskt när jag växte upp och efter det har jag sett hela serien fyra gånger.
Gillar gamla, svenska serier, speciellt de lite knepiga.
Glappet, Sjätte dagen, Rapport till himlen, Silvermannen.
 
Jag älskar Rederiet! Hela familjen följde det slaviskt när jag växte upp och efter det har jag sett hela serien fyra gånger.
Gillar gamla, svenska serier, speciellt de lite knepiga.
Glappet, Sjätte dagen, Rapport till himlen, Silvermannen.
Iofs mest dansk men om du gillar knepigt så se Riket om du inte gjort det. Plus att Ernst-Hugo Järegård är det finaste Sverige haft.
 
Jag ogillar typ allt med våld.
Sons of Anarchy gillade jag i början men sen blev den för brutal. Var tvungen att se sista säsongen pga envis som en glittrig get.

Game of thrones- suger röv, såg 5 minuter
6 feet under
Sopranos
SEINFELDT. Jag tycker den är gräslig!
Det enda bra med Seinfeld är när den där långe grannen brakar in och snor käk från Jerry, han är lika virrig som jag.
 
Iofs mest dansk men om du gillar knepigt så se Riket om du inte gjort det. Plus att Ernst-Hugo Järegård är det finaste Sverige haft.

Kollade upp den, låter något som jag skulle kunna gilla 😁
Tack för tips!
Älskar serier på danska! Badhotellet är det bästa som finns 😍
 
Ogillar att se Solsidan när jag är ensam hemma. Konstigt nog tycker jag den är ok när jag har sällskap. Då kan jag få ur mig min frustration över karaktärernas oförmåga att säga ifrån bland annat. När jag ser den ensam så får jag ångest eller blir frustrerad av Ove t ex. Alla karaktärerna i den serien är tillskruvade mänskliga beteenden men ändå så retar den upp mig. Ingen feelgoodserie liksom, sitter mest och retar mig.
Annars tycker jag vissa serier helt plötsligt fungerar för mig fast jag inte gillade dom alls ett halvår innan. Påfallande ofta är det skådespelarprestationerna som avgör om jag gillar nåt eller inte. Innehållet är egentligen mindre viktigt. Gillade till och med Unbelievable trots att jag inte trodde det på förhand på grund av temat.
Problemet för mig är det framställs som normalt att äga en stor villa i Solsidan, när de flesta i Sverige inte gör det utan kämpar på med ganska medelinkomster. De lever som en ekonomisk elit och noll problematisering av det. Det stör mig för det är bara så korkat. Min favvoserie Frasier har både pappan och hembiträdet som balanserar upp sönernas rikedom, i en amerikansk 90-tals komedi problematiseras klass men inte i en nutida svensk serie. Säger nåt om tiden, det!
Mvh cynisk och bitter
 
Problemet för mig är det framställs som normalt att äga en stor villa i Solsidan, när de flesta i Sverige inte gör det utan kämpar på med ganska medelinkomster. De lever som en ekonomisk elit och noll problematisering av det. Det stör mig för det är bara så korkat. Min favvoserie Frasier har både pappan och hembiträdet som balanserar upp sönernas rikedom, i en amerikansk 90-tals komedi problematiseras klass men inte i en nutida svensk serie. Säger nåt om tiden, det!
Mvh cynisk och bitter

Fast serien är ju tänkt som en parodi på den ekonomiska eliten och deras livsstil, och en hel del av handlingen handlar om hur det är att komma som outsider och förhålla sig till normerna, och ganska mycket av det andra om hur löjliga och ytliga en del av normerna är men hur ängsligt den ekonomiska eliten försöker följa dem ändå. Så noll problematisering skulle jag inte säga. Åtminstone 0,5 på en tiogradig skala tycker jag! :D
 
Jag har koncentrationsspann guldfisk (ja, jag vet att det är EGENTLIGEN en myt) och är enormt blödig. Så TV är inte för mig.

Game of thrones - ska jag kolla våldtäkter för skojs skull?
Criminal minds - ska jag kolla mord för skojs skull?
Vänner, Frasier, Big Bang Theory... - ska jag kolla andra människor som pratar för skojs skull...pleaze jag åker tunnelbana. Jag hör och ser nog med knäppisar IRL
:rage:

Frasier är tillsammans med M*A*S*H de två bästa serierna någonsin!
 
Gillade inte alls Vikings. Såg nog hela första säsongen men oj vilket slöseri med tid. Samma med Sons of Anarchy. Har generellt lite svårt för det här "åh nej min svåra situation gör att jag MÅSTE använda övervåld hela tiden".

Gillade Bron men har inte sett någon annan bra svensk serie sedan jag var barn och såg Radioskugga. Var lite småkär i Johan Widerberg och följde serien med stor entusiasm.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp