Serierna som alla gillar - utom du

[Exile]

Fast finns det verkligen någon som gillar Solsidan? Jag har aldrig träffat någon.

Jag tycker det är roligt, fast den blev lite sämre för varje säsong.

 

[Aliide]

Försökte kolla på Bron. Gick inte alls. Förstod aldrig tjusningen.

 

[Lutten]

Trodde jag var ensam, men här är en till som inte förstår Game of thrones.
Jag har ju hängt med lite i utveckligen hela tiden eftersom många pratar om den. Min summering av serien är att alla har sex med varandra, alla är släkt med varandra och alla dör.

Håller på att lyssna på dem som ljudbok nu och kan bara hålla med Känner inget behov av att se serien, men som förströelse under arbetstid är den väl ok, varken mer eller mindre..

 

[Lutten]

Jag tycker nog de flesta serier är tråkiga, blir en mycket kortare lista på de jag tycker är bra. Rent generellt tycker jag svenska serier (och filmer för den delen) är astråkiga! Tråkiga manus, skådespelare, karaktärer och så går allt så jäkla långsamt

 

[vackerdag]

Frasier är tillsammans med M*A*S*H de två bästa serierna någonsin!

Åååh Mash. Bästa, bästa och trots den är gammal så gillar jag den än.

 

[Petruska]

Och jag har aldrig träffat någon som inte gillar den förrän jag läste tråden här

Jag har bara träffat två som har pratat om den, så som man pratar om serier man följer. Båda de två bor i dyra villaområden och verkade identifiera sig på något sätt.

Jag uppfattade av deras prat serien ungefär så som @Kattennizze beskrev den ovan.

 

[mandalaki]

Ang True Detective så var ju inte tanken från början att det skulle bli annat än en säsong väl? Har för mig att det är tre HELT olika storylines, cast och idéer annat än att det är ett kriminaldrama med ytterst personliga snutar? Har faktiskt bara sett första säsongen med Woody Harrelson och Matthew Mackrånligtnamn som jag älskar som skådiasar, och ett avsnitt på andra säsongen, och där fick det vara bra för min del - det var för jäkla tråkigt helt enkelt.
Tror förväntningarna på andra säsongen var skyhöga men börjar man en säsong med nämnda skådisar och Louisiana som studio så kan man inte toppa det på något sätt tror jag.

Ja, det var tre helt olika, dunkelt varför de gick under samma namn.

Matthew What’shisname var galet bra, det tyckte jag också.

 

[mandalaki]

The Wire
Sopranos
Breaking Bad
Vänner
Sex and the City
Seinfield (urrk)
De flesta sit-coms öht
Försökte med Vikings men nej
Mad Men
House of Cards
Sons of Anarchy, enda behållningen var dels White Buffalos version av House of the Rising Sun och att Charlie Hunnam (Jax) alltid kommer vara oskulden Nathan i engelska Queer As Folk vilket totalt tog bort all street cred han hade.

House of cards ja, den hade jag glömt! Hade sett den engelska förlagan långt innan, så mycket bättre än superestetiska versionen med Kevin kan jag få spela över bara lite till Spacey.

Men Sopranos och The Wire, de är ju de bästa!

 

[mandalaki]

Jag slopar i princip alla krim-serier. Så otroligt tråkigt! Jag går lite emot strömmen och vill gärna ha grafiskt våld och slemmiga intriger istället.
Kom aldrig igång med:
Suits
Sopranos
House of Cards
Sons of Anarchy
ALLA CIS
Finns säkert ungefär ett tjog populära serier till.

Jag gillade däremot Dexter. och Breaking Bad.

Game of Thrones var jätteplus här! Jag tycker så himla mycket om böckerna och för en gångs skull var de SÅ spot on med castingen att jag blev kär!
Har dock inte sett förbi säsongen där böckerna tog slut.

Om det inte var tillräckligt med våld i Sons of Anarchy så ...

Dexter såg jag faktiskt en hel säsong av. Men sen var jag fullständigt mätt på den.

 

[BornAgain]

Jag tycker nog de flesta serier är tråkiga, blir en mycket kortare lista på de jag tycker är bra. Rent generellt tycker jag svenska serier (och filmer för den delen) är astråkiga! Tråkiga manus, skådespelare, karaktärer och så går allt så jäkla långsamt

För mig blir saker "på riktigt" om det är på svenska och eftersom jag är blödig så blir det inget bra när det gäller deckare. Och så är ju tillvaron så oerhört komplex att film och TV i de flesta fall inte "riktigt räcker" (och är det tok-bra kommer det för nära). Amerikansk engelska funkar lite som trollformeln "det var en gång..." och skapar mer distans för mig.

Jag läser också hellre fiction på engelska eller tyska än svenska.

 

[mandalaki]

Jag och sambon har nyligen skaffat Netflix och vi har dissat de flesta serier vi har börjat titta på. Jag håller verkligen med om Breaking bad - redan efter en kvart stod det klart att vi inte vill vänta fem säsonger på att en kemilärare ska dö. Vi prövade även något avsnitt av The Americans och River och somnade efter ett halvt avsnitt, även om jag tyckte att River kanske hade potential (men vem orkar lägga tid på något som kanske blir bra om några avsnitt?).

Vi lyckades se hela The Haunting of Hill House men jag fick flashbacks från roliga timmen i mellanstadiet när jag och några klasskamrater hade satt ihop en pjäs. Pjäsen framfördes och det gick ganska bra fram till dess att vi kom till slutet som vi inte hade hunnit planera, varför vi fick fick improvisera. Det slutade med att vi sprang runt i klassrummet, viftade med händerna, framförde krystade repliker och betedde oss allmänt kaosartat.

Just nu har vi börjat titta på Stranger things och även här får jag flashbacks från roliga timmen med en överspelad Winona Ryder och en handfull töntiga och överspända barn.

Mindhunter och Unbelievable är de som vi har gillat. The Spy var okej eftersom vi visste att det skulle ta slut vid det sista avsnittet. Annars hade nog också den varit rätt trist.

Haha, inspirerat inlägg!

Har ni sett Manhunt: Unabomber? Har bara haft Netflix typ under det här året men den ligger på cirka topp 3 av allt jag sett.

 

[mandalaki]

Tror det stämmer bra att det det inte skulle bli annat än en säsong, eftersom att första säsongen är baserad på boken The King is Yellow (som jag får erkänna att jag inte läst, men nu när jag tvingades att tänka på den så blev jag lite sugen!). Jag älskade första säsongen, bland det bästa jag sett och det är sällan jag varit så spänd på nästa avsnitt. Den andra säsongen sög, den stod jag inte ut med att se klart. Tredje säsongen är däremot OK tycker jag, den föll lite platt på slutet men de inledande avsnitten var riktigt bra. Du kanske kan ge den tredje en chans om du får idétorka på något att se?

@honung Jag avråder! Även jag hade läst att s3 skulle vara bättre än den utskåpade s2 - så jag gav den nog hela tre avsnitt och när jag då fortfarande inte fattat ett smack gav jag upp. True Bullshit.

@EmmaBovary Jätteförlåt

 

[mandalaki]

Jag ogillar typ allt med våld.
Sons of Anarchy gillade jag i början men sen blev den för brutal. Var tvungen att se sista säsongen pga envis som en glittrig get.

Game of thrones- suger röv, såg 5 minuter
6 feet under
Sopranos
SEINFELDT. Jag tycker den är gräslig!

6 feet under tyckte jag var genialisk tills min dödsångest tog överhanden.

 

[mandalaki]

* Det går att höra vad skådespelarna säger (inte som i många nyare svenska serier där man behöver slå på textningen eller höja ljudet absurt mycket)

Menar du att DET HÖRS vad de säger? Det måste vara unikt för svensk produktion!

Jag ser nästan inget svenskt. Dels för att jag är trött på samma återanvända skådespelare, dels för att alla pratar teatersvenska - och man ändå inte hör vad de säger.

 

[EmmaBovary]

@honung Jag avråder! Även jag hade läst att s3 skulle vara bättre än den utskåpade s2 - så jag gav den nog hela tre avsnitt och när jag då fortfarande inte fattat ett smack gav jag upp. True Bullshit.

@EmmaBovary Jätteförlåt

Haha, ingen fara. När väl alla bitar faller på plats så är allt ännu rörigare på slutet, men man vet ju händelseförloppet iaf. Men tycker fortfarande att serien var okej, inte lika bra som första säsongen men väldigt mycket bättre än andra,

 

[mandalaki]

Ogillar att se Solsidan när jag är ensam hemma. Konstigt nog tycker jag den är ok när jag har sällskap. Då kan jag få ur mig min frustration över karaktärernas oförmåga att säga ifrån bland annat. När jag ser den ensam så får jag ångest eller blir frustrerad av Ove t ex. Alla karaktärerna i den serien är tillskruvade mänskliga beteenden men ändå så retar den upp mig. Ingen feelgoodserie liksom, sitter mest och retar mig.
Annars tycker jag vissa serier helt plötsligt fungerar för mig fast jag inte gillade dom alls ett halvår innan. Påfallande ofta är det skådespelarprestationerna som avgör om jag gillar nåt eller inte. Innehållet är egentligen mindre viktigt. Gillade till och med Unbelievable trots att jag inte trodde det på förhand på grund av temat.

Det du skriver om Solsidan gör mig nyfiken på den! Jag avskyr å andra sidan feelgood, det kan vara förklaringen.

 

[mandalaki]

Problemet för mig är det framställs som normalt att äga en stor villa i Solsidan, när de flesta i Sverige inte gör det utan kämpar på med ganska medelinkomster. De lever som en ekonomisk elit och noll problematisering av det. Det stör mig för det är bara så korkat. Min favvoserie Frasier har både pappan och hembiträdet som balanserar upp sönernas rikedom, i en amerikansk 90-tals komedi problematiseras klass men inte i en nutida svensk serie. Säger nåt om tiden, det!
Mvh cynisk och bitter

När blev ett hembiträde något som uppvägde rikedom? Hon är väl snarare ett tecken på just det

 

[Petruska]

Det du skriver om Solsidan gör mig nyfiken på den! Jag avskyr å andra sidan feelgood, det kan vara förklaringen.

Min stallkompis lade ut texten om att ett barn i Solsidan hade börjat på ett hen-dagis.

 

[Petruska]

När blev ett hembiträde något som uppvägde rikedom? Hon är väl snarare ett tecken på just det

Hembiträdets eget liv, skulle väl kunna funka för ändamålet.

 

[mandalaki]

True Blood. Jag kämpade mig tappert igenom hela första säsongen när jag var ihop med en karl som älskade den. Fattade dock verkligen, verkligen inte dess storhet. (Jag är f ö inte ihop med mannen ifråga mer. Och eftersom han älskade GoT om möjligt ännu mer än TB undviker jag kraftfullt även den serien )

Ja fy, vampyrerna? Där det verkade finnas ett krav på push-up i alla kvinnliga rollers kontrakt? Den gillade inte jag heller.