Shit Pomfritt...jag har cancer...

[Inglorion]

oj, nu har du påmint mig om att jag behöver gå på min årliga kontroll (flyttar ju konstant så måste ju hålla koll själv när jag ska gå).

Massor av kramar och hoppas att du blir frisk snabbt!

 

[Snurrfian]

...fick jag reda på idag
Det hela började med, vad jag trodde, harmlös cellförändring på livmodershalsen.
Prover togs, snabb tid till xtra provtagning. Sen remiss till operation för borttagning av mikroskopisk cancer.
operationen genomförd...idag får jag ett samtal att ytterligare OP blir nödvändigt,det var mer än bara mikroskopisk cancer.
Först skall en skiktröntgen göras för att se om !cancern! har spridit sig...
Får frågor så som om jag vill ha fler barn? Livmodern måste opereras bort

Schysst besked en fredagkväll......

är så himla rädd att det spridit sig ännu mer

dela gärna era egna erfarenheter...

Jag har haft lymfom och genomgått cellgiftsbehandling men slapp operation, min erfarenhet är att lyssna och ställ frågor till läkarna och sköterskorna på avdelning. Fick du någon kontaktsköterska eller telefonnummer? När jag hade fått beskedet att det var cancer men de skulle reda ut vilken typ så fick jag en kontakt sköterska som ringde mig varannan dag och jag hade telefonnummer som jag kunde ringa dygnet runt om jag vill prata eller fråga. När jag väl började med cellgifterna så var sköterskorna på den avdelningen guld helt enkelt, de kändes aldrig någonsin stressade och tog sig alltid tid att sitta och prata, ställde frågor och svarade på frågor om allt ifrån sjukdomen till att jag var helt normal som skrattade ibland.

Googla inte!! Där kommer alltid katastrof lägena upp och det är inget man behöver veta.

Berätta för din omgivning, det är skönt att folk är medvetna och man kan behöva deras hjälp. Hade du barn? I sådana fall prata även med skola/förskola om de är så unga så att även personalen där är medvetna och kan hålla ett öga på dem. Prata med barnen, är de större kan de även behöva få prata med någon för att våga ställa de frågor de kanske inte vill ställa till dig.

 

[lil-sis]

Så otäckt

Min moster tog bort sin livmoder för en bunt år sedan pga förändringar. Mamma har haft bröstcancer och mormor har spridd cancer från livmodern ut i buken, hon har inte gått på sina kontroller kan vi ju säga (hon är 80+ så med åldern är det väl lite väntat).

Jag hoppas att din cancer inte har spridit sig och att operation etc går så smärtfritt det går!

 

[Mia_R]

Håller tummarna att det går bra och säger som andra, jag ska se till att komma iväg och ta provet, är allt för länge sedan jag gjorde det sist.

 

[Fruentimber]

Åh fyfan cancer är en av mina värsta mardrömmar. Håller alla tummar och tår för dig att den inte spridit sig! Vill även inbilla mig utan egen erfarenhet att cancervården blivit väldigt bra och effektiv idag.

Har skippat varenda kontroll hittills.
Men nästa vecka ska jag fan ta mig i kragen och gå iväg.

Skickar flera virtuella styrkekramar! Det kommer att gå bra!

 

[tanten]

Vet inte vad jag kan tillägga som inte redan sagts. Kanske det att jag har flera bekanta som fått diagnosen och opererat bort livmodern men ingen som det gått illa för?

Själv har jag gått igenom en tuff bröstcancerbehandling då mina cancerhärdar också var mycket små, men flera och riktigt aggressiva. Jag lever. Och planerar att fortsätta göra det.

Cancer är inte längre den där sjukdomen med stort C som den var tidigare. Det är mer av en sjukdom bland andra. Men man reagerar mer om någon säger att den har cancer än om någon berättar om hjärtbekymmer eller rejält högt blodtryck. Själva diagnosen skrämmer.

Tror att du kommer att få många berättelser om hur allt gått bra. Helt enkelt för att det går bra för den absoluta majoriteten.

Kram
/tanten

 

[MagicaDeHex]

Tack alla. Ni ska veta att det verkligen värmer och hjälper att ni sänder styrkekramar

 

[Mela99]

Fy, vad jobbigt! Men jag tror och hoppas att det kommer gå bra! Har som tidigare nämnt tre bekanta som haft cancer och det har gått bra och de är idag friska. Nu vet jag inte hur pass allvarligt just livmodercancer är, men eftersom det verkar vara upptäckt i ett tidigt skede så bör det inte vara några problem

Styrkekramar och lycka till!

 

[sjoberga]

...fick jag reda på idag
Det hela började med, vad jag trodde, harmlös cellförändring på livmodershalsen.
Prover togs, snabb tid till xtra provtagning. Sen remiss till operation för borttagning av mikroskopisk cancer.
operationen genomförd...idag får jag ett samtal att ytterligare OP blir nödvändigt,det var mer än bara mikroskopisk cancer.
Först skall en skiktröntgen göras för att se om !cancern! har spridit sig...
Får frågor så som om jag vill ha fler barn? Livmodern måste opereras bort

Schysst besked en fredagkväll......

är så himla rädd att det spridit sig ännu mer

dela gärna era egna erfarenheter...

Det låter som att den hittats i ett tidigt skede. Och det låter som att du får hög prio och att man tänker utreda på allvar utan dröjsmål, så som cancerbehandlingarna ska fungera för att maximera prognoserna!

Nu håller jag tummarna för att allt ska vara eller bli bra så snart som möjligt.

 

[fryckan]

Har inga egna erfarenheter men jag hoppas det går bra för dig!

 

[MagicaDeHex]

Jag har haft lymfom och genomgått cellgiftsbehandling men slapp operation, min erfarenhet är att lyssna och ställ frågor till läkarna och sköterskorna på avdelning. Fick du någon kontaktsköterska eller telefonnummer? När jag hade fått beskedet att det var cancer men de skulle reda ut vilken typ så fick jag en kontakt sköterska som ringde mig varannan dag och jag hade telefonnummer som jag kunde ringa dygnet runt om jag vill prata eller fråga. När jag väl började med cellgifterna så var sköterskorna på den avdelningen guld helt enkelt, de kändes aldrig någonsin stressade och tog sig alltid tid att sitta och prata, ställde frågor och svarade på frågor om allt ifrån sjukdomen till att jag var helt normal som skrattade ibland.

Googla inte!! Där kommer alltid katastrof lägena upp och det är inget man behöver veta.

Berätta för din omgivning, det är skönt att folk är medvetna och man kan behöva deras hjälp. Hade du barn? I sådana fall prata även med skola/förskola om de är så unga så att även personalen där är medvetna och kan hålla ett öga på dem. Prata med barnen, är de större kan de även behöva få prata med någon för att våga ställa de frågor de kanske inte vill ställa till dig.

Det kom så plötsligt. Trodde inte det skulle vara något mer efter operationen och så ringer läkaren en fredagseftermiddag!
Dom skulle höra av sig måndag ang. tider för skiktröntgen etc.

Allt gick så "fort" och jag kan knappt minnas vad läkaren sa, känns som i en dröm.

Dottern vet bara att det antagligen inte blir syskon ( vi höll på att försöka skaffa fler barn), och att jag ska opereras igen. Tänkte vänta med att berätta mer ingående till efter skiktröntgen.
Min man vet såklart och vi pratar om det och min mamma vet.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag känner tre stycken som fått den diagnosen. Min faster, pappas numera ex och en vän. Faster och pappas ex tog bort livmodern och det är måååånga år sen och de mår kanonbra och har inte fått några andra problem. Min vän tog de bort del av livmodern och sa att chansen till barn var minimal. Hon har fått två pojkar sedan dess och har mått fint hela tiden.

Kramar om!

 

[Koppen]

Det var inga roliga nyheter
men om du inte kan skaffa fler barn, vad är det mot att överleva cancer?

kram på dig

 

[MagicaDeHex]

Den linjen resonerar min man och jag på.

Hoppas jag får en tid inom snar framtid till skiktröntgen nu bara. Väntan är värst

 

[athena_arabians]

@MagicaDeHex: Fy sjutton, fuck cancer! Jag förstår att det känns hemskt att kanske inte få fler barn men du, det viktiga för dig nu är att överleva! Ta inte alla sorger och jobbigheter på en gång, en sak i taget. Ett tips är att ta med anteckningsblock när du är hos läkaren och skriva ner saker och gärna skriva ner dina frågor du har innan du går dit. Jag vet tyvärr av erfarenhet att ofta slår man sig själv i pannan när man varit där för att man inte kommer ihåg och att man missat att fråga saker.

Jag håller tummarna för snabb tid för röntgen och att det ser så bra ut som det kan *stor kram*

Instämmer med flera andra i tråden också, gå och kolla er! Jag var väldigt nöjd med mig själv i somras när jag faktiskt hade tid samma dag för cellprov (tar varje år pga mediciner med biverkningar) och mammografi Både tuttar och underliv var UA

 

[SoffiProppi]

Inga erfarenheter inom ämnet tyvärr, men en jättestor kram till dig! Läste denna tråd redan samma kväll som du först postade, och du har varit i mina tankar sen dess. Håller tummarna för en snabb tillfriskning och att det inte blivit någon spridning!

 

[Kilauea]

Jag skickar en stor varm kram genom cyberrymden!
Vet inte vad jag ska säga mer...

 

[Snurrfian]

Det kom så plötsligt. Trodde inte det skulle vara något mer efter operationen och så ringer läkaren en fredagseftermiddag!
Dom skulle höra av sig måndag ang. tider för skiktröntgen etc.

Allt gick så "fort" och jag kan knappt minnas vad läkaren sa, känns som i en dröm.

Dottern vet bara att det antagligen inte blir syskon ( vi höll på att försöka skaffa fler barn), och att jag ska opereras igen. Tänkte vänta med att berätta mer ingående till efter skiktröntgen.
Min man vet såklart och vi pratar om det och min mamma vet.

Man blir inkastad i någon slags karusell som man inte riktigt vet när den tar slut för det går så fort så att man tappar kontrollen... Men den lugnar ner sig snart och du kommer att hitta utgången, men första tiden är fullständigt kaotisk.
Jag var på samtal på torsdagen, fick veta att de bara skulle prata om mina provsvar (att det var något allvarligt hade jag fått veta tidigare) väl där så blev det benmärgsprovtagning, ett antal rör med blodprover, skickad till operationsavdelning för att få information om insättning av port som skulle ske på måndagen, tisdag var dags för första omgången med cellgifter, jag kunde räkna med att det skulle ta hela dagen och dagen därpå skulle jag få nästa omgång och hade jag några frågor? Helt tilt i hjärnan och jag undrar om jag kan åka till Göteborg och gå på hästtävlingar helgen efter... Det var den enda frågan jag ställde just då... Jag kunde inte komma på en enda fråga i övrigt, så det var väl tur att maken var med och kunde ställa lite mer frågor, svaren har jag inte en aning om just då men läkarna är vana, de vet att man inte tar in informationen och de upprepar den gång på gång framöver!

Vi berättade för våra närmsta vänner hela vägen, mest för att de var guld och ställde upp och tog hand om våra barn med kort varsel när turerna på sjukhuset tog betydligt längre tid än vad vi hade räknat med. Fick du beskedet på telefon? Det trodde jag inte att de lämnade faktiskt!

 

[Got2Be]

Jag finner inga ord!
En stor styrkekram till dig! Jag hoppas att du tillfrisknar fort!

 

[vallhund]

1997 Gjorde jag en skrapning pga myckna blödningar, fick beskedet cellförändringar o snar tid för att ta bort livmodern. Fick sen besked via telefon att det var cancer o ny tid inom några dagar att ta bort äggstockarna. 2 operationer inom loppet av en vecka. Exet tog hand om hunden o jag fick bo hos honom några veckor efteråt eftersom jag inte kunde göra så mycket.

Det var mitt i sommaren o preparatet var redan fixerat. Preparatet fick skickas till Uppsala för analys fick efter flera veckor reda på att det inte var en sort som spred sig med hjälp av metastaser. Blev inrapporterat till cancerregistret o fick gå på kontroller i 5 år innan jag friskförklarades.

Via buke fick jag många år senare veta att det inte är cancer om tumören bara växer o inte skickar metastaser, synd att inte sjukvården upplyst mig om det.

Jag var ganska öppen med vad som hände då, det var ingen höjdare direkt eftersom alla började berätta om alla deras bekanta o släktingar som fått cancer o dött på diverse fasansfulla sätt.

Nåja, det var min historia. Det positiva var omhändertagandet, innan var jag livrädd för en stor bukoperation efter extremt dåligt bemötande när jag opererades för sprucken blindtarm. På Mora lasarett fick jag "studiebesök" hos narkosläkaren o kirurgen före operationen o fick så mycket Ketogan jag ville, tills jag inte ville ha mera.
I Karlstad fick jag bara var 8e timme o inget när jag gick hem.

enda som var jobbigt var att jag gick in i klimakteriet för tidigt o plötsligt,men men, länge sedan nu. Förhoppningsvis blir du helt återställd även om det inte blir några fler hemmagjorda telningar.

Lycka till!