Singel på fest

[stjarnhimmel]

Jag har den senaste tiden börjat fundera på hur folk beter sig på en fest/ middag etc.
Jag är singel och i 40-årsåldern och runt om mig finns mestadels par och några singlar. Det jag har märkt är att om jag går på en fest/ middag där jag enbart känner värdparet eller ett fåtal, så verkar paren mest vara intresserade av att prata med sin respektive. De jag känner sen tidigare är ju förstås intresserade av att prata. Men av de jag inte känner så är det oftast jag som måste ta initiativ till att prata. Det är sällan som jag tycker att en person i ett par tar initiativ utan de verkar mest vilja sitta med sin respektive. Om jag då börjar prata så pratar man några meningar och sen vill personen ofta gå tillbaka till respektive.

Om jag ser en person som inte har någon att prata med på en fest så brukar jag tex försöka få med den personen i samtalet. Eller vända mig till den och börja prata med den. Men jag märker att många inte verkar tänka så? Speciellt när jag själv kom med pojkvän eller känner många tycker jag att man också kan bjuda till lite mot den som kommer själv. Det jag undrar är varför är det bara den som är singel som måste ta kontakt och prata med folk?
För ett par veckor sedan var jag på en middag där det var bordsplacering. En kvinna som hamnade nära mig sa upprört att det var ju otrevligt med placering, för hon ville prata med sin man och sin dotter. Jag tänker att går man på fest/middag så gör man det för att träffa folk och prata med andra än sin respektive. Men det verkar som många inte tänker så utan går på fest för att främst prata med sin partner?

Saken är den att folk börjar ofta prata med mig i andra sammanhang, på stan, på bussen, jobbsammanhang. Så därför tycker jag det är så konstigt att folk verkar förändras för att de har med sin respektive.

Detta är inte något jätteproblem i mitt liv men jag tycker att det är lite tråkigt... och lite märkligt.
Jag går 1-2 ggr/ månad på fest/middag etc där jag bara känner värdparet. Och jag märker på mig själv att jag har tröttnat på att hela tiden vara den som måste ta initiativ. Och gör jag inte det får jag ofta sitta själv...

Jag vill höra från er andra som är singlar om ni märkt av ovanstående? och hur hanterar ni det?

 

[escodobe]

Oavsett om jag är singel eller ej så pratar jag med andra än min partner på fester och middagar. Annars vore det väl ingen vits med att gå dit?

 

[cirkus]

Jag pratar med min sambo så gott som varje dag - är vi på fest så brukar vi prata med alla andra.

 

[Ramona]

Hahahahaha, folk är så roliga!! Att ens hävda att bordsplaceringen är otrevlig för att man vill prata med människor man ändå pratar med varje dag är ju bara heltokigt. Det får man skratta åt!!

 

[MiniLi]

Nu tycker jag att det är roligt att lära känna nya människor och pratar gärna med andra på fest, men helt ärligt så beror det ju på hur man känner sig i sällskapet. Om jag är på en fest där jag inte känner så himla många och där folk inte är så "utåtriktade" så kan det nog hända att jag hänger mest med de jag redan känner, dvs min partner eller ngn annan vän.

Fenomenet bordsplacering gillar jag dock, sålänge jag hamnar bredvid trevliga människor

 

[Lovisaleonora]

En kvinna som hamnade nära mig sa upprört att det var ju otrevligt med placering, för hon ville prata med sin man och sin dotter.

...

Saken är den att folk börjar ofta prata med mig i andra sammanhang, på stan, på bussen, jobbsammanhang.

Min erfarenhet är att det inte är samma människor som pratar på bussen som hänger på sambon/partnern. Det är olika typer av människor.

Visst pratar jag med mannen om vi är på tillställning, men inte hänger jag på honom hela kvällen. Vi ses ju dagarna i ände ändå.

 

[EmmaBovary]

Hahahahaha, folk är så roliga!! Att ens hävda att bordsplaceringen är otrevlig för att man vill prata med människor man ändå pratar med varje dag är ju bara heltokigt. Det får man skratta åt!!

Det finns ju fler sidor av myntet. Den här kvinnan kanske, liksom jag, var nervös av en social tillställning och allt vad det innebär, och såg sin familj som sin trygghet.

 

[Snubbelfot]

Jag vill höra från er andra som är singlar om ni märkt av ovanstående? och hur hanterar ni det?

Jag är inte singel, men tycker som du att det är trist när par på fest/middag främst (eller bara) pratar med varandra. När vi går på fest, eller på middag med eller utan bordsplacering, så pratar vi båda mer än gärna med andra än varandra. Senast härom veckan var vi på en större fest (med bordsplacering under middagen) där vi knappt pratade öht med varandra från fördrinken till hemgångsdags. Och hade jättekul båda två.

 

[stjarnhimmel]

Det finns ju fler sidor av myntet. Den här kvinnan kanske, liksom jag, var nervös av en social tillställning och allt vad det innebär, och såg sin familj som sin trygghet.

Det där är en intressant aspekt och jag respekterar att vissa kan känna sig obekväma på festen.
Men- det som är intressant tycker jag är att man inte då också kan se att andra är obekväma? Tänk då en singel som är lite blyg. Den har ju inte en familj som trygghet med sig. Singeln måste ju komma över sin blyghet eller så får hen typ sitta själv eller stanna hemma.
Paret eller familjen har ju varandra och då kan jag tycka att dessa också kan bjuda till lite.

 

[EmmaBovary]

Det där är en intressant aspekt och jag respekterar att vissa kan känna sig obekväma på festen.
Men- det som är intressant tycker jag är att man inte då också kan se att andra är obekväma? Tänk då en singel som är lite blyg. Den har ju inte en familj som trygghet med sig. Singeln måste ju komma över sin blyghet eller så får hen typ sitta själv eller stanna hemma.
Paret eller familjen har ju varandra och då kan jag tycka att dessa också kan bjuda till lite.

Jo, såklart så ska det väl vara så i den bästa av världar. Ibland är det väl dock så att man är såpass obekväm att man inte kan ta på sig den rollen. Sedan finns det väl en aspekt till, det kan ju också vara lite beroende av om det är ens egen bekantskapskrets eller om man följer med till sin partners vänner. Senast jag var på en tillställning, och inte singel, var på ett bröllop förra sommaren. Jag var helt hysteriskt nervös över att jag knappt kände någon, och jag är så tacksam över att jag blev placerad bredvid dåvarande partner vid bordet - annars hade jag nog stannat hemma. Väl där så hängde jag med min partner större delen av tiden - men vi socialiserade faktiskt mest med de som var lite ensamma singlar

 

[TheRedLightning]

Det finns ju fler sidor av myntet. Den här kvinnan kanske, liksom jag, var nervös av en social tillställning och allt vad det innebär, och såg sin familj som sin trygghet.

Det spåret var jag också inne på, det där med tryggheten. När något är otryggt brukar det kännas skönt att ha något tryggt att återvända till.

 

[Snurrfian]

Jag gillar bordsplacering för att få en chans att lära känna lite nya människor, jag är lite för blyg för att stolpa fram till nya och fråga om jag få sitta där om det är fri bordsplacering. Maken har jag inget behov av att sitta hos, även om jag tycker om att umgås med honom också. Jag tror att jag är duktig på att prata med många på en fest men sen har jag lite lätt för att fastna hos någon som jag upplever som intressant/trevlig just för att jag antingen lär mig något nytt eller har det väldigt trevligt.