Sitsförvirrad!

[Alkemisten]

Hur ska man sitta egentligen!

Jag var på en tredagarskurs för Hempfling förra helgen, vilken uppfriskade mitt minne en hel del på olika saker, även om kursen på det hela taget var lite av en besvikelse, och på tok för dyr för vad den gav.

I allafall gjorde vi massvis av övningar för sitsen. Medans man inom den "akademiska" ridkonsten menar att man ska sitta på själva sittbenen menar Hempfling att man ska sitta mer på ändan. På kursen fick vi stå med böjda knän och spänna magmusklerna och dra upp bäckenet så att svanken på ryggen försvann. (som att jucka ungefär, fast man stannade i framåtläget ) Och sedan från detta läge följa hästens rörelser. Detta betyder att man när man ska stoppa hästen till exempel kutar man ganska mycket med ryggen (speciellt om hästen är svårstoppad). Normalt när jag rider brukar jag stoppa hästen genom att dippa fram bäckenet och inte kuta. Och när jag rider normalt låter jag hela svanken jobba när jag följer med i hästens rörelser. Det skulle man inte enligt Hempfling utan ryggen skulle vara helt rak i svanken hela tiden.

Vad säger ni?

 

[Tez1]

Sv: Sitsförvirrad!

Min nuvarande tränare är mkt KFH inspirerad och jag har fått en hel del sitshjälp. Jfr med förra strika AR tränaren som lämnade sitsen lite därhän.

Att sitta lite mer på rumpan än tidigare har inte varit till nackdel men jag har fått vara mer nogrann att inte hindra ryggens arbete. Tex har jag nu lagt in lättridning i passen för min häst klarar inte bära mig hela tiden nedsuttet i 45 min pass.

Nackdelen med den mer raka länden har gjort att jag är mer låst i min sits och inte klarar "cykla" så bra med höfterna och därmed skumpar mer i traven än vad jag gjorde tidigare
Nåt mellanting ska jag jobba mig fram till. Först av allt vill jag ha en bra sits i balans där jag kan inverka på hästen och samtidigt känna vad som händer i ryggen. Sen gör det inget om det ser prydligt ut oxå

/T

 

[kulltorp]

Sv: Sitsförvirrad!

Vad har du för tränare som är Hempflinginspirerad? Jobbar hon/han även med "hans" kommunikationsträning från marken? Nyfiken eftersom jag bor i Nyköping och det är inte alltför långt att åka.
Annika

 

[Tez1]

Sv: Sitsförvirrad!

Du har PM.

/T

 

[Novelette]

Sv: Sitsförvirrad!

Sånt har jag lite svårt för...alltså att man stöper in ryttaren i en viss form...för mig passar det bättre om tränaren tittar på mig och hästen först så som vi alltid gjort och sedan sakta korrigerar mig till en, för mig och min häst, ideal sits som hjälper mig att inverka i så stor utsträckning som möjligt.

Men å andra sidan rider jag unghäst

 

[Djurjouren]

Sv: Sitsförvirrad!

Det är väl rätt givet svar på den frågan.
Hästen går som vi sitter, sitter vi och svankar så går hästen och svankar.....

 

[kulltorp]

Sv: Sitsförvirrad!

Kan du inte berätta lite mer om kursen
Vad som var bra/dåligt och varför.
Annika

 

[Novelette]

Sv: Sitsförvirrad!

Utveckla tack!

 

[Alkemisten]

Sv: Sitsförvirrad!

Jag har skrivit lite om det i en tråd på NH som heter Tobbe Larsson kontra Hempfling eller nåt sånt.

Jag tyckte det hela var lite väl mycket New Agesekt för min smak. Jag tyckte han flummade ut på andra ämnen och kom av sig alldeles för mycket. Han speglade sig lite för mycket i sin egen glans, och spelade väldigt mycket för publiken - som var helt hängivna! Det blev så anti för mig.

Han bildade sig en uppfattning om deltagarna och deras hästar som i flera fall var lite felaktig. Han har ju det kända citatet i boken " visa mig din häst så ska jag tala om vem du är" Jag kände att han inte riktigt lyssnade på mig, utan var säker på att han visste allt redan. Ingen av hästarna som deltog var lämplig för annat än skogsridning och på sin höjd lite öppna. Han tyckte det var ett under att han kunde leda min häst med ett finger i grimman! När jag kunnat leda honom utan grimma ( iallafall om jag var inom fyra väggar) sedan han var ca 4 år. Jag sa rakt ut till publiken att vad han gjorde inte var en uppenbarelse för mig. Det gillade han inte. Så jag fick bara jobba min häst en ggr medans de andra fick ha inne sina två. Vilket så klart bidrog till att jag blev sur på honom.

Han har en himla känsla det är det inget tvivel om - till viss del ligger det i tekniken men det är svårt att matcha hans självsäkerhet och lugn med hästarna. Och det är just det sistnämnda som gör honom speciell. Men jag är säker på att det finns andra att hämta infon från - Hempfling själv har ju lärt sig någonstans..

 

[Djurjouren]

Sv: Sitsförvirrad!

Fast så är det ju faktiskt, de flesta "svenssonhästar" vi har i detta land är inte balanserade nog för mer övningar än så. Det är bättre med sån filosofi än barrockfilosofin när allt och alla ska piaffera oavsett hur lämpligt ekipaget är för övningen.
Jag diggar Hempfling.

 

[NiraK]

Sv: Sitsförvirrad!

Som jag ser det finns det lite olika tränare:

1. De som lyfter fram ryttaren och hästen, gärna brer på lite extra och talar sig varma om ryttaren kunskaper och hästens fina egenskaper. Dessa tränare tenderar att stryka sina elever medhårs och är alltid mycket omtyckta, iallfall av sina elever..

2. De tränare som är hårda och helt enkelt tar ner sina elever på jorden, låter dom jobba med "grunderna" och inte brer på något extra utan jobbar konsekvent med det som han eller hon anser att eleverna behöver hjälp med.

Fördelen med tränare nr 1. är att eleverna känner sig duktiga och får gott självförtroende. De får också prova många nya saker (även om de iofs. inte är redo för det). Nackdelen är kanske att de får ett litet trist uppvaknande om de byter tränare eller kommer på idén att åka på en tävling eller dylikt.

Fördelen med tränare nr 2. är att man utgår från ekipagets grundkunskaper och verkligen bygger en stadig grund att stå på. Nackdelen är att det tar tid, kan vara enformigt och att ryttaren kanske tvivlar på sina kunskaper och känner det som om utvecklingen stagnerar.

Jag tror ändå att alternativ 2 är att föredra om man vill bli duktig "på riktigt" och utvecklas på lång sikt. Alla behöver en god grund att stå på, hur duktig man än är så är det viktigt att träna grunderna.
Självklart ska en tränare kunna lyssna och vara öppen för en dialog, men samtidigt så är det lätt att bli hemmablind som ryttare. En duktig tränare kan opartiskt se och avgöra ungefär hur häst och ryttare fungerar tillsammans.

Mycket of topic nu, men det var det jag började tänka på när jag läste tråden...

Nirak

 

[psychogrrl]

Sv: Sitsförvirrad!

Men tränare nummer två kan ju vara alltifrån en som lyfter ryttaren till en som trycker ner den totalt. Man kan jobba med grunderna och få ett bra arbete, men ändå låta sina elever få ett bra självförtroende och bli självständiga.

Man kan "tala sig varm om ryttaren kunskaper och hästens fina egenskaper" utan att bre på något extra. Det beror helt på var man lägger fokus. Visst måste problemområdena uppmärksammas, men ser man bara dom kommer man troligtvis inte utvecklas alls. Man måste se sina bra sidor för att ORKA ta tag i sina problemområden.

Trycker tränaren ner mig så kommer då knappast jag tillbaka.

 

[Alkemisten]

Sv: Sitsförvirrad!

Tränare nr 2 är en utmärkt sektledare (som vår omtalade guru) :smirk: han trycker ner sina offer för att bygga upp dem på sitt eget sätt. Vem säger att hans sätt är det rätta?? Hjärntvätt är ett bättre uttryck. Just denna tränare använde sig flitigt av suggestion... tex: Titta ser ni så bra hästen svara på mina signaler! Ser ni hur mycket piggare och gladare den här hästen är idag! Ni kan inte annat än hålla med om att den här hästen gillar mig bättre än sin ägare! Mitt svar: NEJ De lättpåverkades svar: OH JAAA

Som jag ser det finns det inga nackdelar med att få prova på saker man inte egentligen är redo för. Man vill ju veta vart man strävar, och hur det ska kännas när det är bra. Jag har haft en hel del riktigt bra tränare men de bästa är de som får en att känna sig duktig. Jag vill må bra när jag kommer från träningspasset. Speciellt när jag betalat ca 8000 sek för det, som i det här fallet.

 

[eldhroka]

Sv: Sitsförvirrad!

8000 kr

För övrigt så finns det ju trots allt ett mellanting av de här tränarna. Jag har dock bara träffat på en sån , h*n var hård men rättvis. Gjorde man fel fick man veta det men gjorde man rätt fick man en massa beröm och förklaringar till vad det var man gjorde bra En sån tränare vill jag ha. Jag vill inte ha någon som lindar in mig i bomull och säger att jag är fantastiskt duktig men klarar int heller av en tränare som bara talar om vad som är fel. Mitt självförtroende är väldigt dåligt och jag har haft en tränare som bara sa när man gjorde fel och det gav inte så mycket om man säger så.. Det enda var att jag hade ont i magen och var nervös inför varje lektion i flera år..

mvh Anna

 

[NiraK]

Sv: Sitsförvirrad!

Jag anser att tränare nr. 2 är den som utvecklar iallfall mig mest.. däremot är det ju kul att få positiv feedback och få veta när man gör rätt (vilket man förhoppningsvis gör nån gång )

Ibland måste man ju prova lite svårare saker på gränsen på sin förmåga för att kunna komma vidare, samtidigt ser jag ofta att sk. "AR-ryttare" försöka sig på svårare skolor utan att ha koll på grundridningen över huvudtaget, och det måste ju vara mer nedbrytande än utvecklande.

Nirak

 

[Alkemisten]

Sv: Sitsförvirrad!

Ja det var en tredagars heltidskurs. Lyllos dig som träffat på den rätta! Själv har jag inte ännu hittat den personen, men det finns en (som jag i och för sig bara tränat för en ggr) som ligger bra till

 

[eldhroka]

Sv: Sitsförvirrad!

Ja det var en tredagars heltidskurs. Lyllos dig som träffat på den rätta! Själv har jag inte ännu hittat den personen, men det finns en (som jag i och för sig bara tränat för en ggr) som ligger bra till

Mja, alltså jag har träffat den personen men tränar inte för henne nu. För det första så har jag flyttat så långt ifrån henne och sen har hon visst inga läger längre , annars skulle jag gärna åka de ca 100 milen för att träna för henne under semestern iaf

mvh Anna

 

[jacko]

Sv: Sitsförvirrad!

Men du, det kan ju vara så att det var fler än du som var missnöjd och såg något annat än övrig publik. På offentliga träningar för "redan invigda" är i alla fall inte jag direkt sugen på att ställa mig upp och säga "hästarna ni visar upp jobbar inte korrekt över ryggen, de bär sig inte, de är inte rakriktade, det ni visar upp skulle aldrig duga ens på en skröppel-tävling och hästarna är inte på hjälperna". Jag håller käft, tar en kaka till och sen åker jag inte dit nåt mer. (Efter att jag har funderat på om det funnits något jag verkligen vill ta till mig - såsom att hästarna ser ut att må bra, att ridhussargen är ren eller att det hänger fina fanor på pilarerna).

Ta med dig det du tyckte kändes ok, strunta i resten och gå vidare. Man har så tung ryggsäck ändå att det är onödigt att lägga på fler tegelstenar!

 

[Alkemisten]

Sv: Sitsförvirrad!

Jo det är väl bara att traska vidare - jag har redan dumpat en del på karln själv, men i vilket fall som helst tror jag att min ryggsäck redan var fullpackad....

 

[bigganl]

Sv: Sitsförvirrad!

Det är väl som inom alla grenar. Det finns bra och dåliga tränare. Jag är såpass gammal och vet precis vad jag vill ha av en tränare, men det måste vara svårt för de yngre som inte har så stor erfarenhet eller ridkunskaper. När jag var yngre fanns inte så många tränare att välja på och jag har nog haft tur som haft bra instruktörer. Hårda men rättvisa var de och det gillar jag.Jag vill inte ha någon som daltar med mig då kan jag inte utvecklas.