Självförtroende

[jarnroos]

Jag har riktigt kasst självförtroende, mest pga av mobbning. Så har inte tävlat på flera år och rider knappt för tränare längre. Den senaste tränaren jag hade regelbundet rent av kränkte mig. Så nu är jag helt enkelt rädd och stampar på samma ställe. Jag vill verkligen tävla och våga rida för en instruktör! För många år sen, gjorde jag precis allt med hästar jag ville. Inget stoppade mig, jag hade en vilja av stål! Viljan finns fortfarande där men osäkerheten tar över..

Vill verkligen komma ifrån detta.
Era bästa råd/tips?

Allt välkomnas.

 

[Home]

Sv: Självförtroende

Önskar att jag hade lite tips men jag lovar att jag återkommer ifall jag kommer på något.
Hoppas att det blir bättre och lycka till!

 

[ch791022]

Sv: Självförtroende

Just när det gäller hästarna och tränare hade jag tyckt att du ska åka ut och titta på när olika tränare håller lektioner med olika elever på olika nivåer, och titta så det är någon som pushar eleverna med positiv motivering, för det är ju sådant som går att se innan, speciellt om du ser flera gånger med samma instruktör.
Resten vet jag tyvärr inga bra tips på, förutom att man faktiskt ser till att leta upp tex 5 bra saker man gjort varje dagar, så att man verkligen visar för sig själv at man gjort något bra för det är tyvärr väldigt mycket enklare att se det som inte fungerar.
Och ut och se till att hitta en bra tränare så att du kan komma igång med träningen igen, för börjar det utvecklas och gå framåt och utvecklas på ett område i livet så brukar resten liksom hänga med på resan av bara farten.

Lycka till :-)

/Camilla

 

[Ponnytant]

Sv: Självförtroende

Hej!
Du frågade om våra bästa råd / tips. Mina är:

1. Konkretisera vad DU vill. Är det just tävlandet du är ute efter? Och vad inom tävlandet i så fall? Om du inte satt ord på det och kan förklara det för en tränare så kan h*n inte hjälpa dig. Då kan du inte heller bedöma om tränaren funkar eller inte.

2. Sätt igång! Allmänt självförtroende kan förstås inte en (rid-)tränare hjälpa till med - men "självförtroende att rida" är en bra början. Då blir starten att hitta moment du är rädd för / inte behärskar + dina starka sidor som ska förstärkas - lägga upp en plan och. BÖRJA

3. Du behöver inte ha en vilja av stål - de flesta av oss är "vel-pottor" from time to time.

Lyckospark från ponnytanten

 

[jarnroos]

Sv: Självförtroende

Tack för alla råd!

Hemma rider jag på och det går jätte bra Jag sätter så mycket press på mig själv annars.. För mig är inte det viktigaste att tävla. Utan vill bara komma ut lite grand och sen se om det blir mer. Har en terrängträning inbokad i augusti och har faktiskt börjat tycka det är kul att tänka på att tävla. Inte som förut, att jag bara kände att jag inte skulle klara det. Så verkligen tack för erat stöd!

Hur peppar ni er själva inför tävling?

 

[Lillagoajag]

Sv: Självförtroende

Hur peppar ni er själva inför tävling?

Jag brukar/brukade gå igenom ritten i huvudet flera gånger. Självklart rider jag som en kung och hästen dansar fram!

 

[Lurv]

Sv: Självförtroende

Skaffa dig en positiv tränare, trevliga ridkamrater. Hör dig för på ridklubbar runtomkring dig och fråga vem dom tränar för osv. De flesta har väl stött på dåliga/dumma/elaka tränare någon gång. Det är dom man skrattar åt efteråt.

Läs gärna lite böcker om mental coachning där du får lära dig att tänka på ett positivt och vinnande sätt. Ex vis boken "Bäst till häst" skriven av Susanne Egemar och Niina Svartberg.

Även i ditt övriga liv ska du försöka skapa goda kontakter och sålla bort de dåliga, stenhårt.

 

[kryddelydd]

Sv: Självförtroende

Vad gäller träning:
du har fått flera bra råd. Åk och titta på träningar med intressanta instruktörer, lyssna hur de beter sig och fundera på om det kan passa dig. Titta på och prova många.
Vad gäller tävling: jag ser det som att jag är ute och leker tävling, har inget större krav på prestation. Jag brukar vara nöjd i tanken om hästen och jag tar oss runt given bana på ett hyfsat städat och kontrollerat sätt. Startar gärna i för svåra banor för att se om vi klarar det och kan då bli glatt överraskad över att det gick bättre än jag trodde...
Försöker avdramatisera själva tävlandet så mycket som möjligt för det ska vara roligt att tävla och inte en plåga.

 

[jarnroos]

Sv: Självförtroende

Jag säger det igen; är oerhört tacksam för erat stöd!

 

[Lager]

Sv: Självförtroende

Jag har riktigt kasst självförtroende, mest pga av mobbning. Så har inte tävlat på flera år och rider knappt för tränare längre. Den senaste tränaren jag hade regelbundet rent av kränkte mig. Så nu är jag helt enkelt rädd och stampar på samma ställe. Jag vill verkligen tävla och våga rida för en instruktör! För många år sen, gjorde jag precis allt med hästar jag ville. Inget stoppade mig, jag hade en vilja av stål! Viljan finns fortfarande där men osäkerheten tar över..

Vill verkligen komma ifrån detta.
Era bästa råd/tips?

Allt välkomnas.

Självförtroende och en positiv självbild är sådant som växer fram långsamt. Ta kontakt med tränare och säg som det är - att du är osäker och behöver lite extra stöttning. Det finns tränare som specialiserat sig på rädda ryttare, vet om inte du kvalificerar dig i den kategorin - men principerna är ganska lika om ryttaren är osäker i sig själv, eller på hästen specifikt. Man tar det i små steg, allting är positivt, och fokus är just att upplevelsen ska stärka ryttaren.

Designa träningen så att kan berömma dig själv och hästen mycket och ofta. Det är en bra inställning även för kaxpottor.

Jag red för en tränare i höstas som skrek något fruktansvärt, med en gäll ton som gjorde mig galen. Är rätt så säker i vanliga fall, och kan ta tuff kritik utan att bli upprörd. Men denna person... det bara gick inte. Ibland är det personkemin som inte fungerar. Däremot var h*n mycket kompetent, och de kunskaper jag fick med mig har varit ett stöd.

Angående tävling så... enklast är väl att börja med en liten clear round, på hemmaklubben. Baby steps.

 

[Zephira]

Sv: Självförtroende

När man har en story som du har med sig i bagaget med mobbing etc. så har man väldigt svårt att senare i livet ta kritik på ett bra sätt.
Man letar oftast efter tecken på att någon försöker kränka en, trots att tecknen inte ens behöver finnas där. Man har liksom kränk-radarsystemet påslaget hela tiden.

Mitt tips och råd till dig är att du försöker ta dig till en kognitiv beteendeterapeut. Så att du får lära dig att känna igen signalerna hos dig själv och ett verktyg att hantera dem.
Det kommer hjälpa dig enormt mycket i vardagen såväl som fritiden.

Hämta styrkan att klara av detta från hästarna, det kan bara bli bättre!

Lycka till!

 

[Rider]

Sv: Självförtroende

Jag har också råkat ut för det. skittrist helt enkelt Om jag gjorde en bra tävling så fanns det ingen glädje i det från tränaren utan bara fokusering på det som kanske gick mindre bra och alltså aldrig på något positivt sätt utan bara på ett nedtryckande sätt. Man kan säga tex jättebra och om vi förbättrar tex den grejen så kommer det bli skitbra men istället lät det bara ja men det där kunde du gjort bättre. kom jag tvåa så vad det varför vann du inte? sluta slarva. aldrig var något BRA utan bara koncentration på det som är dåligt. Det är jättepressande och trist att träna och tävla under de förutsättningarna. Det leder ju till omedelbar prestationsångest. Nu har jag bytt tränare till en mer positiv, inte mesig men ändå som kan ta fram glädjen och faktiskt det som är lite bra

 

[Pettsson]

Sv: Självförtroende

Jag hade letat upp en positiv tränare. Titta runt bland vad som finns att tillgå i din trakt. När du hittat den du tror du kan trivas med tycker jag faktiskt att du ska förklara hela situationen, att du behöver öka ditt självförtroende och behöver börja tro på dig själv. Då kan tränaren också träna dig utifrån det, somliga är ju mer pedagogiska än andra.

 

[jarnroos]

Sv: Självförtroende

Det känns så skönt att läsa det ni skriver. Känns som en bekräftelse att jag inte är kass! Ni förstår verkligen Bara att få erkänna detta här känns skönt för mig, att ni stöttar mig känns bra.

Jag har precis börjat hjälpa en vän med hennes valack (har själv en 4-åring). Han är 15 år och en riktig kanon-kille. Mitt självförtroende går bara uppåt just nu Det går inte dåligt med min egna, men har inte ridit "ordentligt" på ett par år. Tidigare har jag alltid haft två hästar, så har jag hållit igång min egna ridning så att säga. Nu blev det långt här

Det jag vill ha sagt är iaf; att jag fick bekräftelse på min kunskap. Jag kan! Jag fick han att gå riktigt fint (kan jag faktiskt säga utan att skryta). Börjar bli riktigt sugen på tävling!

Men jag är tyvärr fortfarande pessimistisk till det med en tränare.. Jag har så svårt med tilliten och min prestationsångest är stooor. Men jag ska ta mig i kragen och göra det. Ert stöttande och att min självkänsla bättras så kommer jag klara det

 

[jarnroos]

Sv: Självförtroende

När man har en story som du har med sig i bagaget med mobbing etc. så har man väldigt svårt att senare i livet ta kritik på ett bra sätt.
Man letar oftast efter tecken på att någon försöker kränka en, trots att tecknen inte ens behöver finnas där. Man har liksom kränk-radarsystemet påslaget hela tiden.

Du satte huvudet på spiken där!

 

[Nomina]

Sv: Självförtroende

Jag har inga råd till dig, men ville bara berätta att jag är precis likadan.
Jag har dock ingen mobbning eller liknande bakom mig, utan har alltid varit ganska "poppis" och har egentligen ingen anledning så sett att ha "scenskräck" (att tycka det är sjukt obehagligt när folk tittar på mig, så fort det har med sport att göra), men så är fallet.

Jag har en suverän tränare, berättade för henne redan från första början hur det var, sen har hon väl inte anpassat sig så värst mycket efter det, fast det har inte behövts heller. Hon är både positiv och ger kritik till alla sina elever, inkl. mig, men det gör mycket för mig bara att hon vet om det.

Tredje träningen jag red för henne sade hon att det märktes att jag är spänd när någon tittar för jag red tusen gånger bättre andra gången än första gången

Tävling blir det nog inte tal om på lääänge för min del, men det gör mig ingenting. Jag trivs bra med att bara träna Målet är dock att någon gång innan jag dör ska jag ha startat i något annat än träningstävlingar

 

[Ponnytant]

Sv: Självförtroende

Men jag är tyvärr fortfarande pessimistisk till det med en tränare.. Jag har så svårt med tilliten och min prestationsångest är stooor. Men jag ska ta mig i kragen och göra det. Ert stöttande och att min självkänsla bättras så kommer jag klara det

Jodå - det kommer du att göra när du "vet med hjärtat" att tränaren är där för att hjälpa dig - inte för att döma. Tillit måste du förstås ha (annars funkar det verkligen inte) - men att "prestera" på träning är inte någon bra idé - då maskerar man bara felen (för att inte bli "påkommen" eller verka dum) och till vilken nytta tränar man då? Typ:
- Åh, vad det gick bra på träningen igår! Tränaren behövde inte säga till mig att ändra något en enda gång!
- Men - det kan väl inte ha varit någon bra tränare?

Ibland BEHÖVER man träningspass med flyt för att man ska uppleva hur "det ska kännas för att kännas bra" (dessutom behöver hästen få känna sig duktig) - men tränar gör man för att förbättra/lära sig.

Igen - lycka till!

 

[Sickan]

Sv: Självförtroende

Är det bara inom ridningen du har dåligt självförtroende eller är det även i övriga situationer? Är det överlag så kanske du behöver allmän hjälp och då kommer det att smitta av sig på ridningen. Om de bara är inom ridningen så får du jobba där.

Vad jag brukar göra själv när jag mött personer som gjort mig ledsen eller gjort att jag tappat självförtroendet, är att ställa mig själv frågan; Hur länge ska jag tillåta just denna person påverka mitt liv? Det är jag själv som bestämmer om den personen ska styra mitt liv eller inte. Jag för en lång och tuff dialog med mig själv och säger sedan högt; NU ÄR DET NOG - jag tänker inte detta ta plats i min värld längre.
Låter för enkelt? Ja, men efter ett tags tjat på en själv så fungerar det faktiskt.
Möter du en tränare som inte passar dig - byt. Det finns ingen regel som säger att man måste fortsätta med någon man inte trivs med. Du bestämmer själv. Där ligger nog kärnan - våga bestämma själv och inte låta andras tyckande styra. Sätt upp rimliga mål för dig själv. Vad kan man har för mål vid första tävlingen? kanske bra vägar, få till en bra travökning eller varför inte bara att kunna slappna av? Skriv ner ditt mål för varje klass du rider och titta efteråt - hur lyckades du med ditt mål? Strunta i det andra. Det får bli ett senare mål.
Min dotter var otroligt nervös vid sin första tävling. Hon hade också mycket dåliga erfarenheter bakom sig likt dina och självförtroendet var = noll. När hon blev nervös spände hon rumpan och låren och hästen tyckte det var obekvämt och tappade bjudningen. Vi kom överens om att hennes mål var att slappna av i rumpan och låren och skita i allt annat bara koncentrera sig på det. Så hon satt hela programmet och sa till sig själv - slappna av, slappna av...När hon kom av banan sken hon som en sol, Jag klarade det! Jag tänkte på det hela tiden och det gick bra! Att halten blev lite sned, galoppen två steg för tidigt och travökningen inte så mycket till ökning, volterna lite för stora diskuterade vi inte ens. Vi åkte hem mycket positiva och med lust inför nästa tävling. Vilka poäng hon fick minns vi inte utan domarens kommentar ; mjuk och trevlig ridning levde med henne länge.

 

[jarnroos]

Sv: Självförtroende

Med risk att låta tjatig... Tack så mycket!

Jag var till en början mycket osäker hur jag skulle bemötas här. Men tänkte tillslut att jag inte har nåror att förlora. Erat bemötande är över förväntan helt fantastiskt!

Med svar på det om mitt allmänna självförtroende så kan jag säga såhär; ser inte mitt egna värde. Mobbningen är bara en "liten" del av varför jag blivit sån. Jag tänker i stort sett alltid på andra och aldrig på mig själv. En sak som däremot är helt annorlunda, är att jag har väldigt lätt att träffa nya människor och älskar att stå på scen. Men jag kan inte berömma mig själv bara för det. Utan detta är fortfarande kvar. Är antagligen väldigt personlig nu. Men ni hjälper mig så mycket! Ni sätter fingret på saker ingen annan gjort innan. Jag har i stort sett alltid hört "men det är bara att göra det" "äsch, tänk positivt!" "Det ordnar sig"

För att ni ska förstå ännu bättre så var det såhär med min tränare:

Jag stod med mina hästar i hennes stall och hon var verkligen en SUVERÄN ridlärare! Men det tog bara ett par månader så började hon rent ut sagt trakkasera mig utanför ridbanan. Tillslut mådde jag skit bara jag såg att hennes bil var hemma.. Det spelade ingen roll om jag sa emot eller kuvade mig. Allt jag gjorde var fel! Till min mamma sa hon "Jag pressar henne så hårt för jag vet att hon kan gå långt!"

Det finns en gång jag kommer ihåg extra starkt.. Det var andra gången min pojkvän följde med till stallet, jag blev som värst mobbad och hon hoppade på mig direkt i stallet. Hon läxade upp mig för att jag inte varit lika glad i stallet, måste le mer till folk (speciellt folk jag mötte när jag red) För det hängde på hennes rykte. Hon bokstavligt trängde sig in på mitt revir, jag brast ut i tårar och fick panikångest. Drog mig undan, hon hängde över mig och tryckte ner mig totalt. Jag sa till henne att jag orkar inte mer nu, snälla kan du inte bara låta mig vara.. Det jag fick till svar: "Du är faktiskt vuxen nu, var mogen och ta ditt ansvar. Stå inte där och lipa!!!" Mina föräldrar dök upp och de fick ta undan henne. Hon fick även då veta att jag var extremt skör pga av mobbning. Då kom hon plötsligt och sa: "Jag önskar du hade sagt det.." Efter det flydde jag ner till min häst och åkte direkt hem efter det. Min pojkvän var helt mållös ska ni veta..

Hoppas någon orkar läsa

 

[Kiwifrukt]

Sv: Självförtroende

Jag är, och har varit, likadan. Mitt självförtroende utanför stallet är om möjligt ännu sämre än vad det är inom hästlivet, så jag har inget att luta mig tillbaka på. Förut var det dock mycket bättre, när jag tävlade så fick jag någon form av bekräftelse på att jag faktiskt var duktig på det här. Men sen började jag rida en stor häst åt en som stod i samma stall, och ägaren och hästen i kombination lyckades ta ifrån mig allt vad självförtroende heter. Hästen var jobbig och ouppfostrad (har senare hört kunnigt hästfolk berätta att hästen måste drogas för att kunna skos eller för att ta en vanlig vaccination) och ägaren talade hela tiden om för mig hur dålig jag var, på allting. Sen har jag aldrig riktigt kommit över det där, hela tiden har hennes ord legat och gnagt i bakhuvudet.

Om du har en häst som du känner att du litar på, tycker om och vill utvecklas med så är det första steget vunnet. Har du vänner/bekanta som också håller på med hästar? Kolla med dem vem de tränar för, om de hört någon som är bra/någon som är mindre bra. Man kan få mycket information av kontakter. Åk och titta på träningarna, se vad du får för intryck av träningen, själva tränaren och de andra i gruppen. Sätt dig ner och tänk igenom vad du vill ha ut av din ridning och din träning. Vill du träna i grupp, eller vill du kanske ha en tränare som bara fokuserar på dig och din häst?

Det är svårt att bygga upp ett nytt självförtroende, själv är jag på det stadiet att jag äntligen har hittat rätt häst, och börjat kolla runt lite efter vad folk säger om de tränare som finns i närheten. Men många små pusselbitar lägger till slut hela bilden. Lycka till!