Självförtroende

[tuaphua]

Sv: Självförtroende

Jag tycker absolut du ska försöka hitta en tränare! Det är ju så roligt att träna!

Det finns tränare som har egen erfarenhet av prestationsångest och tillitsproblem. Ganska många tom. Du skulle bara veta hur vanligt det är att känna som du gör. Tyvärr!
Jag som tränare stöter ofta på ryttare vars största brist inte är deras ridning egentligen, utan deras självförtroende. De har sån ångest och är så stressade att de mentalt blockerar sig själva från att prestera maximalt. Så att oroa sig så mycket gör ju faktiskt inget positivt.
Det är tråkigt att så många känner så. Vi hanterar det olika. En del tvingar sig själv att göra sakerna och andra undviker. Det är helt nomalt.

Jag tycker du ska åka och kolla på lite träningar för att se hur tränarna behandlar sina elever. Känner du att någon verkar sympatisk kanske du kan testa denne.

Jag hade själv enorm prestationsångest förut. Och har det ganska mycket fortfarande. Spec min ena tränare läser av mig helt fantastiskt och ser när jag börjar tappa modet. Då är hon inte lika tuff som om hon ser att jag har en bra känsla.
Hon har lärt mig väldigt mycket om att undervisa. Och hon har lärt mig otroligt mycket om hur jag fungerar som person och ryttare.
Jag har en vän som också lärt mig väldigt mycket. Hon är så där superpositiv och härlig. Hon ger andra beröm och hittar alltid något att berömma hos alla. Hon är en riktigt duktig ryttare. Hon är tvärt om lagd än mig. Hon är nöjd och glad för det mesta. Jag är alltid lite orolig, lite missnöjd, vill lite till etc. Hon har lärt mig hur man kan fokusera, träna, avancera och ändå vara nöjd om det skiter sig.
Nåon sa någon gång att man ska tänka sig hur vatten rinner av en gås. Så tänker jag lite nu om något går fel. Jag antar att du också är relativt ung. Du har tid på dig att rida bättre. Går det fel nu så blir dt säkert bättre nästa pass.

Glöm inte att vi alla träna för att lära oss! Som tränare blir man bara less på de som inte vill lära sig, inte försöker. Man blir inte leds på en som inget kan men som kämpar. Och man blir inte leds när någon gör fel. För det gör vi alla. Det är ju tränarens uppgift att hjälpa dig, lära dig.
Jag ser det som min uppgift att lära folk rida. Och by any means possible! Vissa får jag då vara psykolog till, vissa behöver pepp, vissa behöver aschtung-mentalitet etc etc.
Så om du behöver stöd och pepp av din tränare så kan jag nästan lova att denne ser det som något som ingår i sitt jobb.
Vissa tränare har inte förmåga att läsa folk och blir lite för hårda mot en del. Så var noga med att tala om hur du känner redan i början för att undvika missförstånd.

Lycka till! Klart du ska träna och ha kul!

Ev kanske jag vet en tränare som kan hjälpa dig. Hon är positiv(men ger kritik och berömmer inte enbart), otroligt rar och har själv lite prestations-issues. Så hon förstår den biten. Är du intresserad kan du PM:a.

 

[tuaphua]

Sv: Självförtroende

Hoppas du förstår att du inte gjorde något fel som gjorde att du förtjänade att behandlas så som din förra tränare gjorde. Man behandlar inte människor så. Det är henne det är fel på. Inte dig! Och hon ska inte få hindra dig från att ha kul och utvecklas.

Jag har vänner som helt tappat ridglädjen av att ha pressats så av tränare som sett potential i dem och missförstått deras förvirring och då brist på inverkan i ridningen som lathet. De fick nog av utskällningar och slutade tränare för den tränaren de red för. Vissa slutade helt.

Tänk på att tränare är bara människor. Och det finns alla sorter där, som inom alla andra yrken.

Vad viktigast är: Du är värd att behandlas väl. Du är inte skyldig till att din tränare behandlade dig som hon gjorde. Kom ihåg det!

 

[zassoo]

Sv: Självförtroende

Jag kan känna igen mig en del i det du skriver. Nu har jag ett uppehåll i hästeriet för tillfället (tyvärr), men för ett par år sen red jag aktivt för tränare, om än bara på ridskolehäst. (utanför vanliga lektionerna alltså.)

Mitt självförtroende har aldrig varit på topp, och på ridskolan var konkurrensen outtalad men hård. Jag kände hela tiden en press på att vara duktig, att rida bra osv. Vilket gjorde att jag blockerade mig själv, hjärnan strejkade bara och sa "du kan inte, det går inte". Lyckligtvis uppfattade min tränare situationen på ett bra sätt (hon kände väl igen "symptomen" efter ett tag ) och sa bara: "Nu är du blockerad igen! Andas!"

Just det tävlingsinriktade och konkurrensen tyckte jag var jättejobbig. Att hela tiden mäta sig med andra. Jag vill ta saker i min egen takt.

Om du hittar en tränare du trivs med tror jag att det kommer gå jättebra för dig! Alla tränare pressar inte, du kan alldeles säkert hitta någon som förstår dig som kan hjälpa dig i DIN takt.

Lycka till!

 

[Sickan]

Sv: Självförtroende

"Med risk för att låta tjatig..." "hoppas ni orkar läsa." Redan i dessa ord ser jag ett dåligt självförtroende. Du ber om ursäkt för att du "tar vår tid" med dina inlägg. Du behöver inte be om ursäkt - vi väljer själv att läsa och svara. Låt oss ta ansvar för det. Vill vi inte låter vi bli helt enkelt.

Jag måste säga att din tränares beteende är högst märkligt. Mobbad eller inte så är inte detta ok. Men bestäm dig nu om det är hon eller vi här på Buke som ska få inflytande hos dig och börja jobba på det.

Försök att bli uppmärksam på dina tankar. Kommer negativa tankar så säg STOPP! och fokusera på något annat. Tvinga dig själv att ändra ditt sätt att tänka. Detta är ett sätt jag har lärt mig sedan jag drabbades av panikångestattacker. Efter ett tag när jag lärt mig signalerna på när en attack var på gång så TVINGADE jag bort tankarna till något annat. De försvinner aldrig men nu kan jag få stopp på det i 99 fall av 100. Jag tror det fungerar i andra sammanhang också. Så sluta med att börja och avsluta varje inlägg med att be om ursäkt för det är ok att du skriver här.

 

[Zephyria]

Sv: Självförtroende

Låter snarare som du behöver jobba på självkänslan än självförtroendet.

http://www.livshandboken.se/index.taf?_page=object&object_auid=9769

Finns flera författare som har skrivit böcker om det här (t.ex. Mia Törnblom) och du kan ju också skaffa en coach som hjälper dig att bygga upp det.

 

[kryddelydd]

Sv: Självförtroende

Hej igen.

ska berätta lite om min egen resa, hoppas att det inte blir för långt.

Jag blev ganska hårt åtgången av mina klass"kamrater" när jag växte upp. Någon enstaka kompis, många som var grymma.
Hade lätt för mig i skolan, har aldrig haft dåligt självförtroende gällande studier men under tiden jag pluggade, fattade jag nog inte riktigt hur extremt lätt jag har för mig.
Skaffat mig en bra utbildning och ett bra jobb.
Fick ganska många tankar kring eget värde under studietiden tack vare fantastiska kurskamrater där, som tog emot precis som jag var. Där, för första gången, blev jag eftersökt som sällskap både för studier och fritid.
En fantastisk upplevelse, faktiskt.

Ridmässigt har jag haft olika ponnyer sedan barnsben men inte ridit för tränare eller på ridskola förrän för ca 6-7 år sedan.
Skälet till att jag började rida för instruktör var att jag ägde en extremt lat islandshäst och i ren desperation behövde jag hjälp för att det skulle bli roligt att rida honom. Hade då också en vbl-travare.
Eftersom jag har mina fördomar om dressyr som snobberi, sökte jag vitt och brett. Hittade westernlektioner i mitt närområde via hastnet. Fick kontakt med en person som satt i styrelsen i en av westernklubbarna i området, eftersom hon arrangerade kurserna.
Blev genast välkommen i klubben, där de ringde och frågade om jag kunde vara med som funktionär vid en tävling, frågade om jag ville vara med på det ena eller det andra.

Tränaren oerhört sympatisk men kom ganska sällan.
Hittade en tränare mer på hemmaplan (OK, nästan tio mil enkel väg men det var överkomligt) som jag åkte till.- Kände inte en människa där uppe men blev så väl mottagen trots hästras. Alla positiva och välkomnande.
Har lärt mig oerhört mycket.
Köpte mig en fjording, slakthäst, och började ta med för instruktörer som gillade min krake. Träningen var rolig, alla var positiva och trevliga och kommenterar framstegen. Bristerna hos både mig och hästen visste jag väldigt väl om själv.
Blev mer eller mindre "lurad" att vara med i allsvenskalaget med fjordingen -07, på en nivå som pålle egentligen inte hade en chans att fixa, men till min och alla andras överraskning gick hästen från klarhet till klarhet den säsongen pga hennes allmänna samarbetsvilja.
Alltså bara positiv feedback från alla.
Där jag var installad tidigare, stod också en fd ridskolechef. Hon sade åt mig att byta ut min fjording eftersom jag ville tävla, för fjordingen "kunde bära omkring på barn i skogen". Hon ändrade uppfattning när hon sett mig rida ett träningspass i paddocken och gav därefter konkreta träningsråd för piaff och liknande...
Har hittat mer dressyrinriktade tränare också som hjälper mig framåt med kritik men av det konstruktiva slaget. Har därför börjat tävla lite i dressyr med två av mina hästar: en kbl-travare som gjort fullt godkänd debut i LB och LA dressyr bland alla halvbloden. Domaren gillade honom trots flygande man.

Vad de andra ryttarna egentligen tyckte vet jag inte; förmodligen att jag inte hade där att göra. Utom den mycket sympatiska person som lånade ut tävlingskavaj som jag glömt, och berättade om den eller den ryttaren och som jag nu har kontakt med via facebook. Fanstastiskt trevligt, faktiskt.

Så, om du kommit så här långt i min uppsats/roman: åk ut på olika typer av träningar. Kanske dressyrtränarna i din trakt är underbara, kanske du ska leka lite med western under en tid om attityden på din hemort är lika positiv som i mina trakter, bara för att känna att det är kul att träna.
Det är för övrigt inte så stor skillnad i träningarna: både för westerntränare och dressyrtränare jobbar vi med öppnor, slutor, skänkelvikningar, ridvägar, volter, form, energi i steget, galoppombyten med eller utan bommar.

Ett stort lycka till!

 

[Lager]

Sv: Självförtroende

Med risk att låta tjatig... Tack så mycket!

Jag var till en början mycket osäker hur jag skulle bemötas här. Men tänkte tillslut att jag inte har nåror att förlora. Erat bemötande är över förväntan helt fantastiskt!

Med svar på det om mitt allmänna självförtroende så kan jag säga såhär; ser inte mitt egna värde. Mobbningen är bara en "liten" del av varför jag blivit sån. Jag tänker i stort sett alltid på andra och aldrig på mig själv. En sak som däremot är helt annorlunda, är att jag har väldigt lätt att träffa nya människor och älskar att stå på scen. Men jag kan inte berömma mig själv bara för det. Utan detta är fortfarande kvar. Är antagligen väldigt personlig nu. Men ni hjälper mig så mycket! Ni sätter fingret på saker ingen annan gjort innan. Jag har i stort sett alltid hört "men det är bara att göra det" "äsch, tänk positivt!" "Det ordnar sig"

För att ni ska förstå ännu bättre så var det såhär med min tränare:

Jag stod med mina hästar i hennes stall och hon var verkligen en SUVERÄN ridlärare! Men det tog bara ett par månader så började hon rent ut sagt trakkasera mig utanför ridbanan. Tillslut mådde jag skit bara jag såg att hennes bil var hemma.. Det spelade ingen roll om jag sa emot eller kuvade mig. Allt jag gjorde var fel! Till min mamma sa hon "Jag pressar henne så hårt för jag vet att hon kan gå långt!"

Det finns en gång jag kommer ihåg extra starkt.. Det var andra gången min pojkvän följde med till stallet, jag blev som värst mobbad och hon hoppade på mig direkt i stallet. Hon läxade upp mig för att jag inte varit lika glad i stallet, måste le mer till folk (speciellt folk jag mötte när jag red) För det hängde på hennes rykte. Hon bokstavligt trängde sig in på mitt revir, jag brast ut i tårar och fick panikångest. Drog mig undan, hon hängde över mig och tryckte ner mig totalt. Jag sa till henne att jag orkar inte mer nu, snälla kan du inte bara låta mig vara.. Det jag fick till svar: "Du är faktiskt vuxen nu, var mogen och ta ditt ansvar. Stå inte där och lipa!!!" Mina föräldrar dök upp och de fick ta undan henne. Hon fick även då veta att jag var extremt skör pga av mobbning. Då kom hon plötsligt och sa: "Jag önskar du hade sagt det.." Efter det flydde jag ner till min häst och åkte direkt hem efter det. Min pojkvän var helt mållös ska ni veta..

Hoppas någon orkar läsa

Folk här är rätt så snälla, tror inte du behöver oroa dig för att bli förminskad eller få din upplevelse bortförklarad. Alla har känt osäkerhet någon gång och de flesta kan relatera till sådant.

Men du vet väl att empati är den mest egoistiska känslan - jag är alla, alla är jag.

Som flera redan skrivit så tar det ju tid att arbeta upp ett självförtroende och en positiv självbild. Sådant händer inte i en handvändning, det viktiga är bara att ha en klar idé om vad du vill - sedan bryter man ned idén till delmål som kan processas i lagom bitar. Vill du inte rida för tränare så kan du ju skogsmulla ett tag - för hästens del så spelar det ingen större roll. Så länge den får motion och mår bra. Men vill du träna så finns det alltså tränare som specialiserar sig på ryttare som behöver extra stöd.

Ingen annan kan bedöma din upplevelse och din känsla, det kan bara du göra. En känsla kan inte heller vara fel, den bara är, och ska respekteras.

 

[minimal]

Sv: Självförtroende

Jag var länge rädd för att rida för tränare. Tílls jag hittade min nuvarande underbara tränare!

Hon är så peppande så det är inte sant. Hon hittar det positiva hos en och lyfter fram det, är pedagogisk och diplomatisk.

Berömde mycket från början och korrigerar på ett sätt som inte känns korrigerande, åtminstone inte på ett negativt sett.

Med henne har vi gjort enorma framsteg och nu vågar jag visa mig även för andra tränare, även om jag håller mig till henne mest.

Synd att vi inte bor nära, då hade du fått tips om henne.

Men tipset från mig är väl att leta reda på "rätt" tränare för dig! Det är ju inte så lätt, men den finns någonstans där ute!

 

[jarnroos]

Sv: Självförtroende

Ni är så bra allihopa