Självskadeärr, vad är era åsikter?

[Grazing]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Nej, det är klart att man inte ska gå runt med nästintill blödande sår, men när såren är så pass ok att man inte behöver ha plåster/förband då tycker jag inte att man ska dölja dem bara för att de är självförvållade.

Sålänge såret glipar så tycker jag att man bör dölja det och inte bara för andras skull utan för att infektionsriskerna är stora. Men som sagt, är det rispor så spelar det inte så stor roll, även om jag alltid blir lite äcklad av sår.

 

[Sparrisen123]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Visserligen inte jag som skrev det, men jag tar mig friheten att svara ändå.
Det är inte allt för ovanligt att självskadebeteende kan triggas igång av att se andras skador, prata om det, läsa om det osv.
I teorin alltså att t.ex. jag, som har mycket självskador bakom mig, skulle lätt kunna trilla tillbaka om jag såg någon med färska ärr eller så. Jag personligen blir inte triggad, men det är ganska vanligt.

 

[Sparrisen123]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Jag tänker också som andra gällande färska sår, att man för sin egen skull inte ska utsätta ett färskt sår för smuts, sol osv. Kan lättare bli infektioner eller fula ärr, eller att ett oskyddat sår under läkning går upp på nytt och sådär.
Sen tycker jag också att sårskorpor är jätteäckliga men det är ju min personliga uppfattning och knappast direkt hälsoskadligt (rätta mig om jag har fel).

 

[transmission]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

KL

Jag går väldigt ofta med mina ärr dolda, för att folk glor som om man hade en apa på huvudet och för att en del (ganska många) människor är för dumma för att förstå att man någonsin kan ha mått så dåligt. Jag har ärligt talat blivit ganska dåligt bemött av folk. "Varför har du gjort sådär, det är ju onödigt" är en ganska vanlig kommentar. Ja, hemskt onödigt, för utan dom där ärren hade jag förmodligen inte levt idag.

Egentligen borde fler våga visa sina ärr för det är verkligen inget att skämmas över. Önskar att jag vågade/orkade.

 

[KallblodSthlm]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Förut (för flera år sedan) dolde ja alla sår/ärr ordentligt, sen orkade ja inte bry mej, utan dolda endast om jag skulle till släkten men för 2-3år sedan kände ja de att inte funkar att gå o dölja o hålla på, utan tog på mej linne o gick ut, folk kollar, men dom flesta brukar stirra o sen när man glor tbk så blir dom "rädda" (ser lite rädda ut iaf ) o kollar bort

Nuförtiden orkar ja inte tänka på de, glömmer bort dom tills de kommer en dag då någon i min närhet ser ärren o reagerar.

Till er som inte förstår varför, kan ge en liten "förklaring" på de, de kanske inte är så för alla, men för många ja pratat me har de varit så att när ångesten blir för stor, så känns de bättre o ha fysisk smärta än den psykiska, men tänker inte då att om ja gör såhär så kommer de bara o bli värre o värre, mår man så pass dåligt så bryr man sej inte om ngn morgondag.
Jag kan kolla på mina ärr, minnas varför de blev just de såret m.m. MEN skulle aldrig laserbehandla dom så dom försvinner, det här är den jag är, hade ja inte haft de tufft hade ja inte varit den ja e idag. De e inge kul väg o gå, men e glad att ja har blivit den ja e o inte som en del andra i min ålder som lever på sin kille/föräldrar o inte behöver kämpa för ngt

 

[Frokennordberg]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

KL

Till er som har reagerat på Lycanthropes uttalande om att hon skulle skämmas om hon hade haft såna ärr:

Jag förstår hennes känsla. Jag tycker också att ni bör läsa det hon skriver en gång till, hon skriver att om hon ser till sig själv, skulle hon skämmas. Hon tycker att det känns löjligt.

Detta är inte detsamma som att säga att alla med självskadeärr skall skämmas för sättet de har hanterat sitt mående på. Hon säger inte heller att de är löjliga som har gjort det. Hon uttrycker helt enkelt att för sig själv skulle hon känna att det var löjligt och skamligt att ha hanterat det på ett sånt sätt. Vilka är ni att säga att hon inte får lov att känna så?
Jag känner detsamma, för det är så främmande för mig att hantera en sak på ett så, vad ska man säga, fysiskt självdestruktivt sätt. Därför skulle jag troligtvis känna samma sak. Vilket absolut inte är samma sak som att jag fördömer andras val, eller snarare kanske ofrivilliga val. För jag förstår att man, faktiskt, inte alltid har en valmöjlighet. Ibland rår man inte på.

Vad jag menar är, att man måste ändå få lov att känna så, sedan betyder det inte att man inte ser de andra sidorna också och förstår agerandet, även om det inte är i ens egen tankebana. Och det betyder absolut inte att man tycker att de som gör det är löjliga eller borde skämmas.

---

Gällande kärnfrågan i tråden, så är det precis som Tassetass skriver, vi har alla ärr, synliga eller inte, självorsakade eller inte, och jag kan inte komma på en situation där man inte skulle kunna visa dom (jag vet inte hur det fungerar som trigger så i "sådana samanhang" låter jag det vara osagt för jag har ingen aning).

 

[Riley]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Raderat, orkar inte.

 

[cahs]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

När jag hade färska sår och skulle gå på stan en het sommardag så bandagerade jag hela armen så inget syntes. Frågade någon så sa jag bara att jag skadat mig. Och eftersom jag hade ärr på andra armen med så fattade dem ju att jag bokstavligen menade det jag sa. Men de slapp se. De slapp tänka att det var skador utanför de socialt accepterade skadorna.

Jag kunde på sommaren lägga ett plåster på sår och gå i kortärmat men visade bara läkta sår = ärr. Jag bar långärmat på fester, tillfällen där jag inte kände alla men med årens lopp har jag liksom glömt bort att tänka tanken. Nu är det oftare och oftare som folk jag möter och pratar med inte ens ser ärren på armarna. Utan ibland kommer det på tal och då utbrister de: men gud! Hur kan jag ha missat det? Ja, hur kan de ha missat, brukar jag undra.

Utan tvekan snackar vi triggers. Jag fick en när en i klassen skar sig på en glasbit (dåtidens satanist) och gick hem och där och då startade mitt livs värsta beroende. Hur kunde ske är ett mysterie fortfarande.

 

[nexxa]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Självklart är det okej att visa sig. Nu har jag "bara" icke självförvållade ärr efter operationer. 12 ärr. För min del är det mer en historia om vad jag har varit med om. Kanske kan det vara så för de som skadat sig själva. Visst tittar man till om någon är ärrad på det sättet, men inte på ett nedlåtande sätt

 

[Kilauea]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Jag tycker att man får ha shorts och linne även om man har självskadeärr. Jag har haft en arbetskompis som hade det - h*n påstod att det var en katt som blivit arg, men jag är inte helt säker. Men jag frågade inte mer efter det.

 

[MidnightSoul]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Jag kan inte komma på en enda gång där någon borde behöva dölja sina självskadeärr. Frågar någon så är det bara att svara på ett sätt som man själv är bekväm med. Kommer barn och frågar kan jag dock anse att man bör ta det så rakt som möjligt utan att ge för specifik information. Som någon annan i tråden sa: Jag fick dom när jag var sjuk.

 

[angiepangie]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Jag som arbetar inom ett yrke där man måste gå med kortärmat hela tiden är så van vid att mina ärr syns.
Nu är mina ärr inte dem tydligaste i världen och man måste kolla precis på dem för att de ska synas eller så,
men mina gamlingar på jobbet frågar titt som tätt och då säger jag bara att jag gjort mig illa.
Så eftersom jag måste ha armarna blottade på jobbet ser jag absolut inget konstigt med att andra har ärr
som också syns, så länge det är just ärr och inte öppna sår tycker jag inte det är något att tänka på så.

 

[Sparrisen123]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

kl

Tack allihop för era svar! Känner mig, lustigt nog, helt lugn med att "visa" mina ärr nu, åtminstone bland folk jag inte känner. Inte riktigt redo än att besvara frågor från vänner, och verkligen inte från familj.

 

[HannaAberg]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Jag skar mig när jag var 13 år(två- tre ärr på min vänstra arm), till en början dolde jag det. Efter ett tag slogs jag dock med den uppmärksamhetssökande viljan att visa såren, och skammen att faktiskt ha egen-gjorda sår på min arm. Det slutade med att jag visade armarna, visst fick jag en del frågor i början, på vilka jag svarade att jag bara gjort illa mig. Dock valde jag att dölja ärren vid vissa tillfällen, så som när jag skulle träffa min kära farmor, för att inte oroa henne. Även på släktträffar valde jag att dölja armarna för att undvika frågor från mina kusiner och alla vuxna. Idag, ca tre år senare, ser jag aldrig något tillfälle då jag bör dölja ärren. För det första är de så blekta nu, för det andra har jag lärt mig leva med dem och hur jag ska svara på eventuella frågor.
När jag träffat min nuvarande pojkvän, alltså i början av förhållandet så att säga, såg han mina ärr när vi låg och myste. Han strök med tummen över dem och drog efter andan för att säga något, men han förblev tyst. Antagligen förstod han utan att jag behövde förklara, för han visste redan då att jag mått riktigt dåligt förr i världen. Han har aldrig frågat om mina ärr.
Nu till frågan, jag tycker inte att vi ska dölja vårt förflutna. Som någon tidigare skrev, alla har vi ärr, vissa på insidan och andra på utsidan. Det är så livet ser ut. Och det är tyvärr såhär vårt samhälle ser ut idag, många(framför allt ungdomar) mår dåligt och tar då ut det på sin egen kropp. Vad gäller bland barn, beror det på situation. Ett bra svar på barns frågor är ju till exempel, som tidigare nämnt i denna tråd, att man hållit en dum katt i famnen.

 

[Miss Sixty]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Jag har MÅNGA är över hela kroppen och folk tittar glor men de är deras problem

Visar såklart inte sår som inte är läkta men kan. Dock sätta ett plåster på det. Syda såret och gå ut så.

 

[Lillagoajag]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

*KL*

En fundering som kom upp då vi kom in på detta i skolan häromdagen (läser till socionom). Hur ser ni med ärr på risken för att ni ska "smitta". Vissa menar ju att ärr kan smitta/trigga självskadebeteende, hur ser ni på det? Tänker ni, som går mer kortärmat i vanliga fall, annorlunda om ni ska träffa någon ni vet har ett självskadebeteende?

 

[Sparrisen123]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

Jag är nog lite kluven där faktiskt. Skulle jag till exempel träffa någon av mina internetvänner som har självskadebeteende, skulle jag på ett sätt vilja dölja mina är för att inte riskera att trigga dem. Samtidigt är de förmodligen de jag skulle känna mig bekvämast med att visa ärren för, eftersom de vet hur det är och vi försöker stötta och peppa varandra till att sluta.
Samtidigt, om jag skulle träffa någon ung och osäker som jag visste hade självskadebeteende, då skulle jag hellre dölja ärren för där tror jag risken är större att de ser det som en trigger.
Och om jag ser till mig själv, så skulle jag inte bli triggad av att se ärr på mina vänner, däremot möjligen av ärr på folk jag inte känner eller så.

Så mitt svar får nog helt enkelt bli att det beror på vem det är jag ska träffa, och om jag tror den personen blir "smittad" eller inte. Men överlag är jag restriktiv med att visa ärren, speciellt på bloggar och liknande för där vet jag att ganska många triggas.

 

[MiniLi]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

*KL*

En fundering som kom upp då vi kom in på detta i skolan häromdagen (läser till socionom). Hur ser ni med ärr på risken för att ni ska "smitta". Vissa menar ju att ärr kan smitta/trigga självskadebeteende, hur ser ni på det? Tänker ni, som går mer kortärmat i vanliga fall, annorlunda om ni ska träffa någon ni vet har ett självskadebeteende?

Jag tänker att det borde gå under samma teori som där man tror att prat om självmord kommer smitta. Där är man väl nuförtiden ganska säker på att det är farligt att uppmärksamma suicidhandlingen, dvs glorifiera just självmordet. Däremot att prata OM självmord och mående, att ställa frågor om självmord och mående tror man inte längre har någon smittorisk.

Baserat på det så tror jag inte att det är någon fara för att ärr ska trigga självskadebeteende. Däremot så tror jag att det är vanskligt med just glorifiering eller typ internetsidor där det skrivs om HUR man kan skada sig själv.

Jag tror nämligen att de flesta människor vet att man kan skada sig själv. Det är liksom ingen hemlighet att sånt förekommer.
Och just ärr är ju inget mer än "bevis" på att det förekommer. Jag tror inte att en person som ser självskadeärr kommer börja skada sig enbart av den anledningen. Och jag tror att den personen hade hittat till någon form av självskadande beteende även om den inte sett någon annans ärr.

 

[Fia]

Sv: Självskadeärr, vad är era åsikter?

kl

Mår riktigt dåligt när jag inser hur många i tråden som skadat sig själva hoppas att alla mår bättre nu! I mina kretsar är det, som tur är, otroligt ovanligt med självskadebeteende så har inte helt förstått vidden av det. Visst pratas det om det osv, men när man får se riktiga människor berätta blir det verkligt på något sätt...

Till TS; har bara mött ett fåtal med ärr, men samtliga har varit i shorts och linne. Skämmas över det ska man verkligen inte, men kanske inte heller stolt visa upp dem.. Har aldrig frågat någon om ärren, men visst blir man lite mer uppmärksam på hur personen ifråga mår.