Sjuk - hur hade ni berättat?

[Snubbelfot]

Några har kanske läst att jag nämnt att jag har ett nyupptäckt aortaaneurysm. Det kommer att behöva åtgärdas genom operation i nära eller halvnära framtid, konvalescensen är typiskt 3-6 månader och kommer förstås att påverka hela familjen stort. Men även somliga undersökningar under utredningen är sådana att de påverkar tillvaron några dagar, dessutom finns reella risker både med undersökningar och operationen. Nu funderar vi på vad, och hur, vi skall berätta och förklara för barnen som strax fyller 4. Hur hade (eller har) ni gjort?

 

[Tualma]

O, vad tufft för dig och familjen. Men så bra att det upptäcktes i tid .
Jag hade nog inte krånglat till det så mycket för barnen utan berättat enkelt men konkret och hyfsat osentimentalt (om möjligt) att du är sjuk och att du kommer att behöva vara hos doktorn och på sjukhus ofta och att du kommer att vara trött samt ledsen och orolig ibland.
När/om barnen blir ledsna och oroliga hade jag validerat deras känslor i stunden och svarat ärligt (och på deras nivå, såklart) på eventuella frågor som kommer upp.

Barn är fantastiska. De mår bra av att få vara delaktiga. Att hjälpa till att pyssla om dig i det lilla kommer att göra dem gott.
Jag tror inte på att försöka skydda dem för mycket. De märker att något är fel och det gör dem mer otrygga (enligt min erfarenhet privat och yrkesmässigt).

Stor kram till dig och familjen

 

[VLMF]

Jag går igenom liknande, fick bröstcancer i våras och genomgår nu cytostatika och kommer opereras flera gånger i år och nästa med lång och kort rehab efteråt. Har berättat för barnen på deras nivå, den äldsta var nyligen 5 och den yngsta 1,5. Läste på lite innan och fick information från mottagningen om hur man berättar på deras nivå utefter ålder på barnen. Vi har särskilt tryckt på att det här är ingens fel (varken vårat eller ffa barnens, för i den här åldern är de väldigt självcentrerade och kan få för sig att det är deras fel) och att upprepa all info med jämna mellanrum för femåringen glömde vad vi sagt snabbt. Femåringen har fått följa med mig på flera sjukhusbesök, både kemoterapin och när jag lämnar blodprover. Var med när jag rakade av håret. Den lilla förstår inte så mycket men blåser och pussar på mitt bandage för infarten varje gång hon ser den Båda har sett mig gråta flera gånger, och jag förklarar att jag blir ledsen för att jag blivit sjuk och att det är jobbigt ibland men sedan blir jag glad igen.
Vi informerade också förskolepersonalen så de kan möta barnen i detta, men var tydliga med att vi inte vill att de ska fråga barnen om hur jag mår, om jag är trött, mår dåligt etc utan det får de fråga mig eller min man om. Men det var bra för personalen att veta vilken terminologi vi använde med barnen, tex bröstcancer och inte att vi sagt bara knöl i bröstet, även om vi också förklarat det så. Femåringen har självmant berättat för en av sina pedagoger och blev då jättefint mött i det.

Min prognos är god och vi har inte berättat att jag i värsta värsta fall längre fram skulle kunna dö, finns ingen mening i det.

Nu när det närmar sig operation har vi också berättat för femåringen att jag kommer åka till sjukhuset i höst och att doktorn kommer skära bort båda brösten men att jag kommer sova med särskild medicin som gör att det inte gör ont då, men det kommer göra lite ont i flera veckor efteråt och att jag kommer ha jättestora plåster och behöva vila mycket efteråt.

Kan du få stöd av mottagning/kurator på vilket sätt ni ska berätta kanske?

 

[VLMF]

Kan lägga till att jag blev inlagd en gång på natten medan de sov, var på sjukhuset tre dagar då men det gick också bra trots ingen förvarning. De hade ju sin pappa hos sig då med.

 

[Snubbelfot]

Uppdatering; vi har pratat mycket om människokroppen på sistone och barnen har rätt bra grundkoll på bl a vad hjärtat och lungorna gör, och vad blodådror är till för. Den vägen gick det ganska naturligt att komma in på att jag har en särskild blodåder som man behöver titta litet extra på för att se om den behöver lagas.

Och att alla blodådrorna i hjärtat behövde en särskild extrakoll idag.

(Kranskärlen var glädjande nog ua. Alltid nåt.)

 

[Amha]

Uppdatering; vi har pratat mycket om människokroppen på sistone och barnen har rätt bra grundkoll på bl a vad hjärtat och lungorna gör, och vad blodådror är till för. Den vägen gick det ganska naturligt att komma in på att jag har en särskild blodåder som man behöver titta litet extra på för att se om den behöver lagas.

Och att alla blodådrorna i hjärtat behövde en särskild extrakoll idag.

(Kranskärlen var glädjande nog ua. Alltid nåt.)

Min pappa hade flera omgångar cancer i min barndom. Första gången var vi mellan 2 och 6 år har jag för mig. Jag minns det väldigt tydligt fortfarande att vi satt vid bordet och pratade om det. Jag frågade om man kan dö av sånt och hans svar var "man kan dö, men jag ska inte dö". Det hade säkert blivit jättetokigt om det gått illa den gången, men då kändes det tryggt. Sen blev vi förberedda på alla jobbiga perioder, såsom isolering och att kroppen var extra skör, när det var viktigt att vi var friska, inte umgicks med sjuka människor mm.

Hoppas att det känns okej för dina barn under den tiden.