Sjukligt rädd om öronen?

[phie]

Var med en arbetskompis till stallet där hennes häst står för ett par dagar sedan. I detta stall fanns även en kallblodstravare som jag måste fråga en sak om.

Ägaren till denna kallblodstravare har inte haft hästen igång på ett halvår ungefär. I dagsläget får ägaren inte på hästen en grimma ens en gång, än mindre ett träns. Orsaken enligt ägaren är tydligen att hästen är rädd om öronen, samt att hästen har "stått för länge utan att ha grimma på sig". Fråga mig inte hur hästen kommer ut och in ur hagen, halsring, kanske?

Förvisso går hästen bara i hagen som enda aktivitetsform, men är det möjligt att en häst kan bli såhär efter ett halvår? Är det kanske hästen som bestämmer? Finns det sätt att avhjälpa detta problem? Jag blev nästan lite ledsen när jag hörde denna historia av ägaren, eftersom hästen är jättefin och verkar vilja jobba och ägaren är ledsen att hästen inte längre går att användas till ridning.

Har någon erfarenhet av hästar som är rädda med sina öron, alternativt hästar som tar kommandot såtillvida att man inte ens kan få på dem ett träns? Vad kan man göra? Jag funderade på de sju lekarna för att få hästen att vänja sig vid att man tar på den, men har ni några andra tips?

 

[Norrlänning]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Tror jag vet vilken häst du menar...


Jag har en häst som i början var väldigt rädd om öronen, dock ändå inte så pass att det inte gick att ta av och på grimma/träns.

Men jag gjorde bara så att jag grejade lite varje dag lite extra runt öronen, "låtsades" att jag bara råka komma åt dom. När h*n till slut inte reagerade lika mycket, inte blev lika hysterisk så pressade jag h*n lite och höll fast huvudet lite i grimman. Visade att jag ville inte göra illa h*n eller att det inte var obehagligt det jag gjorde.
Nu är det mycket bättre, det är väl bara om jag behöver stoppa bomull I örat som h*n reagerar lite.
Annars så vet h*n nu hur mysigt det kan vara med lite öronkli

Men tror att det bara är att inte ge upp, fortsätt hela tiden men i små steg.

 

[mul]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Var med en arbetskompis till stallet där hennes häst står för ett par dagar sedan. I detta stall fanns även en kallblodstravare som jag måste fråga en sak om.

Ägaren till denna kallblodstravare har inte haft hästen igång på ett halvår ungefär. I dagsläget får ägaren inte på hästen en grimma ens en gång, än mindre ett träns. Orsaken enligt ägaren är tydligen att hästen är rädd om öronen, samt att hästen har "stått för länge utan att ha grimma på sig". Fråga mig inte hur hästen kommer ut och in ur hagen, halsring, kanske?

Förvisso går hästen bara i hagen som enda aktivitetsform, men är det möjligt att en häst kan bli såhär efter ett halvår? Är det kanske hästen som bestämmer? Finns det sätt att avhjälpa detta problem? Jag blev nästan lite ledsen när jag hörde denna historia av ägaren, eftersom hästen är jättefin och verkar vilja jobba och ägaren är ledsen att hästen inte längre går att användas till ridning.

Har någon erfarenhet av hästar som är rädda med sina öron, alternativt hästar som tar kommandot såtillvida att man inte ens kan få på dem ett träns? Vad kan man göra? Jag funderade på de sju lekarna för att få hästen att vänja sig vid att man tar på den, men har ni några andra tips?

Jaha, den som är till salu?? Jag kan inte komma på en universallösning, utan måste nästan se hur hästen gör.. öppna grimman i nackremmen och dra över nosen, då slipper du dra över öronen? Halsring? Sedan börja klappa hästen på halsen, och sakta gå mot öronen.

 

[phie]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Nej, den hästen är inte till salu vad jag vet. Såg dock att det finns en häst på annons söderöver med liknande problem, men det är alltså inte denna häst som jag träffat

Jag har ingenting med denna häst att göra (eller annonshästen ) egentligen, men jag tänkte att jag kanske skulle tipsa ägaren om hur hästen kan börja acceptera att ha grimma på sig och bli pillad på öronen igen nästa gång jag åker ut med arbetskompisen.

Norrlänning; Det var rätt konkret och bra tips på hur man kan avdramatisera öronpillandet. Ska komma ihåg det till nästa stallbesök!

 

[Norrlänning]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Jasså var det inte den hästen på annons?

Allt stämde så väl med det du skrev, hon hade ägt den i ett halvår typ, kunde inte ridas för att hon fick inte på den tränset pga den va rädd om öronen därav oxå anledningen till att den skulle säljas.
Den hade inte blivit riden på länge och hon tyckte inte det var ett liv för denna häst att skrota i hagen.
Detta var oxå en kallblods travare.

Lustigt vilken slump

Ja det spelar ju ingen roll.
Hoppas bara det löser sej för ägaren.

 

[phie]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Jasså var det inte den hästen på annons?

Allt stämde så väl med det du skrev, hon hade ägt den i ett halvår typ, kunde inte ridas för att hon fick inte på den tränset pga den va rädd om öronen därav oxå anledningen till att den skulle säljas.
Den hade inte blivit riden på länge och hon tyckte inte det var ett liv för denna häst att skrota i hagen.
Detta var oxå en kallblods travare.

Lustigt vilken slump

Ja det spelar ju ingen roll.
Hoppas bara det löser sej för ägaren.

Jo, ett helt osannolikt sammanträffande egentligen! Himla lustigt. Denna hästägare tänker dock inte sälja sin häst (vad jag vet) utan kämpa på med att få till det. Hästen på annons blev jag dock sugen på att skaffa. Gillar utmaningar

 

[Norrlänning]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Ja verkligen

Ja jag med mitt ömma hjärta för "problemhästar" var oxå sugen

Men men, tur jag har en sambo som stoppar mej!

 

[allroundhästarna]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Jag har ett sto som var så rädd om sina öron när jag köpte henne att hon kastade sig i sidled när man försöta ta i dom. Men jag började att massera halsen, mankammen uppmot öronen och jag kom närmare och närmare öronen. Båda mina hästar älskar när man masserar precis bakom öronen, bara så löst att bara hårstråna rör sig. Dom sänker huvudet och ögonen faller nästan igen. Så på stot har jag kommit så nära öronen nu att jag kan massera örats yttersta spets lite försiktigt.
Jag tror att travare ganska ofta har blivit slagen med spö över öronen när dom gör något fel. Det är min teori, att så många är rädd om öronen (mestadels travare)

 

[Piggelurven]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Jag tror snarare att travare (vbl el kbl) är rädda om sina öron pga tussarna, eller när dom vrider om öronen så dom ska lugna sej hela tiden...
Att dom slår dom på huvudet/öronen som bestraffning just inom travet har jag då aldrig sett eller hört.

 

[Norrlänning]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Jag tror snarare att travare (vbl el kbl) är rädda om sina öron pga tussarna, eller när dom vrider om öronen så dom ska lugna sej hela tiden...
Att dom slår dom på huvudet/öronen som bestraffning just inom travet har jag då aldrig sett eller hört.

Tror oxå mer på det.
Det är ett varmblod jag hade problem med öronen på och det är när man petar I örat hon blir stingslig.
Annars är hon inte alls huvudskygg.

 

[Piggelurven]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Samma med min, jag kan borsta på öronen, men ska jag ta i/på dom så blir det tvärkast bakåt...

 

[arbetsmyran]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

Har en själv!
Det beror delvis på "psyket" på hästen och så är det så att en hel del "travare"(även andra säkert oxå)? Har fått "stryk" på öronen och så tussarna och så "bremsade" på öronen osv,osv.....

Är det fler som hanterar din häst så blir problemet "större".
Själv var jag "tvungen" att ha halsrem under ett år då jag stod i "kollektivt" stall och folk vägrade acceptera att min polle skulle stå m grimman på inne oxå. För att dom ej skulle hamna i problem med honom vid ut/insläpp.
Dom vägrade oxå att knäppa upp grimman vid sidan och tyckte jag var "löjlig" som ville att dom skulle göra så. Det var för deras skull jag ville det! Vill jag påpeka!

Hamnade sedan i annat stall där hästarna gick ut/in själva och det blev mkt bättre.

Tränset däremot får jag knäppa upp . Omöjligt att tränsa normalt.
frimman går dockk att trä över huvudet.
Jag har prövat allt och haft min häst i 11 år .

"dåligt" ledarskap eller ej! ?

Alla hästar är olika och individer så....

 

[fijja]

Sv: Sjukligt rädd om öronen?

delvis KL
Vi har två unghästar i stallet, dom har samma pappa och är födda med en veckas mellan rum, uppvuxna i stallet dom står i nu, hanterade av samma personer (2 olika) på samma sätt.
Den ena är coollugn, den andra har lite mer nerv.
Den lite 'nerviga' pojken är otroligt rädd om sina öron! Vilket är konstigt då vi vet att det inte hänt något som borde skrämt honom så! Nu håller vi ju på att träna bort genom att borsta, smeka och så mot örona. Men nog är det så att det beror på individen.. de behöver inte vara så att dom fått stryk i huvudet, för det har iaf inte vår lilla pojke fått!