Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Min stollhund har nu i vinter fått för sig att såväl skidåkare som sparkåkare är suspekta typer som ska skällas på. Idag bestämde jag mig för att träna på den sistnämnda kategorin. Efter en mjukstart när en sparkåkare passerade förbi och vi körde den klassiska "nej" när han skällde och godis när han var tyst höjde vi ribban en aning...
Imorgon får jag väl spänna på mig ett par skidor...
(snälla, ha överseende med min hurtiga brist på åkstil och mina käcka kläder)
Skidor blev lite svårare än spark, Rover tyckte inte alls att matte skulle ha såna vidriga tingestar på fötterna utan hoppade runt och skällde och nafsade i skidspetsarna. Moget. Det blev till att gå vid mattes sida under kommando tills han lugnat ner sig och accepterat att skidorna satt där de satt. Sedan fick han springa lös ett tag och då betedde han sig som vanligt trots att jag åkte skidor istället för gick. När jag sedan kopplade fast honom fick jag en glad överraskning - Rover tycker det är ännu roligare att dra skidåkare än att skälla på dem! Det var toppenhärligt!
På tillbakavägen mötte vi en hund vilket ju kan kännas lite halvlustigt när man står på ett par skidor sammankopplad med en hund som stressar upp sig vid hundmöten. Tack och lov var det en hane som Rover träffat och lekt en del med och de brukar alltid få hälsa när min mamma är ute med honom. Först tänkte jag släppa honom nu också, men jag tackar aldrig nej till ett övningstillfälle och efter lite pyssel så gick Rover vid min sida förbi den andra hunden utan att hälsa(och jag vurpade bara en gång... ). Inget skäll och inget gnäll. Kan nån påminna mig om den här dagen nästa gång jag sliter mitt hår?
