Jag tycker att det finns en hel del tveksamheter i hans påståenden om att organisationer är mot skogsbete. Problemet ligger i att det nu är så få djur som får gå på naturbeten överhuvud taget. De djuren räcker inte till för att behålla värdena i de öppna betesmarkerna, som är långt mycket mer artrika än skogsbeten.
Att tro att vi ska kunna gå tillbaka till den sortens djurproduktion som var då fäbodbruket var som mest utbrett är en utopi. Helt enkelt för att maten då blir för dyr. Redan idag väljer hälften av alla som äter kött i Sverige bort svenskt kött för att det är dyrare än exempelvis irländskt eller brasilianskt. Att då tro att det kött, eller mjölk som produceras på lågintensiva marker med många mantimmar skulle sälja är en utopi.
Det Kelvin pratar om är självförsörjningstid, då man hade djur för husbehov och inte mycket mer. Nu är bara någon enstaka procent av alla i landet jordbrukare som ska försörja alla andra. Då går pusslet inte ihop. Då måste vi satsa på de marker där vi får störst effekt på den biologiska mångfalden, samtidigt som det ger bonden valuta i form av foder och låg arbetsinsats.
Att sätta krav på betesgång på alla hästar däremot - så som det är för kor, det skulle ge effekt för biologisk mångfald. Och garanterat friskare, hållbarare hästar också. De skulle kunna rädda betesmarker, både i skogen och öppna marker.