En resurs jag tycker är bra i alla sammanhang är
Demenscentrum (
här om utredningar). De har även en del information om olika sjukdomar och försöker uttrycka sig på ett tydligt och relativt lättbegripligt sätt (till skillnad från mig som kan ha lite svårt att vara begriplig, andra personer nördar hundträning - jag nördar kognitiva sjukdomar

). Det finns även en podd som man kan fördjupa sig i med 47 avsnitt (jag har precis börjat att lyssna så kan inte recensera).
Vårdcentralen som flera har påpekat är i princip alltid första anhalten för en sk basal eller steg 1 utredning. Det är en ganska begränsad utredning som ska innehålla lite intervjuer, något kognitivt test (ofta MMSE eller MOCA), en datortomografi, labbtest på blod och sedan ett par år tillbaka en bedömning av arbetsterapeut (vilket det ofta slarvas med enligt min erfarenhet vad gäller personer som inte har så stora besvär och som remitteras vidare). Det förekommer ganska ofta att den basala utredningen genomförs inom en annan gren av vården så som psykiatrin, neurologen, företagssjukvården eller kanske till och med i samband med att personen vårdas inneliggande. Vad som händer efter den basala utredningen (och vem som genomför den) beror lite på olika faktorer hos personen som söker men det finns även regionala skillnader. När den basala utredningen genomförs inom en annan verksamhet än VC så brukar det vara för att personen antingen har följts på den mottagningen under en lång tid eller att de har en ganska komplex symptombild eller (framförallt i de fallen den basala utredningen görs i samband med att personen är inneliggande på sjukhus) att det har blivit en helt ohållbar situation där man passar på att "smida medan järnet är varmt".
Hur villiga vårdcentralerna är att sätta demensdiagnoser kan variera lite beroende på hur mycket fall som tas emot av de specialiserade klinikerna. I de mest uppenbara fallen så sätts demensdiagnoser på vårdcentralerna i hela landet. Hur fallen som handlar mer om gråzoner och bedömningar av lite mer komplexitet kan variera. Den basala utredningen handlar i mångt och mycket om att utesluta andra, behandlingsbara, sjukdomar. Det finns ganska många tillstånd som kan utlösa demensliknande tillstånd hos äldre men som kan behandlas, till exempel; mediciner, infektioner, hormonobalans, vitaminbrist, cancer (i allmänhet), depression och allehanda förändringar på hjärnan så som cystor, tumörer eller normaltryckshydrocephalus. För en person som kanske har lite sämre kognitiv funktion men inte upplever några större besvär i vardagen och där allting fungerar väl kan mycket väl följas på sin Vårdcentral utan att skickas vidare till en utökad utredning.
En utökad utredning brukar genomföras på en Minnesmottagning (även fast en del numera föredrar att kalla sig kognitiva mottagningar - vilket egentligen är ett bättre namn pga att det inte bara är minnet som undersöks eller påverkas). Det finns ofta ett standardiserat flöde på kliniken men det kan variera lite mellan olika regioner och hur symptomen ser ut för den specifika patienten. De utökade utredningarna kan vara tyngre att gå igenom då både testningen med psykolog och/eller arbetsterapeut blir mer omfattande. Beroende på ålder, symptom och annan somatisk status så kan även andra radiologiska undersökningar förekomma och det är relativt vanligt med ryggvätskeprov. Det är inte alltid alla steg behövs eller där det är motiverat med en utökad utredning.
Lite snabbt angående differentialdiagnostik som
@skogaliten frågade om så är det komplext men något som bör kunna redas ut av en specialiserad mottagning utan större bekymmer. Det som ibland förekommer om man är osäker är att man följer patienten en tid och ser åt vilket håll det går. Det är dock vanligt med depression och stress/ångest men även andra psykiatriska symptom så det handlar mer om att avgöra vad som bidrar till vad i stället för att det ena utesluter det andra.
Min erfarenhet av utökade utredningar är att den stora majoriteten av patienter inte är på en demensnivå men att många har fått påverkade kognitiva förmågor som kan vara permanenta eller mer tillfälliga och därför kan det vara motiverat att följa upp personen. Trots att forskningen har kommit långt med olika markörer så får långt från alla patienter med en demenssjukdom patologiska nivåer av de olika markörerna och personer med patologiska markörer kan gå hela livet utan att utveckla några kognitiva symptom. Ju äldre man blir ju troligare är det också att det finns flera olika orsaker till varför man har sin demenssjukdom och att det handlar om lite olika sjukdomar och patologier medan hos yngre så är det troligare med en orsak och en patologi.