Det jag är rädd för är just det ”alla katter är inte knä katter” jag fick nyligen ta bort min katt 4 år, som var sjuk. Och sälja min älskade häst p.g.a ekonomi då jag är långtidssjukskriven. Min mamma som jag umgicks med varje dag gick bort efter 18 dagar på sjukhus. Barnen är vuxna och jag bor ensam. Min bror tyckte jag behövde något och tyckte förstås hund. Men vågade inte ge mig in på det med mitt mående. Och hade lovat mig själv ”ingen mer katt”. Har haft en underbar Perser tidigare i 18 år, när vi var familj. Fick nu oväntad semesterersättning och väljer då, en dyr får jag säga 8700 kr långhår blandras som jag tycker om. Ragdoll/Chinchilla Perser/Korthårig Brittisk.Hade först tänkt välja systern..så då kan det väl gå så

Jag behöver verkligen sällskapet och ville ha närheten. Därför jag skaffade katt. Det är..förhoppningsvis ett långt åtagande men också dyrt.
Har gjort plats genom att ta bort kuddar jag har i sängen. Lagt favoritfilt och kudde hon gillar. Och gett godis vid sänggående, då kommer hon. Men går direkt. Det är såklart inte roligt eller det jag tänkt alls. Så väldigt ledsen. Ger mycket kärlek och lek på hennes villkor. Är ju också hemma med henne i princip hela tiden.