R
Raderad medlem 19815
Jag har två barn på 7 respektive snart 5 år. Storebror har adhd och är extremt fäst vid sina skärmar, särskilt på vardagskvällarna när medicinen går ur kroppen vilket påverkar humöret, men även annars. Så fort han vaknar på morgonen så springer han och hämtar sin skärm och sätter sig i soffan med högsta volym på spel eller youtube. Så fort vi kommer hem efter att ha varit någonstans så är skärmen det första som gäller. Han ska absolut sitta i soffan i vardagsrummet, inte på sitt rum, och vill ofta varken sänka eller ha hörlurar.
Det är rätt jobbigt och stressande för oss vuxna, ofta är känslan att hela vårt är ockuperat av denna förbannade skärm. Det känns som det aldrig är lugn och ro utan surfplattan är liksom nästan alltid på med högt ljud när han är vaken. Vi inser dock att det inte är så mycket att göra mer än att be honom ta på hörlurarna eller sänka. Det är ingen strid vi tänker ta utan det får vara såhär.
Däremot har jag jättesvårt att veta hur jag ska hantera lillebror som också är väldigt skärmfixerad. Han har alltså en egen platta fast han bara är fem år snart. Delvis eftersom det är svårt att motivera varför storebror ska ha en platta men inte han men även för att innan han fick en egen surfplatta var han på storebror nästan hela tiden och ville vara med och titta vilket storebror inte alltid uppskattade, så lillebror fick en del stryk.
Problemet är alltså att det blir väldigt mycket skärm även för lillebror vilket inte känns okej. Om han inte får ha sin egen skärm så går han och sätter sig hos storebror i soffan och det går inte att få bort honom därifrån. Problemet förvärras ju av att storebror inte vill vara på sitt rum ensam. Som det är nu så hör han ljuden från surplattan (youtube eller spel) från storebrors surfplatta hela tiden och blir väldigt distraherad. Han kan då inte alls aktivera sig själv genom att småprata med oss, och rita, pärla eller gå omkring och pyssla själv. Om vi ska hålla honom därifrån får vi gå upp med honom på hans rum och vara där eller lämna huset.
När vi sitter och äter hör han storebrors skärm hela tiden och har knappt tid att äta upp sin mat, än mindre prata. (detta går faktiskt att delvis lösa genom att en vuxen baxar upp storebror på hans rum och stannar där med honom när den andra äter tillsammans med lillebror). På morgnarna, både vardag och helg, kan inte lillebror ligga kvar och gosa och prata i sängen utan ska genast ner till sin platta. Hans liv när vi är hemma styrs av plattan.
Vi umgås liksom inte hemma utan de sitter bara med sina skärmar om jag inte har tid att ägna mig 100% åt lillebror vilket jag verkligen inte alltid har. Nästan det enda han pratar om är olika levels och spel och pokemons.
Vad ska jag göra?
Jag blir snart galen.
Det är rätt jobbigt och stressande för oss vuxna, ofta är känslan att hela vårt är ockuperat av denna förbannade skärm. Det känns som det aldrig är lugn och ro utan surfplattan är liksom nästan alltid på med högt ljud när han är vaken. Vi inser dock att det inte är så mycket att göra mer än att be honom ta på hörlurarna eller sänka. Det är ingen strid vi tänker ta utan det får vara såhär.
Däremot har jag jättesvårt att veta hur jag ska hantera lillebror som också är väldigt skärmfixerad. Han har alltså en egen platta fast han bara är fem år snart. Delvis eftersom det är svårt att motivera varför storebror ska ha en platta men inte han men även för att innan han fick en egen surfplatta var han på storebror nästan hela tiden och ville vara med och titta vilket storebror inte alltid uppskattade, så lillebror fick en del stryk.
Problemet är alltså att det blir väldigt mycket skärm även för lillebror vilket inte känns okej. Om han inte får ha sin egen skärm så går han och sätter sig hos storebror i soffan och det går inte att få bort honom därifrån. Problemet förvärras ju av att storebror inte vill vara på sitt rum ensam. Som det är nu så hör han ljuden från surplattan (youtube eller spel) från storebrors surfplatta hela tiden och blir väldigt distraherad. Han kan då inte alls aktivera sig själv genom att småprata med oss, och rita, pärla eller gå omkring och pyssla själv. Om vi ska hålla honom därifrån får vi gå upp med honom på hans rum och vara där eller lämna huset.
När vi sitter och äter hör han storebrors skärm hela tiden och har knappt tid att äta upp sin mat, än mindre prata. (detta går faktiskt att delvis lösa genom att en vuxen baxar upp storebror på hans rum och stannar där med honom när den andra äter tillsammans med lillebror). På morgnarna, både vardag och helg, kan inte lillebror ligga kvar och gosa och prata i sängen utan ska genast ner till sin platta. Hans liv när vi är hemma styrs av plattan.
Vi umgås liksom inte hemma utan de sitter bara med sina skärmar om jag inte har tid att ägna mig 100% åt lillebror vilket jag verkligen inte alltid har. Nästan det enda han pratar om är olika levels och spel och pokemons.
Vad ska jag göra?
Jag blir snart galen.
Det låter jättejobbigt!
