Socialt, jobbrelaterat på fikapauser och utanför arbetstid (Utbruten från "Vad kommer du INTE att gå tillbaka till att göra när pandemin är över?")

Sel

Trådstartare
Men hur kommer det sig att du (m fl, kan inte tagga alla från mobilen) umgås med fler/oftare än vad ni egentligen vill i vanliga fall? :) Det är väl där problemet ligger, att inte kunna säga nej?

Jag har också stort behov av egentid men då tackar jag nej till umgänge bara. Alla har ju sin individuella gräns.

Ja det funderade jag också på...
Ska ju inte kännas som ett "måste" att umgås?

Kan bara svara för mig själv, men den sociala normen pressar på. Säger en nej till inbjudningar tar folk det gärna personligt, och gör en det alltid i till exempel jobbrelaterade sammanhang kan man lätt halka utanför gruppen.
Jag har numera börjat göra det klart för arbetskamraterna att jag är den där som aldrig går på AW eller julfesten och det har gått bra, men sätter jag inte ned foten från början kommer tjatet.
Ibland är en inte mer än människa helt enkelt, och jag känner att jag endera måste ljuga eller tacka ja, gå dit och inte trivas.

Det verkar vara Ännu svårare att få till ett mellanting där jag kanske vill gå någon gång bara, men inte alltid. Dyker man då upp finns risken att det görs det sådan stor affär av det att man aldrig vill prova igen.
 
Kan bara svara för mig själv, men den sociala normen pressar på. Säger en nej till inbjudningar tar folk det gärna personligt, och gör en det alltid i till exempel jobbrelaterade sammanhang kan man lätt halka utanför gruppen.
Jag har numera börjat göra det klart för arbetskamraterna att jag är den där som aldrig går på AW eller julfesten och det har gått bra, men sätter jag inte ned foten från början kommer tjatet.
Ibland är en inte mer än människa helt enkelt, och jag känner att jag endera måste ljuga eller tacka ja, gå dit och inte trivas.

Det verkar vara Ännu svårare att få till ett mellanting där jag kanske vill gå någon gång bara, men inte alltid. Dyker man då upp finns risken att det görs det sådan stor affär av det att man aldrig vill prova igen.

Aha, okej. Tråkigt att det känns som att det inte blir på en nivå som är lagom för dig. Att hamna utanför en arbetsgrupp/kompisgänget är ju givetvis en risk om man oftast tackar nej, men då tänker jag att det inte verkar vara sociala sammanhang som man är så särskilt intresserad av att tillhöra?
 
Aha, okej. Tråkigt att det känns som att det inte blir på en nivå som är lagom för dig. Att hamna utanför en arbetsgrupp/kompisgänget är ju givetvis en risk om man oftast tackar nej, men då tänker jag att det inte verkar vara sociala sammanhang som man är så särskilt intresserad av att tillhöra?
Jag tänker främst på att umgänget på själva arbetsplatsen kan bli lidande, och det är rätt tråkigt. Nu är jag hemskt bekväm i mitt liv sedan jag bytt arbete och helt enkelt valde rätt strategi från början, men även utöver det har året varit socialt vilsamt. Inget "Jösses, nu har jag inte sett den där människan på si och så länge, det är bäst att det blir av." :)
 
Men hur kommer det sig att du (m fl, kan inte tagga alla från mobilen) umgås med fler/oftare än vad ni egentligen vill i vanliga fall? :) Det är väl där problemet ligger, att inte kunna säga nej?

Jag har också stort behov av egentid men då tackar jag nej till umgänge bara. Alla har ju sin individuella gräns.

Alltså... Jag syftar framförallt på kollegor. Man måste vara med på fika ibland, en del aw:s och liknande umgängen. Gör man inte det blir man tillsagd, speciellt jag som tydligt ”ger” en massa energi till andra. Fast jag redan innan pandemin var oerhört tydlig med att jag förlorar enormt mycket energi på att umgås med andra människor.
 
Fast jag redan innan pandemin var oerhört tydlig med att jag förlorar enormt mycket energi på att umgås med andra människor.

Exakt sån är jag med! Oavsett om det är människor jag gillar att umgås med, så dränerar de min energi till slut.

Vet massa människor som säger att de får sån energi av att umgås med människor, och jag tycker tyvärr att de ofta inte förstår att alla inte fungerar så som de gör. Då blir man istället sedd som otrevlig, ”konstig” eller annat, när man bara försöker härbärgera sin egna energi genom att inte vara bland människor så ofta.
 
Exakt sån är jag med! Oavsett om det är människor jag gillar att umgås med, så dränerar de min energi till slut.

Vet massa människor som säger att de får sån energi av att umgås med människor, och jag tycker tyvärr att de ofta inte förstår att alla inte fungerar så som de gör. Då blir man istället sedd som otrevlig, ”konstig” eller annat, när man bara försöker härbärgera sin egna energi genom att inte vara bland människor så ofta.

Alltså jag gillar för att det är skönt att jag inte är ensam. ;)

Förut hade jag dessutom jobb som krävde mycket kundkontakt, inte konstigt att jag var nära att gå i väggen.

Men vi får kämpa på med att lyssna på oss själva lite mer. :heart
 
Alltså... Jag syftar framförallt på kollegor. Man måste vara med på fika ibland, en del aw:s och liknande umgängen. Gör man inte det blir man tillsagd, speciellt jag som tydligt ”ger” en massa energi till andra. Fast jag redan innan pandemin var oerhört tydlig med att jag förlorar enormt mycket energi på att umgås med andra människor.

Okej. Jag känner nog inte det där "måstet" även om jag tackar nej till kollegiala aktiviteter ibland, inte går till fikarummet på rasterna etc.
 
Nä, men på fikaraster, avtackningar och luncher. Däremot påpekar hen att det inte är krav vid AW men att ”alla kommer att sakna din energi” dvs skuldbelägger. Men AW brukar jag oftast försöka att undvika.

AW har varit otänkbart sedan mitten av mars. Hade förmodligen fått sparken om jag tagit initiativ till det. Avtackningar och luncher med mer än två inblandade likaså . Helt digitalt. Energin må saknas men smittspridningsrisken är det som väger tyngre. Varje gång.
 
Skönt för dig. Jag har som sagt blivit tillsagd från chef att jag måste delta då andra vill ha min energi...

Det där är vedervärdigt att man inte kan få bli accepterad för den man är och så man funkar! Varför ska du behöva offra dig och må dåligt för att andra tycker det är något
som känns bra för dem?!

Tack och lov är mitt jobb/kollegor/chef numera (det tog ett gäng år) med på hur jag fungerar och det är inga problem alls. Men det tog som sagt ett tag innan folk fattade varför jag inte satt med på frukost/fika osv.
 
Det där är vedervärdigt att man inte kan få bli accepterad för den man är och så man funkar! Varför ska du behöva offra dig och må dåligt för att andra tycker det är något
som känns bra för dem?!

Tack och lov är mitt jobb/kollegor/chef numera (det tog ett gäng år) med på hur jag fungerar och det är inga problem alls. Men det tog som sagt ett tag innan folk fattade varför jag inte satt med på frukost/fika osv.

Jag kan ju även lägga till att jag har blivit extremt mycket mer social (digitalt) med mina arbetskamrater sen vi började jobba hemifrån, just för att jag kan hushålla bättre med min energi :)!
 
Det enda jag saknar är nog middagarna med väldigt goda bekanta som man kan sitta uppe och prata med ända in på natten.
Jag tar gärna i hand på första möte och ser det som en hälsningsfras/vänförfrågan nästan. Kramas gör jag helst bara med de jag känner väl men inte med alla dem heller.

Jag jobbar ju som vanligt annars så där känner jag varken till eller från och det kommer ju inte bli någon skillnad sedan. Nu jobbar jag halvtid så dra ner på tiden behövs inte.

Vi har också, som jag nämnt förr, fantastiska kollegor. Vi är några introverta som givetvis följer med på julluncherna (jag är ju social också) men efter det går direkt hem medan andra går ut en sväng till och ett antal timmar till.
Det är inget tjat om att man ska med men någon kan tycka det är synd då de gillar ens sällskap, inte för att skuldbelägga som @Habina berättar utan för att de verkligen gillar den personens sällskap.

Vi har gemensam fika både förmiddag och eftermiddag men har haft kollegor som är extremt introverta som tar egenfika för att få tid själv. Däremot tycker jag det är viktigt att fråga den personen om det är av just det skälet eller om de känner sig utanför På något sätt.
 
Alltså... Jag syftar framförallt på kollegor. Man måste vara med på fika ibland, en del aw:s och liknande umgängen. Gör man inte det blir man tillsagd, speciellt jag som tydligt ”ger” en massa energi till andra. Fast jag redan innan pandemin var oerhört tydlig med att jag förlorar enormt mycket energi på att umgås med andra människor.

Som chef förstår jag dock att du blir inkallad på sånt. En arbetsgrupp arbetar bättre ihop om de träffas och pratar.
OM det är av nån anledning till att man kommer ha kontor efter covid är det just denna, att få folk att interagera med varandra enklare. Och dessa saker sker på arbetstid och är därmed en arbetsuppgift som vilken annan som helst.
 
Som chef förstår jag dock att du blir inkallad på sånt. En arbetsgrupp arbetar bättre ihop om de träffas och pratar.
OM det är av nån anledning till att man kommer ha kontor efter covid är det just denna, att få folk att interagera med varandra enklare. Och dessa saker sker på arbetstid och är därmed en arbetsuppgift som vilken annan som helst.
Som arbetande tycker jag detta är fet jäkla bullshit i väldigt många fall. Det orsakar att folk mår dåligt helt i onödan, den här dumma pressen till att man ska supa med kollegor man inte vill umgås med. I den mån man gillar varann och har ett utbyte av att umgås så sker det naturligt utan att chefen måste blanda sig i och pressa fram såna här saker. Kickoffs är bland det dummaste nån konsult nånsin lyckats pracka på mellannivåchefer.

Jag är en väldigt social och extrovert person, men jag skyr lunchrummet som pesten på mitt jobb. Det är ett väldigt fåtal kollegor just nu jag trivs tillsammans med utanför ren arbetssituation. Att ha en chef som skulle pressa in mig till aw:s och gemensamma grejer utanför arbetet gör situationen enbart värre.
 
Som arbetande tycker jag detta är fet jäkla bullshit i väldigt många fall. Det orsakar att folk mår dåligt helt i onödan, den här dumma pressen till att man ska supa med kollegor man inte vill umgås med. I den mån man gillar varann och har ett utbyte av att umgås så sker det naturligt utan att chefen måste blanda sig i och pressa fram såna här saker. Kickoffs är bland det dummaste nån konsult nånsin lyckats pracka på mellannivåchefer.

Jag är en väldigt social och extrovert person, men jag skyr lunchrummet som pesten på mitt jobb. Det är ett väldigt fåtal kollegor just nu jag trivs tillsammans med utanför ren arbetssituation. Att ha en chef som skulle pressa in mig till aw:s och gemensamma grejer utanför arbetet gör situationen enbart värre.

jag har inte nämnt "utanför arbetet" utan under arbetstid. Alkohol ska såklart aldrig vara ett tvång. Men en person som alltid drar sig undan, aldrig är med är oftast samma person som kanske uppfyller sina 5 uppgifter men aldrig gör nåt extra, aldrig kommer med ideér eller bidrar till sammanhållningen. Ett team behöver hjälpas åt att växeldra och bidra med input. Det är tungt att vara den mer extroverta som alltid ska se till att de som inte är med på fikan ändå vet vad som sker.

Sen är jag inte för 2 samlade fikor om dagen med fasta tider.
 
Som chef förstår jag dock att du blir inkallad på sånt. En arbetsgrupp arbetar bättre ihop om de träffas och pratar.
OM det är av nån anledning till att man kommer ha kontor efter covid är det just denna, att få folk att interagera med varandra enklare. Och dessa saker sker på arbetstid och är därmed en arbetsuppgift som vilken annan som helst.

Fika, lunch och aw ingår, skulle jag säga, oftast inte i arbetet nej. Att ha pauser i arbetet är lagstadgat, lunchrasten ingår inte i arbetstiden och att efter arbetstid gå på aw måste vara helt okej att välja bort! Känner man dessutom man blir dränerad på energi av att umgås med människor behöver man kanske återhämtningspauser under arbetsdagen (fika- och lunchrast till exempel).

Behöver arbetsgruppen träffas och prata, så boka ett möte på det istället för att förutsätta att alla skall "ställa upp" och vara med på sociala aktiviteter!
 
jag har inte nämnt "utanför arbetet" utan under arbetstid. Alkohol ska såklart aldrig vara ett tvång. Men en person som alltid drar sig undan, aldrig är med är oftast samma person som kanske uppfyller sina 5 uppgifter men aldrig gör nåt extra, aldrig kommer med ideér eller bidrar till sammanhållningen. Ett team behöver hjälpas åt att växeldra och bidra med input. Det är tungt att vara den mer extroverta som alltid ska se till att de som inte är med på fikan ändå vet vad som sker.

Sen är jag inte för 2 samlade fikor om dagen med fasta tider.
AW är utanför arbetet. Lunch är utanför arbetet.

Att alkohol inte är ett tvång betyder inte att det inte uppstår sociala tryck för det. Det är aldrig ett uttalat tvång, men alltför ofta ett grupptryck som peppar på sånt här. Så det är jobbigt för de som inte vill säga nej i sociala situationer. Personligen bryr jag mig inte ett dugg om kollegors reaktioner på att jag inte vill supa med dem, men det finns folk jag känner som verkligen tycker detta är jobbigt. Man kan ju fråga sig varför supande måste förekomma när kollegor träffas?

Man ska inte behöva vara med på fikan för att förstå vad som sker i arbetet. Då misslyckas chefen. Fikat ska vara en paus från jobbet, socialt, trevligt, utan tvång och inte arbetstid.

Visst är det synd om nån person aldrig bidrar med input. Det är dock nått helt annat än vad vi pratar om. Känner till massvis med folk som alltid är med på AW, fika, sitter där på luncher utan att bidra med nått extra i arbetet.

Jag är väldigt extrovert, men jag försöker inte tänka att mina kollegor måste vara det. Eller att jag för den skull ska vilja umgås med folk jag inte gillar att umgås med.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Dejtingtråden del 37
  • Eurovision Song Contest 2024
  • Vad gör vi? Del CXCVI

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp