Socialt, jobbrelaterat på fikapauser och utanför arbetstid (Utbruten från "Vad kommer du INTE att gå tillbaka till att göra när pandemin är över?")

[sjoberga]

Vad menar du med "fikarumsdiskussion"? Du menar alltså att arbete skall diskuteras på fikaraster och att man som anställd därför ska delta i dessa? Eller menar du socialisering/bondande med kollegor _enbart_ ?

Hjälpa kollegor med problem är nått helt annat. Visa sig att man bryr sig är ett för vagt påstående att kommentera. Ge feedback är en del av det normala arbetet och hur man beter sig mot andra. Ingen av dessa saker har nått att göra med om man är på kontoret eller ej.

Öppna dörren för besökare är nått man rimligtvis gör som en del i sitt arbete när man är på plats, också inget som handlar om att vara på kontor eller ej.

Nej, det finns inte tusentals saker man ska göra utöver sin arbetsbeskrivning.

Det har mycket att göra med om man är på kontoret eller inte. Vill man inte se skillnad på det, så vill man inte. Men jag ser stora skillnader. Just nu har vi ju inget val - så då är det tillräckligt bra, men 100% distansarbete finns inte en chans att det kommer att funka tillräckligt bra.

(För övrigt, om du lämnar ett par som alltid ska vara på kontoret så blir det tungt som attans för dem, för att du inte klarar av att inse att det finns ett sånt "kitt" - som spelar roll i det kollegiala samspelet som sker när man är fysiskt i samma lokaler.)

Jo, i alla företag jag varit verksam finns det tusentals saker utöver arbetsbeskrivningen som man ska vara beredd att göra.

Men vi får väl agree to disagree.

 

[sjoberga]

Jag förstår bara inte varför ”folks” behov av att träffas ska vara viktigare än mitt behov av att vara själv?

Företagets behov av att bedriva effektiv verksamhet som de betalar dig en bra lön för? Sen går det alldeles utmärkt att kombinera, att delta i allt och varje dag eller vecka är verkligen inte en absolut nödvändighet.

 

[sjoberga]

Ptja, de _kan_ göra det. Eller inte särskilt. Har varit med om båda situationerna på olika jobb. Oavsett så är fikaraster inte arbetstid, och ska inte behandlas som sådant. Det finns inga problem att arbeta med varandra på ett professionellt vis även om du inte sitter och kacklar med vissa personer på fikaraster. Jag har jobbat helt på distans med kollegor ett par år, och vi hade minst lika bra relationer som när jag jobbar på kontor ett par år med andra kollegor. Bättre, faktiskt. Det var inte som att vi aldrig pratade med varann liksom

I vanliga avtal är "fikapaus" (avtalsmässigt pauser) på arbetstid, med krav om att man omedelbart ska kunna inställa sig om behovet uppstår.
Lunchen är avtalsmässigt rast och är fritt att lämna arbetsplatsen för.

 

[Sezziyanen]

Det har mycket att göra med om man är på kontoret eller inte. Vill man inte se skillnad på det, så vill man inte. Men jag ser stora skillnader. Just nu har vi ju inget val - så då är det tillräckligt bra, men 100% distansarbete finns inte en chans att det kommer att funka tillräckligt bra.

(För övrigt, om du lämnar ett par som alltid ska vara på kontoret så blir det tungt som attans för dem, för att du inte klarar av att inse att det finns ett sånt "kitt" - som spelar roll i det kollegiala samspelet som sker när man är fysiskt i samma lokaler.)

Jo, i alla företag jag varit verksam finns det tusentals saker utöver arbetsbeskrivningen som man ska vara beredd att göra.

Men vi får väl agree to disagree.

Tja jag har iaf upplevt båda sidor/extremer under åratal. Och då menar jag inte enbart distansjobb pga corona.

Det är en total felaktighet att säga "100% distansarbete finns inte en chans att det kommer att funka tillräckligt bra.". Jag har gjort det själv ett par år, gick utmärkt. Eller okej, fine, 99,7% distansarbete, vi träffades ju faktiskt några gånger om året.

"Jo, i alla företag jag varit verksam finns det tusentals saker utöver arbetsbeskrivningen som man ska vara beredd att göra."
Nämn 500

haha, ha en bra dag.

 

[sjoberga]

Tja jag har iaf upplevt båda sidor/extremer under åratal. Och då menar jag inte enbart distansjobb pga corona.

Det är en total felaktighet att säga "100% distansarbete finns inte en chans att det kommer att funka tillräckligt bra.". Jag har gjort det själv ett par år, gick utmärkt. Eller okej, fine, 99,7% distansarbete, vi träffades ju faktiskt några gånger om året.

"Jo, i alla företag jag varit verksam finns det tusentals saker utöver arbetsbeskrivningen som man ska vara beredd att göra."
Nämn 500

haha, ha en bra dag.

Jag uttalade mig bara om mina egna begränsade erfarenheter och den typen av verksamhet det handlar om. 100% distansarbete (eller 99,7%) vet jag också att det kan fungera för vissa typer av aktiviteter och arbete.

Jag kan nog nämna 1000 också. Men det kommer nog ta ett år innan jag nystat färdigt i det, för en av anledningarna till att de inte finns i arbetsbeskrivningen är att många av dem uppstår sällan, men blir ganska trängande behov. Som att jag fick byta ett par glödlampor förra veckan när jag var på kontoret, vattnade KrukväxtenTM, beställde kaffe till maskinen och pratade med byggaren som behövde komma åt hissutrymmet. Det står inte i min arbetsbeskrivning som R&D Manager.

Visade kollega från annan avdelning också hur man kom åt IT-helpdesken när man blivit komplett urkopplad, rengjorde kaffemaskinen och städade köket.

 

[Sezziyanen]

Jag uttalade mig bara om mina egna begränsade erfarenheter och den typen av verksamhet det handlar om. 100% distansarbete (eller 99,7%) vet jag också att det kan fungera för vissa typer av aktiviteter och arbete.

Jag kan nog nämna 1000 också. Men det kommer nog ta ett år innan jag nystat färdigt i det, för en av anledningarna till att de inte finns i arbetsbeskrivningen är att många av dem uppstår sällan, men blir ganska trängande behov. Som att jag fick byta ett par glödlampor förra veckan när jag var på kontoret, vattnade KrukväxtenTM, beställde kaffe till maskinen och pratade med byggaren som behövde komma åt hissutrymmet. Det står inte i min arbetsbeskrivning som R&D Manager.

Visade kollega från annan avdelning också hur man kom åt IT-helpdesken när man blivit komplett urkopplad, rengjorde kaffemaskinen och städade köket.

Fast du nämner liksom uppgifter nu som inte finns om man inte använder kontoret. Finns ingen kruxväxt eller kaffemaskin att fixa om man jobbar distans, eller hur? Självklart kan det finnas kontorsfix, men då är det egentligen enbart mindre firmor vi pratar om egentligen. På i princip alla större företag anställs folk för de uppgifter du nämner, eller nån tjänst hyrs in.

Sen har jag inte direkt sagt att man ska vara förbjuden från att göra saker som inte står i ens beskrivning. Det är en sak att bjuda på sig själv, en annan vad som chefen kräver av dig.

 

[sjoberga]

Fast du nämner liksom uppgifter nu som inte finns om man inte använder kontoret. Finns ingen kruxväxt eller kaffemaskin att fixa om man jobbar distans, eller hur? Självklart kan det finnas kontorsfix, men då är det egentligen enbart mindre firmor vi pratar om egentligen. På i princip alla större företag anställs folk för de uppgifter du nämner, eller nån tjänst hyrs in.

Sen har jag inte direkt sagt att man ska vara förbjuden från att göra saker som inte står i ens beskrivning. Det är en sak att bjuda på sig själv, en annan vad som chefen kräver av dig.

Jag har alltid jobbat på firmor där man förväntas bidra med det som behövs; även om man inte har det i sin arbetsbeskrivning. Men visst, det är mer så på lite mindre företag sådär upp mot 20-30 anställda.

De företag jag arbetat på klarar sig inte utan fysisk plats för utrustning och besök, oavsett om huvuddelen av personalen skulle jobba hemifrån.

(Men du har såklart rätt i att behoven minskar proportionerligt med hur mycket kontor och andra utrymmen som behövs)

 

[Asko]

Att delta i fikarums- och korridorsdiskussioner, är ett exempel. Dvs diskussioner som inte är schemalagda. Att inte alltid vara med är inget problem alls, att aldrig vara med är ett stort problem.

Att hjälpa sina kollegor med problem de stöter på. Att visa att man bryr sig om sina kollegor. Att ge feedback till sina kollegor. Att hjälpa till att ta fram den där moppen när nån har lyckats spilla ned hela golvet och har problem att reda ut det. Att öppna dörren när det kommer besökare. På såna mindre företag jag jobbar på finns det tusentals små saker man förväntas bidra med, som inte står i arbetsbeskrivningen.

Fast vänta.. fika ska väl vara rast i arbetet? Chefen har väl inget med att göra vad man gör eller diskuterar under rasten?

Och så känner jag att det perspektivet är lite funkofobiskt (även om jag förstår att du inte menar det), inte alla kan diskutera i fikarummet eller i korridorerna. Jag personligen sitter/hänger ytterst sällan med (om alls) i diskussioner i fikat och korridorerna (som tur är så funkar jag ändå oftast i enskilda samtal, men det finns tusen döva som inte har den möjligheten). Är vi då ett stort problem att ha som anställd? Inte konstigt då att vi får svårt att bli anställda, det är ju såna åsikter som gör att chefer drar sig för att anställa folk som fungerar annorlunda.

 

[Asko]

De som går på fikapauserna bygger ju bättre relationer med varandra. Den som väljer att inte göra det kommer oundvikligen hamna utanför. Något som inte gynnar ens jobb. OM man inte har ett jobb där man jobbar extremt avskilt ensamt utan nån form av samarbete med kollegor.

Och de som inte kan välja, utan har inget val..
Alltså, jag önskar att jag kunde visa denna diskussion för alla som påstår att det går att lösa och bara man vill så kan man få jobb och liknande åsikter (en kollega sa något sånt häromveckan så jag är kanske extra känslig för detta). Det är ju såhär, och det gynnar inte grupper av befolkningen som inte kan göra något åt det. Det är (tyvärr) funkofobiskt och även om man säger att det finns lösningar och man kan anpassa sig osv så finns dessa åsikter i bakgrunden hela tiden som gör att man inte blir riktigt en likvärdig anställd plus som gör att det är svårt att bli anställd. De flesta tycker att det är självklart att man ska få jobb, men de vill inte själva ta det ansvaret..

 

[Wysiwyg]

Självklart "lägger sig chefen i" ditt beteende på arbetsplatsen? Sen pratar ingen om att alltid delta utan om att det finns behov för folk att träffas. Jag tycker pandemin tydligt visat på det, sett till utveckling, kulturbyggande osv.

Har aldrig behövts. Jag bara kommenterade om att jag inte tycker chefen ska lägga sig i var jag fikar eller om jag går på aw.

 

[Asko]

Avtalsmässigt är det oftast paus, och då har man skyldighet att återgå i arbete om behov uppstår utan dröjsmål. Därför får man oftast inte lämna arbetsplatsen.

Företaget skulle fungera sämre om inga ej schemalagda diskussioner förekom, därmed inte sagt att alla individer behöver delta lika mycket. Eller i alla former. Är man funktionsnedsatt kan det vara en anpassning som görs medvetet till och med, precis som andra anpassningar.

Poängen är att det inte ska vara en uppstyrd/dikterad diskussion som ges utrymme till mellan kollegor...

Återgå innebär väl inte att fikat bör innehålla diskussioner om arbetet?

Du skriver om anpassningar samtidigt som det ska vara spontana (icke-schemalagda) och inte uppstyrda diskussioner - kan du förstå hur svårt det är att kombinera dessa?

 

[Asko]

Du skriver om anpassningar samtidigt som det ska vara spontana (icke-schemalagda) och inte uppstyrda diskussioner - kan du förstå hur svårt det är att kombinera dessa?

För att vidareutveckla detta - en anpassning jag har tillgång till är tolk, vilket är det bästa sättet. Men detta är inte möjligt att vara spontan med utan jag behöver boka en tolk några dagar i förväg.
Digitalt så kan jag ringa upp en tolk på min padda (som jag behöver hämta), och tyvärr är ljudet inte optimalt på paddor så det behöver vara i en tystare miljö, tolken kan avbryta för att förtydliga och/eller ljudet är dåligt så att folk reagerar. (Just det sista har gjort att jag dragit mig för att ta med mitt hjälpmedel på våra planerade veckomöten då jag varje gång sett mina kollegor reagera med grimaser, rulla med ögonen, ge varandra blickar eller skratta lågt. Jag förstår att det är inte åt mig, men det är oundvikligt att jag känner att jag avbryter mötets stämning och flöde.) Det är långt ifrån spontant.
Penna och papper... eh, ja, jag kan lova och svära att ett flertal av mina kollegor skulle inte ha tålamodet till detta. En av mina kollegor viftar redan bort mig när jag ber honom upprepa sig en gång för mycket, och då är det bara via tal.

Anpassningar kräver planering och disciplin. Rätt långt ifrån spontanitet.

 

[Asko]

Alltså, jag förstår att det förekommer spontana diskussioner på jobbet. Jag vill inte ta bort dem, utan mina kollegor får gärna hänge sig åt dem.
Men man bör också förstå att när det börjar bli ett krav på de anställda att kunna göra detta så går det ut över de som inte kan. Ens värde på arbetsplatsen eller arbetsmarknaden minskar, och ingen vill ta ansvaret utan bara ha de bästa möjliga.

 

[Habina]

Företagets behov av att bedriva effektiv verksamhet som de betalar dig en bra lön för? Sen går det alldeles utmärkt att kombinera, att delta i allt och varje dag eller vecka är verkligen inte en absolut nödvändighet.

I mitt fall är det mycket mer effektiv verksamhet att den energi jag har används till att göra mitt jobb, inte lyssna på när nån berättar om gårdagens träningspass i simhallen.

 

[Asko]

I mitt fall är det mycket mer effektiv verksamhet att den energi jag har används till att göra mitt jobb, inte lyssna på när nån berättar om gårdagens träningspass i simhallen.

Jag undrar om det inte är mera klagomålshörna än en utvecklande diskussion om vad man kan förbättra på arbetsplatsen...

 

[sjoberga]

Återgå innebär väl inte att fikat bör innehålla diskussioner om arbetet?

Du skriver om anpassningar samtidigt som det ska vara spontana (icke-schemalagda) och inte uppstyrda diskussioner - kan du förstå hur svårt det är att kombinera dessa?

Nej. Styr arbetsgivaren diskussionen ska det vara arbetstid.

Jag ser inte problemet med att individer behöver anpassade arbetssituationer samtidigt som arbetsgivaren i normalfallet behöver en större helhet av de anställda. För mig är det just poängen med anpassningar. Om någon bara kan jobba i ett rum utan kundbesök, får man anpassa efter det, men man kan liksom inte ta bort alla kundbesök i alla rum, bara för att det inte ska bli orättvist med höga förväntningar.

 

[sjoberga]

I mitt fall är det mycket mer effektiv verksamhet att den energi jag har används till att göra mitt jobb, inte lyssna på när nån berättar om gårdagens träningspass i simhallen.

Ja, det beror på individer och på verksamhet. Jag har mitt smala perspektiv jag utgår från. Jag är ganska präglad av att mitt arbetsliv i stort gått ut på att få team att lyckas prestera långt mer än de enskilda individerna klarar som summa, där innovation på kanten av känd kunskap är en viktig beståndsdel. En ansenlig del av den "effektiviteten" kommer från gruppdynamik och en ansenlig del av gruppdynamiken kommer från att man vistas tillsammans i samma lokaler och både arbetar, lunchar och tar paus ihop. Den gruppdynamiken haltar i pandemins spår även om vi gör vad vi kan för att minska skadan - och tekniken gör att vissa delar kan ersättas bra - och på vissa saker till och med fungerar bättre.

 

[Enya]

För att vidareutveckla detta - en anpassning jag har tillgång till är tolk, vilket är det bästa sättet. Men detta är inte möjligt att vara spontan med utan jag behöver boka en tolk några dagar i förväg.
Digitalt så kan jag ringa upp en tolk på min padda (som jag behöver hämta), och tyvärr är ljudet inte optimalt på paddor så det behöver vara i en tystare miljö, tolken kan avbryta för att förtydliga och/eller ljudet är dåligt så att folk reagerar. (Just det sista har gjort att jag dragit mig för att ta med mitt hjälpmedel på våra planerade veckomöten då jag varje gång sett mina kollegor reagera med grimaser, rulla med ögonen, ge varandra blickar eller skratta lågt. Jag förstår att det är inte åt mig, men det är oundvikligt att jag känner att jag avbryter mötets stämning och flöde.) Det är långt ifrån spontant.
Penna och papper... eh, ja, jag kan lova och svära att ett flertal av mina kollegor skulle inte ha tålamodet till detta. En av mina kollegor viftar redan bort mig när jag ber honom upprepa sig en gång för mycket, och då är det bara via tal.

Anpassningar kräver planering och disciplin. Rätt långt ifrån spontanitet.

Fy fasen vilka trista arbetskamrater du har på jobbet! Fråga om de ställer upp och byter liv med dig för en vecka! Ett riktigt pissigt beteende oavsett om det är "mot dig personligen", vilket jag tycker att det är indirekt, eller inte. Så gör man inte!

Sedan funderar jag på om du inte skulle kunna testa skrivtolk på sådana möten? Visst, det är ju boka och inte spontant, men i just mötessituationerna tänker jag, så slipper du be arbetskamraterna.

I övrigt mycket tråkigt med hjälpmedel som inte fungerar fullt ut som tänkt, det är ju inget vi som använder dem kan hjälpa!

För mig personligen är fikarasterna jobbiga. Så mycket ljud och jag hör då inte vad ens den som sitter bredvid mig säger. Jag kan ju inte läsa på läpparna så kan inte se vad de säger, med tanke på min dåliga syn så känns det inte heller som något att ta till eftersom jag inte ser dem så tydligt. I den miljön känns det som att förlora värdefullt språk, att göra sig hörd, förstå och kommunicera. Jag ser och hör att folk prata, men hänger inte med i samtalen. Nu när vi fikar i mycket mindre grupper fungerar det lite bättre faktiskt.

Jag kan ändå se att fikarasterna kan vara givande både för arbetet och för en själv, man får ju lite skvaller, är liksom med och kommunicerar med kollegorna om allt och inget som på något vis ändå kan vara till gagn för jobbet. Samtidigt som man ju inte rakt av pratar om jobbet. Den som alltid drar sig undan och inte är med de stunder eller kommunicerar med kollegor i korridorerna missar ju ändå något känns det som.

 

[Asko]

Nej. Styr arbetsgivaren diskussionen ska det vara arbetstid.

Jag ser inte problemet med att individer behöver anpassade arbetssituationer samtidigt som arbetsgivaren i normalfallet behöver en större helhet av de anställda. För mig är det just poängen med anpassningar. Om någon bara kan jobba i ett rum utan kundbesök, får man anpassa efter det, men man kan liksom inte ta bort alla kundbesök i alla rum, bara för att det inte ska bli orättvist med höga förväntningar.

Då innebär det väl att det inte är självklart att man ska diskutera arbetet under pausen?

 

[Roheryn]

Ja, det beror på individer och på verksamhet. Jag har mitt smala perspektiv jag utgår från. Jag är ganska präglad av att mitt arbetsliv i stort gått ut på att få team att lyckas prestera långt mer än de enskilda individerna klarar som summa, där innovation på kanten av känd kunskap är en viktig beståndsdel. En ansenlig del av den "effektiviteten" kommer från gruppdynamik och en ansenlig del av gruppdynamiken kommer från att man vistas tillsammans i samma lokaler och både arbetar, lunchar och tar paus ihop. Den gruppdynamiken haltar i pandemins spår även om vi gör vad vi kan för att minska skadan - och tekniken gör att vissa delar kan ersättas bra - och på vissa saker till och med fungerar bättre.

Har du inga introverta, eller "ensamma tänkare", i ditt team? Jag frågar för att jag själv är en sån. Jag känner igen den arbetssituation du beskriver, och jag kan funka väldigt väl i den under en period (och jag tror också, precis som du, att den är nödvändig ibland). Men sedan bara måste jag ha paus. Inte nödvändigtvis paus från själva arbetet (vilket i mitt fall ofta består av problemlösning), men paus från människor och intryck. Jag behöver då få lov att tänka själv en stund, utan att bli avbruten, och sortera alla intryck och idéer jag fått från kollegorna, reflektera, komma på mina egna idéer (som jag då såklart presenterar för gruppen nästa gång vi träffas). Jag har också ett starkt behov av att "göra ingenting" för att den kreativa delen av min hjärna ska fungera bra - till exempel sitta ensam och äta lunch, ta en promenad, helt enkelt "icke-jobba". Det är ofta efter en sån paus (eller efter en natts sömn) som jag får mina bästa idéer. Hur hanterar ni (när det inte är pandemi, då) den sortens människor som jag är? För jag inbillar mig dels att det finns en hel del människor som funkar som jag, och dels att många av oss har en hel del att tillföra i just innovation, problemlösning etc. om vi får möjlighet att arbeta på ett sätt som fungerar för oss.