Socialt obekväm?

På samma gång kan säkert en introvert också ta den extrovertas energi. Tex tycker den extroverta kanske att den introverta tar för lång tid på sig att fundera och komma fram till ett svar. Eller att den är konstig som inte vill jobba i grupp och umgås jämt. Förstår inte varför den behöver vara själv.
Jag tog upp grejen med att ta energi för att jag har i arbetslivet så ofta varit med om att extroverta är normen. De som är det har ansetts vara den som ger energi. Tex ska man älska att vara i sammanhang med massa människor.
 
Men om man som introvert umgås med en extrovert kan det tex bli så att den extroverta ska prata jämt och umgås jämt. Om jag reser med en extrovert kompis blir hon sur om jag säger att jag behöver tid för mig själv. Hon förstår inte varför jag vill vara själv och tycker jag är otrevlig. Då kan set bli problem. Samma sak när jag haft relation med extrovert- det tar min energi att umgås med ngn som vill umgås jämt och prata jämt etc.

Jag tror att du har missuppfattat vad extrovert är. Det där är en person som inte kan läsa av människor och som är lite allmänt respektlös
 
Fast många som är bekräftande är ju extroverta?

Har jag missuppfattat allt? En extrovert person interagerar med andra. Det gör inte den introverta. Eller?

Hur kan extroverta suga must ur andra?
Handlar inte det mer om dem som är självcentrerade? Självcentrering hänger väl inte automatiskt ihop med att vara extrovert?
När jag läser din text. Så rätt. Om en tar introvertheten mot sin gräns då blir det en härskarteknik i princip, undanhållande av information. Härskarteknik nummer 3. Introvertheten kan alltså vara ett sätt att skapa sig makt. Vem har inte träffat en tjurig tonåring? Eller en tjurig gubbe som inte får som hann vill. Kvinnor är av struktur och tradition mer extroverta, så upplever jag det.

introverthet kan väl oxå vara sjukdom, depression tar sig väl introverta uttryck, OBS lekman. Det är inte det jag menar så tolka inte min text så.
 
Jag tror att du har missuppfattat vad extrovert är. Det där är en person som inte kan läsa av människor och som är lite allmänt respektlös
Det var en hård åsikt om extrovert. Jag trodde det enbart var att en var utåtriktad och kan prata med folk. Du beskriver ju något annat , sjukdomsliknande, anser jag.
 
Fast många som är bekräftande är ju extroverta?

Har jag missuppfattat allt? En extrovert person interagerar med andra. Det gör inte den introverta. Eller?

Hur kan extroverta suga must ur andra?
Handlar inte det mer om dem som är självcentrerade? Självcentrering hänger väl inte automatiskt ihop med att vara extrovert?
Jag anser att introverta kan vara otroligt självcentrerade.

Det är nog så att extremer åt båda håll är självcentrerade och inte Sverige ska en inte vara extrem så fastän orden säger att vi gillar olika så är visar handlingarna som utförs annat.
 
Jag är praktexemplet på en introvert, ändå är det alltid jag som får ta hand om eventuella elever och/eller ny personal på jobbet. Anledning: jag blir paniktrevlig. Tycker att det är jättejobbigt när det blir tyst och besvärligt med nya personer, så jag håller låda hela tiden och uppfattas nog som väldigt social. Kompenserar gör jag med skumma fobier när jag är hemma.
Lägenheten är helig mark, till exempel, där får ingen komma in som inte förvarnat minst ett par veckor i förväg. En gång firade jag födelsedag i trappuppgången när en gammal klasskamrat inte ringt innan och sagt att hon skulle titta förbi..

Vi är nog lite knäppa allihopa, och ganska vanliga. ;)
 
Det var en hård åsikt om extrovert. Jag trodde det enbart var att en var utåtriktad och kan prata med folk. Du beskriver ju något annat , sjukdomsliknande, anser jag.

Nu missuppfattade du nog vad jag skrev.
Jag menar att en extrovert INTE är såsom sjärnhimmel beskrev. Hon beskrev en person som var inte kan läsa av människor och är allmänt respektlös och jag menar att det inte har med extrovert att göra
 
Ett typiskt exempel för mig är att min syster precis hörde av sig och frågade om jag vill komma på middag. Jag tackar nej då jag var på fest igår så då behöver jag vara hemma idag och vara ensam. Vi har dessutom setts varje helg nästan senaste tiden.
Får då svar både från syster samt mamma att" varför då? så tråkigt att jag inte kommer. Det är ju så viktigt att umgås med familjen. Är det verkligen säkert att jag inte kan komma för man ska ju prioritera familjen".
Nu blev jag trött...
 
Ett typiskt exempel för mig är att min syster precis hörde av sig och frågade om jag vill komma på middag. Jag tackar nej då jag var på fest igår så då behöver jag vara hemma idag och vara ensam. Vi har dessutom setts varje helg nästan senaste tiden.
Får då svar både från syster samt mamma att" varför då? så tråkigt att jag inte kommer. Det är ju så viktigt att umgås med familjen. Är det verkligen säkert att jag inte kan komma för man ska ju prioritera familjen".
Nu blev jag trött...

Sånt skulle jag också bli trött av och känna ett starkt motstånd mot att umgås. Det är väl upp till var och en vad man prioriterar och dessutom vad det innebär att prioritera? Om man ska träffa någon för att "man ska prioritera" istället för att man själv vill, känns ju helt uppåt väggarna.

Att träffa släktingar varje helg skulle vara helt otänkbart för mig. Det finns både så många andra jag vill umgås med och så mycket annat jag vill göra än att umgås med andra människor när jag har ledig tid. Bland annat få tid att vila, läsa böcker, gå till skogen med barnen, umgås med hästarna och många andra saker.
 
Jag är en extrovert person som gillar att umgås med människor, men jag är inte den som syns och hörs mest, tvärtom. Jag observerar och "flyter med" men jag känner mig bekväm med det. Jag gillar att träffa nya människor men jag tycker ofta att folk är svåra att få ett grepp om och jag upplever att många verkar vara socialt obekväma eller bara helt ointresserade av människor. Det är svårt att umgås med människor som egentligen inte vill umgås. :p
 
Jag är förmodligen kass socialt med andra kvinnor eftersom jag var mobbad under de åren man sas lär sig umgås (åk 2-9). Jag var aldrig en i tjejgänget och har inte direkt traditionellt kvinnliga intressen förutom hästarna plus att jag har noll intresse av barn/att skaffa barn.

Det jag tycker är stor skillnad på är om någon kanske säger något som blir fel för att den inte är helt smidig socialt jämfört med någon som går in för att vara elak/trycka till någon. Är någon lite klumpig mot mig och jag ser att det inte var illa menat tar jag inte åt mig. Är det någon som inte är snäll är jag inte snäll i retur ;) ingen kliver på mig igen efter åren av mobbing.
 
Jag är förmodligen kass socialt med andra kvinnor eftersom jag var mobbad under de åren man sas lär sig umgås (åk 2-9). Jag var aldrig en i tjejgänget och har inte direkt traditionellt kvinnliga intressen förutom hästarna plus att jag har noll intresse av barn/att skaffa barn.

Det jag tycker är stor skillnad på är om någon kanske säger något som blir fel för att den inte är helt smidig socialt jämfört med någon som går in för att vara elak/trycka till någon. Är någon lite klumpig mot mig och jag ser att det inte var illa menat tar jag inte åt mig. Är det någon som inte är snäll är jag inte snäll i retur ;) ingen kliver på mig igen efter åren av mobbing.
Det där har jag hört många säga - Att de inte har bra kontakt med kvinnor för de inte har traditionellt kvinnliga intressen. Vad innebär det?
visst det finns vissa kvinnor so bara kan prata om barn men de umgås jag inte med.
Jag var på middag igår.
Jag pratade med kvinnor om svensk politik, friidrott, läget i FIFA, en tjej ska åka till Afrika och voluntärarbeta och hon berättade det, sen pratade vi om hur mobbning i barndomen kan påverka i vuxen ålder, en tjej som var kiropraktor berättade om sitt jobb.

Jag har aldrig träffat någon som bara kan prata om nagellack och skor. Eller vad är traditionellt kvinnliga intressen?
Jag menar inte att ifrågasätta utan är bara nyfiken...:)
 
Men om man som introvert umgås med en extrovert kan det tex bli så att den extroverta ska prata jämt och umgås jämt. Om jag reser med en extrovert kompis blir hon sur om jag säger att jag behöver tid för mig själv. Hon förstår inte varför jag vill vara själv och tycker jag är otrevlig. Då kan set bli problem. Samma sak när jag haft relation med extrovert- det tar min energi att umgås med ngn som vill umgås jämt och prata jämt etc.
På tal om folk som jämnt vill prata.. personligen gillar jag dom inte för de tar för mycket energi och plats, visst jag vill väl själv prata lite och vara i centrum, men å andra sidan kan jag det inte samtidigt som jag vill vara i centrum så vill jag det inte också. Samt att jag ogillar att stjäla andras plats, mår dåligt om jag gör det och känner lite skuldkänslor.

Jag försöker leva efter principen att alla som vill ska få höras och synas lika mycket och bli sedda, men men. :)
 
Jag är förmodligen kass socialt med andra kvinnor eftersom jag var mobbad under de åren man sas lär sig umgås (åk 2-9). Jag var aldrig en i tjejgänget och har inte direkt traditionellt kvinnliga intressen förutom hästarna plus att jag har noll intresse av barn/att skaffa barn.

Det jag tycker är stor skillnad på är om någon kanske säger något som blir fel för att den inte är helt smidig socialt jämfört med någon som går in för att vara elak/trycka till någon. Är någon lite klumpig mot mig och jag ser att det inte var illa menat tar jag inte åt mig. Är det någon som inte är snäll är jag inte snäll i retur ;) ingen kliver på mig igen efter åren av mobbing.
Jag känner igen det där, jag lekte och umgicks med killarna istället för de var mycket snällare än tjejerna och med tjejerna fick man bara va om de kunde utnyttja en, t ex man bjöd på godis och liknande, med andra ord de var med en för att det gynnade dom..

Jag vet inte vad det är som är så kul med att mobba någon så det börjar gråta och sen fortsätta, barn kan vara riktigt elaka, förvisso vuxna med.

Nåväl, det är rätt skönt att ha lagt det där bakom sig. Minns så väl några senare när jag var på väg till pappa på cykeln, stötte jag på en av de gamla mobbarna, han ropade ett av dom där elaka smeknamnen, jag tittade på honom när jag cyklade förbi och sa kallt "håll käften", hans ögon var som tefat ungefär som han tänkte "va, hon kunde säga ifrån", efter det hörde jag aldrig något. Flyttade till annan ort och tiden gick och det blev dags att träffa alla som man gått i skolan med igen. Jag valde att gå dit bara för att, och det var en sån härlig känsla speciellt när de gamla mobbarna inte ens kunde titta på mig eller ens hälsa, det kändes då som en liten seger att jag visat att trots att jag blivit nersparkad så har jag rest mig och blivit starkare. :devil:

Det tar tid att reparera dom gamla ärren mobbningen satt, men det går och det gör en starkare, för man inser att man kan säga ifrån när något inte är okej, även om man egentligen är konflikträdd (troligen pga mobbningen).
 
Undrar också över vad traditionellt kvinnliga intressen är då även jag har stött på det här uttalandet vid flera tillfällen men inte riktigt kan relatera till fenomenet själv.

Baserat på de kvinnor jag nu faktiskt känner och umgås med är det vanligaste politik, elektronisk musik, dinosaurier, b-film, litteratur, zombies, djur, tv-spel. :D
 
Det där har jag hört många säga - Att de inte har bra kontakt med kvinnor för de inte har traditionellt kvinnliga intressen. Vad innebär det?
visst det finns vissa kvinnor so bara kan prata om barn men de umgås jag inte med.
Jag var på middag igår.
Jag pratade med kvinnor om svensk politik, friidrott, läget i FIFA, en tjej ska åka till Afrika och voluntärarbeta och hon berättade det, sen pratade vi om hur mobbning i barndomen kan påverka i vuxen ålder, en tjej som var kiropraktor berättade om sitt jobb.

Jag har aldrig träffat någon som bara kan prata om nagellack och skor. Eller vad är traditionellt kvinnliga intressen?
Jag menar inte att ifrågasätta utan är bara nyfiken...:)
Själv har jag också svårt att prata med andra kvinnor, jag har oftast inget gemensamt med dom. Jag umgås mycket bättre med killar, troligen pga att kvinnor kan vara väldigt elaka och att jag är mer en pojkflicka än kvinna.
Ofta när jag umgås med andra kvinnor kan jag känna att de dömer en, t ex jag använder aldrig smink, klär mig i slafsiga kläder (bekväma och stora), borstar inte håret på morgonarna. Då kan det ibland kännas som om att andra kvinnor ser ner på en för att man är sig själv.
Självklart finns det kvinnor som är på samma nivå som mig och dom har jag oftast inget problem med. Annars vet jag faktiskt inte alls vad det skulle kunna bero på. :/
 
Undrar också över vad traditionellt kvinnliga intressen är då även jag har stött på det här uttalandet vid flera tillfällen men inte riktigt kan relatera till fenomenet själv.

Baserat på de kvinnor jag nu faktiskt känner och umgås med är det vanligaste politik, elektronisk musik, dinosaurier, b-film, litteratur, zombies, djur, tv-spel. :D
Jag tänker kvinnliga stereotyper, smink, kläder, mode, utseende, shopping, killar, skitsnack...ja jag vet inte tror det är lite upp till var och en faktiskt.
 
Själv har jag också svårt att prata med andra kvinnor, jag har oftast inget gemensamt med dom. Jag umgås mycket bättre med killar, troligen pga att kvinnor kan vara väldigt elaka och att jag är mer en pojkflicka än kvinna.
Ofta när jag umgås med andra kvinnor kan jag känna att de dömer en, t ex jag använder aldrig smink, klär mig i slafsiga kläder (bekväma och stora), borstar inte håret på morgonarna. Då kan det ibland kännas som om att andra kvinnor ser ner på en för att man är sig själv.
Självklart finns det kvinnor som är på samma nivå som mig och dom har jag oftast inget problem med. Annars vet jag faktiskt inte alls vad det skulle kunna bero på. :/

Vet du.. jag tror det där handlar mer om dig än andra. Du tar för givet att de ska döma dig så du ger dem inte en chans.
Tycker det är intressant att du tror att de ska döma dig -så du dömer dem först?
Jag upplever inte att kvinnor dömer mig. Jag borstar sällan håret, är kraftigt överviktig och anses nog inte vara speciellt snygg. Men jag upplever att de flesta kvinnor är ganska trevliga. Så jag tror inte det handlar om utseende etc.
Utan att du går omkring och tänker att de ska döma dig och att kvinnor kan vara elaka.
Haha. . Tänker du på att du då gör precis det du anser att andra kvinnor gör?
 
Jag tänker kvinnliga stereotyper, smink, kläder, mode, utseende, shopping, killar, skitsnack...ja jag vet inte tror det är lite upp till var och en faktiskt.
Tycker du att folk här på Buke bara pratar om utseende och shopping?
Inget illa nu om de som vill prata om det.
Jag tror också man måste se bakom ytan också. Om du ser en kvinna med smink innebär inte det att hon kan ha andra intressen.
 

Liknande trådar

Tjatter Jag vill visa min dotter, apropå att inte vara så bra på språk-konversationer i skolan. Det är en kille som på engelska härmar hur det...
Svar
0
· Visningar
152
Senast: Stinaelin
·
Kropp & Själ Ja, här är en sån där fråga som jag nog egentligen vet svaret på själv - men behöver få höra det för att göra det. Gäller en fysisk...
Svar
3
· Visningar
451
Senast: Pilot
·
Kropp & Själ Jag har haft en arbetsterapeut på plats för att hjälpa mig med min hjärntrötthet och hur jag ska hantera mitt arbete på den nivå jag...
Svar
18
· Visningar
926
Senast: BernT
·
Kläder & Bli fin Jag behöver hjälp! Jag har alltid varit helt ointresserad av kläder och mode, hemma driver jag helst runt i mjukisbyxor, t-shirt...
2 3
Svar
54
· Visningar
6 424
Senast: Ullmerkott
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp