Socialt osäker hund och träning (utbruten från Stora BPH, MH & MT tråden.)

Fisherling

Trådstartare
Okej, så, om jag ska försöka förklara Asnis... Muppighet.

Till exempel idag gick vi på promenad. Vi mötte en grupp av tre personer, noll reaktion. Vi mötte en annan person, noll reaktion. En till, noll reaktion. Sen kom en tant, noll reaktion, men så fort tanten började prata för att berömma hur fina de var så tappade hon det totalt. Skäller, reser ragg, morrar, gör utfall. (Som tur var så sa tanten bara 'ååh du övar din röst' och verkade ta det med ro.)

Om jag förekommer henne och berömmer så fort hon ser något så kan det gå bra, men ibland så hjälper inget. Speciellt inte om någon pratar med mig. "Hej" är ett ord jag inte ens kan säga om vi så är hemma, för då drar hon igång med full ragg, skäller, morrar och letar efter vem hon ska vara upprörd på. Är det i trapphuset eller hissen så går det inte att bryta henne. Hon reagerar så fruktansvärt snabbt och så fastnar hon i det.
 
Okej, så, om jag ska försöka förklara Asnis... Muppighet.

Till exempel idag gick vi på promenad. Vi mötte en grupp av tre personer, noll reaktion. Vi mötte en annan person, noll reaktion. En till, noll reaktion. Sen kom en tant, noll reaktion, men så fort tanten började prata för att berömma hur fina de var så tappade hon det totalt. Skäller, reser ragg, morrar, gör utfall. (Som tur var så sa tanten bara 'ååh du övar din röst' och verkade ta det med ro.)

Om jag förekommer henne och berömmer så fort hon ser något så kan det gå bra, men ibland så hjälper inget. Speciellt inte om någon pratar med mig. "Hej" är ett ord jag inte ens kan säga om vi så är hemma, för då drar hon igång med full ragg, skäller, morrar och letar efter vem hon ska vara upprörd på. Är det i trapphuset eller hissen så går det inte att bryta henne. Hon reagerar så fruktansvärt snabbt och så fastnar hon i det.
Social osäkerhet kallar jag det där. Nu låter Asni allt mer som min ena hund, när jag läser din beskrivning. Jag tycker inte det är svårare än så egentligen.

Min beter sig likadant, har gjort MH och är Korad. Kommer en ensam person fram till oss och hejar på mig eller börjar prata med hundarna så skäller hon. Hon har också problem att möta folk i trapphuset.
På MH kom den sociala osäkerheten fram på så vis att hon inte vågade hälsa på spökena förrän tiden gått ut, och då krypandes med rest ragg, mycket skeptisk.
På MT var det tydligare, och något de båda domarna gick igenom muntligt på slutet också.
Min svarar också bra på om jag förekommer henne, och hon har aldrig visat sådana beteenden i en tränings- eller tävlingssituation, hon kan bli passad av allt och alla och är bra på att släppa saker. Så vi har egentligen inga problem, även om jag stör mig på skällandet framförallt när någon möter oss på gatan och jag inte hör vad personen säger. Hon tystnar dock rätt snabbt i alla fall.
Hon älskar också att sitta i besökares knä och bli klappad, mycket mer än min andra som inte har någon social osäkerhet. Däremot har hon aldrig nafsat efter någon.
 
Okej, så, om jag ska försöka förklara Asnis... Muppighet.

Till exempel idag gick vi på promenad. Vi mötte en grupp av tre personer, noll reaktion. Vi mötte en annan person, noll reaktion. En till, noll reaktion. Sen kom en tant, noll reaktion, men så fort tanten började prata för att berömma hur fina de var så tappade hon det totalt. Skäller, reser ragg, morrar, gör utfall. (Som tur var så sa tanten bara 'ååh du övar din röst' och verkade ta det med ro.)

Om jag förekommer henne och berömmer så fort hon ser något så kan det gå bra, men ibland så hjälper inget. Speciellt inte om någon pratar med mig. "Hej" är ett ord jag inte ens kan säga om vi så är hemma, för då drar hon igång med full ragg, skäller, morrar och letar efter vem hon ska vara upprörd på. Är det i trapphuset eller hissen så går det inte att bryta henne. Hon reagerar så fruktansvärt snabbt och så fastnar hon i det.

Varför säger du inte till henne att hon inte ska bete sig illa? Hur ska hon veta att du inte gillar hennes beteende när du berömmer henne och matar henne med gotta?
 
Wow, det har jag aldrig tänkt på! Det är ju inte så att jag försökt en miljon gånger! :meh:

Hon blir bara mer upprörd om jag säger åt henne.

Tror du behöver hitta ngn tränare som kan hjälpa dig att få till rätt teknik i korrigeringen.

Hon är säkert osäker, men känns som att det är ett lättåtgärdat problem att få styrning på vardagen.
 
Varför säger du inte till henne att hon inte ska bete sig illa? Hur ska hon veta att du inte gillar hennes beteende när du berömmer henne och matar henne med gotta?

Kommer ett beteende ur en mental brist hos hunden så är det inte så enkelt som att bara säga åt den att ge fan. En osäker hund behöver stöd och att känna att den är trygg hos föraren och dit kommer man inte genom åthutningar. Jävligt dålig stil att sitta och rekommendera att folk ska lära sig korrigera bort något som beror på gener och inte uppfostran.
 
Social osäkerhet kallar jag det där. Nu låter Asni allt mer som min ena hund, när jag läser din beskrivning. Jag tycker inte det är svårare än så egentligen.

Tycker också det låter väldigt mycket som en social osäkerhet. Vi gjorde MH med Winter ihop med en aussie och där fanns det absolut de tendenserna.

Vi hade ju lite av motsatt problem med Breeze i att han som så många andra boxrar ville a) hälsa på allt och alla och b) bestämma hur han hälsade. Annars kokade det över av frustration. Men även där såg jag förbättringar när jag lyckades vara tydlig med kroppspråket och tala om att det inte var nån idé för honom att hetsa upp sig om nån stannade för att prata, för det var mig de skulle prata med (han kunde också möta hur många som helst utan problem, men blev frustrerad om de stannade).

Korrigera bort en osäkerhet är absolut inte rätt väg att gå, utan det bästa vore dels en tränare som kan hjälpa dig med övningar som stärker hennes självförtroende och dels med hur du tydligt kan visa henne att hon inte behöver försöka styra upp situationen utan du fixar det åt henne.

Har en bekant med en boxerhane som varit ganska socialt osäker. Hon har gått på en del träningar med skyddsfigurant och det bitarbetet har faktiskt stärkt honom en hel del. Men det måste ju verkligen göras ihop med kunnigt folk och en mjuk figurant som bygger upp hundarna.
 
Kommer ett beteende ur en mental brist hos hunden så är det inte så enkelt som att bara säga åt den att ge fan. En osäker hund behöver stöd och att känna att den är trygg hos föraren och dit kommer man inte genom åthutningar. Jävligt dålig stil att sitta och rekommendera att folk ska lära sig korrigera bort något som beror på gener och inte uppfostran.

En osäker hund behöver ramar och regler. Varför ska korrigering tolkas som att man misshandlar hunden?
 
Tror du behöver hitta ngn tränare som kan hjälpa dig att få till rätt teknik i korrigeringen.

Hon är säkert osäker, men känns som att det är ett lättåtgärdat problem att få styrning på vardagen.

Det är inte lätt någonstans kan jag lova som har levt med en hund med samma typ av osäkerhet.

Det krävs ofta ganska rejäl korrigering för att få en hund att sluta med ett självbelönande beteende som uppstår på grund av rädsla/osäkerhet. Lyckas man med det har man då hjälpt hunden? Eller bara skrämt den till att inte visa vad den känner? Vad händer om någon tränger sig på en sådan hund som är rädd men inte vågar visa det?

Kl.
Ev. kan man kanske använda någon form av utsläckning där man arrangerar möten med människor där man pratar med den mötande och bara ignorerar hundens beteende tills den inser att den slipper hälsa på människan även om matte pratar med den. När hunden lugnar sig så avlägsnar sig människan. Först med bra avstånd såklart så att hunden inte känner sig trängd. Det önskar jag att jag hade provat med min hund i större utsträckning men det tar såklart tid och är knepigt att få till. Han var mycket lugnare runt barn då han aldrig behövde hälsa på dem även om de började pratar med mig.

Lära in "Hej" som en belöningsignal?
 
Ev. kan man kanske använda någon form av utsläckning där man arrangerar möten med människor där man pratar med den mötande och bara ignorerar hundens beteende tills den inser att den slipper hälsa på människan även om matte pratar med den. När hunden lugnar sig så avlägsnar sig människan. Först med bra avstånd såklart så att hunden inte känner sig trängd. Det önskar jag att jag hade provat med min hund i större utsträckning men det tar såklart tid och är knepigt att få till. Han var mycket lugnare runt barn då han aldrig behövde hälsa på dem även om de började pratar med mig.

Lära in "Hej" som en belöningsignal?

Hej som belöningssignal kan vara värt att prova. Men mötesövningar är också ett bra spår. Jag tänker mig en variant där någon kommer emot hundföraren och innan hunden reagerar kliver hundföraren in lite framför hunden som en stoppsignal till den andra personen. Och så segar man sig närmare och närmare, för att ge hunden känslan av att matte bestämmer hur nära de får komma och hon tar hand om det åt mig.
 
Wow, det har jag aldrig tänkt på! Det är ju inte så att jag försökt en miljon gånger! :meh:

Hon blir bara mer upprörd om jag säger åt henne.
Tror inte heller på att korrigera bort beteendet i sig, däremot kanske hon behöver få en uppgift istället?
Typ sitta/ligga eller annat, vad som nu passar. Så hon lär sig vad hon ska göra istället för att bete sig illa sas.

(Sen fattar jag med att det inte lärs in på en kvart liksom!)
 
Tror du behöver hitta ngn tränare som kan hjälpa dig att få till rätt teknik i korrigeringen.

Hon är säkert osäker, men känns som att det är ett lättåtgärdat problem att få styrning på vardagen.

Oj. Min hund är jätteosäker och tyvärr ganska dålig mentalt. Det som fungerar absolut bäst på henne i möten är att jag förekommer och hjälper henne genom det. Korrigering hjälper inte ett dugg där, utan gör snarare det värre.

Sen beror det väl på hur man själv känner att man vill jobba med sin hund. Jag vill jobba så belöningsbaserat jag bara kan, med en bra känsla i magen.
En annan person hade säkert kunnat få min hund att hålla snattran med korrigering, men för min och hennes del fungerar det inte.

Låter som att hon och Asni är lika på många sätt. Det är inte superlätt att fixa enligt mig, men det kan också ha med min ringa erfarenhet som hundmänniska att göra.
 
Varför säger du inte till henne att hon inte ska bete sig illa? Hur ska hon veta att du inte gillar hennes beteende när du berömmer henne och matar henne med gotta?
Tror du behöver hitta ngn tränare som kan hjälpa dig att få till rätt teknik i korrigeringen.

Hon är säkert osäker, men känns som att det är ett lättåtgärdat problem att få styrning på vardagen.
En osäker hund behöver ramar och regler. Varför ska korrigering tolkas som att man misshandlar hunden?

Jag tycker sånt här är så intressant. Dels att "det bara är att korrigera" på "rätt sätt" på en osäker hund som är utåtagerande. Dels att man tror att hunden behöver få veta att man inte gillar dess beteende. Och att gotta/lek skulle öka osäkerheten. Så funkar det ju liksom inte. Isåfall skulle inte motbetingning fungera.

Har precis börjat träna lite promenader/möte med en grupp folk, bla en som fick det tipset med sin Malle. Från "hundkunnigt" folk. Hen har dessutom haft Malle tidigare. Hunden blev MYCKET värre. Det är väl just det. Folk tycker att saker fungerar (möter samma tänk när det gäller resursförsvar och hur man hanterar hunden där. Säga till på skarpen eller byteshandel tex) tills de får en hund som absolut inte tål en korrigering/blir mer osäker.

Hur vore det om man bara slappnade av och hjälpte sin hund? Vad gör det om hunden skäller ibland då? Problemet är ju inte att hunden skäller, utan att den inte känner sig trygg. Det är ju där man får börja. Att börja korrigera en osäker hund KAN fungera men det kan lika lätt få motsatt effekt. Och ja, vissa hundar får man misshandla innan de slutar.

Hatar dessutom det här med att ramar och regler är något slags synonym med korrigeringar. Vill man inte korrigera så vill man inte fostra hunden och kör med fri uppfostran. Vilken ren BS. Jag har många regler för mina hundar. Men har tränat in dom på ett sätt som bygger på belöningar och samarbete.

Säger inte att man aldrig får korrigera heller. Men man kan ju välja sina strider.
 
Alltså: jag har en omplaceringsmalle som också betedde sig illa i trapphuset och mot mötande människor och hundar.

Problemet när man hamnar i en sån situation är stt man som ägare reagerar på sin hunds beteende, stället för att man är den som styr hunden genom situationen.
Jag upplever att mallen tex lätt styr genom sitt stressiga sätt.

För min malle skapade jag rutiner för hur vi promenerar och beter oss i trapphuset. Detta gjorde jag genom att jag fick sätta henne varje meter, för att jag lätt ska kunna bryta ett oacceptabelt beteende och för att hunden inte har möjlighet att gå upp i varv. Jag bröt beteendet genom en mkt lätt koppelkorrigering. Allt efter tiden gick så blev avstånden mellan sättandena längre och längre tills jag kunde fasa ut det helt.

Sån här träning är skittråkig men nödvändig.

Även om hunden har en viss osäkerhet (det är väl inget snack om saken), så skulle jag aldrig skylla brist på uppfostran på hunden.

Det finns duktiga hundtränare som man kan få hjälp av. Och det kan vara bra att få hjälp av någon utomstående som kan komma in och bryta ett dåligt mönster mellan hund och ägare.
 
Nu handlar diskussionen mer om ett specifikt beteende och inte om hur en kan hitta nycklar för att se det beteendet genom MH/MT, som var vad jag uppfattade som ursprungsfrågan (jag kan ha tolkat @Fisherling fel förstås).
 
En osäker hund behöver ramar och regler. Varför ska korrigering tolkas som att man misshandlar hunden?
Nej, en osäker hund behöver inte mer ramar och regler än en normal hund. Däremot behöver den få bygga upp självförtroende. Det kan ta superlång tid. Hade en uppfödning som var åt det hållet och det har tagit 4 år av övningar för självförtroendet att riva av de värsta känslotopparna och få en jämnare hund.
 
Nej, en osäker hund behöver inte mer ramar och regler än en normal hund. Däremot behöver den få bygga upp självförtroende. Det kan ta superlång tid. Hade en uppfödning som var åt det hållet och det har tagit 4 år av övningar för självförtroendet att riva av de värsta känslotopparna och få en jämnare hund.

Jag är inte säker (heh) om att jag håller med. Jag äger och lever med en mycket osäker hund och upplever att han mår mycket bättre med betydligt fastare ramar än min andra hund. Osäkerheten går i spinn när han måste agera själv eller ta egna beslut och inte "styrs" mer ordentligt av mig. Här hjälper inte några självförtroendeövningar. Eller ja, de skadar givetvis inte, men de påverkar inte på den grad att han behöver styras mindre för att må bättre.
 
Jag uppfattar inte att hunden (asni) är så extremt osäker. Den saknar styrning i vissa situationer och det är en träningssak. Hamnar man i en dålig spiral med sin hund så kan man få hjälp med träningen. Det är inte en prestigefråga - hjälp finns att få. Det finns duktiga hundtränare som kan instruera både ägare och hund.
 

Bukefalos

Dagbok, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn

  • Rumsväxter
  • Vi som pluggar del VII
  • Pod.

Hund, Katt, Andra Djur

  • Oseriös avel 2019
  • Valp for dummies

Hästrelaterat

Upp