I söndags var jag på kursen i CR. Först var det ridning 45 minuter i små grupper, d.v.s. 3 stycken i varje grupp. Jag hade fått den nordsvenska travaren. Han gick i sin hage där jag fick hämta honom. En av tjejerna i stallet fick peka ut vilken hage det var och vilken häst det var, då jag var obekant med både stället och hästen. På väg mot stallet noterade jag att han höll samma tempo som jag själv, d.v.s. han drog inte benen efter sig som många hästar gör.
Han var snäll att göra i ordning i stallet. I ridhuset hade vi en liten diskussion om huruvida han skulle stå still vid uppsittningen eller inte. Jag fick sista ordet och kunde kliva upp.
Det var en het kille. Så fort jag bad honom gå fram blev det en rätt snabb, hetsig skritt. Inget sjusovande där inte. Annars var han rätt cool i skallen. Traven var också snabbare än önskat för det mesta. Jag har inte riktigt vana vid att rida den sortens häst, men han glimmade till ibland och jag misstänker att han är en riktig guldkille bara man hittar knapparna. Nu var det bara enstaka steg här och där som det blev något av kråksången.
Instruktören menade att vi båda var individer som "gillade att dansa i snabb takt"
. Så kan man ju också uttrycka sig. Jag har tydligen lite för mycket energi i min ridning och måste lära mig att dämpa mig ännu mer än vad jag lyckades med. Men instruktören var ju inte direkt snål med beröm när det funkade.
Jag har ju tidigare skrivit att instruktören är utbildad till nivå 4 i centrerad ridning. Vad jag inte fattade då var att hon faktiskt är den enda i Sverige som är det. I Europa finns det totalt 4 stycken på den nivån. Hon kommer ju att komma tillbaka fler gånger till den klubben som ju är något av en hemmaklubb för henne. Nästa gång blir det i juni.
På eftermiddagen var det dags för en clinic om bålstabilitet och den började med att 3 av klubbens instruktörer red. Emellanåt fick de visa fulridning så vi skulle få se hur det inte skulle se ut i jämförelse med vad som är önskvärt.
Efter en kort fika gjorde vi en del övningar på marken. Instruktören var kul att lyssna på och hon skämtade rätt friskt ibland. En sak som hon berättade var att under de år hon hållit på hade hon testat bålstabiliteten hos cirka 450 personer. Det var endast 2 (!) av dessa som hade en tillräcklig bålstabilitet. Den ena av dem var 25 år, den andra var 65 år. Den ena var tysk, den andra var svensk. Det dessa personer hade gemensamt var att de båda tränade yoga. Jag tror t.o.m. att båda var yogalärare. Vilken typ av yoga de höll på med visste hon inte. Intressant, minst sagt.
Han var snäll att göra i ordning i stallet. I ridhuset hade vi en liten diskussion om huruvida han skulle stå still vid uppsittningen eller inte. Jag fick sista ordet och kunde kliva upp.
Det var en het kille. Så fort jag bad honom gå fram blev det en rätt snabb, hetsig skritt. Inget sjusovande där inte. Annars var han rätt cool i skallen. Traven var också snabbare än önskat för det mesta. Jag har inte riktigt vana vid att rida den sortens häst, men han glimmade till ibland och jag misstänker att han är en riktig guldkille bara man hittar knapparna. Nu var det bara enstaka steg här och där som det blev något av kråksången.
Instruktören menade att vi båda var individer som "gillade att dansa i snabb takt"
. Så kan man ju också uttrycka sig. Jag har tydligen lite för mycket energi i min ridning och måste lära mig att dämpa mig ännu mer än vad jag lyckades med. Men instruktören var ju inte direkt snål med beröm när det funkade. Jag har ju tidigare skrivit att instruktören är utbildad till nivå 4 i centrerad ridning. Vad jag inte fattade då var att hon faktiskt är den enda i Sverige som är det
. I Europa finns det totalt 4 stycken på den nivån. Hon kommer ju att komma tillbaka fler gånger till den klubben som ju är något av en hemmaklubb för henne. Nästa gång blir det i juni. På eftermiddagen var det dags för en clinic om bålstabilitet och den började med att 3 av klubbens instruktörer red. Emellanåt fick de visa fulridning så vi skulle få se hur det inte skulle se ut i jämförelse med vad som är önskvärt.
Efter en kort fika gjorde vi en del övningar på marken. Instruktören var kul att lyssna på och hon skämtade rätt friskt ibland. En sak som hon berättade var att under de år hon hållit på hade hon testat bålstabiliteten hos cirka 450 personer. Det var endast 2 (!) av dessa som hade en tillräcklig bålstabilitet. Den ena av dem var 25 år, den andra var 65 år. Den ena var tysk, den andra var svensk. Det dessa personer hade gemensamt var att de båda tränade yoga. Jag tror t.o.m. att båda var yogalärare. Vilken typ av yoga de höll på med visste hon inte. Intressant, minst sagt.
