Sömnproblem

[Snyggve]

Har en härlig liten kille på nu 17 mån () som har det lite jobbigt på natten. Eller, hans föräldrar har det snarare jobbigt

Han sövs i famnen (förr somnade han alltid själv, men se det gick över...) och sen lägger vi ner honom i sängen på nedervåningen där vi själva sitter och tittar på TV/äter. Efter nån timme är det läggdags även för oss och då bär vi med L upp till sitt sovrum, lägger ner honom och går ut. Där sover han jättegott... I nån timme. Runt 1 på natten skriker han som en gris och tårarna sprutar, det går absolut inte söva om honom på rummet utan då ska han ligga mellan oss i vår säng.

Det händer att han vaknar tidigare, eller sover hela natten i sitt rum, men det är sällsynt. När vi lägger honom i vår säng somnar han inom 1 minut av sig själv.

Vi skulle dock gärna vilja ha vår säng för oss själva. Men hur ska vi få L att sova hela natten, utan elaka metoder som säger att han får skrika i sin ensamhet? Han är fruktansvärt mörkrädd och sover därför med en nattlampa tänd, funderar på att testa en radio också så det är lite bakgrundsljud. Är det värt att testa?

Jag störs inte speciellt mycket av att sova bredvid L men hans pappa vill sova ifred. Vår säng är inte speciellt bred så vi ligger som packade sillar hela nätterna, inte så skönt. Dessutom är en liten till på väg, som förmodligen kommer sova mellan oss åtminstone i början

Några tips?

 

[Calazirya]

Sv: Sömnproblem

Spontant nu så take it or ...

Barnet är 17 månader, vaknar på natten och är superledsen och vill då sova tryggt hos er. För mig känns det jättefel att neka barnet den närheten. Han kanske behöver den tryggheten just nu. Om det nu är en liten på väg som också ska samsova så är mitt råd till er att köpa en större säng

Kanske inte det råd du var ute efter, men som jag skrev. Att en 17 månaders blir ledsen och vill sova tryggt bredvid föräldern är inte alls konstigt och jag tror det går över ( om inte nu så iaf inom 18 år )

 

[Comfort]

Sv: Sömnproblem

varför inte gå upp med honom till sitt rum direkt? att hela tiden få avbruten sömn gör ju att han inte sover djupt och vaknar lättare.

Vår dotter är och har alltid varit sovvägrare, och vi har gjort så att vi har ställt in en extrasäng i sovrummet där hennes pappa går över och lägger sig när hon ska över till mig typ tredje gången hon vaknar på natten. Han har även en öronpropp i .

Sen håller jag med Cala lite också. de det såhär, snart kommer ett syskon som också ska ha uppmärksamhet, så passa på att ge honom all han vill ha

 

[Miks]

Sv: Sömnproblem

Oj en liten till! Grattis, det har jag missat!

Hade vi varit er så hade vi bitit lite i det sura äpplet nu för att ha det färdigt tills liten tvåa kommer.
Jag hade suttit i hans rum, klappat på ryggen, gungat rumpan, sjungit sång. Kanske tagit upp en liten stund i famnen och kramat alternativt böjt mej över sängen och kramat medan han står upp. Jag tycker absolut ni ska prova radio.
Sen hade jag kanske funderat över kvällsrutinen. Jag hade nog lagt honom i hans rum redan från början och betingat in att "här i ditt rum går du och lägger dig". På det viset kanske han tycker det är mer naturligt när han vaknar och då vet vart han befinner sig. Förstår att det blir jobbigt när ni sedan befinner er på olika våningsplan men då kanske en babyvakt kan hjälpa.

Jag vet hur det är med störd nattsömn. Här hemma har vi en liten som är vaken mellan 1 och 2 timmar varje natt. Verkligen öken!

Lycka till!
Miks

 

[Embe]

Sv: Sömnproblem

Jag är också inne på Calas linje...

Har inga direkta tips kanske men så här gör vi;

Våra barn är ju i princip lika gamla och vår lille är just nu inne i en period där han plötsligt börjat vakna på nätterna. Det har han inte gjort innan. Kanske är det en fas de får igenom i den här åldern?

Vår lille har också haft en period på en v för ett par v sedan då han plötsligt hade svårt att somna för natten, men den har nu gått över igen, och han somnar precis lika lätt som innan (i sin säng i sitt rum). Han har haft sådana perioder då och då, med plötslig separationsfas etc, som varat i några dagar till ett par v och då har vi försökt hålla kvar vid grundrutinen, men justerat lite till det som behövs just då (tex sällskap vid insomning), men med målet att återgå till de "vanliga" sas, så vi succesivt trappat ner "åtgärden" och det har fungerat jättebra.

För oss känns det så fel att låta honom vara ledsen när han har ett uppenbart behov av närhet/sällskap/trygghet, så vi har helt enkelt en vuxensäng inne hos honom som vi använder när det behövs, för han vill inte sova i vår säng (då sover han inte alls...).

Så vaknar han och är ledsen på natten nu så går min man (han är fortfarande föräldraledig och jag jobbar...) in och tröstar och lägger sig på extrasängen. Oftast somnar sonen om så snabbt så att mannen kommer tillbaka till vår säng, eller så fortsätter han att sova hos sonen om det behövs som det blivit ett par gånger nu. Vi får se hur lång tid denna "fas" varar, nu är det någon natt då och då som han sover hela natten igen (som är hans "normaltillstånd"), varvat med ett uppvak/natt, och så nu de lite längre uppvaken som varit senaste dagarna, men vi hyser gott hopp om att denna fas snart är över för denna gång. Dock kommer vi alltid att ha en vuxensäng i hans rum (nja, kanske inte när han är 15 men ändå ) att kunna använda i de perioder det behövs!

Så mitt förslag är en extrasäng i L's rum, om det går

Och du - JÄTTEGRATTIS till graviditeten! Jösses vad många vår/sommarmammor 2009 som är gravida igen nu! Superkul!! Vi har valt att vänta lite till med syskon, men jag kommer säkert bli jätteavis ändå när era 2or börjar komma

 

[Calazirya]

Sv: Sömnproblem

Det funderar jag också över, varför ni lägger honom på en plats först för att sedan flytta honom? Kan ni inte lägga honom i sin säng på en gång och använda babyvakt?

Sedan var det någon som skrev att ni skulle bita i sura äpplet och ha det över när tvåan kommer. Jag funderar på om det kan vara så enkelt? Vad händer om den stora också vill sova en period med föräldern som den lilla bebisen, storebror är ju fortfarande liten kis när nr 2 kommer ...

 

[Snyggve]

Sv: Sömnproblem

Svarar alla:

Jag har gett samma svar till min sambo som jag fick av er, men jag blir ju som sagt inte heller lika störd som honom av det. Att vi inte lägger L i sitt rum direkt är ren lathet Vi har en fungerande barnvakt som vi använder nattetid och har sagt flera gånger att vi ska lägga honom där direkt, men det blir "sen".

Jaja, han får väl fortsätta sova mellan oss tills vidare, det är ju ganska mysigt på sitt sätt

Tack för gratulationerna! Jag har inte skrivit nåt om det på Buke innan så jag förstår att ingen visste om det

 

[Calazirya]

Sv: Sömnproblem

Om din sambo blir så störd så kanske alternativet med extra säng i barnets rum kan vara något ?

Vi har en 120 säng i E´s rum för framtiden, än sover hon i vårat rum. Hon sover också i sin säng först, men vill över till vår säng runt 3.00 och så har det varit ett tag nu.

GRATTIS ( det glömde jag ju skriva )

 

[Snyggve]

Sv: Sömnproblem

L's rum är tyvärr väldigt litet och lite konstigt planerat så det skulle aldrig gå in en extrasäng därinne. Annars hade det vart perfekt för sambon, som tar nästan alla nätter

Tack

 

[Armani__]

Sv: Sömnproblem

Jag att man kanske ska natta honom i famnen på hans rum så rummet är det sista han ser innan han somnar, kanske blir det inte lika konstigt för honom då att vakna upp där sen?
Annars är ju det sista han ser er och TV-rummet för att senare vakna på ett helt annat ställe, kanske därför han blir så hysteriskt rädd.
Jag vet inte alls, bara rena spekulationer. Lycka till!

 

[Embe]

Sv: Sömnproblem

Har L spjälsäng fortfarande?

Om det blir sämre med sömnen, och ni inte hittar annan lösning, så skulle jag nog inte tveka att flytta tillbaka spjälsängen till vårat sovrum om det verkade som att det behövdes.

Vår lille samsov med oss till han var 5,5 mån, sen bökade han runt så mycket att det höll oss alla vakna, allra helst han själv, så han fick en egen säng brevid vår. Jag saknade att samsova, men är just nu på sätt och vis glad att han inte vill sova med oss... (Han sov sedan i vårat sovrum till han var 14,5 månad då det så smått började kännas som att vi störde honom (och då inte på det sätt man kanske kan tro, utan när vi sov ), så då fick han eget rum och det fungerade till vår stora glädje så himla bra från första stund så därför kör vi nu på så, med extrasäng i hans rum i stället (eftersom det finns plats, förstår att det inte alltid fungerar!) - men det är ju en annan historia!!).

Om skulle jag vara gravid igen nu och det sedan visade sig att det äldre syskonet var sotis och också ville sova med oss, så skulle jag/vi nog fixa till med tex 2 spjälsängar, 1 i hans rum och 1 i vårat, så han fick vara nära oss igen om han ville, när han vaknade på natten, men ändå kunde somna själv i sitt rum om det fungerade bra. Det kanske kan vara en idé för er, att flytta över honom till en egen säng brevid er när han vaknar och är ledsen, om det är för trångt i er egen säng för er alla? Eftersom en extrasäng i hans rum inte fungerar.

*spånar hej vilt*

Och du - Grattis igen

 

[Sar]

Sv: Sömnproblem

Jag hade resonerat som så att barnet inte är redo att sova i eget rum än och ställt hans säng bredvid eran. Sedan hade jag varit väldigt noggrann med att han ska somna där han sedan vaknar, jag skulle också bli rädd om jag somnat på ett ställer och sedan vaknar på ett annat!

Börja med att sitta bredvid och förflytta er sedan längre bort eftersom. Och naturligtvid är det lättare att få honom att somna när han är trött än vid ett klockslag man själv bestämt.

Sedan är nog större säng med hel madrass att föredra. Det händer att vi är 5 st i sängen och då är det guld med den hela madrassen.

Grattis till nya graviditeten!

 

[Calazirya]

Sv: Sömnproblem

Okej då skulle jag nog göra som Sar föreslog, flytta tillbaka hans säng in till ert sovrum. Jag själv anser inte att E är redo för eget rum på natten eftersom hon likt din son vaknar och vill ha trygghet ( veta att mamma/pappa är nära ).

 

[vindvissla]

Sv: Sömnproblem

Kan inte pappan gå in och lägga sig i L's säng om L kommer in till er? Vi har en jättesäng och där får alla sova om de vill, men treåringen sover för det mesta i eget rum. Dock endast sen han var 2.5. När vi fick ny bebis flyttade jag och bebisen ut och sov i ett annat rum på en madrass på golvet i ett par månader, så att de inte skulle väcka varandra. Och så slapp 3-åringen känna att han blev utkastad typ.

 

[Rizto]

Sv: Sömnproblem

Min kille är 27 mån och har aldrig sovit själv i sin säng en hel natt. Tvåan är planerad till mars.
Han somnar hos mig i soffan och sedan läggs han i sin säng. Han brukar vakna mellan 1 och 3 och kommer då själv in i vår säng där han somnar om på två röda. När tvåan kommer och om storkillen fortfarande vill komma in till oss kommer vi lösa det på detta vis: En extramadrass på golvet där mannen kan glida ner och somna om när storkillen kommer.

Min personliga åsikt är att om ett barn vaknar på natten och vill ha närhet och trygghet ska barnet få det. Att vänja det av med det är nästan barnmisshandel. Hur kan man tvinga ett barn att vara tryggt själv?

 

[Snyggve]

Sv: Sömnproblem

Svarar alla:

Vi måste lägga L på bestämda tider eftersom han är så kvällspigg. Han skulle aldrig orka med dagen om han inte somnade innan 22-23.

Han sover fortfarande i spjälsängen och vi flyttade honom till eget rum eftersom alla sa att "ju längre ni väntar ju svårare blir det". Men det kanske inte fungerar så?

Inatt la vi honom i hans egna rum direkt, med radio på och då sov han en timme längre innan han ville in till oss. Tyvärr la barnvakten av, så vi hörde honom inte först. Hade vi gjort det hade det kanske gått att söva om honom iaf. Vi testar nog med radio och det några dagar till och ser om det blir nån skillnad. Annars får vi väl flytta tillbaka sängen...

Min personliga åsikt är att om ett barn vaknar på natten och vill ha närhet och trygghet ska barnet få det. Att vänja det av med det är nästan barnmisshandel. Hur kan man tvinga ett barn att vara tryggt själv?

Ursäkta, men vad är det för påhopp!? Vi har aldrig nekat vårt barn trygghet och närhet, han är alltid välkommen till oss oavsett tid på dygnet. Men nångång måste man ju försöka flytta honom till eget rum och jag vet ingen 27-mån som inte har sovit ensam ens en natt. Alla barn är väl helt enkelt inte som ditt

 

[Sar]

Sv: Sömnproblem

Svarar alla:

Vi måste lägga L på bestämda tider eftersom han är så kvällspigg. Han skulle aldrig orka med dagen om han inte somnade innan 22-23.

Han sover fortfarande i spjälsängen och vi flyttade honom till eget rum eftersom alla sa att "ju längre ni väntar ju svårare blir det". Men det kanske inte fungerar så?

Vi hade ju lite extrema förutsättningar eftersom vi renoverade och barnens sovrum inte var färdigt (däremot har lekrummet varit igång hela tiden) så våra barn sov inne hos oss (i egna sängar) i hela 4 år!

Inga som helst problem att flytta dem till egna sovrummet sedan. Och jag gillade att ha dem nära, så lätt att hinna trösta om någon vaknade och var ledsen.

Så inte behöver en 17 månaders sova själv, däremot är det ju rätt skönt för resten av familjen att han sover de flesta nätter i egen säng. Så känn dig inte pressad att "hinna" flytta ut honom till eget rum, det ordnar sig ändå. Sedan behöver man kanske inte vänta lika länge som oss....

 

[Miks]

Sv: Sömnproblem

Min personliga åsikt är att om ett barn vaknar på natten och vill ha närhet och trygghet ska barnet få det. Att vänja det av med det är nästan barnmisshandel. Hur kan man tvinga ett barn att vara tryggt själv?

Men måste man verkligen ge trygghet genom samsovning? Jag tror inte det. Det går väll för vissa lika bra med att man visar att man är i närheten. Man kan klappa, krama, sjunga, vagga och vyssa men för det behöver man ju inte ligga som packade sillar i en och samma säng. Jag tror man kan vänja barn vid att vara trygga i sitt eget rum genom att visa att så här gör vi. Är barnet lesset så kan man lik väl lugna i egna rummet som att kånka iväg till sin egen säng.

*Lite kl oxå*

Jag blir faktiskt lite trött på alla som klappar sig för bröstet och säger att "vi samsover minsann". Varför skulle det vara så fel med att göra ett barn tryggt i sin egen säng? Vad är det som säger att bara de som samsover är bra föräldrar och tänker på att barnen behöver närhet? Säg mej, vad är det egentligen som är bättre för BARNET med att samsova? Alla barn är väll olika, men även alla föräldrar. Är det konstigt att vissa päron inte vill ha sparkande ungar i sängen? Phu, nu fick jag kräkas ur mej lite. Sorry för det

Mvh Miks

 

[Miks]

Sv: Sömnproblem

Inatt la vi honom i hans egna rum direkt, med radio på och då sov han en timme längre innan han ville in till oss. Tyvärr la barnvakten av, så vi hörde honom inte först. Hade vi gjort det hade det kanske gått att söva om honom iaf. Vi testar nog med radio och det några dagar till och ser om det blir nån skillnad. Annars får vi väl flytta tillbaka sängen...

Det var väll jättebra!
Hörde någon som sa att ett nytt beteende ska vänjas in under ett par veckor. Så mitt tips är att hålla ut ett tag innan ni ger upp.

Vi är inne på vecka 5 av nattproblem. Man blir trött som . Inte kul alls men vi har ännu inte gett upp hoppet om att komma tillbaka till hela nätter.

Mvh Miks

 

[Calazirya]

Sv: Sömnproblem

Nu får du ta och hejda dig lite =)

Det enda som har förordats är att om barnet vaknar och är tokledsen men lugnar sig snabbt om han får sova bredvid föräldern så är det rätt tydligt att han just nu behöver den tryggheten? Det har egentligen inget med hel samsovning att göra tycker jag.

Min dotter är trygg i sin säng, men under faser har hon behövt mer. Det handlar verkligen inte om att slå sig för bröstet från min sida.