Spara till barnen?

[Hiddeous]

Det är klart att det går. Men jag bor i stan nu, jag jobbar i byggbranschen. Jag vet hur bostadsläget ser ut nu och trots att det byggs för fullt överallt så lär det inte ljusna. Speciellt eftersom det till 90% byggs bostadsrätter. De få hyresrätter som byggs eller renoveras till vettig standard är hiskeligt dyra att bo i så det räcker inte studiemedlen till. Då är det vettigare att investera i en bostadsrätt som man kan få mer pengar för vid en försäljning sen. Speciellt om man inte måste ta något stort lån till den.

Jag ser det som en väldigt dyster syn på framtiden och att ha ett nästan orimligt långt tidsperspektiv. Vad som helst kan hända på 18 år, varför låsa sig vid den vision du har målat upp? Men vill du det, så ser jag inget fel med det. Bara att det är underligt.

 

[AraSlei]

Nej, jag tycker inte att det är fel, det som är fel att det blir norm i trådar som denna, där andra som inte sparar får dåligt samvete eftersom de tror att de är något som alla gör och bör göra.

Det verkar vara fler än jag som tolkat det som att du tycker att det är fel att föräldrar sparar till sina barn.

Vad jag kan se så har folk skrivit att de sparar allt ifrån ingenting alls till ett par tusenlappar i månaden, väldigt spritt. En del sparar mer under perioder för att vissa tider inte spara något. Andra har råd att ligga på ett konstant högt sparande och ytterligare några har mor-/farföräldrar som sparar åt barnen.

 

[Hiddeous]

Det verkar vara fler än jag som tolkat det som att du tycker att det är fel att föräldrar sparar till sina barn.

Vad jag kan se så har folk skrivit att de sparar allt ifrån ingenting alls till ett par tusenlappar i månaden, väldigt spritt. En del sparar mer under perioder för att vissa tider inte spara något. Andra har råd att ligga på ett konstant högt sparande och ytterligare några har mor-/farföräldrar som sparar åt barnen.

Nej, de som inte sparar alls är klar i minoritet. Och det är nog ingen slump, tror du det?

 

[AraSlei]

Nej, de som inte sparar alls är klar i minoritet. Och det är nog ingen slump, tror du det?

Ja, men de är ju knappast orepresenterade?
De som ovillkorligt sparar mer än 2000 i månaden är också i minioritet.
Jag har inte sett någon som propsat på att man ska spara si och så mycket, de allra flesta har ju skrivit att det är upp till var och en, vilket det naturligtvis också är.

 

[WBanna]

Nej, de som inte sparar alls är klar i minoritet. Och det är nog ingen slump, tror du det?

Nej, det är nog ingen slump eftersom det är vanligt att man sparar till sina barn.

 

[mandalaki]

Nej, det är nog ingen slump eftersom det är vanligt att man sparar till sina barn.

Sparandet är väl till stor del fortfarande en socioekonomisk fråga? En klassfråga, m a o.

Jag blev helt häpen när jag fick klart för att det liksom är standard bland småbarnsföräldrar idag att spara till sina barn. När jag växte upp fanns det inte på kartan, i vår familj. Det fanns absolut inte utrymme för det. På samma sätt är det väl i dag - sparande till barnen är för dem som har råd.

 

[WBanna]

Sparandet är väl till stor del fortfarande en socioekonomisk fråga? En klassfråga, m a o.

Jag blev helt häpen när jag fick klart för att det liksom är standard bland småbarnsföräldrar idag att spara till sina barn. När jag växte upp fanns det inte på kartan, i vår familj. Det fanns absolut inte utrymme för det. På samma sätt är det väl i dag - sparande till barnen är för dem som har råd.

Typ allt som har med pengar och vad man har råd med är väl ekonomiska frågor. Det finns de som har råd att spara och andra inte, det finns de som har råd med cigg och andra inte osv. Med två vuxna arbetande personer i familjen med vanliga normalinkomster så bör man väl kunna spara några kronor varje månad, OM man vill det.

 

[Thomasine]

@Hiddeous Vi har helt klart olika syn på denna form av sparande för våra barns räkning. Let's agree to disagree.

 

[Hiddeous]

Nej, det är nog ingen slump eftersom det är vanligt att man sparar till sina barn.

Jag tänker nog att det är samma fenomen som i trådar av typen "hur mycket sparar ni?" eller "hur mycket lägger ni på mat?" där majoriteten tycks ha flera hundra tusen på banken - i varje fall långt mycket mer än genomsnittsbefolkningen - och folk tävlar i att göra storkok, safta och sylta och kunna leva på 1800 kronor i månaden.

Jag såg en undersökning som visar att ungefär 35 procent inte sparar alls och att skillnaden är mycket stor mellan sparande i glesbygd och stadsbygd. Givetvis är det en klassfråga också.

 

[WBanna]

Jag tänker nog att det är samma fenomen som i trådar av typen "hur mycket sparar ni?" eller "hur mycket lägger ni på mat?" där majoriteten tycks ha flera hundra tusen på banken - i varje fall långt mycket mer än genomsnittsbefolkningen - och folk tävlar i att göra storkok, safta och sylta och kunna leva på 1800 kronor i månaden.

Jag såg en undersökning som visar att ungefär 35 procent inte sparar alls och att skillnaden är mycket stor mellan sparande i glesbygd och stadsbygd. Givetvis är det en klassfråga också.

1. Det är inte ovanligt att folk sparar, oavsett "klass".
2. Det är inte ovanligt att folk har mycket pengar på banken, oavsett "klass", många har mer än vad man kan tro.

 

[Hiddeous]

Ja, men de är ju knappast orepresenterade?
De som ovillkorligt sparar mer än 2000 i månaden är också i minioritet.
Jag har inte sett någon som propsat på att man ska spara si och så mycket, de allra flesta har ju skrivit att det är upp till var och en, vilket det naturligtvis också är.

Jo, men det finns en duktighetsfaktor i det här, som slår igenom väldigt tydligt. Och den är troligen anledningen till att väldigt få outar att de inte har råd att spara alls, eller att de till och med ligger på minus. Vilket många garanterat gör.

 

[TinyWiny]

Sparandet är väl till stor del fortfarande en socioekonomisk fråga? En klassfråga, m a o.

Jag blev helt häpen när jag fick klart för att det liksom är standard bland småbarnsföräldrar idag att spara till sina barn. När jag växte upp fanns det inte på kartan, i vår familj. Det fanns absolut inte utrymme för det. På samma sätt är det väl i dag - sparande till barnen är för dem som har råd.

Det är en sanning med modifikation. Jag har aldrig haft gott om pengar och har varit ensamstående med barnen till största delen men för mig var det viktigt att lägga undan pengar till barnen. Den dragningen gick automatiskt och jag räknade helt enkelt aldrig med de pengarna. Jag hade inget när jag blev vuxen och jag ville ge mina barn en bättre utgångspunkt. Det behöver inte handla om tusenlappar i sparande. Någon/några hundralapp/ar varje månad blir också pengar. Inte så att det går att köpa lägenhet för dem i Stockholm men så att barnet kan skapa sig ett hem med lite möbler och diverse köksutrustning vilket var mitt mål att de skulle kunna göra. Nu blev det lyckligtvis så att pengarna räckte till mer och till andra saker men det var min tanke. För mig var det också viktigt att de skulle kunna ta körkort som artonåringar så det sparade jag också till. Så som vi bor är det omöjligt att klara sig utan bil och körkort.

För mig handlar det om prioritering. Det var något som var viktigt för mig.

Mina barn är födda -90 och -92. Vi fick inbjudan från bankerna att starta sparanden till dem när de var någon månad gamla så det är ingen ny företeelse att spara till sina barn. Det var ovanligt när mina barn växte upp också att inte spara till barnen.

 

[mandalaki]

Det är en sanning med modifikation. Jag har aldrig haft gott om pengar och har varit ensamstående med barnen till största delen men för mig var det viktigt att lägga undan pengar till barnen. Den dragningen gick automatiskt och jag räknade helt enkelt aldrig med de pengarna. Jag hade inget när jag blev vuxen och jag ville ge mina barn en bättre utgångspunkt. Det behöver inte handla om tusenlappar i sparande. Någon/några hundralapp/ar varje månad blir också pengar. Inte så att det går att köpa lägenhet för dem i Stockholm men så att barnet kan skapa sig ett hem med lite möbler och diverse köksutrustning vilket var mitt mål att de skulle kunna göra. Nu blev det lyckligtvis så att pengarna räckte till mer och till andra saker men det var min tanke. För mig var det också viktigt att de skulle kunna ta körkort som artonåringar så det sparade jag också till. Så som vi bor är det omöjligt att klara sig utan bil och körkort.

För mig handlar det om prioritering. Det var något som var viktigt för mig.

Mina barn är födda -90 och -92. Vi fick inbjudan från bankerna att starta sparanden till dem när de var någon månad gamla så det är ingen ny företeelse att spara till sina barn. Det var ovanligt när mina barn växte upp också att inte spara till barnen.

Sanning med modifikation? Du beskriver ju bara att du hade råd att spara. Man behöver ju inte utgå från att de som inte sparar gör det för att de gör andra prioriteringar. Självklart är sparande överhuvudtaget en klassfråga.

 

[Raderad medlem 6459]

Självklart är sparande överhuvudtaget en klassfråga.

Jamen självklart liksom.

När jag fyllde arton fick de flesta jag kände omkring 40 000. Vi var medelklassungar. Pengarna skulle täcka körkort och att en resa till Kreta typ. Några av mina vänner fick flera hundratusen, de hade rika föräldrar, och de la sina pengar på rätt schyssta innerstadslyor.

Tänk vad enormt mycket de fattigare ungarna ska hamna efter när det blir standard att medelklassen lägger undan så att ungarna får 250 papp när blir myndiga.

 

[Miks]

Jamen självklart liksom.

När jag fyllde arton fick de flesta jag kände omkring 40 000. Vi var medelklassungar. Pengarna skulle täcka körkort och att en resa till Kreta typ. Några av mina vänner fick flera hundratusen, de hade rika föräldrar, och de la sina pengar på rätt schyssta innerstadslyor.

Tänk vad enormt mycket de fattigare ungarna ska hamna efter när det blir standard att medelklassen lägger undan så att ungarna får 250 papp när blir myndiga.

Jag förstår inte. Hur menar du att man skulle kunna jämna ut en sån grej? Att de som har råd att spara per automatik inte ska göra det för att det är synd om vissa?

Det blir ju lite som att inte slänga mat för att det finns folk som svälter?

Mvh Miks

 

[Osthyvel]

Självklart är sparande överhuvudtaget en klassfråga.

Utveckla gärna hur du tänker.

Jag är uppvuxen med en ensamstående förälder som inte arbetat sedan 1988 och har sedan dess levt på socialbidrag. Vi är 3 barn, och har mestadels bott i 3 r o k under våran uppväxt. Men min förälder har alltid haft bil, rökt, festat samt haft hund/hundar/katt/katter - på socialbidrag. Det säger sig självt att det går inte ihop, så våra kläder söktes ofta genom bidrag som t ex majblomman och olika fonder. Jag och mina syskon har haft minimala garderober, och två av oss har blivit mobbade för trasiga kläder etc. Vi hade sällan mat hemma en hel månad, och vi är uppväxta med "vi har inte råd".

Men när man väljer att ha bil, röker, festar och har djur så är det i min värld att prioritera helt tokigt. Vid en annan prioritet så hade det kunnat sparats några fjuttiga kronor per år till oss (utöver kläder och mat på bordet).

Att spara är ingen klassfråga för mig, utan en prioriteringsfråga precis som jag själv valde att ha bil för jobbets skull och dyrare familjeutflykter istället för att ge sonen ett sparkapital. Som timvikarie inom vården, ensamstående med ett barn så hade vi inte heller några stora summor att röra oss med.

 

[Raderad medlem 6459]

ur menar du att man skulle kunna jämna ut en sån grej? Att de som har råd att spara per automatik inte ska göra det för att det är synd om vissa?

Men har jag sagt det? Kan man inte bara få reflektera över hur världen ser ut och tänka "fan, stackars ungar"?

 

[Miks]

Men har jag sagt det? Kan man inte bara få reflektera över hur världen ser ut och tänka "fan, stackars ungar"?

Jo självklart får du göra det. Jag tyckte dock det var lite otydligt att det var just en reflektion. Jag såg det mer som en fortsättning på diskussionen högre upp i tråden avseende klasskillnader.

Mvh Miks

 

[Raderad medlem 6459]

@Miks Jag tycker att det är tämligen jädra uppenbart att jag inte skulle argumentera för att man ska förbjuda medelklassen att spara pengar eller att man ska kasta mat för att folk svälter.

 

[TinyWiny]

Sanning med modifikation? Du beskriver ju bara att du hade råd att spara. Man behöver ju inte utgå från att de som inte sparar gör det för att de gör andra prioriteringar. Självklart är sparande överhuvudtaget en klassfråga.

Nja. Råd och råd. Jag levde på existensminimum ganska länge. Det handlar om prioritering.

Jag utgår inte från något alls. Alla gör precis som de vill. Jag berättar hur jag tänkte, vad som var viktigt för mig