Spöken andar eller energier

Då är vi helt olika där. För mig känns det långt troligare att det är något psykiskt hos mig än att det skulle bero på spöken eller andar. Jag menar, vad är rimligast, att man råkat ut för någon form av hallucination eller psykos eller att det finns spöken?

Nä, jag sa aldrig att det skulle finnas spöken. Jag sa bara att jag möjligtvis hade kunnat bli rädd. Hur rimligt eller orimligt det är att det skulle finnas något som vi idag anser som övernaturligt har jag faktiskt ingen aning om. Men som jag precis skrev så trodde jag själv att det var en dröm, det var det rimliga i mina ögon.
 
@Voeux Jag har hypnagoga hallucinationer och innan jag visste att det fanns nåt som ens hette eller funkade så så föresvävade det mig inte ens att det skulle kunna röra sig om spöken eller andar. För mig var det sjävklart att det fanns en helt normal rimlig förklaring.

Det är just det här som är så obegripligt för mig - ja, vi vet inte allt. Men givetvis kommer förklaringen vara vetenskapligt rimlig, svaren finns liksom inte bland tomtar och troll eller andar och energier.
Fast om nu spöken skulle finnas så kommer det visa sig att det är vetenskapligt rimligt.

Jag tror extremt mkt på vetenskapen, men det är mkt vi inte vet än så länge. Kanske finns det vi kallar spöken, men det kanske inte alls är spöken? Det kanske rent av är varelser som är 5 dimensionella som vi inte kan uppfatta, och inte alls gamla avlidna människor.

Jag vet inte vad jag tror, jag är öppen för förslag när vetenskapen lägger fram dem.
 
Fast om nu spöken skulle finnas så kommer det visa sig att det är vetenskapligt rimligt.

Jag tror extremt mkt på vetenskapen, men det är mkt vi inte vet än så länge. Kanske finns det vi kallar spöken, men det kanske inte alls är spöken? Det kanske rent av är varelser som är 5 dimensionella som vi inte kan uppfatta, och inte alls gamla avlidna människor.

Jag vet inte vad jag tror, jag är öppen för förslag när vetenskapen lägger fram dem.

Så tänker jag också. Att det vi skulle kalla övernaturligt idag kanske är högst vetenskapligt. Att söka svar i vetenskapen behöver alltså inte motsäga att det skulle finnas något som vi idag inte har koll på. Möjligtvis, kanske osv. Jag tror dom sagt det allra mesta är vår egen hjärnas spökerier. Men jag är som sagt fullt ödmjuk inför att vi kan upptäcka fler fenomen med tiden.

Jag tänker på ljusen vid Martebo myr exempelvis. En del säger aliens, en del säger spöken, en det säger att det kan ha med gaser från myren att göra vad jag förstår, eller någon annan mycket ovanlig ljusreflektion. Vad jag förstått så vet vi inte och jag tar för givet att det finns en vetenskaplig förklaring, men hittills så har jag inte sett någon kunna vetenskapligt säkra vad det är för något.
 
Så tänker jag också. Att det vi skulle kalla övernaturligt idag kanske är högst vetenskapligt. Att söka svar i vetenskapen behöver alltså inte motsäga att det skulle finnas något som vi idag inte har koll på. Möjligtvis, kanske osv. Jag tror dom sagt det allra mesta är vår egen hjärnas spökerier. Men jag är som sagt fullt ödmjuk inför att vi kan upptäcka fler fenomen med tiden.

Jag tänker på ljusen vid Martebo myr exempelvis. En del säger aliens, en del säger spöken, en det säger att det kan ha med gaser från myren att göra vad jag förstår, eller någon annan mycket ovanlig ljusreflektion. Vad jag förstått så vet vi inte och jag tar för givet att det finns en vetenskaplig förklaring, men hittills så har jag inte sett någon kunna vetenskapligt säkra vad det är för något.

Och som jag sa, jag tycker det är trevligt att vi inte vet allt ännu. Så tråkigt det vore!
 
Nope... inte det minsta. Jag tror på det som går att bevisa. Men om någon lyckas bevisa att spöken finns så tror jag på dem. Fram till det sker så tror jag inte att spöken finns. Däremot tror jag att människans hjärna är väldigt bra på att hitta på saker.
 
Jag brukar ställa frågan till folk som hånar oss som varit med om det oförklarliga "vet DU var DU kommer ifrån och vart DU är på väg när DU lämnat jordelivet? Vet du varför du är här på jorden och i vilket syfte"?

Jag har en bekant som hånar allt vad övernaturligt heter men varför är han mörkrädd, aldrig går ut på kvällen och bara besöker mig när det är ljusan dager och aldrig annars när det inget finns enligt honom? Badar i sjön gör han inte heller för "det vet man ju inte vad som finns därnere". Sånt kallar jag hyckleri av värsta sorten.
 
Både ja och nej. Jag är mycket skrockfull, något jag ärvt efter min mormor. Går inte under stegar, klipper inte naglarna på söndagar, skulle helt klart kunna varna eventuella framtida barn för skogsråt. Inte för att jag kanske tror att jag kommer få otur om jag går under en stege, utan för att det kan vara en säkerhetsfråga. Lika så när det gäller ett skogsrå, det handlar snarare om att barnen inte ska irra bort i skogen liksom.
Sen finns det ju historien (vet ej om det är en vandringssägen eller ej) om vägen som drogs över ett ställe känt för att vättar bor där, de blev varnade men vägen lades ändå. Detta ledde till massa olyckor. Som sagt vet jag inte om historien är sann, men jag hade aldrig byggt vägen där om jag blivit varnad för det. Inte pga vättarna, utan för att det antagligen fanns en anledning till att historien om vättarna började cirkulera.
 
Jag brukar ställa frågan till folk som hånar oss som varit med om det oförklarliga "vet DU var DU kommer ifrån och vart DU är på väg när DU lämnat jordelivet? Vet du varför du är här på jorden och i vilket syfte"?

Jag har en bekant som hånar allt vad övernaturligt heter men varför är han mörkrädd, aldrig går ut på kvällen och bara besöker mig när det är ljusan dager och aldrig annars när det inget finns enligt honom? Badar i sjön gör han inte heller för "det vet man ju inte vad som finns därnere". Sånt kallar jag hyckleri av värsta sorten.

Jag går helst inte ut när det är mörkt. Men inte p.g.a. spöken eller nåt annat övernaturligt, utan p.g.a. människor (män för att vara mer exakt). Män är betydligt mer skrämmande än något övernaturligt som ingen kunnat bevisa existensen för.
 
Jag brukar ställa frågan till folk som hånar oss som varit med om det oförklarliga "vet DU var DU kommer ifrån och vart DU är på väg när DU lämnat jordelivet? Vet du varför du är här på jorden och i vilket syfte"?

Jag har en bekant som hånar allt vad övernaturligt heter men varför är han mörkrädd, aldrig går ut på kvällen och bara besöker mig när det är ljusan dager och aldrig annars när det inget finns enligt honom? Badar i sjön gör han inte heller för "det vet man ju inte vad som finns därnere". Sånt kallar jag hyckleri av värsta sorten.

Han kanske tror att det finns rånmördare i mörkret och lik i vattnet? :) Det finns ju högst verkliga saker att vara rädd för också. Själv går jag inte in i parker på natten men främst för att jag bor i storstad och det kan vara riskfyllt som ensam kvinna.

Men annars håller jag med dig om att det är mycket vi inte vet, även om det finns mycket som vi vet också. Att håna någon oavsett vilken tro man har känns onödigt. Jag ser också skillnad på att TRO på övernaturliga saker, att TRO att det INTE finns något som vi idag kallar övernaturligt och att helt enkelt inte tro någonting alls om saken. Att lämna det öppet för att det kan vara det ena eller det andra, där jag själv nog fungerar lite som det sistnämnda. Jag och sambon tittade nyligen på en serie där de använde ett sånt där "bräde" för att ta kontakt med döda. Jag sa till sambon att jag inte direkt tror på så värst mycket övernaturligt, men jag är nog tillräckligt öppen för det för att jag skulle undvika att leka med sånna där saker.
 
Jag går helst inte ut när det är mörkt. Men inte p.g.a. spöken eller nåt annat övernaturligt, utan p.g.a. människor (män för att vara mer exakt). Män är betydligt mer skrämmande än något övernaturligt som ingen kunnat bevisa existensen för.
Jag är ute oavsett tid på dygnet och tar ofta skogspromenader i månens sken men här finns ju bara vildsvin, rådjur och "smågalna" älgar eftersom jag bor "in the middle of nowhere" och jag tror jag har en "Hälge 2" på gång då en förföljer mig, nu har avståndet minskat och han käkar morötter jag lämnar på stigen så snart har jag väl honom i knät också. :love:

Dom fyrbenta är ofarliga men dom tvåbenta av kött och blod håller jag mig på avstånd från.
 
Både ja och nej. Jag är mycket skrockfull, något jag ärvt efter min mormor. Går inte under stegar, klipper inte naglarna på söndagar, skulle helt klart kunna varna eventuella framtida barn för skogsråt. Inte för att jag kanske tror att jag kommer få otur om jag går under en stege, utan för att det kan vara en säkerhetsfråga. Lika så när det gäller ett skogsrå, det handlar snarare om att barnen inte ska irra bort i skogen liksom.
Sen finns det ju historien (vet ej om det är en vandringssägen eller ej) om vägen som drogs över ett ställe känt för att vättar bor där, de blev varnade men vägen lades ändå. Detta ledde till massa olyckor. Som sagt vet jag inte om historien är sann, men jag hade aldrig byggt vägen där om jag blivit varnad för det. Inte pga vättarna, utan för att det antagligen fanns en anledning till att historien om vättarna började cirkulera.

Själv tittade jag en gång på ett hus (på nätet) som låg ganska nära Martebo myr. Jag är som sagt inte den som hänger upp vitlökar och lägger salt vid dörren eller vad man nu ska göra, men jag är aningens mörkrädd. Sannolikt för att jag tittat på för mycket skräckfilm i mitt liv. Så skulle jag köpa en egen stuga så skulle jag faktiskt undvika att köpa den just intill ett ganska välkänt oförklarat fenomen :D Det räcker med en stuga i skogen som det är för att mitt mått av mörkräddhet ska vara uppfyllt.
 
Själv tittade jag en gång på ett hus (på nätet) som låg ganska nära Martebo myr. Jag är som sagt inte den som hänger upp vitlökar och lägger salt vid dörren eller vad man nu ska göra, men jag är aningens mörkrädd. Sannolikt för att jag tittat på för mycket skräckfilm i mitt liv. Så skulle jag köpa en egen stuga så skulle jag faktiskt undvika att köpa den just intill ett ganska välkänt oförklarat fenomen :D Det räcker med en stuga i skogen som det är för att mitt mått av mörkräddhet ska vara uppfyllt.
Jag är också otroligt mörkrädd, men det tror jag mest handlar om just att ett av de sinnena jag litar mest på (synen) är begränsad eller obefintlig, alltså inte mörkret i sig :)
 
Då är vi helt olika där. För mig känns det långt troligare att det är något psykiskt hos mig än att det skulle bero på spöken eller andar. Jag menar, vad är rimligast, att man råkat ut för någon form av hallucination eller psykos eller att det finns spöken?
Fast jag tror det är där skon klämmer för många, man vill helt enkelt inte acceptera att man inte kan lita på sin egen hjärna. Jag har upplevt både sömnparalys och har regelbundna hypnagoga hallucinationer. Även om man aldrig upplevt sånt borde ju drömmar vara tillräckliga för att förstå vad hjärnan är kapabel till att skapa helt "på egen hand".

Utöver det är den ju rätt bra på att sätta ihop saker och skapa något stort av de små delar vi har, samt att skapa sånt vi förväntar oss. De flesta lär ju ha varit med om att man själv eller en vän frågat "vad sa du?" när ingen yttrat sig. Man helt enkelt förväntade sig att personen skulle säga något och då var det vad man hörde. På samma sätt lär det ju fungera med ljud som blir fotsteg och skuggor som blir människor, tänker jag.

Det är ju samma sak som religion. Det finns nåt man inte förstår och då skapar man något som är lättare att "ta på", som känns mer begripligt och nära. Plus att vi gärna ska hitta en mening med allt, att tro på "slumpen", tur/otur och liknande vill nog många gärna undvika. Vet inte om det kanske har med kontroll att göra, att det kan kännas skönt att tänka sig att någon annan tar över om vi misslyckas.

Med det sagt vill jag även tillägga att jag är övertygad om att vi har en hel del egenskaper vi inte är så bekanta med. Precis som att en häst som levt tamliv i hur många generationer som helst ändå "vet" att den ska fly då den känner rovjurslukt, räknar jag med att vi har bra många utvecklade instinkter som påverkar oss fortfarande och ett kroppsspråk vi kan läsa bra mycket bättre än vad vi själva förstår. Precis som att vi säkert på nåt plan kan "känna av" när någon intill exempelvis producerar mer adrenalin än normalt. Och jag tänker ju att det är sånt som kan påverka att vi emellanåt kan tänka, känna och se samma saker, utan att det för den delen behöver vara "på riktigt".
 
Jag är också otroligt mörkrädd, men det tror jag mest handlar om just att ett av de sinnena jag litar mest på (synen) är begränsad eller obefintlig, alltså inte mörkret i sig :)

Så är det absolut! Det är väl just det som en del utnyttjar också, att ens egen och andras syn är begränsad, och därmed begår brott nattetid. Så helt orimligt är det ju inte att vara lite mörkrädd. Även om det ibland för egen del kan vara scener ut skräckisar som gör sig påminda :cautious:
 
Fast om nu spöken skulle finnas så kommer det visa sig att det är vetenskapligt rimligt.
Ja, men hur troligt det är att det någonsin kommer ske kan ju diskuteras. Jag menar, det finns inte den minsta indikation på att det skulle vara så. Då är det inte rimligt om något sker, som man inte kan förklara, att direkt gå till det minst troliga scenariot - spöken.

Och det är just det här jag menar. Folk använder "vetenskapen vet inte allt" till att fylla på med diverse helt otroliga scenarier som det inte finns något fog för överhuvudtaget. Noll. Nada. Och det tycker jag är att gravt missförstå hur vetenskap fungerar.
 
Jag är också otroligt mörkrädd, men det tror jag mest handlar om just att ett av de sinnena jag litar mest på (synen) är begränsad eller obefintlig, alltså inte mörkret i sig :)
Hjärnan är väl generellt mer "på tårna" vid mörker av just den anledningen, och de andra sinnena får skärpa sig. Den där skuggan eller den där knakande grenen kan ju vara en potentiell fara så hjärnan reagerar ju mer på de sakerna då och är beredd att fly - än om samma saker uppstår i ljus där vi kan se att det inte finns nåt livsfarligt rovdjur på platsen.
 
Själv tittade jag en gång på ett hus (på nätet) som låg ganska nära Martebo myr. Jag är som sagt inte den som hänger upp vitlökar och lägger salt vid dörren eller vad man nu ska göra, men jag är aningens mörkrädd. Sannolikt för att jag tittat på för mycket skräckfilm i mitt liv. Så skulle jag köpa en egen stuga så skulle jag faktiskt undvika att köpa den just intill ett ganska välkänt oförklarat fenomen :D Det räcker med en stuga i skogen som det är för att mitt mått av mörkräddhet ska vara uppfyllt.
Här uppe i skogen finns en plats det växer gigantiska granar på som aldrig avverkas då maskiner har en förmåga att haverera just där när dom försökt, djuren går aldrig där, det finns inga stigar och att rida därigenom,,,,glöm det för då får du gå hem utan hästen för den är redan hemma. Det stället passerar jag på mina skogspromenader och ibland går jag in och sätter mig där och vilar och det är som att komma in i en annan värld, tom. ljudet från vägen inte långt bort saknas. Försöker man lyssna på radio i lurarna där eller ringa så finns ingen täckning eller signal. Jag körde bort vindfällen och rensade upp där för många år sen och det är tydligen okej för mina maskiner höll men skördarna som skulle gränsavverka fick spader och elfelen avlöste sig. Jag har fått berättat för mig av en gammal man som inte är känd för att överdriva att försökte dom såga i träden som levde så gick det inte då sågbladen blev slöa direkt, även yxorna blev slöa trots att dom inte användes.
Jag tycker iallafall stället är fridfullt, sitta där i månens sken med ryggen mot en gigantisk gran är MAGISKT. :heart

Jag är också otroligt mörkrädd, men det tror jag mest handlar om just att ett av de sinnena jag litar mest på (synen) är begränsad eller obefintlig, alltså inte mörkret i sig :)
Jag resonerar bara som så att mörker är endast avsaknad av ljus, jag har alltid haft exeptionellt bra mörkerseende så mörker begränsar mig inte. Jag var mörkrädd som barn, sen flyttade jag till ett torp där det spökade och, thatś it liksom och nu bor jag i spökhus n:r 2. :D
 
Tänker du likadant om religion, att det är humbug och måste argumenteras emot?
För det första har jag aldrig använt ordet humbug och för det andra så är det sällan jag engageras i religiösa diskussioner. Jag respekterar människors tro men vänder mig emot när man använder "alla trodde jorden var platt förut"/"vetenskapen vet inte allt"-argument oavsett om det är för att hävda att Jesus gick på vatten eller för att det finns andar/energier/spöken. Det är dock ytterst sällan som religiösa försöker argumentera för sin tro utifrån vetenskap (som så oändligt många alternativare gör) så det är sällan det behövs i sådana diskussioner.

Jag ser religion och alternativvärlden som så olika världar och kommer därför i kontakt med dem på olika sätt. Generellt sett så argumenterar jag emot religiösas argument när de hävdar sin rätt att kontrollera andras kroppar, när de argumenterar för religiös lagstiftning eller liknande. Medan diskussioner med alternativare uppstår för att de försöker motivera sin bullcrap med pseudovetenskapliga argument.

Jag argumenterar starkt emot båda när det påverkar människor med mental ohälsa på ett farligt sätt, exempelvis som när en kristen församling jag besökte hävdade att en liten pojke var besatt av djävulen eller när alternativare på fullaste allvar försöker få hallucinationer av olika slag till att vara mediala krafter.
 

Liknande trådar

Äldre Står på jobbet med kunder och rätt som det var hörs en smäll och kunden säger , det for iväg något i golvet. Jag står med ryggen mot och...
Svar
10
· Visningar
1 815
Senast: Snowball
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp