Spöken andar eller energier

[Milosari]

Jag vet att det inte finns spöken och andar. Hjärnan är fantastisk, den kan skapa mängder med intryck. Ibland ofrivilligt. Dessutom så är den extremt duktig på att hitta samband. Säg att du tänker på en person och så ringer den. Hjärnan gör kopplingen att personen ringde för att du tänkte, men glömmer helt bort alla andra gånger som du tänkt på personen/saker som du förknippar med personen UTAN att hen ringt. Jag tror det är förklaringen till alla upplevelser av spöken.

 

[honung]

Jag hyser den största respekt för kunskap, till lärda människor. I synnerhet om de är lärda i medicin. Den här videon visar på en neurokirurg som fick en infektion som försatte honom i koma, han låg inne på "sitt sjukhus" och hans kollegor gav honom domen att om han överlevde, skulle han aldrig kunna återhämta sig, han skulle få permanenta hjärnskador. Men han återkom, och berättade om "heaven". Det är hans story, jag varken kan eller vill ta den från honom. Det innebär dock inte att jag måste tro på hans berättelse bokstavligt.

 

[Tokyo]

Jag skulle nog inte säga att jag tror på just andar eller spöken, men jag tror definitivt på något. Jag är väldigt intresserad av vetenskap och vet att många (de flesta!) knäppa företeelser har logiska och rimliga förklaringar, men det spelar inte riktigt någon roll. Jag skiljer på vetenskap och "det mystiska". De har inte med varandra att göra och de påverkar inte varandra. För mig handlar det inte så mycket om oförklarliga händelser (även fast det finns en del sådana också) men snarare om att det finns något mer. Något vi inte kan se eller röra, men som ändå finns. Kanske finns det i luften, kanske bor det inom allt, kanske ligger det som en slöja över världen, vem vet. I min värld går det inte att prata om sånt här utan att prata om religion. Religion handlar ju mycket om att tro på något mer/något större/något bortom oss. För mig finns det gudomliga (eller vad man nu vill kalla det) i naturen och i rymden. I stadsmiljö och runt människor känner jag hemskt lite, där finns inget gudomligt, men när jag är ensam ute i naturen känner jag ibland så mycket att det känns som att hjärtat ska hoppa ur kroppen. Månen är gudomlig, regnet är gudomligt, djuren är gudomliga. Så har jag känt hela livet. Jag kommer från en släkt med mycket starka kopplingar till naturen på bägge sidor. Jag har den samiska familjen på en sida och på den andra har vi i flera hundra år sysslat med biologi/zoologi. Det har såklart påverkat mig/min syn på allt.

Hoppla så mycket svammel det blev

 

[LadyCovergirl]

Kort och koncist svar: nej.

 

[Voeux]

The Idiot Brain av Dean Burnett, skriven på ett oerhört lättsamt komiskt sätt - så hjärnfysik blir superroligt samtidigt som den är väldigt faktatung med miljarder referenser i varje kapitel till forskning

Köpte den idag!

 

[athena_arabians]

Jag skulle nog inte säga att jag tror på just andar eller spöken, men jag tror definitivt på något. Jag är väldigt intresserad av vetenskap och vet att många (de flesta!) knäppa företeelser har logiska och rimliga förklaringar, men det spelar inte riktigt någon roll. Jag skiljer på vetenskap och "det mystiska". De har inte med varandra att göra och de påverkar inte varandra. För mig handlar det inte så mycket om oförklarliga händelser (även fast det finns en del sådana också) men snarare om att det finns något mer. Något vi inte kan se eller röra, men som ändå finns. Kanske finns det i luften, kanske bor det inom allt, kanske ligger det som en slöja över världen, vem vet. I min värld går det inte att prata om sånt här utan att prata om religion. Religion handlar ju mycket om att tro på något mer/något större/något bortom oss. För mig finns det gudomliga (eller vad man nu vill kalla det) i naturen och i rymden. I stadsmiljö och runt människor känner jag hemskt lite, där finns inget gudomligt, men när jag är ensam ute i naturen känner jag ibland så mycket att det känns som att hjärtat ska hoppa ur kroppen. Månen är gudomlig, regnet är gudomligt, djuren är gudomliga. Så har jag känt hela livet. Jag kommer från en släkt med mycket starka kopplingar till naturen på bägge sidor. Jag har den samiska familjen på en sida och på den andra har vi i flera hundra år sysslat med biologi/zoologi. Det har såklart påverkat mig/min syn på allt.

Hoppla så mycket svammel det blev

Ungefär min uppfattning också. Min morfar lärde mig en vördnad inför naturen och pappa pratade ofta om oknytt.

Jag lever när jag är ute i naturen. När jag är i en stad existerar jag bara.

 

[Voeux]

Precis...! Ändå är det ofta just dessa medier som berättar sådant som mottagaren menar mediet omöjligtvis kunnat känna till. (Även om jag själv menar att mycket är allmängiltig information som lätt kan tolkas så det stämmer in på personliga erfarenheter.)

Jag träffade ett medium i New Orleans som jag vid tidpunkten tyckte berättade mycket specifika saker om mig. Men har insett i efterhand att det nog var ganska allmängiltig information som jag tolkade på mitt sätt. Vissa saker var verkligen fullträffar, men hälften sa mig verkligen ingenting. Men jag antar att det var roligare att ignorera allt nonsens och tro att det hon träffade rätt på verkligen var någon form av spådom.

 

[Myzan87]

Så då kan man "fill in the blanks" med lite vad som helst? Andar och tomtar och vättar och energier?

Enligt mej kan man det om det är det man vill tro på. Väljer man att låta det stå blankt för att se vad forskningen kommer fram till så är det inte fel det heller.

En tro kan också skänka en trygghet. Vissa tror på forskningen - att om inte forskningen visar att det existerar så gör det inte det. Men tänk så är inte rätt metod uppfunnen än? Teknologi utvecklas ständigt så om 100år kanske de kan bevisa något som vi idag tror är hittepå.