Stanna kvar eller lämna

[Bell]

Skäms nästan för att skriva här då jag ännu en gång gått på sambons lovord och blivit besviken och lurad igen.

Han har ett jobb som gör att vi inte ses så mycket. Han jobbar natt. Därav tycker jag att det är viktigt att vi verkligen umgås när vi kan. Men han delar inte riktigt den åsikten, tyvärr.

Sedan en tid tillbaka har han funnit ett nytt intresse i livet, träning. Efter att barnen somnat så har vi 15-30 minuters tid tillsammans innan han drar iväg och tränar innan hans nattpass börjar. Han tränar 4 kvällar i veckan. Vi har alltså fredagskvällen/natten och lördagskvällen/natten tillsammans. Han jobbar söndag natt till och med torsdag natt. Jättebra att träna, såklart, men varenda kväll?

Utöver detta har han ett extrajobb om helgerna som han envisas med att fortsätta med, trots att jag anser att det är totalt onödigt då vi redan tjänar tillräckligt på våra vanliga heltidsjobb, men även för att det tar viktig tid från oss.

Förut har han jobbat både i veckorna och nästan varenda helg. Efter att jag deklararetat för honom att jag kommer att lämna honom om han inte ger oss mer tid, kom vi efter mycket om och men överens om två pass i månaden. Detta är för cirka tre månader sedan som vi kom överens om detta.

Under tre månaders tid har det fungerat bra och vi har haft det jättebra tillsammans, förutom att jag också pikat honom för att kanske tre kvällars träning i veckan räcker. Men extrajobbet är värre om helgerna för det gör att jag får gå och lägga mig ensam 7 dagar i veckan.

Hur som helst, han har jobbat två pass i månaden men nu till den stora besvikelsen. Denna månaden har han bokat upp sig på TRE pass. Vi hade sagt två och bara det var jag egentligen emot. Han har inte ens berättat för mig om att han skulle jobba igår kväll, utan det kläcker han ur sig i förbifarten. Han skulle jobbat inatt och så har han tidigare denna månaden jobbat ett pass = två pass. Men nu kom ett tredje pass han undanhållit för mig. Jag hade gått hela dagen och planerat vad vi skulle lagat för mat och sett för film när barnen somnat. Så förstå besvikelsen. Förstå även att han tränat alla dagar denna veckan, jobbat fredag natt och nu även lördag och söndag natt. Vi har inte haft en enda kväll ihop denna veckan.

- Det går inte att lita på honom. Ord betyder ingenting för honom.

- Man vet aldrig var man har man har honom. Han kan säga en sak ena stunden och i nästa stund gör han något helt annat.

- Han säger inget negativt om mig när allt är lugnt, men när han ljugit och jag konfronterat honom så är det helt plötsligt mitt fel och så rabblar han upp alla fel på mig och försöker få mig att tro att jag tappat förståndet (ja, så känns det).

- Det enda jag ber om är att han är med mig mer. Är det för mycket begärt? Och att han håller vad han lovat.

När jag idag bad honom att kolla om någon annan kunde ta hans pass ikväll så svarade han ”Aldrig i livet. Jag letar hellre efter en lägenhet”

Är helt förstörd. Vet varken ut eller in.

 

[Emtherlia]

Det du behöver fokusera på är den här frågan: "Vill jag leva mitt liv såhär?" På det du skriver så låter det som att "nej" är ditt svar, så jag skulle säga att du ska lämna. För man kan inte ändra på någon annan/någon annans prioriteringar.

 

[Lingon]

Han vill uppenbarligen umgås mindre än vad du vill. Du kan inte ändra på honom och han kan inte ändra på dig. Det låter inte som att ni är en bra match tyvärr.

 

[Kilauea]

När jag idag bad honom att kolla om någon annan kunde ta hans pass ikväll så svarade han ”Aldrig i livet. Jag letar hellre efter en lägenhet”

Jag tror du har svaret där. Han prioriterar jobbet framför dig och barnet, uppenbarligen.
Kan bara tänka mig hur ont det gör, men jag tror du har det bättre själv. Låter ju som du är själv med det mesta ändå .

 

[athena_arabians]

Skäms nästan för att skriva här då jag ännu en gång gått på sambons lovord och blivit besviken och lurad igen.

Han har ett jobb som gör att vi inte ses så mycket. Han jobbar natt. Därav tycker jag att det är viktigt att vi verkligen umgås när vi kan. Men han delar inte riktigt den åsikten, tyvärr.

Sedan en tid tillbaka har han funnit ett nytt intresse i livet, träning. Efter att barnen somnat så har vi 15-30 minuters tid tillsammans innan han drar iväg och tränar innan hans nattpass börjar. Han tränar 4 kvällar i veckan. Vi har alltså fredagskvällen/natten och lördagskvällen/natten tillsammans. Han jobbar söndag natt till och med torsdag natt. Jättebra att träna, såklart, men varenda kväll?

Utöver detta har han ett extrajobb om helgerna som han envisas med att fortsätta med, trots att jag anser att det är totalt onödigt då vi redan tjänar tillräckligt på våra vanliga heltidsjobb, men även för att det tar viktig tid från oss.

Förut har han jobbat både i veckorna och nästan varenda helg. Efter att jag deklararetat för honom att jag kommer att lämna honom om han inte ger oss mer tid, kom vi efter mycket om och men överens om två pass i månaden. Detta är för cirka tre månader sedan som vi kom överens om detta.

Under tre månaders tid har det fungerat bra och vi har haft det jättebra tillsammans, förutom att jag också pikat honom för att kanske tre kvällars träning i veckan räcker. Men extrajobbet är värre om helgerna för det gör att jag får gå och lägga mig ensam 7 dagar i veckan.

Hur som helst, han har jobbat två pass i månaden men nu till den stora besvikelsen. Denna månaden har han bokat upp sig på TRE pass. Vi hade sagt två och bara det var jag egentligen emot. Han har inte ens berättat för mig om att han skulle jobba igår kväll, utan det kläcker han ur sig i förbifarten. Han skulle jobbat inatt och så har han tidigare denna månaden jobbat ett pass = två pass. Men nu kom ett tredje pass han undanhållit för mig. Jag hade gått hela dagen och planerat vad vi skulle lagat för mat och sett för film när barnen somnat. Så förstå besvikelsen. Förstå även att han tränat alla dagar denna veckan, jobbat fredag natt och nu även lördag och söndag natt. Vi har inte haft en enda kväll ihop denna veckan.

- Det går inte att lita på honom. Ord betyder ingenting för honom.

- Man vet aldrig var man har man har honom. Han kan säga en sak ena stunden och i nästa stund gör han något helt annat.

- Han säger inget negativt om mig när allt är lugnt, men när han ljugit och jag konfronterat honom så är det helt plötsligt mitt fel och så rabblar han upp alla fel på mig och försöker få mig att tro att jag tappat förståndet (ja, så känns det).

- Det enda jag ber om är att han är med mig mer. Är det för mycket begärt? Och att han håller vad han lovat.

När jag idag bad honom att kolla om någon annan kunde ta hans pass ikväll så svarade han ”Aldrig i livet. Jag letar hellre efter en lägenhet”

Är helt förstörd. Vet varken ut eller in.

Dumpa dödvikten och läs på om gaslighting. Han beter sig riktigt vidrigt mot dig och verkar inte vara intresserad av att ändra något.

 

[Dorinda]

Det känns ju helt orimligt att han arbete så mycket extra och bara förutsätter att du ska ta barnen!

Att han sen blir arg och elak när du ifrågasätter låter inte som något jag vill leva i.

Hur mycket ansvar tar han hemma och för barnen?

 

[Modest]

Skäms nästan för att skriva här då jag ännu en gång gått på sambons lovord och blivit besviken och lurad igen.

Han har ett jobb som gör att vi inte ses så mycket. Han jobbar natt. Därav tycker jag att det är viktigt att vi verkligen umgås när vi kan. Men han delar inte riktigt den åsikten, tyvärr.

Sedan en tid tillbaka har han funnit ett nytt intresse i livet, träning. Efter att barnen somnat så har vi 15-30 minuters tid tillsammans innan han drar iväg och tränar innan hans nattpass börjar. Han tränar 4 kvällar i veckan. Vi har alltså fredagskvällen/natten och lördagskvällen/natten tillsammans. Han jobbar söndag natt till och med torsdag natt. Jättebra att träna, såklart, men varenda kväll?

Utöver detta har han ett extrajobb om helgerna som han envisas med att fortsätta med, trots att jag anser att det är totalt onödigt då vi redan tjänar tillräckligt på våra vanliga heltidsjobb, men även för att det tar viktig tid från oss.

Förut har han jobbat både i veckorna och nästan varenda helg. Efter att jag deklararetat för honom att jag kommer att lämna honom om han inte ger oss mer tid, kom vi efter mycket om och men överens om två pass i månaden. Detta är för cirka tre månader sedan som vi kom överens om detta.

Under tre månaders tid har det fungerat bra och vi har haft det jättebra tillsammans, förutom att jag också pikat honom för att kanske tre kvällars träning i veckan räcker. Men extrajobbet är värre om helgerna för det gör att jag får gå och lägga mig ensam 7 dagar i veckan.

Hur som helst, han har jobbat två pass i månaden men nu till den stora besvikelsen. Denna månaden har han bokat upp sig på TRE pass. Vi hade sagt två och bara det var jag egentligen emot. Han har inte ens berättat för mig om att han skulle jobba igår kväll, utan det kläcker han ur sig i förbifarten. Han skulle jobbat inatt och så har han tidigare denna månaden jobbat ett pass = två pass. Men nu kom ett tredje pass han undanhållit för mig. Jag hade gått hela dagen och planerat vad vi skulle lagat för mat och sett för film när barnen somnat. Så förstå besvikelsen. Förstå även att han tränat alla dagar denna veckan, jobbat fredag natt och nu även lördag och söndag natt. Vi har inte haft en enda kväll ihop denna veckan.

- Det går inte att lita på honom. Ord betyder ingenting för honom.

- Man vet aldrig var man har man har honom. Han kan säga en sak ena stunden och i nästa stund gör han något helt annat.

- Han säger inget negativt om mig när allt är lugnt, men när han ljugit och jag konfronterat honom så är det helt plötsligt mitt fel och så rabblar han upp alla fel på mig och försöker få mig att tro att jag tappat förståndet (ja, så känns det).

- Det enda jag ber om är att han är med mig mer. Är det för mycket begärt? Och att han håller vad han lovat.

När jag idag bad honom att kolla om någon annan kunde ta hans pass ikväll så svarade han ”Aldrig i livet. Jag letar hellre efter en lägenhet”

Är helt förstörd. Vet varken ut eller in.

Varför jagar du någon som inte vill vara med dig? Hårt sagt men verkar tyvärr vara sant. Om du vill leva såhär, stanna. Om du inte vill det, lämna. Du har ju uppenbarligen pratat med honom flera gånger.

 

[lilstar]

Om han säger rakt ut att han hellre jobbar än lever med dig så måste du kanske tro på det. Vill han absolut ha det så får han väl flytta ut till en egen lägenhet och se hur det känns. Dessutom kan han väl jobba så mycket nu tack vare att du tar ansvar för barn och hem? Det kan han ju få upptäcka om han flyttar ut
Att flytta isär är ju inte helt oåterkalleligt. Testa att slänga ut honom och se hur det känns. Kanske ändrar han sig för gott. Kanske upptäcker du hur mycket härlig egentid du får istället för att bara vänta på och täcka upp för honom.

 

[Bufera]

Jag skulle gå, han lär upptäcka exakt hur mycket tid barnen/hemmet tar när han har barnen själv sedan.
Han har rent ut sagt att han hellre jobbar än är hemma.
Lycka till och var stark!

 

[Piaff]

Förstår att det inte är lätt men jag hade lämnat honom. Han vill ju inte spendera nån tid med dig? Den viljan måste ju finnas från båda håll.

 

[Görel]

Tar han hand om era barn och sköter sin del av hemarbetet? Eller betraktar han dig som en serviceperson? Har du någon nytta av honom annat än som sällskap? Vad går pengarna han tjänar på extrajobbet till? Ert gemensamma eller hans egna?

På det du skriver låter han väldigt manipulativ, vilket jag sett många män bli när de kvinnor de bor med som sköter all service börjar ställa krav på dem. De vill absolut inte förlora sitt bekväma liv och försöker därför få kvinnan att tro att hennes tankar är onormala så att hon slutar ställa krav.

Fundera över på vilket sätt han bidrar positivt till ditt liv och vad som är negativt och tänk över om du ska uppmuntra honom till att söka egen bostad.

 

[RedQueen]

Han har checkat ut från ert förhållande för länge sen, anledningen till att ha kvar dig är att han har någon som fixar så han slipper allt det jobbiga med barn och markservice hemma. Han kommer absolut att manipulera dig fram tills dess att han hittar en ny som kan "ersätta" dig och som uppfyller hans behov. Ha i åtanke när han lovar saker när du talar om för honom att du lämnar honom att han både sagt och visat tydligt på att han inte är kvar i ert förhållande alls.

Han har sagt rakt ut att han hellre letar lägenhet än ställer in ett pass, då är det också det han ska få göra. Han förtjänar inte dig, din tid eller omtanke när han tydliggör att du ligger långt ned på hans priolista. Vad han gör/tänkt göra med pengarna han får in på extrajobbet kan vara en liten hint om vad han planerat för framtiden.

Det faktum att du inte kan lita på honom är nog det mest talande i situationen.

 

[Angel]

Är det så att han tycker det finns en ekonomisk anledning till att han behöver jobba så mycket? Tex försöker han spara till något som du inte har intresse av?
Träna fyra dagar i veckan skulle jag inte påstå är mycket i sig, jag behöver det absolut själv för att må ok, speciellt om jag jobbar mycket. Men gör den ena i ett förhållande det istället för att ta sin del hemma känns det ju absolut inte som en vettig fördelning. Får du motsvarande möjlighet att utöva fritidsintressen och arbeta så mycket som du vill?

Är det så att det inte finns någon anledning till att ni inte kan umgås tillräckligt annat än att du vill umgås betydligt mer och på andra sätt än vad han vill så då känns det absolut som att ni har olika prioriteringar och då skulle jag överväga att lämna. Speciellt om arbetsfördelningen hemma dessutom blir väldigt skev och det inte går att kompromissa om gemensam tid på ett sätt som ingen mår dåligt av. Sen så är min erfarenhet av att många av de som trivs med att jobba natt länge är ganska introverta och har stort behov av egentid så jag skulle inte direkt dra slutsatsen att han ”checkat ut” ur förhållandet eller är manipulativ bara baserat på det som skrivits hittills mer än att det är en stor varningsklocka om han säger elaka saker om dig om ni bråkar. Sen kan det förstås oavsett vara en person som man inte vill leva med om det blir på bara dennes villkor.

 

[RedQueen]

Är det så att han tycker det finns en ekonomisk anledning till att han behöver jobba så mycket? Tex försöker han spara till något som du inte har intresse av?
Träna fyra dagar i veckan skulle jag inte påstå är mycket i sig, jag behöver det absolut själv för att må ok, speciellt om jag jobbar mycket. Men gör den ena i ett förhållande det istället för att ta sin del hemma känns det ju absolut inte som en vettig fördelning. Får du motsvarande möjlighet att utöva fritidsintressen och arbeta så mycket som du vill?

Är det så att det inte finns någon anledning till att ni inte kan umgås tillräckligt annat än att du vill umgås betydligt mer och på andra sätt än vad han vill så då känns det absolut som att ni har olika prioriteringar och då skulle jag överväga att lämna. Speciellt om arbetsfördelningen hemma dessutom blir väldigt skev och det inte går att kompromissa om gemensam tid på ett sätt som ingen mår dåligt av. Sen så är min erfarenhet av att många av de som trivs med att jobba natt länge är ganska introverta och har stort behov av egentid så jag skulle inte direkt dra slutsatsen att han ”checkat ut” ur förhållandet eller är manipulativ bara baserat på det som skrivits hittills mer än att det är en stor varningsklocka om han säger elaka saker om dig om ni bråkar. Sen kan det förstås oavsett vara en person som man inte vill leva med om det blir på bara dennes villkor.

Men även introverta människor har förmågan att förstå när deras partner upprepade gånger ber om mer tid tillsammans så går man inte bakom ryggen på denne och bokar upp fler arbetspass utan att säga något. Särskilt som att man uttrycker sig så som han gjorde dessutom när han blev ombedd att avboka passet tyder mer på att han inte är villig att prioritera deras förhållande.

 

[Lingon]

Men även introverta människor har förmågan att förstå när deras partner upprepade gånger ber om mer tid tillsammans så går man inte bakom ryggen på denne och bokar upp fler arbetspass utan att säga något. Särskilt som att man uttrycker sig så som han gjorde dessutom när han blev ombedd att avboka passet tyder mer på att han inte är villig att prioritera deras förhållande.

Då får man ju sätta sig ner och prata igenom det och se om man kan kompromissa på nåt sätt. Och går det inte så går det inte och då får var och en bestämma om man vill vara kvar i förhållandet.

 

[Angel]

Men även introverta människor har förmågan att förstå när deras partner upprepade gånger ber om mer tid tillsammans så går man inte bakom ryggen på denne och bokar upp fler arbetspass utan att säga något. Särskilt som att man uttrycker sig så som han gjorde dessutom när han blev ombedd att avboka passet tyder mer på att han inte är villig att prioritera deras förhållande.

Det har nog inget att göra med att man inte förstår så mycket som att man själv inte tycker att det är viktigare med en hemmakväll tillsammans än att göra annat. Nej, det är absolut inte snyggt gjort att inte vara ärlig mot sin partner men det känns som en sån grej som många människor skulle göra i en situation där de inte vill göra varken partner eller arbetsgivare besviken och vet att det blir konflikt med partnern. Dvs då väntar man med att säga nåt tills man nästan är ute genom dörren och slipper ta diskussionen, då åtminstone. Jag har ingen aning om vilken relation han har till sin arbetsgivare och hur reaktionerna där blir om man försöker tacka nej eller avboka arbetspass. Går han på timmar och har tackat ja till ett pass så har man ju en skyldighet att arbeta och det är inte så lätt att bara avboka.

Sen känns själva formuleringen att man hellre flyttar än avbokar totalt överdramatisk. Är det så man verkligen känner så är det ju bäst för alla parter om man gör det men jag vet inte hur han brukar uttrycka sig.