Kanske hästen stegrade för att det var kul? Även det går att lösa så alla parter bli nöjda.
Ang. böjningen. Det är ruskigt effektivt, och allra mest effektivt blir det om man lyckas böja innan hästen ens ställt sig upp. Få hästar ställer sig rakt upp på en millisekund, de allra flesta ger nån sorts förvarning (vissa studsar, andra känner man bara spänner sig osv) och redan då ska man böja in hästen. Och skulle det vara "falsklarm" så gör det ingenting, då det inte är smärtsamt eller farligt att bara böja in halsen på hästen.
Böjning är som sagt det jag brukar använda ja, precis som jag skrev.
Den som tenderade att bli farlig var det 'sista chansen' för. Endera fick jag ordning på den (och det fanns en tidspress tyvärr) eller så åkte den till himlen. Det var alltså inte min häst, utan jag blev kontaktad som 'sista utväg'. Och de var övht inte intresserade av något som tog 'lång tid', utan endera skulle hästen sluta stegra typ nu, eller så tänkte de slakta den.
Jag skulle tro att orsakerna var två - dels en envis liten häst som inte gillade att göra nåt han inte kommit på själv, och så att han kommit på att det var roligt. Han gick rätt mycket på bakbenen i hagen med, iaf under den period jag hade honom hos mig (2 veckor). Men där gick nåd före rätt, och eftersom det var fixa det snabbt eller hästen, som förutom sin faschination och förtjusning över att gå på bakbenen, och ställa sig så högt att han av misstag slog över flera gånger (och mosade bäckenet på en av sina mattar..) var en ganska trevlig individ om man bara motiverade honom rätt. Men såfort det inte 'passade' honom eller han tyckte det var trist så ställde han sig rakt upp, så högt det gick. Och flera gånger så slog han dessutom över. Detta kunde han göra i hagen och vid hand också, så det var inte så att ryttaren av misstag drog över honom, utan han hade dålig koll på hur högt han kunde gå.
Så, där körde jag (tänker inte tala om hur för jag vill inte ge folk ideér) en sådan där snabbfix. Han reste sig inte en enda gång de framtida fem åren, och levde hos sina mattar tills han dog i tarmvred fem år senare.
Men det är som sagt ett undantagsfall. Normalt böjer jag dem, och precis som du säger så varnar de oftast, det är ju sällan de travar glatt med framåtbjudening och plötsligt står upp
