Hej!
Ja, det kan man säga! Men även om det har vart jobbigt i perioder så kommer det ju alltid något gott ur sådana här situationer...hur trist sjukdomar av alla de slag än är!
Jag har lärt mig massor! Jag har ju provat allt(tror jag)jag kunnat hitta på, fått hjälp av Amerikanska veterinärer(som är många hästlängder före de svenska i detta ämne), läst allt jag kommit över. Så har nu hittat en metod som passar just för min ponny!
Det verkar vara väldigt individuellt hur sjukdomen ter sig och hur de svarar på olika behandlingar.
Nu efter 3 1/2 år så är han skrittbar, just nu i alla fall.
Dock har jag en ponny med en otrolig livsvilja och glädje, han ger inte upp och då har jag ju heller ingen anledning till att göra det! I perioder har han vart väldigt risig, men humöret och buset finns alltid där, han har brallat omkring trots sin stelhet i hagen.
Har resonerat som så att när han visar tecken på att må dåligt även mentalt, då får det räcka! Men han är en riktigt glad gubbe! Som älskar bus och att härja i hagen! Det är tur det!