stomi

[lil-sis]

ett av skälen till att funderingen om att låta bli finns hos mig är att jag tycker det är så förbaskat obehagligt att bli nedsövd. Och sen har jag nog haft alla bakslag man kan få efter operationen (utom sårinfektion - än), en av mina sköterskor sa just det att det inte är något normalförlopp jag haft utan råkat ut för worst case scenario i varje del av detta. Då längtar man inte direkt efter en ny operation - för mig känns det som att huvudspåret är att låta bli, om det inte känns väldigt jobbigt med påse.

Vad jobbigt att allt går fel runtom också!

Men att bestämma ja eller nej till ny operation behöver du väl inte göra på ett bra tag?

Jag frågade mormor om hennes stomi igår och den har fungerat bra från början och hon tycker inte att den är jättejobbig. Men är ledsen över cancern förstås.

Jag är en "mönsterpatient" vid sövning och op och efter men SÅ roligt är det ju inte ändå. Att då behöva må dåligt av det också skulle nog göra vem som helst tveksam till nya icke livsnödvändiga operationer!

 

[ameo]

Ingen mer här som har erfarenhet av stomi?

Jag har inte hittat något aktivt forum om stomi, känner ibland att jag skulle vilja ventilera saker och ting med någon. Just nu har jag problem med att hitta bandage som fungerar - som jag både tål (hudutslag) och som håller tätt...

 

[pulkaskurk]

Ingen mer här som har erfarenhet av stomi?

Jag har inte hittat något aktivt forum om stomi, känner ibland att jag skulle vilja ventilera saker och ting med någon. Just nu har jag problem med att hitta bandage som fungerar - som jag både tål (hudutslag) och som håller tätt...

Jag har haft tillfällig stomi för länge sen men minns inte vad jag hade för modell som fungerade bäst då.
Var mamma som skötte det då.
Har däremot ett par släktingar med stomi nu och haft i flera år.
Kan höra om någon av dem är intresserad av att prata om saken eller vet vart du kan vända dig om du vill?
Vet att iaf en av dem har gått i någon "stomi grupp" där de pratat med andra i samma läge och fått lite utbildning osv. Något sånt kanske skulle passa dig?

 

[Marvin]

@ameo: Så tråkigt!
Stomisköterskor brukar ha oändligt med idéer för att hitta fungerande bandagering, se till att få täta träffar med hen!

Angående nedläggning av stomin finns det stora förutsättningar att det ska gå bra när du har så mycket tjocktarm kvar. Är tarmen ihopkopplad redan och sedan avlastad med stomin, eller ligger ändarna för sig själva?
Nu vet jag ju inte vilka komplikationer du har haft, men har rätt bra bild av vad som brukar kunna hända... Komplikationsrisken är ju betydligt lägre vid en planerad kirurgi på en väl förberedd patient dagtid än vid en akut som ofta sker nattetid på en dålig patient med kraftig infektion/allmänpåverkan. Låt dig läka i lugn och ro och ta beslut om ev nedläggning eller inte i samråd med behandlande läkare längre fram.

Kram på dig!

 

[peter_lundin]

Ingen mer här som har erfarenhet av stomi?

Jag har inte hittat något aktivt forum om stomi, känner ibland att jag skulle vilja ventilera saker och ting med någon. Just nu har jag problem med att hitta bandage som fungerar - som jag både tål (hudutslag) och som håller tätt...

Jag skulle vilja säga att det hör till från början.
ILCO på facebook är bra. Sen har ILCO ett forum på sin hemsida men det är inte särskilt aktivt.
Ses på facebook!

 

[peter_lundin]

På ILCOS hemsida finns en lista över alla leverantörer av stomiprodukter. Jag skickade efter prover på allt o testade.

 

[ameo]

@ameo: Så tråkigt!
Stomisköterskor brukar ha oändligt med idéer för att hitta fungerande bandagering, se till att få täta träffar med hen!

Angående nedläggning av stomin finns det stora förutsättningar att det ska gå bra när du har så mycket tjocktarm kvar. Är tarmen ihopkopplad redan och sedan avlastad med stomin, eller ligger ändarna för sig själva?
Nu vet jag ju inte vilka komplikationer du har haft, men har rätt bra bild av vad som brukar kunna hända... Komplikationsrisken är ju betydligt lägre vid en planerad kirurgi på en väl förberedd patient dagtid än vid en akut som ofta sker nattetid på en dålig patient med kraftig infektion/allmänpåverkan. Låt dig läka i lugn och ro och ta beslut om ev nedläggning eller inte i samråd med behandlande läkare längre fram.

Kram på dig!

Jag har regelbunden kontakt med stomisköterskan och har fått några varianter att prova, men det är liksom så deprimerande när man inte får "de bra sorterna" att fungera. Och det är ju givetvis på fredag kväll det börjar strula, så att man inte har någon att bolla med eller kan få tag på några alternativa varianter. Det är svårt att se positivt på saken då... Och så glömmer man ju ibland bort de frågor man har, när man väl är där..
Sen har jag givetvis, som grädde på moset, fått en "knopp" som är tämligen stor, ful, oformlig och grotesk. Det gör ju inte saken lättare. (det är inte bara jag som tycker så, utan även stomisköterskan är av den åsikten)
Min hud gillar uppenbarligen inte klistret på flera av de varianter jag har provat och det gör ONT när det blir irriterat.

Jag vet ärligt talat inte hur det ser ut inuti, det enda jag vet är att en bit av tarmen är borttagen och att avloppet numera sitter mitt på magen. Det är säkert en enklare operation att lägga tillbaka tarmen, än den akuta som gjordes (och ja, jag var rätt dålig då, på natten mellan fredag och lördag - det är ju inte utan att man undrar hur nära döden man var, hur länge till man hade överlevt utan operationen....) men det är ju fortfarande så att man måste öppna magen igen och rota runt bland innehållet för att sätta ihop prylarna igen. Och bara med tanke på hur ont jag fortfarande har av mitt stora op-sår så blir jag avskräckt.
Jag har också svårt för att tåla smärtlindringen, morfin är effektivt men jag mår inte bra av det. Och kunde inte sova pga hysteriska mardrömmar. Sen hade jag väl diverse andra biverkningar också. Och mådde pyton av näringsdroppet - som jag till sist fick efter 10 dygn på bara Ringer Acetat och möjligen lite glukos.
Åsså tycker jag allmänt att det är väldigt ointressant att bli opererad igen.

Jag skulle vilja säga att det hör till från början.
ILCO på facebook är bra. Sen har ILCO ett forum på sin hemsida men det är inte särskilt aktivt.
Ses på facebook!

Tack ska leta reda på facebooksidan. Hittade forumet på hemsidan (och såg dig där ) men det var ju tämligen dött.

 

[vinkelina]

Skött en del åldringar med stomipåse och märkt att a och o är att hålla huden torr och ren, annars kommer exem som ett brev på posten.

Och så har jag en fråga (om det är okej) men finns det "korka" att lägga över hålet tex när man simmar. Har grubblat på det en tid konstigt nog

 

[athena_arabians]

Jag har regelbunden kontakt med stomisköterskan och har fått några varianter att prova, men det är liksom så deprimerande när man inte får "de bra sorterna" att fungera. Och det är ju givetvis på fredag kväll det börjar strula, så att man inte har någon att bolla med eller kan få tag på några alternativa varianter. Det är svårt att se positivt på saken då... Och så glömmer man ju ibland bort de frågor man har, när man väl är där..
Sen har jag givetvis, som grädde på moset, fått en "knopp" som är tämligen stor, ful, oformlig och grotesk. Det gör ju inte saken lättare. (det är inte bara jag som tycker så, utan även stomisköterskan är av den åsikten)
Min hud gillar uppenbarligen inte klistret på flera av de varianter jag har provat och det gör ONT när det blir irriterat.

Jag vet ärligt talat inte hur det ser ut inuti, det enda jag vet är att en bit av tarmen är borttagen och att avloppet numera sitter mitt på magen. Det är säkert en enklare operation att lägga tillbaka tarmen, än den akuta som gjordes (och ja, jag var rätt dålig då, på natten mellan fredag och lördag - det är ju inte utan att man undrar hur nära döden man var, hur länge till man hade överlevt utan operationen....) men det är ju fortfarande så att man måste öppna magen igen och rota runt bland innehållet för att sätta ihop prylarna igen. Och bara med tanke på hur ont jag fortfarande har av mitt stora op-sår så blir jag avskräckt.
Jag har också svårt för att tåla smärtlindringen, morfin är effektivt men jag mår inte bra av det. Och kunde inte sova pga hysteriska mardrömmar. Sen hade jag väl diverse andra biverkningar också. Och mådde pyton av näringsdroppet - som jag till sist fick efter 10 dygn på bara Ringer Acetat och möjligen lite glukos.
Åsså tycker jag allmänt att det är väldigt ointressant att bli opererad igen.

Tack ska leta reda på facebooksidan. Hittade forumet på hemsidan (och såg dig där ) men det var ju tämligen dött.

Jag förstår VERKLIGEN att du inte är pigg på en till operation, det har jag full förståelse för. Men trots allt så skulle en andra operation vara planerad och därmed bättre kontrollerad, dvs mindre risk för att du blir så dålig som du blev nu.

Om jag förstår det hela rätt så är de inte så subtila när de opererar akut, givetvis vill de att patienten ska leva men det är bråttom. En jämförelse är min mosters första kejsarsnitt, de förlorade hjärtljuden på min kusin så det blev bråttom. Det snittet var inte vackert kan jag säga. Andra vändan blev det mycket bättre eftersom det var ett planerat snitt.

Jag försöker verkligen inte övertala dig till något, jag hoppas allt går bra oavsett hur du gör.

 

[ameo]

Skött en del åldringar med stomipåse och märkt att a och o är att hålla huden torr och ren, annars kommer exem som ett brev på posten.

I mitt fall är huden torr och ren, men jag tål inte "klistret" som man fäster påsarna med.
(jag är inte den enda i familjen med sådan känslighet, i vårt medicinskåp finns plåster av olika fabrikat för att ett av barnen tål inte Salvekvick och ett annat tål inte Hansaplast... *suck* )

Och så har jag en fråga (om det är okej) men finns det "korka" att lägga över hålet tex när man simmar. Har grubblat på det en tid konstigt nog

Jag får väl erkänna att jag inte vet, men när man duschar med påse på så kan man sätta en klisterlapp över lufthålet (där fisarna ska smita ut - funkar väl sådär...) för att vattnet inte ska läcka in och förstöra kolfiltret som sitter därunder. Jag har nog helt kallt bara räknat med att man gör likadant när man badar.
Och jag känner att det kommer ta tiiiid innan jag har accepterat påsen såpass att jag kommer bada...

 

[ameo]

Jag förstår VERKLIGEN att du inte är pigg på en till operation, det har jag full förståelse för. Men trots allt så skulle en andra operation vara planerad och därmed bättre kontrollerad, dvs mindre risk för att du blir så dålig som du blev nu.

Om jag förstår det hela rätt så är de inte så subtila när de opererar akut, givetvis vill de att patienten ska leva men det är bråttom. En jämförelse är min mosters första kejsarsnitt, de förlorade hjärtljuden på min kusin så det blev bråttom. Det snittet var inte vackert kan jag säga. Andra vändan blev det mycket bättre eftersom det var ett planerat snitt.

Jag försöker verkligen inte övertala dig till något, jag hoppas allt går bra oavsett hur du gör.

Det är ju alltid förknippat med en viss risk att genomgå en bukoperation och risken plus obehaget måste ju vara mindre än nyttan med den, kan jag tycka.
Jag har svårt att tro att man får mindre ont av såret oavsett om det är planerat eller inte, även om man kanske inte nödvändigtvis behöver öppna hela vägen från bröstbenet ner till blygdbenet då. (jag har gjort 4 kejsarsnitt och gör hellre 10 till än en till sån här op) Och jag lär ju inte må bättre av morfinet bara för att operationen är planerad. Blir det aktuellt med sond så kommer den skava lika mycket oavsett om operationen är planerad eller inte. Och jag kommer spy kaskader - vilket I.N.T.E är trevligt med nyopererad smärtande mage - när sonden sätts på plats.

Sen får man kanske skilja på akut och urakut operation. I din mosters fall var det urakut, då häller de sprit på magen medan de söver patienten och sen snittar de fort som attan.
I mitt fall var det akut, men inte så att de rusade genom korridorerna med mig. Utan "bara" att det borde göras typ så snart som möjligt. Det tog några timmar mellan nattläkarens undersökning, via CT tills jag låg på operationsbordet. Jag mådde inte sämre än att jag skämtade glatt med sköterskorna runt mig - hade bukhålan full med fri gas och lät som en bongotrumma när man trummade på magen med fingrarna. Och upplyste dem om att jag nog är en ko, för när de har trumsjuka trycker man hål på magen på dem och låter gasen pysa ut...

 

[athena_arabians]

Det är ju alltid förknippat med en viss risk att genomgå en bukoperation och risken plus obehaget måste ju vara mindre än nyttan med den, kan jag tycka.
Jag har svårt att tro att man får mindre ont av såret oavsett om det är planerat eller inte, även om man kanske inte nödvändigtvis behöver öppna hela vägen från bröstbenet ner till blygdbenet då. (jag har gjort 4 kejsarsnitt och gör hellre 10 till än en till sån här op) Och jag lär ju inte må bättre av morfinet bara för att operationen är planerad. Blir det aktuellt med sond så kommer den skava lika mycket oavsett om operationen är planerad eller inte. Och jag kommer spy kaskader - vilket I.N.T.E är trevligt med nyopererad smärtande mage - när sonden sätts på plats.

Sen får man kanske skilja på akut och urakut operation. I din mosters fall var det urakut, då häller de sprit på magen medan de söver patienten och sen snittar de fort som attan.
I mitt fall var det akut, men inte så att de rusade genom korridorerna med mig. Utan "bara" att det borde göras typ så snart som möjligt. Det tog några timmar mellan nattläkarens undersökning, via CT tills jag låg på operationsbordet. Jag mådde inte sämre än att jag skämtade glatt med sköterskorna runt mig - hade bukhålan full med fri gas och lät som en bongotrumma när man trummade på magen med fingrarna. Och upplyste dem om att jag nog är en ko, för när de har trumsjuka trycker man hål på magen på dem och låter gasen pysa ut...

Jag har full förståelse för att du inte vill bli opererad igen (mår själv skit av morfin). Har själv dragit djurparalleller till mina läkare, de tittade lite konstigt på mig!

Hoppas som sagt att allt ordnar sig till det bästa.

 

[Tajger]

Jobbigt när det blir komplikationer runt en sån grej som är svårt nog ändå
Svärfar har stomi, den märker man aldrig, och vi har inte pratat så mycket om hur det fungerar.
En gammal klasskompis fick det redan när hon var 24 år, och hon har berättat att det var en befrielse. Hon gick på diverse dieter, rymdkost mm, och vägde som minst 29 kg, till sina ca 165, men när hon fick stomin kunde hon börja leva normalt. Vet att hon hade ett namn på den, typ Sture eller nåt sånt.
Kan inte bidra med detaljer runt skötsel mm, men jag hoppas att du får det att funka tillfredsställande!