Svarar här till er alla.
Just nu ber vi om ett mirakel, i nuläget är det det enda som kan hjälpa lilla hästen genom detta. Är hon oförändrad eller sämre i morgon kommer nödslakten.
Det som har hänt idag är att vi (så gott vi nu kunde) gav akupressur och massage behandling, på diverse punkter och meridianer. Det som var noterbart var att vi då började höra tarmljud igen från pållan, tidigare har det varit kusligt tyst i magen. Sen om det berodde på behandlingen eller på slumpen ska jag låta vara osagt.
Nu ikväll har pållan försökt dricka, men det mesta kommer upp igen.
Hästar kan normalt sett inte kräkas, men den här hästen hostar upp maginnehåll, vilket är anledningen att inte magsäcken sprängs. Pållan är förvånansvärt "pigg", det syns på ögonen att hon är bekymrad, men det är bara när hon tar i för att hosta upp slem eller maginnehåll som hon synbart har ont. Hon har fortfarande ingen feber, dock en förhöjd puls ikväll då vet var ut och gav henne antibiotika. Hon är uppmärksam på omvärlden, och "hänger med", men hon börjar bli uttorkad och hon blir fort trött (när "jobbar" med henne)
Så jag hoppas, än så länge hoppas jag. Det är en underbar liten häst, med ett hjärta av guld. Livet är orättvist, det har inte gått ett helt år sedan våran senaste stora förlust, då lilla Ida dog.
Idag har jag dessutom dragit fram tre dödfödda lamm ur en av tackorna, hon är lagom upprörd och jag är så trött. Kan någon tala om varför man håller på med sånt här? vad är det för mening att försöka då det hela tiden jävlas och det är dom bästa/minsta/oskyldigaste som går åt först?
Tack för all er hjälp.
Jenny
