Gick ner i arbetstid, till 80%, för 10 år sedan och kommer aldrig mer att jobba heltid! Har valt att jobba färre timmar tre dagar i veckan. Många frågade varför jag inte tog en hel ledig dag i veckan men för mig är det mer viktigt att få extra tid till hundarna flera dagar i veckan än att bara ha en extra ledig dag. Dessutom jätteskönt att kunna hinna ut och rasta/träna i dagsljus under vintern, det har bidragit massor till min ork att klara av den mörka årstiden
Nu jobbar jag förvisso (mer än) heltid ändå, då vi driver två egna företag (ett AB som min man jobbar i och ett företag i vilket jordbruksverksamheten, hundverksamheten och vandrarhemsverksamheten ingår) och jag sköter den löpande ekonomin i båda företagen samt håller hundkurser och privatträningar, plus att min man och jag hjälps åt med diverse saker som rör vandrarhemmet och träningshallen som städning, ta emot gäster etc. Jordbruksdelen är enklast, där har vi tack och lov arrenderat ut marken och maskinhallen. Utöver detta är gården till stor del i behov av renovering men vi har insett att det får ta den tid det tar - vi tar de mest akuta sakerna först, resten får komma när vi har tid och ork.
Men det är stor skillnad på att jobba med "sina egna" grejer även om det tar tid och kraft det med. Ekonomiskt är det ju lite hårt - man får ut mindre och måste ändå spara själv inför pensionen. Men livet sker ju liksom nu och man får balansera, visst är det viktigt att man får en vettig pension men minst lika viktigt är att man mår bra fram tills man går i pension.
En viktig del för mig är att jag får mer tid med hundarna - även om jag jobbar med saker hemma så kan hundarna vara med och det gör att jag mår bättre och inte ständigt har dåligt samvete.
Nu trivs jag rätt bra med mitt jobb (fast visst, vann jag massor med pengar så skulle jag säga upp mig omedelbart
) men helt ärligt, om jag mådde dåligt pga mitt jobb så skulle jag definitivt försöka få till en ändring i min nuvarande jobbsituationen och om det inte gick så hade jag fått börja söka mig någon annanstans. Som nån sa, jobbet är en stor del av ens liv och det är nog läge att söka sig vidare om jobbet får en att må dåligt.
Jag tror också att det är jätteviktigt att man har stöd från sin partner, i vardagen alltså, med allt vad det innebär. Har tyvärr genom åren sett en del kollegor gå in i väggen och i flera fall har det först verkat vara jobbet som varit för mycket/för stressigt etc. men senare har det visat sig att det faktiskt varit en kombination av jobbet och privatlivet. Inte så konstigt egentligen.
lycka till!
. Trots att jag gjort det på alla arbetsplatser förr.
