Stress över sjukskrivning

Jag råkade ut för en olycka förra veckan, kraftigt våld mot huvudet, har två frakturer i ansiktet och ska opereras på onsdag.
Jag mår inte jättebra med kraftig huvudvärk, svullnader och sårskador.
När jag låg inlagd på sjukhuset sa läkaren att hon räknade med en månads sjukskrivning, ev mer med tanke på mina skador och att jag har ett fysiskt arbete.

Nu har jag pratat med läkaren som ska operera mig, han har inte träffat mig, bara tittat på mina bilder.
Berättade lite kort vad han ska göra och räknade med ett par dagars sjukskrivning efteråt.
Dvs, jag ska börja jobba på måndag.

Det känns helt omöjligt att jag ska börja igen om en vecka och nu känner jag mig så himla stressad över detta.
Jag trivs på mitt arbete och vill verkligen börja jobba igen men jag vet inte hur jag ska klara det om en vecka.
I nuläget kan jag vara uppe i fem minuter innan jag får så mycket yrsel att jag måste vila.
Mitt arbete är tungt och kräver fokus för att inte bli farligt.

Jag vet inte vem jag ska prata med och hur jag ska kunna lösa detta.
Så mycket tankar som far och det gör inte huvudvärken bättre direkt.
 
Senast ändrad:

Dagens undersökning gav samma resultat som den förra.
Det finns en förändring som inte påverkar honom idag men som de allting annat så går det inte att svara på om den kommer påverka honom i framtiden.
Eftersom alla vill ha en felfri häst så är det inte en rolig situation.
Hästen är fantastisk på alla vis så det är så jäkla tråkigt att en sån här sak ska förstöra för trots allt är det ju han som kommer i kläm här nu
 
Dagens undersökning gav samma resultat som den förra.
Det finns en förändring som inte påverkar honom idag men som de allting annat så går det inte att svara på om den kommer påverka honom i framtiden.
Eftersom alla vill ha en felfri häst så är det inte en rolig situation.
Hästen är fantastisk på alla vis så det är så jäkla tråkigt att en sån här sak ska förstöra för trots allt är det ju han som kommer i kläm här nu
Fattar jag fel eller köpte du hästen ganska nyligen? Om det var nyligen skulle jag ta kontakt med tidigare ägare om de är vettiga. Kanske kan de hjälpa till på något vis. Så himla tråkig situation verkligen.

Jag hoppas att du redan får eller söker hjälp för hur du mår för det låter som du har fått PTSD av den här hemska olyckan och det behöver du få hjälp med. Ta hand om dig :heart
 
Fattar jag fel eller köpte du hästen ganska nyligen? Om det var nyligen skulle jag ta kontakt med tidigare ägare om de är vettiga. Kanske kan de hjälpa till på något vis. Så himla tråkig situation verkligen.

Jag hoppas att du redan får eller söker hjälp för hur du mår för det låter som du har fått PTSD av den här hemska olyckan och det behöver du få hjälp med. Ta hand om dig :heart

Jag har kontakt med tidigare ägare. Det är en bra person och jag tror på att det är ett ärligt misstag från hens sida att hen inte upplyste om detta.
Likväl så sitter jag i en svår situation och jag hade antagligen inte köpt honom om jag vetat om detta.
Han kanske går hela livet utan minsta problem alls, kanske inte. Det finns aldrig några garantier med hästar men efter min förra dom hade en medfödd eller tidigt uppkommen skada så hade jag troligen backat på detta.

Jag har avsagt mig hjälp och har inget intresse av att prata med någon, det är verkligen inte min grej alls 😅
Det är nära olyckan och jag har varit i stallet fyra gånger sen det hände. Blir lite bättre varje gång och skulle jag fortsätta åka dit så lär det försvinna helt. Jag tänker väldigt lite på olyckan.
Jag vill däremot inte riskera ännu en hjärnskakning, två rejäla på mindre än ett år räcker och blir över 😅
Därför vill jag vänta med att hantera hästar och rida.
Jag är absolut inte rädd för min egen häst, idag när vi var på kliniken så kände jag mig i princip som vanligt, det var mycket lugnare på dagens klinik, den förra var kaos med folk, hästar och spring. Min hjärna fixar inte röriga situationer.
Min hjärna har helt klart dåliga minnen av stallet där han står eftersom det var där det hände, andra platser verkar fungera bra.
 
Jag har kontakt med tidigare ägare. Det är en bra person och jag tror på att det är ett ärligt misstag från hens sida att hen inte upplyste om detta.
Likväl så sitter jag i en svår situation och jag hade antagligen inte köpt honom om jag vetat om detta.
Han kanske går hela livet utan minsta problem alls, kanske inte. Det finns aldrig några garantier med hästar men efter min förra dom hade en medfödd eller tidigt uppkommen skada så hade jag troligen backat på detta.

Jag har avsagt mig hjälp och har inget intresse av att prata med någon, det är verkligen inte min grej alls 😅
Det är nära olyckan och jag har varit i stallet fyra gånger sen det hände. Blir lite bättre varje gång och skulle jag fortsätta åka dit så lär det försvinna helt. Jag tänker väldigt lite på olyckan.
Jag vill däremot inte riskera ännu en hjärnskakning, två rejäla på mindre än ett år räcker och blir över 😅
Därför vill jag vänta med att hantera hästar och rida.
Jag är absolut inte rädd för min egen häst, idag när vi var på kliniken så kände jag mig i princip som vanligt, det var mycket lugnare på dagens klinik, den förra var kaos med folk, hästar och spring. Min hjärna fixar inte röriga situationer.
Min hjärna har helt klart dåliga minnen av stallet där han står eftersom det var där det hände, andra platser verkar fungera bra.
De har inte möjlighet att låta köpet gå tillbaka?

Okej, ja vi är alla olika. När det hände mig hade jag ingen tanke på att det kunde lämna spår, det var därför jag skrev det. Visst är det nära olyckan och ja, ett sätt att hjälpa sig själv är att utsätta sig för det där jobbiga och det så snart som möjligt eftersom det i sig kan minska de skadorna det trauma man har upplevt kan skapa.

Jag är helt med på vad du menar med att hjärnan inte fixar. Jag har själv hjärntrötthet så jag vet hur det är för mig även om det inte är lika för alla. När du känner som du gör ska du såklart vänta med att hantera hästar och rida.

Skönt att du inte känner dig rädd iallafall. Jag tyckte de första gångerna efter den olycka som för alltid förändrade mitt liv när jag hamnade i en situation som liknande den som utlöste olyckan att det var väldigt jobbigt. Rädslan var så total och så stark att jag knappt kunde andas och än mindre fungera eller agera men det blev bättre ju mer jag utsatte mig för liknande situationer. "Tyvärr" 😅 tänkte jag inte som du utan tänkte mer, hur ska jag kunna fortsätta trots det här eländet jag släpar på?! Jag hittade en väg.
 
De har inte möjlighet att låta köpet gå tillbaka?

Okej, ja vi är alla olika. När det hände mig hade jag ingen tanke på att det kunde lämna spår, det var därför jag skrev det. Visst är det nära olyckan och ja, ett sätt att hjälpa sig själv är att utsätta sig för det där jobbiga och det så snart som möjligt eftersom det i sig kan minska de skadorna det trauma man har upplevt kan skapa.

Jag är helt med på vad du menar med att hjärnan inte fixar. Jag har själv hjärntrötthet så jag vet hur det är för mig även om det inte är lika för alla. När du känner som du gör ska du såklart vänta med att hantera hästar och rida.

Skönt att du inte känner dig rädd iallafall. Jag tyckte de första gångerna efter den olycka som för alltid förändrade mitt liv när jag hamnade i en situation som liknande den som utlöste olyckan att det var väldigt jobbigt. Rädslan var så total och så stark att jag knappt kunde andas och än mindre fungera eller agera men det blev bättre ju mer jag utsatte mig för liknande situationer. "Tyvärr" 😅 tänkte jag inte som du utan tänkte mer, hur ska jag kunna fortsätta trots det här eländet jag släpar på?! Jag hittade en väg.

Det kommer ev bli så.

Nu får jag inte rida eftersom jag absolut inte får slå i huvudet innan det har läkt, jag får liksom inte ens snyta mig 😅
Jag upplevde samma stress när jag var och tittade på en hoppträning efter mitt fall förra hösten. Det släppte rätt snabbt och jag har både hoppat och ridit terräng efter det.
Jag känner mig egentligen inte rädd för att rida heller, jag vill bara inte riskera något. Hjärnan tål inte hur många smällar som helst.
Jag kanske tar upp det igen senare men inte nu.
När jag mår bättre kommer jag troligen börja jobba lite hos min tränare igen 😊
 
Det kommer ev bli så.

Nu får jag inte rida eftersom jag absolut inte får slå i huvudet innan det har läkt, jag får liksom inte ens snyta mig 😅
Jag upplevde samma stress när jag var och tittade på en hoppträning efter mitt fall förra hösten. Det släppte rätt snabbt och jag har både hoppat och ridit terräng efter det.
Jag känner mig egentligen inte rädd för att rida heller, jag vill bara inte riskera något. Hjärnan tål inte hur många smällar som helst.
Jag kanske tar upp det igen senare men inte nu.
När jag mår bättre kommer jag troligen börja jobba lite hos min tränare igen 😊
Min läkare uttryckte sig fint, du får gärna rida men du får absolut inte ramla av. 🙈
:angel: 😅

Nej man har bara ett liv och en kropp och den måste man vara rädd om. Låta sig läka i lugn och ro och inte stressa på. Jag hade inga egna hästar då vid tiden för olyckan så det var såklart en stor skillnad. Även om jag ville tidigare så tog det ett par år iallafall innan jag satt på en häst igen.

Var sak har sin tid. Huvudsaken är att du mår bra.
 
Jag har kontakt med tidigare ägare. Det är en bra person och jag tror på att det är ett ärligt misstag från hens sida att hen inte upplyste om detta.
Likväl så sitter jag i en svår situation och jag hade antagligen inte köpt honom om jag vetat om detta.
Han kanske går hela livet utan minsta problem alls, kanske inte. Det finns aldrig några garantier med hästar men efter min förra dom hade en medfödd eller tidigt uppkommen skada så hade jag troligen backat på detta.

Jag har avsagt mig hjälp och har inget intresse av att prata med någon, det är verkligen inte min grej alls 😅
Det är nära olyckan och jag har varit i stallet fyra gånger sen det hände. Blir lite bättre varje gång och skulle jag fortsätta åka dit så lär det försvinna helt. Jag tänker väldigt lite på olyckan.
Jag vill däremot inte riskera ännu en hjärnskakning, två rejäla på mindre än ett år räcker och blir över 😅
Därför vill jag vänta med att hantera hästar och rida.
Jag är absolut inte rädd för min egen häst, idag när vi var på kliniken så kände jag mig i princip som vanligt, det var mycket lugnare på dagens klinik, den förra var kaos med folk, hästar och spring. Min hjärna fixar inte röriga situationer.
Min hjärna har helt klart dåliga minnen av stallet där han står eftersom det var där det hände, andra platser verkar fungera bra.
Känner igen det där...Blev givetvis erbjuden kuratorskontakt i samband med min bilolycka som hade kunnat kosta mig livet men "stark mentalt" som jag typ varit så tackade jag nej. Nu i efterhand kan jag undra om ångesten och skit jag fått kaaanske kan ha lite med jobbiga händelser att göra men jag tror egentligen inte det då jag inte återupplever olyckan med mardrömmar osv...Däremot gör du helt rätt i att vara rädd om dig och hjärnan för ja man tål inte alltför många hjärnskakningar som sagt var ❤
 
Känner igen det där...Blev givetvis erbjuden kuratorskontakt i samband med min bilolycka som hade kunnat kosta mig livet men "stark mentalt" som jag typ varit så tackade jag nej. Nu i efterhand kan jag undra om ångesten och skit jag fått kaaanske kan ha lite med jobbiga händelser att göra men jag tror egentligen inte det då jag inte återupplever olyckan med mardrömmar osv...Däremot gör du helt rätt i att vara rädd om dig och hjärnan för ja man tål inte alltför många hjärnskakningar som sagt var ❤

På mitt förra jobb hade vi obligatoriska samtal med psykolog efter påkörningar och hot eller våld. Det gav mig absolut ingenting 😅
Satt mest av tiden, svarade kort på de frågor jag fick tog mitt papper och åkte hem.

Jag har inte heller några mardrömmar, inga problem att prata om olyckan även om jag inte kan göra så mycket mer än gissa eftersom jag inte minns något alls.
Har ingen ångest över det som har hänt. En sorg över att det inte blev som jag önskade med hästen men själva olyckan är mer shit happens och jag är glad att jag överlevde.
Sen är det ju en jäkla stress och påfrestning över hur det kommer bli med hästen nu men det är ju inget en psykolog kan fixa 😅
 
På mitt förra jobb hade vi obligatoriska samtal med psykolog efter påkörningar och hot eller våld. Det gav mig absolut ingenting 😅
Satt mest av tiden, svarade kort på de frågor jag fick tog mitt papper och åkte hem.

Jag har inte heller några mardrömmar, inga problem att prata om olyckan även om jag inte kan göra så mycket mer än gissa eftersom jag inte minns något alls.
Har ingen ångest över det som har hänt. En sorg över att det inte blev som jag önskade med hästen men själva olyckan är mer shit happens och jag är glad att jag överlevde.
Sen är det ju en jäkla stress och påfrestning över hur det kommer bli med hästen nu men det är ju inget en psykolog kan fixa 😅
Ja men dåså, och du känner ju dig själv bäst ❤ ja fy så knepigt att inte ens det kunde gå smidigt när det nu blev som det blev ❤
 
Ja men dåså, och du känner ju dig själv bäst ❤ ja fy så knepigt att inte ens det kunde gå smidigt när det nu blev som det blev ❤

Ja 😖
Men det är tydligen så, börjar det strula så ska det strula ordentligt. Räcker inte med en grej 😅
Tyckte väl det kunde räcka med att få pannan i två delar, då kunde väl iaf försäljningen få gå smidigt.
Att dra igång en process mot förra ägaren lockar inte jättemycket.
 
Ja 😖
Men det är tydligen så, börjar det strula så ska det strula ordentligt. Räcker inte med en grej 😅
Tyckte väl det kunde räcka med att få pannan i två delar, då kunde väl iaf försäljningen få gå smidigt.
Att dra igång en process mot förra ägaren lockar inte jättemycket.
Ja verkligen nån måtta får det väl ändå vara med jobbiga situationer 😭
 
Ja 😖
Men det är tydligen så, börjar det strula så ska det strula ordentligt. Räcker inte med en grej 😅
Tyckte väl det kunde räcka med att få pannan i två delar, då kunde väl iaf försäljningen få gå smidigt.
Att dra igång en process mot förra ägaren lockar inte jättemycket.
Måste du sälja just nu? Är fodervärd ett alternativ? Det kanske hade varit bra om du kunde skjuta på försäljningen ett litet tag så du hinner må bättre först?
 
Måste du sälja just nu? Är fodervärd ett alternativ? Det kanske hade varit bra om du kunde skjuta på försäljningen ett litet tag så du hinner må bättre först?

Det var min första tanke när han inte gick igenom besiktningen.
När det sen visade sig att detta är något gammalt blev läget ett annat.

Han kommer inte bli lättare att sälja om ett år, hästen är inte vad som utlovats och värdet är ett annat.
Lägg sen till risken att jag får tillbaka honom, han skadar sig hos fodervärden, lägger sig till med en massa olater osv.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
31
· Visningar
1 857
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
777
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 586
Senast: Flixon
·
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 716
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp