Studera senare i livet

För att vi bor på 38 kvm och har knappt plats med oss själva (och hund) i dagsläget :D Vi ska inte köpa nytt direkt utan ska bo här några år till, men utebliven inkomst går inte ihop med att vi behöver mer pengar till insats om några år, så vi spar redan som tusan. När jag tänker på det känns det trassligt med studier, deltidsarbete, barn, försäljning av bostad senare som påverkar fribeloppet, föräldrapenning och allt som ska gå ihop. Ekonomiskt och tidsmässigt. Samtidigt känns tanken på att fastna här jobbmässigt också jäkligt trist, och jag vet ju som sagt inte om utsikterna från studier kommer att bli bättre med åren..

Nä då blir det ju jobbigare om du ska plugga, det förstår jag. Du måste ju helt enkelt välja då. Är bostadsbytet till drömbostaden viktigare än eventuella studier? Jag tänker att du kommer jobba i typ 30 år till medan bostadsbyte kan vara temporärt. Jag hade folk i min klass som var lite äldre (35-40), med barn och som fick fler barn under utbildningen samt jobbade extra och inte hade CSN så visst går det med. I samtliga fall hade de dock en partner som var förstående kring att de inte var hemma och sällan kunde åka på semester.

Om jag inte missminner mig bor du i en storstad med ganska dyra insatser? Finns möjligheten att flytta till en billigare studentstad och där köpa en lägenhet i storleken ni önskar, plugga och sen flytta tillbaka till storstaden efter avslutade studier för att då köpa bostaden ni vill ha? Alternativt köpa större lägenhet i en mindre dyr del av eran stad och vänta ett tag med att köpa det ni verkligen vill ha? :)
 
Men kan du inte testa påbörja ett program du vill gå och se hur det funkar? Jag hade flera klasskamrater som tog sig igenom vår långa utbildning (5,5 år) helt utan CSN och jobbade deltid under tiden. Det är ju tufft såklart men det går ju om man vill. Det är ju bättre att testa tänker jag än att ångra sig i efterhand. Blir det för tufft så kan man ju hoppa av eller ta uppehåll. I alla fall under mitt program var det inte så mycket obligatorisk närvaro första 2,5 åren så då gick det absolut att jobba extra utan problem.

Jag påbörjade min utbildning 5 år efter jag tagit studenten. Jag var inte den som pluggade mest eller kunde alla detaljer men jag upplevde att jag hade lättare att sålla i vad som var viktigt och inte jämfört med många som kom direkt från gymnasiet samt kanske att ta till mig kunskap på ett övergripande istället för detaljstyrd nivå.

Mitt inlägg ovan lät ju som domedagen självt men såhär i efterhand var det helt klart värt det även om det var tufft när jag höll på. Jag ångrar absolut inte varesig utbildningen eller jobbet.

Just nu är jag mest intresserad av mastern ändå så den borde gå att få till lite enklare :) Sen visst går det att ta sig igenom en så lång utbildning utan CSN, och enbart arbeta, men jag vet inte om det är en situation som jag vill sätta mig i när jag dessutom vill bilda familj samtidigt.
 
Just nu är jag mest intresserad av mastern ändå så den borde gå att få till lite enklare :) Sen visst går det att ta sig igenom en så lång utbildning utan CSN, och enbart arbeta, men jag vet inte om det är en situation som jag vill sätta mig i när jag dessutom vill bilda familj samtidigt.

Nä det har jag full förståelse för! :) Tänkte bara att det inte är omöjligt alls. Allt handlar ju ”bara” om de uppoffringar man själv (och partnern) är beredda att göra.
 
Någon här på Buke som gjort det, och hur får man livet och ekonomin att gå ihop?

Jag har en kandidatexamen sedan fem år tillbaks och har sedan dess arbetat inom relevant område, men upplever ändå att jag hamnat en bit ifrån vad jag verkligen vill göra. För två år sedan så började jag söka efter nya jobb men jag fick ingen respons alls. Jag upplever att många arbeten som utannonseras inom offentliga verksamheter egentligen redan har tillsats internt, men de måste annonsera ändå. Samt att det är svårt att gå mellan privat verksamhet och offentlig, jag känner mig oönskad som enbart arbetat inom näringslivet och inte inom politiskt styrda verksamheter tidigare. Trots att jag i grunden är just statsvetare. Strax därefter fick vi en ny ledning på vårt bolag och vår arbetsmiljö och kultur insjuknade ganska snabbt. Jag mådde dåligt på jobbet och när en arbetsbekant som jag jobbat tillsammans med tidigare skulle tillsätta en liknande tjänst som min på sitt bolag så tog jag en livlina, och bytte.

Nu känner jag att jag har målat in mig i ett hörn, jag har gjort samma sak hela mitt yrkesliv och utsikterna med min kompetens är ganska begränsad. Jag är tacksam över mitt trygga jobb och en bra arbetsplats, men jag är ostimulerad och vill tillbaks till politiken. Så, nu funderar jag på att helt enkelt gå tillbaks till universitetet och ta en masterexamen. Jag tror att de jobb jag vill ha i framtiden kräver det och det skulle vara ett bra sätt att ta sig ur de här hjulspåren jag hamnat i. Problemet är att många masterprogram enbart erbjuds på heltid och jag måste arbeta samtidigt. Vi hoppas även på barn inom en ganska nära framtid och vi behöver skaffa större boende. Det känns som att allting händer samtidigt, men jag vill inte heller sitta här om ytterligare fem år och trampat ner spåren ytterligare. Kanske sitter jag då på en chefstjänst med bättre lön, har köpt ett dyrare boende och upplever det som ännu svårare att byta bana när det finns fler munnar som ska matas. Jag ser framför mig hur jag kommer blir olycklig i mitt arbetsliv om jag inte lyckas ändra inriktning.

Så efter en lång utläggning så kommer jag tillbaks till frågan ovan, hur gör man? Går det att kombinera studier på avancerad nivå med arbete? Hur vanligt är det att man kan läsa en master på deltid? (ska boka in en tid med studievägledare och prata om detta, givetvis). Någon här som gjort något liknande, och hur fick ni ihop livspusslet?

Börja studera så snart som möjligt i så hög takt som möjligt innan ev barn är satt till världen. Det går inte att läsa kurserna fristående också och sedan tillgodoräkna dig de i programmet?
Jag provade påbörja en tung lång platsbaserad utbildning när dottern var 1 år och för mig var det inte värt att offra familjen i den grad som behövdes. Det fanns några till som hade småbarn på utbildningen men skillnaden för de var att deras partner tog huvudansvaret för barnet och all vabb/föräldraledighet och roddade hemmet i hög grad. För vår ekonomi var min man tvungen att arbeta heltid och fanns inte utrymme för att han skulle ex vabba, vi klarade oss (precis) på hans inkomst.
Hoppade av efter en termin med konstant dåligt samvete.
Har dock läst inom andra områden på deltid/heltid och distans (distans underlättar mycket!) och det har inte varit så betungande trots barn, halvtidsjobb/föräldraledighet och familj


ang jobb så krävs det nog att arbetet är flexibelt med avseende på arbetstider eller att kurserna är på distans.
 
Nä då blir det ju jobbigare om du ska plugga, det förstår jag. Du måste ju helt enkelt välja då. Är bostadsbytet till drömbostaden viktigare än eventuella studier? Jag tänker att du kommer jobba i typ 30 år till medan bostadsbyte kan vara temporärt. Jag hade folk i min klass som var lite äldre (35-40), med barn och som fick fler barn under utbildningen samt jobbade extra och inte hade CSN så visst går det med. I samtliga fall hade de dock en partner som var förstående kring att de inte var hemma och sällan kunde åka på semester.

Om jag inte missminner mig bor du i en storstad med ganska dyra insatser? Finns möjligheten att flytta till en billigare studentstad och där köpa en lägenhet i storleken ni önskar, plugga och sen flytta tillbaka till storstaden efter avslutade studier för att då köpa bostaden ni vill ha? Alternativt köpa större lägenhet i en mindre dyr del av eran stad och vänta ett tag med att köpa det ni verkligen vill ha? :)

Eftersom jag är 32 och barn är första prio för mig i livet just nu så är det ingenting jag vill vänta med längre än vad vi redan planerat. Flytta till en annan stad är inte heller aktuellt, vi är båda födda här och har hela våra liv här. Sambons karriär börjar dra iväg här, vilket är en viktig del av livet för honom. Sedan kan vi såklart välja vad vi köper för större boende och anpassa kostnaderna därefter :) Vi ska köpa först om ca 2,5 år så ingen brådska med att ta beslut om boendet.

Men sammanfattningsvis så har vi andra saker i livet som också är väldigt viktigt, så jag varken vill eller kan kasta om precis allting utan försöker hellre få till studierna i linje med hur livet ser ut just nu. Sen om det skulle ta många år, det gör mig inget, jag vill bara känna att jag åtminstone är på väg åt rätt håll.
 
Någon här på Buke som gjort det, och hur får man livet och ekonomin att gå ihop?

Jag har en kandidatexamen sedan fem år tillbaks och har sedan dess arbetat inom relevant område, men upplever ändå att jag hamnat en bit ifrån vad jag verkligen vill göra. För två år sedan så började jag söka efter nya jobb men jag fick ingen respons alls. Jag upplever att många arbeten som utannonseras inom offentliga verksamheter egentligen redan har tillsats internt, men de måste annonsera ändå. Samt att det är svårt att gå mellan privat verksamhet och offentlig, jag känner mig oönskad som enbart arbetat inom näringslivet och inte inom politiskt styrda verksamheter tidigare. Trots att jag i grunden är just statsvetare. Strax därefter fick vi en ny ledning på vårt bolag och vår arbetsmiljö och kultur insjuknade ganska snabbt. Jag mådde dåligt på jobbet och när en arbetsbekant som jag jobbat tillsammans med tidigare skulle tillsätta en liknande tjänst som min på sitt bolag så tog jag en livlina, och bytte.

Nu känner jag att jag har målat in mig i ett hörn, jag har gjort samma sak hela mitt yrkesliv och utsikterna med min kompetens är ganska begränsad. Jag är tacksam över mitt trygga jobb och en bra arbetsplats, men jag är ostimulerad och vill tillbaks till politiken. Så, nu funderar jag på att helt enkelt gå tillbaks till universitetet och ta en masterexamen. Jag tror att de jobb jag vill ha i framtiden kräver det och det skulle vara ett bra sätt att ta sig ur de här hjulspåren jag hamnat i. Problemet är att många masterprogram enbart erbjuds på heltid och jag måste arbeta samtidigt. Vi hoppas även på barn inom en ganska nära framtid och vi behöver skaffa större boende. Det känns som att allting händer samtidigt, men jag vill inte heller sitta här om ytterligare fem år och trampat ner spåren ytterligare. Kanske sitter jag då på en chefstjänst med bättre lön, har köpt ett dyrare boende och upplever det som ännu svårare att byta bana när det finns fler munnar som ska matas. Jag ser framför mig hur jag kommer blir olycklig i mitt arbetsliv om jag inte lyckas ändra inriktning.

Så efter en lång utläggning så kommer jag tillbaks till frågan ovan, hur gör man? Går det att kombinera studier på avancerad nivå med arbete? Hur vanligt är det att man kan läsa en master på deltid? (ska boka in en tid med studievägledare och prata om detta, givetvis). Någon här som gjort något liknande, och hur fick ni ihop livspusslet?

Jag är 37 år och velade länge innan jag till slut bestämde mig för att söka in på min drömutbildning och i höstas började jag på Läkarprogrammet.
Jag var precis som du orolig över ekonomin och omställningen att gå från en helt ok lön till studielån. Jag har tagit fulla lån men jobbar en del utöver studierna och kommer inte ta lån till våren. Är sambo och hade nog kanske inte löst det utan lån om jag bodde ensam.
Tycker det positiva överväger det negativa och det kommer sannolikt aldrig kännas som den perfekta tidpunkten i livet att gå från en högre till en lägre inkomst tänker jag☺️
Vill man så går det mesta att lösa.

Lycka till!
 
Så efter en lång utläggning så kommer jag tillbaks till frågan ovan, hur gör man? Går det att kombinera studier på avancerad nivå med arbete? Hur vanligt är det att man kan läsa en master på deltid? (ska boka in en tid med studievägledare och prata om detta, givetvis). Någon här som gjort något liknande, och hur fick ni ihop livspusslet?


Jag har studerat och arbetat parallellt i flera år, nu senaste åren på avancerad nivå. Jag jobbar 100% och pluggar 50% idag, och så länge studierna ligger på distans så tycker jag att det funkar helt ok. Men såklart hade det varit lättare att gå ned i tjänst något, förra året jobbade jag 80% och den extra dagen för studier gjorde stor skillnad!

Det handlar mycket om studievana - att kunna hantera stora mängder litteratur, att kunna skriva akademiskt, och att organisera studietiden effektivt.

På det sättet är det ibland svårare/mer bundet att läsa grundkurser eftersom de ofta är mycket mer styrda och studenten förväntas inte kunna ta lika mycket ansvar.
 
Det finns en annan utbildning som jag också varit intresserad av som är 6 år heltid, och ingen annan lösning. Jag har ett år kvar på CSN. Tycker det är synd ibland att det är så svårt att karriärväxla! Jag förstår såklart att akademin inte kan vara hur flexibel som helst, men jag tycker också att det låser in folk. Jag skulle gärna ta min master på deltid och bli klar om 5 år, men det alternativet finns inte. Och de utbildningar som du pratar om, 6 år heltid, de förblir ju tyvärr en dröm om man redan förbrukat CSN. Så trist :( Jag tycker att det borde finnas fler valideringsprogram och påbyggnad. Själv har jag arbetat i 10 år totalt och studerat i 5 år, nu ville jag läsa en kvällskurs om löner men får inte eftersom jag inte har matte C. Jag måste alltså gå tillbaks så långt som till en gymnasiekurs i matte för att få studera lön. Jag tycker det är extremt förlegat ibland.. universiteten.
För mig försvåras dessutom en karriärväxling ytterligare av att jag inte kan inneha två legitimationer samtidigt. Drömmen vore att jobba delvis som veterinär och delvis som läkare, men det är omöjligt så som det ser ut. Dessutom skulle min så kallade livslön enbart sjunka om jag påbörjade en läkarutbildning nu, eftersom jag skulle behöva ta lån på ett eller annat sätt och redan sitter med en studieskuld på flera hundratusen från veterinärstudierna.
Så pengamässigt skulle det vara ett dåligt drag och jag skulle behöva prioritera om rejält och göra en hel del uppoffringar under studieåren.
 
Nu ser jag visserligen att du skrivit specifikt om jobb som kräver (enligt dig, jag har noll koll så jag bara antar att det stämmer! :D) högre utbildning. Men väldigt mycket politiskt arbete är ju ideellt, ser förmodligen annorlunda ut i storstäderna men när jag jobbat inom offentlig förvaltning har jag fått intrycket att många av dem på lite högre positioner har en lång historia av politiskt engagemang bakom sig.

Finns det möjlighet att engagera sig mer, kanske sitta i någon nämnd, engagera sig för ett parti eller annat och på så sätt stärka ditt CV för att bli mer attraktivt för den sortens jobb du söker?
 
För mig försvåras dessutom en karriärväxling ytterligare av att jag inte kan inneha två legitimationer samtidigt. Drömmen vore att jobba delvis som veterinär och delvis som läkare, men det är omöjligt så som det ser ut. Dessutom skulle min så kallade livslön enbart sjunka om jag påbörjade en läkarutbildning nu, eftersom jag skulle behöva ta lån på ett eller annat sätt och redan sitter med en studieskuld på flera hundratusen från veterinärstudierna.
Så pengamässigt skulle det vara ett dåligt drag och jag skulle behöva prioritera om rejält och göra en hel del uppoffringar under studieåren.
Men tjänar man inte 70-80 000 som ST? Jag tänker på vad du skriver om livslönen.
 
Men som läkare tjänar man inte 70-80 000 som ST? Jag tänker på vad du skriver om livslönen.

Nej, ST-läkare tjänar inte så bra.

Först är det 5,5 år studier. Därefter förmodligen vik-tid i 0,5-3 år innan AT med underläkarlön som brukar ligga runt 30tkr beroende på var i Sverige man jobbar. Därefter AT-tjänst i 18-22 månader med ca 32-36tkr, också beroende på var man är. Ingångslönen för ST brukar ligga på ca 40-45tkr beroende på specialitet och landsände. ST-tjänstgöringen är ungefär 5 år och löneutvecklingen är inte superstor.

Ingånslönen för specialist ligger på runt 60-65tkr men det tar som sagt MINST 12 år innan man tar sig dit. Överläkare är ytterligare några år bort och då kan man komma upp i ungefär 80tkr men det är ju typ 15-20 år bort från när man började.

Har för mig att @Malibu_Stacy redan har pluggat i 5-6 år innan så sammanlagt 10-12 års studier utan inkomst är väl det som i så fall drar ner livslönen antar jag, speciellt om man har studielån för den första tiden.
 
@Wysiwyg tack för förklaringen! Jag visste inte att det brukar vara ett glapp mellan avklarad utbildning och AT-tjänst, intressant. Jag antar att anledningen är att det är svårt att få en AT-tjänst/det finns för få tjänster?

Ursäkta @Voeux för trådkapning.
 
Jag jobbade upp till 60% mina sista 2 år på min utbildning samt heltid hela somrarna utan semester. Det funkade men jag var ju trött. Hade ett jobb som var på oregelbundna tider och ibland kunde jag också plugga på jobbet. Jag tror inte det hade gått att jobba samtidigt på ett jobb med kontorstider då jag ofta behövde vara på skolan dagtid. Kvällstid och helger kunde jag jobba istället.

Men det var tufft tycker jag. Gick dessutom en utbildning med högt krav på närvaro. Kunde jobba natt 18-07 och sen gå direkt till föreläsningar eller praktik. Det var bara att hoppas att jag fick sova lite under natten så jag slapp dygna. Och hade ju typ aldrig ledigt eller semester på sommaren så återhämtningen var verkligen skral.
Jag är lite i den situationen nu med ett nattjobb där jag (om jag har lite tur) både kan sova lite och plugga ganska mycket på arbetstid.
Mycket handlar väl egentligen om vad för jobb man kan tänka sig att ha under tiden man studerar, tänker jag. Ett jobb 7-16 på vardagar skulle kännas mer eller mindre omöjligt för min del (även deltid) men det skiljer väl sig en del mellan de olika utbildningarna och också hur man fungerar själv såklart.
 
Nu ser jag visserligen att du skrivit specifikt om jobb som kräver (enligt dig, jag har noll koll så jag bara antar att det stämmer! :D) högre utbildning. Men väldigt mycket politiskt arbete är ju ideellt, ser förmodligen annorlunda ut i storstäderna men när jag jobbat inom offentlig förvaltning har jag fått intrycket att många av dem på lite högre positioner har en lång historia av politiskt engagemang bakom sig.

Finns det möjlighet att engagera sig mer, kanske sitta i någon nämnd, engagera sig för ett parti eller annat och på så sätt stärka ditt CV för att bli mer attraktivt för den sortens jobb du söker?

Absolut, om jag hade velat bli exempelvis politiker! Men jag är inte så intresserad av politiskt engagemang på det sättet, har varit engagerad i parti och det var inte alls för mig. Utan jag intresserar mig mest för statsvetenskapen som ämne, politiken som fenomen osv. och just tjänster som sakkunnig, rådgivare, analytiker mm. är svåra att nå till utan högre studier tyvärr. Men det stämmer absolut att just politiker ofta arbetar sig dit på annan väg.
 
@Wysiwyg tack för förklaringen! Jag visste inte att det brukar vara ett glapp mellan avklarad utbildning och AT-tjänst, intressant. Jag antar att anledningen är att det är svårt att få en AT-tjänst/det finns för få tjänster?

Ursäkta @Voeux för trådkapning.

Ja precis, det är för få AT-tjänster om man jämför med antal examinerade så det blir som en flaskhals. Har man vikarierat som underläkare innan examen kan man få AT-tjänst direkt på lite mindre orter, speciellt om man har anknytning. Till universitetssjukhusen kan det vara flera års vik-tid som icke legitimerad underläkare innan man får AT-tjänst. Det finns såklart de som får AT direkt även på universitetssjukhus eller populära orter men det är inte särskilt vanligt enligt min erfarenhet.
 
Jag har ett par vänner som påbörjade ett masterprogram nu i höstas samtidigt som de jobbar 100%. Det är tufft, men det verkar funka helt okej ändå, nog särskilt med tanke på att allt är på distans nu så att de därför kan påverka när de pluggar. Det verkar som att de båda kommer nöja sig med ett år och sen ta ut en magisterexamen, inom just statsvetenskap. Det kanske är ett alternativ även för dig? Vad jag sett så är det många jobb för statsvetare som kräver en examen på avancerad nivå, och då räcker ju en magister. Det går ju också att använda ett fåtal poäng (15?) från grundnivå även för en avancerad examen, så det kan ju också vara ett alternativ för att få ner tiden du behöver studera.

Själv påbörjade jag ett masterprogram men fick sedan ett jobb mitt i som jag inte ville tacka nej till. Nu under hösten har jag skrivit min magisteruppsats samtidigt som jag jobbat 100% och det har gått alldeles utmärkt. Jag har tagit ut lite extra lediga dagar här och där och lagt dem på att skriva.
 
För mig försvåras dessutom en karriärväxling ytterligare av att jag inte kan inneha två legitimationer samtidigt. Drömmen vore att jobba delvis som veterinär och delvis som läkare, men det är omöjligt så som det ser ut. Dessutom skulle min så kallade livslön enbart sjunka om jag påbörjade en läkarutbildning nu, eftersom jag skulle behöva ta lån på ett eller annat sätt och redan sitter med en studieskuld på flera hundratusen från veterinärstudierna.
Så pengamässigt skulle det vara ett dåligt drag och jag skulle behöva prioritera om rejält och göra en hel del uppoffringar under studieåren.

Jaså, jag visste faktiskt inte att man inte kunde ha två legitimationer samtidigt. Men ja, det är väl som du säger, att en sådan ändring skulle kräva stora uppoffringar och då vet man ju inte om det är värt längre.

Det är väl lite de funderingarna jag har just nu, vilka uppoffringar jag är villig att göra och vilken utdelning de kan ge. Kan jag bygga vidare på det som jag har nu är det såklart fördelaktigt. Jag vet inte heller vad just en master skulle göra för skillnad mot (motsvarande) fristående kurser på avancerad nivå, kanske skulle det ta mig en bit vidare och att just examen inte är helt nödvändig. Får nog träffa en SYV!
 
@Wysiwyg tack för förklaringen! Jag visste inte att det brukar vara ett glapp mellan avklarad utbildning och AT-tjänst, intressant. Jag antar att anledningen är att det är svårt att få en AT-tjänst/det finns för få tjänster?

Ursäkta @Voeux för trådkapning.
AT-tjänsten avskaffas, från hösten 2021 är det istället 6 års läkarstudier. Som läkare tjänar jag nog absolut mer än som veterinär, men det krävs många år även efter studietiden innan man kommer upp i några högre löner. Oavsett kommer det liksom inte löna sig ekonomiskt egentligen, med tanke på tidigare 5,5 års studier med fullt CSN-lån. Det var inte länge sedan DN publicerade någon undersökning som visade att många akademiker generellt har rätt dålig livslön i och med dom långa studierna. Att då ta två av de längsta utbildningarna och sedan ett stort bolån på det (bor i stockholm), nä jag tvivlar på att jag har någon ekonomisk vinning på det.
 
Jaså, jag visste faktiskt inte att man inte kunde ha två legitimationer samtidigt. Men ja, det är väl som du säger, att en sådan ändring skulle kräva stora uppoffringar och då vet man ju inte om det är värt längre.

Det är väl lite de funderingarna jag har just nu, vilka uppoffringar jag är villig att göra och vilken utdelning de kan ge. Kan jag bygga vidare på det som jag har nu är det såklart fördelaktigt. Jag vet inte heller vad just en master skulle göra för skillnad mot (motsvarande) fristående kurser på avancerad nivå, kanske skulle det ta mig en bit vidare och att just examen inte är helt nödvändig. Får nog träffa en SYV!
Jag tror absolut ett möte med en bra SYV åtminstone kan ge dig lite mer information och något att sedan utgå ifrån, att läsa till några kurser kanske är fullt möjligt för det du sedan vill uppnå :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 441
Senast: Grazing
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 069
Senast: Whoever
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 477
Senast: Mabuse
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 075
Senast: Wille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Hundrädda
  • Jättehungrig katt

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp