Studera senare i livet

[Voeux]

Någon här på Buke som gjort det, och hur får man livet och ekonomin att gå ihop?

Jag har en kandidatexamen sedan fem år tillbaks och har sedan dess arbetat inom relevant område, men upplever ändå att jag hamnat en bit ifrån vad jag verkligen vill göra. För två år sedan så började jag söka efter nya jobb men jag fick ingen respons alls. Jag upplever att många arbeten som utannonseras inom offentliga verksamheter egentligen redan har tillsats internt, men de måste annonsera ändå. Samt att det är svårt att gå mellan privat verksamhet och offentlig, jag känner mig oönskad som enbart arbetat inom näringslivet och inte inom politiskt styrda verksamheter tidigare. Trots att jag i grunden är just statsvetare. Strax därefter fick vi en ny ledning på vårt bolag och vår arbetsmiljö och kultur insjuknade ganska snabbt. Jag mådde dåligt på jobbet och när en arbetsbekant som jag jobbat tillsammans med tidigare skulle tillsätta en liknande tjänst som min på sitt bolag så tog jag en livlina, och bytte.

Nu känner jag att jag har målat in mig i ett hörn, jag har gjort samma sak hela mitt yrkesliv och utsikterna med min kompetens är ganska begränsad. Jag är tacksam över mitt trygga jobb och en bra arbetsplats, men jag är ostimulerad och vill tillbaks till politiken. Så, nu funderar jag på att helt enkelt gå tillbaks till universitetet och ta en masterexamen. Jag tror att de jobb jag vill ha i framtiden kräver det och det skulle vara ett bra sätt att ta sig ur de här hjulspåren jag hamnat i. Problemet är att många masterprogram enbart erbjuds på heltid och jag måste arbeta samtidigt. Vi hoppas även på barn inom en ganska nära framtid och vi behöver skaffa större boende. Det känns som att allting händer samtidigt, men jag vill inte heller sitta här om ytterligare fem år och trampat ner spåren ytterligare. Kanske sitter jag då på en chefstjänst med bättre lön, har köpt ett dyrare boende och upplever det som ännu svårare att byta bana när det finns fler munnar som ska matas. Jag ser framför mig hur jag kommer blir olycklig i mitt arbetsliv om jag inte lyckas ändra inriktning.

Så efter en lång utläggning så kommer jag tillbaks till frågan ovan, hur gör man? Går det att kombinera studier på avancerad nivå med arbete? Hur vanligt är det att man kan läsa en master på deltid? (ska boka in en tid med studievägledare och prata om detta, givetvis). Någon här som gjort något liknande, och hur fick ni ihop livspusslet?

 

[SiZo]

Kan det inte räcka med tilläggslån? Tror att man får ut ungefär 15 000 totalt numera, för de höjde väl rätt nyligen?
Många vet inte ens att man kan ta tilläggslån, visste inte du det så kan det kanske ändra saker för dig.

 

[FengurLaugar]

Jag har inte gjort det men min bästis har snart läst tre år heltid till sjuksköterska och har jobbat i snitt 60% samtidigt. Hon har hus, två barn och en häst också. Ekonomiskt tror jag inte dom (hon och hennes man) haft det svårt utan det är tiden att hinna allt som varit det svåra

 

[Voeux]

Kan det inte räcka med tilläggslån? Tror att man får ut ungefär 15 000 totalt numera, för de höjde väl rätt nyligen?
Många vet inte ens att man kan ta tilläggslån, visste inte du det så kan det kanske ändra saker för dig.

Jag har studerat i 5 år redan så jag har enbart ett år kvar med möjlighet till CSN. Men oavsett så skulle jag nog hellre se över möjligheten att gå ner i tid på mitt befintliga arbete då, och få ut motsvarande summa som lön.

 

[Voeux]

Jag har inte gjort det men min bästis har snart läst tre år heltid till sjuksköterska och har jobbat i snitt 60% samtidigt. Hon har hus, två barn och en häst också. Ekonomiskt tror jag inte dom (hon och hennes man) haft det svårt utan det är tiden att hinna allt som varit det svåra

Kan tänka mig det Som tur är har jag bara lägenhet och mig själv att ta hand om i dagsläget Och en hund då, men han är inte så krävande. Önskar dock att möjligheten att läsa på deltid ska finnas, så ska försöka göra lite research.

 

[Unafraid]

Jag blev klar med min kandidatexamen för några månader sen, är 31. Hade under tiden en gård med hyfsat hög månadskostnad och två hästar. Om jag inte hade haft 5 h pendling hade jag utan problem hunnit med en halvtid. Tog fulla lån med tillägg och fick ut ca 15. Jobbade extra och fick in 3-5h i månaden. Vi kunde utan problem fortsätta amortera, ha hästar, träna och tävla.

Sålde hästarna för drygt ett år sen och kunde både renovera kök, amortera och börja spara ordentligt.

Kör säger jag!

 

[Hippocampus]

Jag undrar, vad skulle bli skillnaden med en masterexamen? Förutom själva examen då, men skulle det underlätta för de jobb du vill ha? Vad för jobb har du innan haft i offentlig verksamhet?

 

[Flixon]

Kan du jobba heltid under sommaren så kanske du inte behöver jobba fullt lika mycket under terminen? För att få tiden/ekonomin att gå ihop, tänker jag.

 

[lil-sis]

Utan barn skulle jag få ihop studier och arbete men inte så mycket annat, skulle nog försöka gå ner lite i tid eller nyttja det där året till att läsa 150% om det går att bygga kurserna så och sen kanske skriva uppsatsen medan jag jobbar.

 

[Malibu_Stacy]

Någon här på Buke som gjort det, och hur får man livet och ekonomin att gå ihop?

Jag har en kandidatexamen sedan fem år tillbaks och har sedan dess arbetat inom relevant område, men upplever ändå att jag hamnat en bit ifrån vad jag verkligen vill göra. För två år sedan så började jag söka efter nya jobb men jag fick ingen respons alls. Jag upplever att många arbeten som utannonseras inom offentliga verksamheter egentligen redan har tillsats internt, men de måste annonsera ändå. Samt att det är svårt att gå mellan privat verksamhet och offentlig, jag känner mig oönskad som enbart arbetat inom näringslivet och inte inom politiskt styrda verksamheter tidigare. Trots att jag i grunden är just statsvetare. Strax därefter fick vi en ny ledning på vårt bolag och vår arbetsmiljö och kultur insjuknade ganska snabbt. Jag mådde dåligt på jobbet och när en arbetsbekant som jag jobbat tillsammans med tidigare skulle tillsätta en liknande tjänst som min på sitt bolag så tog jag en livlina, och bytte.

Nu känner jag att jag har målat in mig i ett hörn, jag har gjort samma sak hela mitt yrkesliv och utsikterna med min kompetens är ganska begränsad. Jag är tacksam över mitt trygga jobb och en bra arbetsplats, men jag är ostimulerad och vill tillbaks till politiken. Så, nu funderar jag på att helt enkelt gå tillbaks till universitetet och ta en masterexamen. Jag tror att de jobb jag vill ha i framtiden kräver det och det skulle vara ett bra sätt att ta sig ur de här hjulspåren jag hamnat i. Problemet är att många masterprogram enbart erbjuds på heltid och jag måste arbeta samtidigt. Vi hoppas även på barn inom en ganska nära framtid och vi behöver skaffa större boende. Det känns som att allting händer samtidigt, men jag vill inte heller sitta här om ytterligare fem år och trampat ner spåren ytterligare. Kanske sitter jag då på en chefstjänst med bättre lön, har köpt ett dyrare boende och upplever det som ännu svårare att byta bana när det finns fler munnar som ska matas. Jag ser framför mig hur jag kommer blir olycklig i mitt arbetsliv om jag inte lyckas ändra inriktning.

Så efter en lång utläggning så kommer jag tillbaks till frågan ovan, hur gör man? Går det att kombinera studier på avancerad nivå med arbete? Hur vanligt är det att man kan läsa en master på deltid? (ska boka in en tid med studievägledare och prata om detta, givetvis). Någon här som gjort något liknande, och hur fick ni ihop livspusslet?

Min mamma gjorde en helomvändning mitt i livet som 40-åring. Hon började plugga till lärare, och pluggade även vidare efter det.
Då var vi barn 10 och 12 år, hon bodde i villa med min pappa och hade hund. Hon roddade allt hemma med huset och oss barn. Ändå lyckades hon trots heltidsstudier, men det var tufft att hinna med. Ekonomiskt så löste det sig med att hon kunde jobba extra, dock inte på hennes dåvarande tjänst utan som timanställd på hemtjänst, vårdboende och liknande. I början fanns såklart även pappas lön, men mitt uppe i allt så skilde dom sig men hon lyckades ändå klara det ekonomiskt. Det innebar dock ofta studier efter arbetstid, sent på kvällarna när vi gått och lagt oss.

Du har såklart bättre förutsättningar i nuläget, med en sambo med stadig inkomst, ingen villa att sköta och inga barn (än så länge ).
I ditt ställe säger jag kör! Du har många år kvar i yrkeslivet. Men jag hade nog ändå övervägt heltidsstudier just för att få studierna klara snabbare. Kollat med nuvarande arbete om det går att gå med i tjänstgöringsgrad, samt räknat på in- och utgifter för att se om ni klarar er på till exempel 1 eller 1,5 löner istället för 2 som i nuläget.
Istället för CSN-lån finns också möjligheten att evtl öka bolånet, ansöka om amorteringsfrihet (för att minska utgifterna), dra ned på annat sparande eller ta privatlån.
Jag har ingen bra koll på om man är berättigad till merlån eller tilläggslån på CSN men det bör du såklart läsa på om.

Jag har senaste tiden också gått i tankarna att helt byta och börja plugga igen, men då har jag flera svårigheter: jag måste göra ett bra högskoleprov för att komma in, jag ska plugga i 6 år och jag har bara CSN för en termin kvar. Plus att vi i nuläget inte klarar oss på en lön Så jag låter det mest vara drömmar i nuläget

 

[Wysiwyg]

Jag jobbade upp till 60% mina sista 2 år på min utbildning samt heltid hela somrarna utan semester. Det funkade men jag var ju trött. Hade ett jobb som var på oregelbundna tider och ibland kunde jag också plugga på jobbet. Jag tror inte det hade gått att jobba samtidigt på ett jobb med kontorstider då jag ofta behövde vara på skolan dagtid. Kvällstid och helger kunde jag jobba istället.

Men det var tufft tycker jag. Gick dessutom en utbildning med högt krav på närvaro. Kunde jobba natt 18-07 och sen gå direkt till föreläsningar eller praktik. Det var bara att hoppas att jag fick sova lite under natten så jag slapp dygna. Och hade ju typ aldrig ledigt eller semester på sommaren så återhämtningen var verkligen skral.

 

[a1agnlju]

Jag pluggade i "vuxen ålder" och bytte inriktning helt. Men jag hade csn då förstås och jobbade helger och lov.

Där emot har jag en kursare som pluggade med mig (vi blev klara för 15 år sedan ca) som börjar sjuksköterskeutbildning nu i vår. Totalt helt annan yrkesinriktning än tidigare.

Jag misstänker dock att hon sparat en hel del pengar då hon har haft ett välavlönat arbete och använder dem i samband med den nya utbildningen.

 

[Snurrfian]

Någon här på Buke som gjort det, och hur får man livet och ekonomin att gå ihop?

Jag har en kandidatexamen sedan fem år tillbaks och har sedan dess arbetat inom relevant område, men upplever ändå att jag hamnat en bit ifrån vad jag verkligen vill göra. För två år sedan så började jag söka efter nya jobb men jag fick ingen respons alls. Jag upplever att många arbeten som utannonseras inom offentliga verksamheter egentligen redan har tillsats internt, men de måste annonsera ändå. Samt att det är svårt att gå mellan privat verksamhet och offentlig, jag känner mig oönskad som enbart arbetat inom näringslivet och inte inom politiskt styrda verksamheter tidigare. Trots att jag i grunden är just statsvetare. Strax därefter fick vi en ny ledning på vårt bolag och vår arbetsmiljö och kultur insjuknade ganska snabbt. Jag mådde dåligt på jobbet och när en arbetsbekant som jag jobbat tillsammans med tidigare skulle tillsätta en liknande tjänst som min på sitt bolag så tog jag en livlina, och bytte.

Nu känner jag att jag har målat in mig i ett hörn, jag har gjort samma sak hela mitt yrkesliv och utsikterna med min kompetens är ganska begränsad. Jag är tacksam över mitt trygga jobb och en bra arbetsplats, men jag är ostimulerad och vill tillbaks till politiken. Så, nu funderar jag på att helt enkelt gå tillbaks till universitetet och ta en masterexamen. Jag tror att de jobb jag vill ha i framtiden kräver det och det skulle vara ett bra sätt att ta sig ur de här hjulspåren jag hamnat i. Problemet är att många masterprogram enbart erbjuds på heltid och jag måste arbeta samtidigt. Vi hoppas även på barn inom en ganska nära framtid och vi behöver skaffa större boende. Det känns som att allting händer samtidigt, men jag vill inte heller sitta här om ytterligare fem år och trampat ner spåren ytterligare. Kanske sitter jag då på en chefstjänst med bättre lön, har köpt ett dyrare boende och upplever det som ännu svårare att byta bana när det finns fler munnar som ska matas. Jag ser framför mig hur jag kommer blir olycklig i mitt arbetsliv om jag inte lyckas ändra inriktning.
%%
Så efter en lång utläggning så kommer jag tillbaks till frågan ovan, hur gör man? Går det att kombinera studier på avancerad nivå med arbete? Hur vanligt är det att man kan läsa en master på deltid? (ska boka in en tid med studievägledare och prata om detta, givetvis). Någon här som gjort något liknande, och hur fick ni ihop livspusslet?

Jag är 42 och blir klar till sommaren. Just nu jobbar jag 40% och pluggar på 100% och det fungerar, vi är vana att leva snålt redan från början trots två tonåringar hemma. Så just nu när maken har gått upp i lön och jag har både lön och CSN har vi bättre inkomst än när jag jobbade heltid. Jag var visserligen dåligt betald då men hade andra fördelar.

Varför behöver ni större boende? Är det för att ni tänker på barn? Första året är det inget behov av något större boende för att man har barn och knappt andra året heller. Det kan bli problematiskt att läsa en master på deltid, men prata med en studievägledare och se hur det ser ut för det du vill läsa. Jag räknar med att kunna läsa in 30 hp till när jag sedan arbetar närmare 100 % för att få full behörighet i alla tre av mina ämnen.

 

[SaraXX]

Spontant skulle jag säga att det knappt går att vara i en bättre sits än du är just nu för den som vill karriärväxla. Jag intervjuade några ang det i höstas, kanske kan inspirera: https://app2.editnews.com/page/read.ashx?issueid=462044&userid=0&readid=9DDD5A1E770F&umailid=0

 

[Voeux]

Jag undrar, vad skulle bli skillnaden med en masterexamen? Förutom själva examen då, men skulle det underlätta för de jobb du vill ha? Vad för jobb har du innan haft i offentlig verksamhet?

Det skulle det absolut. Jag skulle vilja jobba som politisk analytiker, politiskt sakkunnig eller dylikt och då krävs högre studier. Mina betyg på kandidaten är inte särskilt imponerande heller då jag gick igenom en depression i samband med mina senaste studier, så det var lite av ett mirakel att examen ens kom i hamn. Så skulle en kunna finna en sådan tjänst med enbart kandidatexamen så är det i alla fall inte med mina meriter hittills.

Jag har aldrig arbetat inom offentlig verksamhet utan har uteslutande verkat i näringslivet. Nu arbetar jag för en arbetsgivarorganisation så nu är jag ändå lite närmare politiken än innan. Jag skulle kunna tänka mig att fortsätta inom privat sektor också, det finns lite intressanta jobb där med, men de flesta intressanta tycker jag finns inom det offentliga.

 

[Bexzor]

Jag är 36, och har studerat sedan HT 2017 inklusive alla somrar sen dess. Förhoppningsvis klar sommaren 2022, och då med examen från både högskola och yrkeshögskola. Har tre barn varav en tonåring med dubbla npf-diagnoser, en hund och en katt i ett stort hyreshus på landet. Har arbetat extra i omgångar sedan sommaren 2019, vilket fungerat bra då jag kunnat styra min arbetstid efter studier och möten. Jag tycker inte att vi lever snålt eftersom vi har bland annat två bilar och en A-traktor som är fullt körbara. Samt att vi funderar på mer barn inom den närmaste framtiden, där min man ska ta mestadels av föräldraledigheten

 

[Voeux]

Min mamma gjorde en helomvändning mitt i livet som 40-åring. Hon började plugga till lärare, och pluggade även vidare efter det.
Då var vi barn 10 och 12 år, hon bodde i villa med min pappa och hade hund. Hon roddade allt hemma med huset och oss barn. Ändå lyckades hon trots heltidsstudier, men det var tufft att hinna med. Ekonomiskt så löste det sig med att hon kunde jobba extra, dock inte på hennes dåvarande tjänst utan som timanställd på hemtjänst, vårdboende och liknande. I början fanns såklart även pappas lön, men mitt uppe i allt så skilde dom sig men hon lyckades ändå klara det ekonomiskt. Det innebar dock ofta studier efter arbetstid, sent på kvällarna när vi gått och lagt oss.

Du har såklart bättre förutsättningar i nuläget, med en sambo med stadig inkomst, ingen villa att sköta och inga barn (än så länge ).
I ditt ställe säger jag kör! Du har många år kvar i yrkeslivet. Men jag hade nog ändå övervägt heltidsstudier just för att få studierna klara snabbare. Kollat med nuvarande arbete om det går att gå med i tjänstgöringsgrad, samt räknat på in- och utgifter för att se om ni klarar er på till exempel 1 eller 1,5 löner istället för 2 som i nuläget.
Istället för CSN-lån finns också möjligheten att evtl öka bolånet, ansöka om amorteringsfrihet (för att minska utgifterna), dra ned på annat sparande eller ta privatlån.
Jag har ingen bra koll på om man är berättigad till merlån eller tilläggslån på CSN men det bör du såklart läsa på om.

Jag har senaste tiden också gått i tankarna att helt byta och börja plugga igen, men då har jag flera svårigheter: jag måste göra ett bra högskoleprov för att komma in, jag ska plugga i 6 år och jag har bara CSN för en termin kvar. Plus att vi i nuläget inte klarar oss på en lön Så jag låter det mest vara drömmar i nuläget

Det finns en annan utbildning som jag också varit intresserad av som är 6 år heltid, och ingen annan lösning. Jag har ett år kvar på CSN. Tycker det är synd ibland att det är så svårt att karriärväxla! Jag förstår såklart att akademin inte kan vara hur flexibel som helst, men jag tycker också att det låser in folk. Jag skulle gärna ta min master på deltid och bli klar om 5 år, men det alternativet finns inte. Och de utbildningar som du pratar om, 6 år heltid, de förblir ju tyvärr en dröm om man redan förbrukat CSN. Så trist Jag tycker att det borde finnas fler valideringsprogram och påbyggnad. Själv har jag arbetat i 10 år totalt och studerat i 5 år, nu ville jag läsa en kvällskurs om löner men får inte eftersom jag inte har matte C. Jag måste alltså gå tillbaks så långt som till en gymnasiekurs i matte för att få studera lön. Jag tycker det är extremt förlegat ibland.. universiteten.

 

[Voeux]

Varför behöver ni större boende?

För att vi bor på 38 kvm och har knappt plats med oss själva (och hund) i dagsläget Vi ska inte köpa nytt direkt utan ska bo här några år till, men utebliven inkomst går inte ihop med att vi behöver mer pengar till insats om några år, så vi spar redan som tusan. När jag tänker på det känns det trassligt med studier, deltidsarbete, barn, försäljning av bostad senare som påverkar fribeloppet, föräldrapenning och allt som ska gå ihop. Ekonomiskt och tidsmässigt. Samtidigt känns tanken på att fastna här jobbmässigt också jäkligt trist, och jag vet ju som sagt inte om utsikterna från studier kommer att bli bättre med åren..

 

[Voeux]

Spontant skulle jag säga att det knappt går att vara i en bättre sits än du är just nu för den som vill karriärväxla. Jag intervjuade några ang det i höstas, kanske kan inspirera: https://app2.editnews.com/page/read.ashx?issueid=462044&userid=0&readid=9DDD5A1E770F&umailid=0

Inspirerande, ska läsa! Men jag har svårt att se att familjebildande och byte till större bostad skulle vara gynnsamma faktorer när det kommer till tid och ekonomi att karriärväxla

 

[Wysiwyg]

Det finns en annan utbildning som jag också varit intresserad av som är 6 år heltid, och ingen annan lösning. Jag har ett år kvar på CSN. Tycker det är synd ibland att det är så svårt att karriärväxla! Jag förstår såklart att akademin inte kan vara hur flexibel som helst, men jag tycker också att det låser in folk. Jag skulle gärna ta min master på deltid och bli klar om 5 år, men det alternativet finns inte. Och de utbildningar som du pratar om, 6 år heltid, de förblir ju tyvärr en dröm om man redan förbrukat CSN. Så trist Jag tycker att det borde finnas fler valideringsprogram och påbyggnad. Själv har jag arbetat i 10 år totalt och studerat i 5 år, nu ville jag läsa en kvällskurs om löner men får inte eftersom jag inte har matte C. Jag måste alltså gå tillbaks så långt som till en gymnasiekurs i matte för att få studera lön. Jag tycker det är extremt förlegat ibland.. universiteten.

Men kan du inte testa påbörja ett program du vill gå och se hur det funkar? Jag hade flera klasskamrater som tog sig igenom vår långa utbildning (5,5 år) helt utan CSN och jobbade deltid under tiden. Det är ju tufft såklart men det går ju om man vill. Det är ju bättre att testa tänker jag än att ångra sig i efterhand. Blir det för tufft så kan man ju hoppa av eller ta uppehåll. I alla fall under mitt program var det inte så mycket obligatorisk närvaro första 2,5 åren så då gick det absolut att jobba extra utan problem.

Jag påbörjade min utbildning 5 år efter jag tagit studenten. Jag var inte den som pluggade mest eller kunde alla detaljer men jag upplevde att jag hade lättare att sålla i vad som var viktigt och inte jämfört med många som kom direkt från gymnasiet samt kanske att ta till mig kunskap på ett övergripande istället för detaljstyrd nivå.

Mitt inlägg ovan lät ju som domedagen självt men såhär i efterhand var det helt klart värt det även om det var tufft när jag höll på. Jag ångrar absolut inte varesig utbildningen eller jobbet.