Hur "öppen" är den klassiska ridningen?
Jag har inte ridit lektion sen jag slutade på ridskolan för sex sju år sen. Sen dess har jag mest lullat runt ute i skogen och testat allt möjligt strunt med min fjord/island. Har tävlat lite western, ffa pleasure och trail, och pysslar med bruksridning och -körning. Men ingen högre ambitionsnivå direkt, vi trivs bäst med skog runt öronen både jag och kraken.
För något år se försökte jag mej på att ta en westernlektion, men fick mest bannor om min häst (!), hur tjock han var, tjurig, dålig attityd, ingen action och så vidare. Det sporrade inte direkt att fortsätta, och jag har haft lite distansierat förhållande till träning och ridbanor sen dess. Har ringt runt och hört mej för om olika westerntränare i omnejden för att hitta någon som kan tänka sig ta emot en liten ponnykorsning och en förvuxen ponnyryttare, båda med fasta principer och åsikter. På många hörs det hur de riktigt rynkar på näsan när jag berättar om vilken ras hästen har..
Hur är det inom den klassiska världen, rent generellt? Är det accepterat att bara vilja träna för skoj, med westernutrustning, på sidepull, med en liten småsurig fjord/islandkorsning?
Jag förstår att det beror mycket på vad man hittar för en tränare, men nu ska vi generalisera!
Jag har inte ridit lektion sen jag slutade på ridskolan för sex sju år sen. Sen dess har jag mest lullat runt ute i skogen och testat allt möjligt strunt med min fjord/island. Har tävlat lite western, ffa pleasure och trail, och pysslar med bruksridning och -körning. Men ingen högre ambitionsnivå direkt, vi trivs bäst med skog runt öronen både jag och kraken.
För något år se försökte jag mej på att ta en westernlektion, men fick mest bannor om min häst (!), hur tjock han var, tjurig, dålig attityd, ingen action och så vidare. Det sporrade inte direkt att fortsätta, och jag har haft lite distansierat förhållande till träning och ridbanor sen dess. Har ringt runt och hört mej för om olika westerntränare i omnejden för att hitta någon som kan tänka sig ta emot en liten ponnykorsning och en förvuxen ponnyryttare, båda med fasta principer och åsikter. På många hörs det hur de riktigt rynkar på näsan när jag berättar om vilken ras hästen har..
Hur är det inom den klassiska världen, rent generellt? Är det accepterat att bara vilja träna för skoj, med westernutrustning, på sidepull, med en liten småsurig fjord/islandkorsning?
Jag förstår att det beror mycket på vad man hittar för en tränare, men nu ska vi generalisera!
