Sverige idag

Status
Stängd för vidare inlägg.
Gererellt sett kan jag tycka att det är de som upplever oro som man kanske ska lyssna på mer än de som inte känner samma sak. Det är de som upplever oro som behöver stöd och i synnerhet om oron grundar sig i att vara en samhällsoro ska man inte vifta bort dem som världsfrånvända - vilket är ett ytterst arrogant sätt att (inte) lyssna på sina medmänniskor.
Jag har ett par frivilliguppdrag bland flyktingar sedan några år tillbaka. Dessa människor upplever också oro i sitt nya land, av samma orsaker som jag som svensk känner oro. Skillnaden är att jag som svensk blir anklagad för att vara främlingsfientlig, medan mina vänner från syrien, afghanistan och iran oftare (långt ifrån alltid) får stöd då det finns förståelse för konflikterna som de upplevt i sitt hemland som följt med. Det är helt sjukt så rabiata många svenskar (det ses även här i tråden) framstår i sin iver att anklaga andra svenskar för xenofobi och rasism.
 
Bor du själv i något av områdena (kring Stockholm):
Hallunda/Norsborg/Husby/Ronna/Geneta/Lina/Rinkeby/Alby/Fittja/Tureberg/Brandbergen/Bredäng/Edsberg/Finnsta/Fornhöjden/Hagsätra/Rågsved/Hovsjö/Hässelby/Vällingby/Rissne/Hallonbergen/Skogås/Smedby/Sångvägen/ Smedby/Sångvägen/Termovägen/Älvsjö/Solberga/Östberga.

Eller har du valt att bosätta dig långt ifrån problemområdena?

Vi bor ungefär fem mil utanför Malmö och är själva egentligen inte påverkade mer än att inbrottsfrekvensen har gått i taket, 1 % som det talas om som genomsnitt för Sverige, dvs. en gång per hundra år, vore rena paradiset, vi har nu efter att kameror installerats 1-2 inbrottsförsök/rekognoseringar per år. Det är som en sa, åker man från gården vet man inte vad som är kvar när man kommer hem. Vi rapporterar heller inte längre till polisen om det inte blir ett försäkringsärende med stöldvärde överstigande självrisken, för det tjänar inget till.

På dryga tio år har försäkringspremierna ungefär fördubblats.

Vad har du för underlag till att ovan nämnda områden är problemområden?

Jag har gått i skolan i ett av dem och är där några gånger i månaden. Ett annat har jag släktingar som bor i. Skulle möjligen kunna kalla en liten del av området problemområde men inte i det stora hela.
 
Ang de här problemområdena så är jag ju uppvuxen i Järfälla, som hade några med på listan. Och har även vistats mycket i flera av ställena, haft kille som bott i ett sånt område etc.
Jag tycker det är himla stor skillnad på de olika områdena.
Och precis som att jag växte upp i ett jättelugnt villaområde där folk har medel till hög socioekonomisk status där det var hyfsat nära till problemområdena så är det ju så med tex Vällingby, Hässelby etc..

De områden som listats som problematiska i Stockholm med förorter är såna som man redan när jag för mer än 20 år sen växte upp klassifierade som ställen man var mer försiktig i.
Jag kan inte se att något tillkommit.
 
Ang de här problemområdena så är jag ju uppvuxen i Järfälla, som hade några med på listan. Och har även vistats mycket i flera av ställena, haft kille som bott i ett sånt område etc.
Jag tycker det är himla stor skillnad på de olika områdena.
Och precis som att jag växte upp i ett jättelugnt villaområde där folk har medel till hög socioekonomisk status där det var hyfsat nära till problemområdena så är det ju så med tex Vällingby, Hässelby etc..

De områden som listats som problematiska i Stockholm med förorter är såna som man redan när jag för mer än 20 år sen växte upp klassifierade som ställen man var mer försiktig i.
Jag kan inte se att något tillkommit.
Många utav områdena har centrumdelar runt tbana-pendel som är det problematiska och sedan längre bort en lugnare villadel. Så på många sätt blir det rent tekniskt så att man kan ha rätt om man säger att det är lugnt och att det är problematiskt beroende på vilken del man syftar på.

På samma sätt finns det ju i innerstan platser som är problematiska just för att problemmänniskor samlas där (plattan, björns trädgård, centralen osv) samtidigt som det 3 kvarter bort kan vara hur lugnt som helst. Skillnaden är väl mest att innerstadsplateserna är problematiska pga centrala platser med mycket trafik och förortsområdena är problematiska av helt andra anledningar.
 
Mina päron bor i Hässelby där jag även är uppväxt.

När jag gick på högstadiet så stack en kille ihjäl sin bästa vän över ett par skor.

Och det var mycket narkotika i omlopp.

Men vi som inte sysslade med olagligheter kände oss inte otrygga.

Och jag har inga problem med att besöka mina päron, även om miljön idag tycks hårdare än vad den var då.

Hemtjänsten där är tex jättefin. Så blandat med våld och annat finns det mycket bra. Jag tror det också måste lyftas. Inte för att stoppa huvudet i sanden utan för att försöka få hejd på den negativa spiral som rädsla mm sätter extra fart på. Får man hela tiden höra att allt är skit blir det så till slut för man tappar förmågan att se annat.
 
Jag förminskar deras - vilkas? - upplevelse genom att säga att jag inte delar den och att den inte är representativ? Vilkas, för övrigt? Du tycks ju inte skriva om dig själv.
Av människor som bott där och som upplevt problemen och som när de gick till polisen för att få hjälp fick svaret: ”Skall jag vara ärlig så är det bästa ni kan göra att flytta härifrån”.

Lyssna på dokumentären på P1 (kommer inte ihåg vad den heter men det går säkert att googla fram).

Enligt dig är deras upplevelse inte representativ för att du inte har råkat ut för den. Då kan lika gärna jag säga att det är inga problem med min kollega för han har ju minsann inte tafsat på mig (att han har tafsat på två andra kvinnor spelar ingen roll deras upplevelse är inte representativ för jag har inte upplevt den).

Det finns 23 områden som utsetts till särkilt utsatta områden av polisen. 7 av dom är i Göteborg bl.a. Tynnered, Bergsjön, Biskopsgården och Angered. Men jag antar att polisen inte är särkilt representativ och vet inte vad dom pratar om.
 
Mina päron bor i Hässelby där jag även är uppväxt.

När jag gick på högstadiet så stack en kille ihjäl sin bästa vän över ett par skor.

Och det var mycket narkotika i omlopp.

Men vi som inte sysslade med olagligheter kände oss inte otrygga.

Och jag har inga problem med att besöka mina päron, även om miljön idag tycks hårdare än vad den var då.

Hemtjänsten där är tex jättefin. Så blandat med våld och annat finns det mycket bra. Jag tror det också måste lyftas. Inte för att stoppa huvudet i sanden utan för att försöka få hejd på den negativa spiral som rädsla mm sätter extra fart på. Får man hela tiden höra att allt är skit blir det så till slut för man tappar förmågan att se annat.

Ja man måste nyansera bilden.
 
Nej är inte orolig, har inte lurar i öronen, skulle bli överkörd på nolltid, inga nycklar i handen eller andra "vapen" att försvara mig med.

Varför, helt enkelt för att jag inte rör mig i riskområden, har helt enkelt aldrig några ärenden till risk områden och ser ingen anledning att besöka bara för att.

Har jobbat i några av områdena som idag är risk områden, och har blivit utsatt för stenkastning på några av dom (jobbade på svensk mark service) och set några av dom brända bilarna.
Jobbar idag med en hel del som bor i risk områden och många av kollegorna sparar så mycket dom kan för att så fort som möjligt ha råd att flytta.
 
Googlar man kommer det upp en hel del artiklar om människor som bor i biskopsgården som känner sig otrygga och rädda där, jag är inte ett dugg förvånad när jag läser om det men antagligen är det väl ren inbillning. Men det är ju deras upplevelse (och min) och jag tycker det är märkligt att minimera den.


Självklarheten att kunna känna sig helt trygg i sitt hemområde existerar inte i Biskopsgården. I resultatet från en trygghetsundersökning från förra året svarade visserligen 78 procent av invånarna i Biskopsgården att de kände sig trygga i någon mån. Motsvarande siffra för grannstadsdelen Torslanda var 94 procent.
– Vi är positivt överraskade, kommenterade Daniel Neck på Hisingspolisen resultatet då.
Studerar man undersökningen i detalj visar det sig däremot att enbart 34 procent av de boende i Biskopsgården svarat att de känt sig "mycket trygga" i området, till skillnad från Torslanda där motsvarande siffra var 73 procent.
– Frågar du folk så säger säkert många att de känner sig trygga. Men det handlar om att man accepterat hur det är här. Är du tyst och anpassar dig, visst, då är du trygg. Men jag kan inte acceptera det, säger en man.
– Rädslan har blivit normaliserad här, säger en kvinna

Artikeln är ganska lång men den stämmer överens med hur jag tycker det utvecklats !

http://www.gp.se/nyheter/göteborg/när-mörkret-faller-över-biskopsgården-1.3753432
 
Vad har du för underlag till att ovan nämnda områden är problemområden?

Jag har gått i skolan i ett av dem och är där några gånger i månaden. Ett annat har jag släktingar som bor i. Skulle möjligen kunna kalla en liten del av området problemområde men inte i det stora hela.
Du glömde Hovsjö i Södertälje. Jag undervisade i både Ronna, Geneta och Saltskog på 80-talet och det var fullständigt hopplöst redan då.
 
Förstår jag inte alls. Jag känner mig jättetrygg där så det är nog inga problem för dig.
Du ser. Nej, det är inga problem för mig. Men djävligt trista gäng av ungdomar/yngre vuxna/slynglar eller vad man nu ska kalla dem.

Men varför skulle min känsla av otrygghet där vara på något sätt riktigare än din trygghet, eller vice versa? Det är väl inte rimligen vad vi diskuterar?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Det kanske låter fruktansvärt, men jag ska förklara hur jag menar. Så håll i hatten för ett väldigt personligt och blottande inlägg... 2 3
Svar
49
· Visningar
5 469
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp