Tämja vildkatt

[Mariaauto]

I Augusti 08 flyttade jag til Ljusterö/Sthml, för att jag hittade kärleken. På denna gård finns många vildkatter, vi fastnade för en ung honkatt. Vi har succesivt försökt att tämja henne, och för två veckor sen kunde jag stryka henne över ryggen medan hon åt. De andra katterna skall alltså avlivas.

För 1½ vecka sen noterade vi att hon löpte, stängde då in henne i huset, med förhoppning om att hon ska bli tam, eller att hon iaf om hon redan e påsatt föder inne, men de viktigaste av allt, att vi får in henne i en bur så vi kan sterilisera henne, sen får hon väl bo under ladugården resten av sitt liv om hon vill....

Nu e hon då inne, å när hon inte skriker så gömmer hon sig, vägrar i princip ta någon kontakt, kan nosa på handen nån gång om dagen, men absolut inte mer. Hon morrar eller fräser eller hytter inte åt en iaf, vilket hon aldrig gjort.

Nu till frågan... Hur får man henne tam? Vi har två mkt tama katter som hänger å klänger på oss så mkt de bara kan å orkar, Tequila som den lilla vilda tjejen heter ligger gärna ihop med de katterna så länge de inte är i vår direkta närhet. Endast en gång, samma dag som hon blev innestängd, så hoppade hon upp efter Kraman upp på mig å låg över min ben ett tag.

Några förslag? vi har försökt att inte pressa henne. men är å andra sidan rädda för att hon vet att de bara är å springa för att komma undan.. Så tanken har kommit att hon kanske inte ens vill vara tam, trots att hon inte är som de andra vildkatterna utan ser ut som en tam vildkatt, dvs inga korta ben å halvt långhåriga å en del med korta svansar..

Vill inte jaga henne riktigt heller då hon snabbt får panik å vi har lite för många saker som kan gå sönder i fönster å sånt.

Nån som har gjort detta innan?

Blir de INGEN förbättring snart trycker vi in henne i en fälla å skjuter henne. Vi har typ 10 vildkatter här, som alla måste skjutas, helst innan de kläcker ut fler ungar, vi tänkte ge henne en chans, men går de inte så går de inte...

 

[MissFideli]

Sv: Tämja vildkatt

Det kan ta flera år att tämja katter som aldrig haft människontakt innan.

 

[Mynta2]

Sv: Tämja vildkatt

Jag har en äkta vildkatt. Hon är 7 år i år. Det tog mig nästan 5 år att få henne tam. Första året kan jag nog räkna på fingrarna hur mycket jag såg henne...hon gömde sig mest. Än i dag kan hon reagera på snabba rörelser, man kan lyfta försiktigt, klappa henne och hon kan komma och ligga i ens knä när hon själv vill och hon springer inte och gömmer sig längre när det kommer främmande. Men hon är dock reserverad. Ang få in henne i en bur, du får helt sonika tvinga henne. Hur tror du jag lyckades hämta min vildkatt ? Knappast med lock och pock...hur skulle jag på så vis få hem henne ? Samma gällde den dagen jag var tvungen åka till veterinären och när jag bytte lägenhet.

 

[Haukur]

Sv: Tämja vildkatt

Jag har en vildkatt, hon har bott med mig och mina katter i drygt 2 år och är fortfarande inte tam. Jag kan inte klappa henne (annat än i undantagsfall och då bara på hennes vilkor, försiktigt i korta stunder), jag kan inte ta henne och hålla fast henne, reser jag mig häftigt springer hon ur rummet och gömmer sig, har jag folk på besök visar hon sig inte öht. Räkna med att aldrig få katten tam så blir du i alla fall inte besviken, kan du inte tänka dig att leva med en otam katt så gör som du tänkt, skjut henne, det lider hon i alla fall inte av. Hade min vildkatt inte trivts så bra med mina andra katter hade jag avlivat henne för länge sen för i mig finner hon ingen trygghet alls. Men allt funkar perfekt med övriga katter och jag tror faktiskt att hon njuter av livet, på sitt speciella vis. Så hon får hänga med så länge jag inte upplever en konstant stress för henne.

Angående att fånga henne så får du som sagt tvinga henne. Törs du grabba tag i henne och trycka in henne i en bur -gör det. Jag kan inte göra det med min för då blir jag biten så jag tränger in henne i ett hörn och stoppar fram transportburen så springer hon in själv.

 

[veronican]

Sv: Tämja vildkatt

Är det era katter, alla dessa "vildkatter" som springer ute?
Eller vart håller de till?
Det finns inga riktiga vildkatter i Sverige, alltså måste någon okastrerad katt som tillhört någon fått ungar och vips har förvildade katter i stort antal kommit till. Som ingen vill ha?

Det låter som att situationen behöver lösas även på stort, inte bara med den lilla damen du tagit in. Om katterna inte tillhör er eller någon ni känner, så kan ni kontakta ett katthem och se om de kan hjälpa till. Men om de bor på någons gård och matas där, så är gårdens ägare enligt lag ansvariga för katterna

Angående katten du tagit in så har jag erfarenhet utav flera sådana katter!
Både som jag tagit in själv, eller som jag arbetat med när jag var anställd på ett katthem under ca ett år.

Det är alltid lite lättare med katter som fått mat av människor och sett människor runt sig, än om man plockar in en katt från skogen som aldrig ens matats av en människa.

Eftersom du t o m fått stryka katten över ryggen när hon åt ute, så tycker jag att det låter mycket lovande! Jag har en katt som föddes på en gård utav en skygg mamma, bodde där i 2 år och fick mat, men gick aldrig att klappa. Gårdägaren fick någon gång stryka henne över ryggen när hon åt, men jag fick det aldrig.
Den katten tog jag hem.
Hon skulle också avlivas pga för många katter.
Hon gick inte att fånga för hand så vi fick använda fälla.

Första tiden var hon (likt din katt) orolig, rädd, jamade och förstod absolut inte nyttan med oss människor. ALDRIG att hon hade hoppat upp på mina ben, som din katt gjorde! Hon höll sig på behörigt avstånd och gick inte ens att fånga här i lägenheten... ojoj tänker man lätt då. Hur ska detta gå??

Första gången hon hoppade upp i ett fönster slog hon skallen i rutan, för hon fattade inte vad ett fönster var
Våra andra katter fattade hon snabbt tycke för. Gillar din katt era gamla, tama katter?
De första 2-3 månaderna blev hon bästis med de andra katterna, vi fjäskade, lockade, tvingade försiktigt till lite klapp när hon låg högt upp, ex i fönstret, i sängen osv, när hon var på marken var hon för rädd.

Efter de månaderna var det som om poletten föll ned.
Vi var nog inte så dumma att ha, vi människor!? Plötsligt väcktes en nyfikenhet i henne, hon blev nyfiken på oss. Det har gått sakta, men ändå fort känns det som. Eftersom vi har andra gosiga katter har vi inte behövt att hon är knäkatt, eller behövt att hon blir tam på en månad, hon har fått vara som hon vill och utvecklas i sin egen takt.

Nu, ett år efter vi tog in henne är hon helt underbar!
Om natten vill hon sov ovanpå oss! Jag kan vakna utav att hon ligger på mitt bröst och myser och tittar mig varmt i ögonen. Hon spinner bara man rör henne. Hon pussas!! Verkligen sticker fram nosen och stryker näsan emot munnen på mig. Hon hoppar själv upp och lägger sig intill oss i soffan, lägger upp magen i vädret för att bli klappad, man kan sticka ner hela ansiktet i hennes fluffiga mage utan att hon blir rädd.

Det enda som är kvar ifrån förr är att hon inte vill bli lyft från marken. Vi är fortfarande lite läskiga när hon är på golvet och vi står upp. Stora och otäcka. Försöker man lyfta henne då så springer hon iväg, till sängen och hoppar upp där och DÅ får man gärna lyfta henne.

Vad jag försöker säga är att det finns hopp för alla!
Din katt låter lik min.
Å hon blev ju helt underbar, och utvecklas fortfarande och blir tamare och tamare.

Men man måste ha tålamod.
Man måste låta det ske på kattens villkor.
Man måste bygga ett förtroende, ställa sig in hos katten, visa hur himla bra vi människor är att ha!

Att du har tama katter redan som kan hjälpa till och visa henne hur ofarliga människor är, är ett stort plus. Då går det mycket, mycket lättare.

Jag kan berätta många sådana här "historier".
Många katter jag mött som ingen trott kunde bli tama.
Men med tid och kärlek går det alltid.

Dock skulle jag inte släppa ut henne igen förrän hon är helt tam, om det så tar ett år. Min fröken försökte vi gå ut i sele med, men hon blev rädd igen då. Hon visar inte minsta tecken på att sakna utelivet. Hon kan sitta och sniffa och titta ute på vår innätade balkong, men oh så nöjd hon är med livet nu.
Det syns!!

Jag har också tagit in en katt för 6 år sedan som var ännu vildare.
Hon vågade inte ens äta ur matskålen om en människa stod 5 meter ifrån. Livrädd för människor var hon. Levde ute i minst 4 år innan jag tog in henne.
Det tog tid, hon fräste, slog med tassar, gömde sig osv men även hon blev tam och gosig med tiden.
Hon var aldrig lika trygg och tuff som riktiga knäkatter och gick aldrig att bära, men hon kunde spinna så att hon dreglade när man klappade henne. Hon dog tyvärr i höstas, men hon fick 5,5 år som innekatt och hon älskade livet med människor, hon levde i ett hem där alla övriga katter var utekatter, där dörren stod öppen sommartid, men hon gick ändå inte ut. Så mycket älskade hon livet inne.

Så nog ska din lilla katt kunna bli tam också!
Bara ni låter henne vara det på sitt sätt.
Kanske blir hon en knäkatt, kanske inte.
Men njuta utav att leva med er, det kommer hon absolut göra.

Lycka till!!

 

[veronican]

Sv: Tämja vildkatt

Nu till frågan... Hur får man henne tam?

Ett par tips;

Begränsa ytan för henne.
Om ni har ett stort hus så låt henne inte vara i hela huset. Stäng till så att hon bara kan vara i de rum ni är mest i, så är hon nära er jämt oavsett om hon vill eller inte. Då vänjer hon sig vid er. Så kan man behöva ha det tills hon visar att hon inte bara springer och gömmer sig.

Utnyttja de andra katterna.
Ge dem skinkbitar eller nåt gott nära henne, kasta lite åt henne, ge de andra i handen, visa henne via de tama katterna att ni är ofarliga.

Lek!
Leken är nyckeln till avslappning. Ta ett snöre, bind fast ett par påskfjädrar i ena änden, eller ett ihopskrynklat papper eller några pärlor, och försök få igång henne att leka med dig. Ta gärna de andra katterna till hjälp om de är lekfulla, men se till att hon får vara med också. Det finns på maxi en billig kattleksak som mina älskar, det är helt enkelt en svart plastpinne ca en halvmeter lång som det sitter fast en bunt fjädrar på i ena änden. Den kostar 12 spänn och mina katter blir tokiga utav dem! Alternativt leksaker med kattmynta inuti, men gärna sånt där du är med och leker, så att ni får en koppling, du och katten.

Tvångsklappa.
Med förnuft! Träng inte katten, men klappa även om hon ser lite rädd ut. Om hon är en sådan katt som trycker sig ned längst golvet underlägset och rädd, så klappa inte på huvudet, alltså tryck inte ner henne mer. Klappa på sidan, låt henne lukta på fingrarna, bygg ett självförtroende.
Finns det någon favoritplats där hon ligger, som inte är på golvet? Passa isåfall gärna på att klappa där. Gärna uppe på någon bänk, i ett fönster, i en stol osv, de flesta katter tycker jag verkar känna sig mindre hotade när man närmar sig dem då de ligger högt upp.

Hav tålamod

Jag tror att det kommer gå strålande med lite tid!

Dock, skulle ni ju behöva kastrera henne snarast.
Om hon är parad kan de ju ta bort fostrena under kastrationen om det inte gått för långt.

Prova att sätta maten i en transportbur och vänj henne att gå in och ut där i flera dagar eller mer. Kanske kan alla katterna äta inne i transportburen under ett par dagar? Ingen mat serveras någon annanstans. Så en dag kan du bara putta igen dörren när hon sitter därinne och äter och åka till veterinären!

 

[Mariaauto]

Sv: Tämja vildkatt

Tack alla för bra svar. Våra katter, speciellt min Baileys, är jättetama, baileys är mer som en hund, han har dock bara bott här i en vecka idag =) Den andra katten hittades som kattunge här, å de var med henne de kom vildkatter, alltså hon födde ute. Hon har vissa nervösa drag, men hon å vildkatten är kompisar sen vildkatten föddes, de är också släkt.

De andra katterna har då kommit utav kraman en gång i tiden som jag har fattat de som, givetvis med inblandning av andra katter som ville ge sina gener

Alla dem är skitnervösa, ingen är dock riktigt elak (har funnits katter som attackerat människor å jagat de tama djuren tills de nästan dödat sig själva... ) De skall skjutas, 5-6 st är redan skjutna, de är ungefär lika många kvar. En av dem kanske vi behåller för att lättare hålla bort andra katter, min baileys e stor, men han är kastrerad å vill hellre leka med andra katter än att slåss, så därför kanske vi behåller den största som även den är lite tam, varit klappad som liten, pratar mkt med oss, gömmer sig bakom våra ben när han blir rädd å såna dära gulliga saker Ragnar heter han, ful som fan, skelar å grejer, men de är en vildkatt med ett gott hjärta.

Det är alltså "våra" vildkatter... vi ger dem mat på vår altan när de är kallt å svårt ute.

Tequila då, ja, hon har sina gömställen som hon ligger å trycker på. Vi brukar gå till dem, prata med henne, låta henne nosa på oss, ibland röra henne lite. Men då brukar hon springa, vi springer inte efter. Hon känner STOR trygghet i de andra katterna, framförallt kraman, de är bara när hon får sova med henne som man kan hitta Tequila i sängen eller på soffan. Ibland får vi henne å leka med oss, å hon leker mer å mer med ALLA leksaker i huset, vi har möss på linor, snören, bara möss, pipande möss, möss som snurrar, bollar, lektunnel, klätterleksak... hehe vi har även favoriten, en kalle anka leksak, en pistol med ett snöre å en skumhand, som vi skjuter på katterna som de älskar å försöka döda hahah Den blir hon inte rädd av, men inte alltid hon vill leka med den, kraman däremot blir helt galen :P

Min katt har varit innekatt, då var de bara å ropa "nu ska vi åka till mamma å pappa" så kom ett svart skrikande streck å hoppade in i buren innan jag hann ställa ner den på golvet, så vi har en ohyggligt resvan å transportvan katt =)

Vi tror på Tequila, hon har visat stor vilja att vara oss till lags, hon har bara kissat inne en gång sen vi tog in henne, å då låg hon å sov, slappnade av, å så skedde en liten olycka, sen dess är hon i kattlådan, som då är en övertäckt historia med kattlucka, Så de ska inte vara omöjligt å få in henne i en bur.

Jag känner att de inte är så viktigt å ha en katt som är så tam som baileys, som ska åka bil, duscha, bada, gå i koppel går lika bra som att gå lös, som kan sitt, sitt vackert, å vacker tass, springer å möter en när man kommer med bilen å ska helst åka med sista 50 meterna, å som är lika krävande som 1 hund å två barn haha, tror i ärlighetens namn att jag inte skulle orka med en sån katt till Utan respekterar henne fullt ut om hon inte vill bli buren (de vill inte kraman heller), sitta i knäet, å åka bil Men vore trevligt om hon ville ligga intill en på soffan eller i sängen, vilja bli klappad å spinna, be om mat (det gjorde hon när hon hade möjligheten att springa ut).

Hon piper å skriker lite mindre för var dag som går, första dagarna kunde vi knappt sova.... å man kan ju inte säga till henne å hålla käften, så vi pratar lugnande, å till slut blir de tyst.

Jag ska se om jag inte kan lägga upp en liten bild på henne som bonus till tråden

 

[Mariaauto]

Sv: Tämja vildkatt

http://www.pixbox.se/pic_show_id26193957.html

http://www.pixbox.se/pic_show_id26193956.html

Tequila

Bonusbilder:

http://www.pixbox.se/pic_show_id26193955.html
Kraman som blivit "skjuten" med leksaken

http://www.pixbox.se/pic_show_id26193954.html

http://www.pixbox.se/pic_show_id19147574.html

Baileys, varav de nedersta är han julfin på

 

[Majvi]

Sv: Tämja vildkatt

Se till att kastrera henne så snart som möjligt, då brukar de bli lugnare.
Hon är lite rädd för vad som händer runt omkring henne och dessutom är det fullt med hormoner i kroppen som löper amok.

 

[Generalen]

Sv: Tämja vildkatt

Alla dem är skitnervösa, ingen är dock riktigt elak (har funnits katter som attackerat människor å jagat de tama djuren tills de nästan dödat sig själva... ) De skall skjutas, 5-6 st är redan skjutna, de är ungefär lika många kvar. En av dem kanske vi behåller för att lättare hålla bort andra katter, min baileys e stor, men han är kastrerad å vill hellre leka med andra katter än att slåss, så därför kanske vi behåller den största som även den är lite tam, varit klappad som liten, pratar mkt med oss, gömmer sig bakom våra ben när han blir rädd å såna dära gulliga saker Ragnar heter han, ful som fan, skelar å grejer, men de är en vildkatt med ett gott hjärta.

Que? Jag tolkar det som att ni inte tänkt kastrera den stora hanen men ändå låta honom springa lös utomhus?

 

[Mariaauto]

Sv: Tämja vildkatt

ja, asså, honom skjuter vi sist om de blir så. Han lär aldrig bli tam, å vi vill inte ha mer "tama" katter, gården är stor, 400 hektar mark, många byggnader, det behövs således mer än en hankatt som dessutom ser alla djur å människor som sina vänner :P

Helt enkelt för att minska risken för mer "kattintrång".

Klart att vi gärna hade kastrerat honom med, men de blir nog svårt. En skvättekissandes hankatt vill man inte gärna stänga inne för att den ska bli tam...

 

[Haukur]

Sv: Tämja vildkatt

Klart att vi gärna hade kastrerat honom med, men de blir nog svårt. En skvättekissandes hankatt vill man inte gärna stänga inne för att den ska bli tam...

Han behöver inte vara tam för att kastreras! Fånga bara in katten, åk till veterinär, förklara läget så syr vet med stygn som försvinner av sig själv å så kan ni släppa ut katten igen så fort han vaknat ordentligt ur narkos.

 

[Generalen]

Sv: Tämja vildkatt

Håller med Haukur, han behöver inte vara tam för att kastreras. Att låta fertila katter springa omkring lösa inomhus är högst oansvarigt och bidrar till det överskott av huskatter som redan finns och dessutom kanske någon annan gård intill får samma problem som ni har nu.

 

[Vagis]

Sv: Tämja vildkatt

Vill du inte avrätta vildingarna se till att kastrera dem. Sedan kan de leva ändå ganska bra liv, om de får lite mat och visst beskydd.
Ett slags TNR alltså. Funkar rätt bra iaf i USA, så säkert också här i Sverige...
Det är inte helt gratis, men folk har gjort så. Även folk som inte är gjorda av pengar.


Vad gäller honan du vill adoptera, så kommer det säkert att gå bra med tid och tålamod, precis som de andra är inne på. Att hon är kompis med dina egna tama katter underlättar också mycket. Hon lär väl förbli lite småskygg mot främlingar, men kommer säkert att bli gosig med dig och din familj.
Kastrering här också förstås (liksom lämpligen kastrering av dina övriga katter om du inte avser att avla).

Lycka till!

 

[MariaNora]

Sv: Tämja vildkatt

Det är väldigt intressant att läsa allt ni skrivit om att tämja vild kattor. Jag har "problem" med min katt.
Jag fick honom då han var ca 2 år gammal han kommer från ett hem med många många kattor, första halv året jag hade honom så bodde han inne på toaletten och vägrade komma ut, men då han väl vågade börja komma ut så var han världens gulligaste, mina vänner kallade honom för "cp katten" för han e väldigt speciell, han dräglade mycket och man kunde i princip göra vad man ville med honom lyfte man upp han och la han på rygg i soffan så låg han där och spann, han kunde inte heller hoppa upp på köksbänken det var speciellt med han om han stod på köksbordet och skulle hoppa till diskbänken så hoppade han rakt in i kanten.
Men nu skall vi komma till mitt "problem". Jag kastade ut han sommaren 2009 pga att han pissade i soffan åt mig, och då passade han på att rymma han kom inte hem igen, jag efterlyste honom i byn som vi bor i men ingen hade sett en gul hankatt med stora tassar, men en dag då jag var ut och gick med min dotter såg jag han då hade han varit ute i 1 år, han befann sig vid ett hus här i närheten där dom har en massa vild kattor, jag känner dom som bor där så jag gick dit och sa att dom hade min katt och att jag ville ha hem honom, men dom påstod att det var deras katt och ville absolut inte ge tillbaka honom, men så tog jag ett snack med deras pojke som jag är mera bekant med och han berättade åt mig att katten hade kommit till dom för 1 år sedan och att han hade gått mellan huset där jag bor och deras hus så han visste ju att det var min katt. Jag konfronterade föräldrarna igen om att jag ville ha tillbaka min katt och till sist medgav även dom att det inte var deras katt (dom är kattsamlare), sedan kom jag ju till problemet hur jag skulle få fast honom pga att han hade blivit väldigt skygg, men sonen berättade åt mig var hans föräldrar matar kattorna ute och vilken tid jag skulle åka dit och även att han får klappa Gustaf då han sitter och äter så det borde inte vara något problem att få fast honom då. Stackaren fick sedan en traumatisk fångst då jag hämtade honom, jag hade med mig en fiske hov som jag kastade över han och tryckte in han i transportburen och hem med en arg katt . Jag var glad.
När ag fick hem han så märkte jag att han var väldigt dålig i magen han sket löst och mycket (fick höra nyligen att dom matar sina stackars katter med hundmat) det har blivit lite fastare nu men inte alla ggr, har matat han med special foder från veterinären och använder även Faliway för att få honom att känna sig tryggare och lugnare. Han har fått bada också, det måste ha varit en rolig syn om någon skulle ha sett mig jag fångade in han i transportburen och in i badrummet, han tillåter mig inte att ta i honom man får klappa honom lite men oftast fräser han i början, bada älskade han att göra han fräste ingenting och då jag duscha han så la han hela tiden huvudet under vattenstrålen. Men nu har han börjat lukta väldigt illa igen kommer man in i rummet där han befinner sig så möts man av en sur skit lukt.
Min sambo tycker att jag skall göra mig av med honom att det aldrig kommer att bli en katt av han igen, men jag vill inte ge upp hoppet på han, min sambo han ju bara träffa han 1 gång före han försvann så han vet ju inte vilken underbar katt han kan vara eller har varit, han tycker bara att det är onödigt att ha en katt som bara ligger under soffan och luktar illa. Skall jag nu ge upp hoppet om honom eller kommer han att bli bättre?

Tack

 

[Prince]

Sv: Tämja vildkatt

Hej min vän!

Oh, vad sorgligt att det dröjde så länge innan du hittade honom igen! Ditt problem angående din katt började troligtvis samma dag du "kastade" ut honom, som du uttryckte det. För det är mycket troligt att det hänt tidigare i hans liv, att det var det som var orsaken till att han fanns på ett katthem: att någon kastat ut honom. Annars skulle han normalt ha kommit in igen av saknad efter dig, (förstod på din berättelse att han helt underkastat sig dig) och inte bara efter mat (som han tycks ha fått). Hur som helst blev han troligtvis väldigt sårad och rädd över att bli "utkastad".
Vi har en underbar hund, snart 14 år, som blev utkastad från en bil när han var ca 7 månader och han levde på "gatan" under en månad innan jag och min man blev "adopterade" av honom. Vi bodde då i en husbil och efter ca en månad hos oss, sa vi en gång åt honom att gå ut genom dörren först av oss tre, vilket han misstolkade och sprang iväg med svansen mellan benen. Vi blev förtvivlade, förstod direkt och hittade honom till all lycka igen efter några timmar, ett kärt återseende. (Idag har vi också en liten vildkattsfröken som kom till oss för ett par månader sedan, vilket tycks gå bra förutom några bett i handen på mig första månaden. Det är gott med katt i huset igen.)

Jag vet inte hur kommunikativ din katt är, men djur förstår mycket mer än vi anar. Försök att få honom att inse hur du är ledsen över vad som skedde, att det var ett missförstånd, att han varit så saknad, att han är så älskad. Jag förstår att det gör ont och låt honom gärna se hur ledsen du är. Ha tålamod, ett oändligt tålamod. Frågan är om han är ensam på dagarna, han skulle behöva vara i din närhet dygnet runt. Ge honom tid, du kommer att märka så småningom huruvida det kommer att lyckas eller ej, men ge honom tid som sagt var. Och be din sambo ha förståelse han med. God bless you!

Lycka till!