”Tänk nytt – öppna dressyren för fler”

Dressyren står vid ett vägval – och nu krävs mer än småjusteringar. I den här krönikan skriver Ridsports webbchef Lina Nydahl om varför sporten måste våga tänka nytt kring spöregler och tävlingsupplägg för att utvecklas och släppa in fler ryttare.

 

[Grazing]

Jag skulle nog inte rekommendera att dom tillåter spö i dressyrklasser faktiskt, risken är tyvärr att det kommer ryttare som faktiskt inte kan rida sin häst utan spöt. Vet inte hur många gånger jag hört att "man behöver bara ha spöt med sig så går hästen" och så får det inte vara på tävling. Är hästen klar för tävling så ska inte sådana hjälpmedel behövas.

Lite skillnad i hoppning och andra grenar då spöt faktiskt kan vara en liten räddning om man hamnar i en knivig situation och måste nå fram till hästen tydligare för att inte krascha. Dressyr behöver inte räddas upp av sådant, man hamnar aldrig i en sådan situation i dressyren.

Dressyren ska vara så enkel som det går med så lite utrustning som det är möjligt att ha tycker jag, träna på momenten gör man på hemmaplan och inte på tävlingen.

Som jag hörde en toppryttare som jag nu inte kommer ihåg vem det var men som sa att man aldrig bör rida med utrustning på träning som man inte får ha med sig på tävlingen. Sen att den säkert använder andra skarpa medel hemma är väl en annan sak men jag tycker det ligger lite i det.

Tycker det är bättre att uppmuntra att det inte gör någonting om hästen går ur formen lite eller tittar sig omkring osv på tävling innan den är van vid situationen och allt, att det viktigaste trots allt är att hästen har roligt och att man kommer runt. Det behöver inte vara perfektion från start.

 

[bellja]

Okej så allt fler människor tappar intresset för dressyr, allmänheten har snappat upp det här med blå tungor och skarpa bett och djurmisshandel osv. Då är alltså författarens idé att tillåta spö? På vilket sätt gör det att dressyren blir modern och nytänkande och att folk återfår intresset? Jag skulle vilja säga att den här krönikan verkligen visar exakt vad det är som gör att folk tröttnar på ridsporten. Istället för att ta tag i verkliga problem vill man göra det enklare för ryttare att rida. Det handlar alltid bara om att underlätta för ryttare och inte så mycket om hästen.

 

[Fiorano]

Jag tycker inte det är ett problem att spö skulle vara tillåtet, ett spö är faktiskt inte till för att slå på hästen trots allt. Men jag tror inte det är vägen framåt heller. Rider väldigt lite med spö hemma och har det enbart i de övningar jag vill kunna peta på visaa kroppsdelar.

 

[fio]

Jag tycker inte det är ett problem att spö skulle vara tillåtet, ett spö är faktiskt inte till för att slå på hästen trots allt. Men jag tror inte det är vägen framåt heller. Rider väldigt lite med spö hemma och har det enbart i de övningar jag vill kunna peta på visaa kroppsdelar.

Ja precis. Men eftersom det missbrukas så ofta så rimmar det illa med hästvälfärd att tillåta spö på dressyrtävlingar. Jag tror att vägen till mer harmoniska ritter är att tävla på de hästar som faktiskt trivs med att vara inne på en tävlingsbana oavsett gren och inte att dom ska gå framåt pga ett spö.

 

[JohannaB]

Jag håller med @fio och @Fiorano att det symboliskt blir knepigt tillåta spö (som varit förbjudet förut) samtidigt som jag inte tror det vore något problem alls i praktiken.
Överhuvudtaget var jag väldigt glatt överraskad på den tävling jag besökt i år (LC-LA för häst) över hur mjuk och fin ridning som visas. Dressyren måste ta tag i sitt varumärke för på låg nivå är det väldigt snäll ridning (tror jag) och det måste vi prata mer om, och visa. Kanske inte så spännande, och såklart inte lika skickligt som på högre nivå men den vanliga lättklassryttaren i dressyr borde få ha stämpeln ”snäll ridning” i pannan och inte hästmisshandlare.

Ska man fortsätta med symbol handlingar så borde det nog finnas fler godkända bett i dressyren med, och lite begränsningar i hoppningen på vad man får använda?

 

[Habina]

Alltså en av de OS-ryttare hon syftar på som började med just ledklasser på ponny är Charlotte Dujardin. Kanske inte den bästa förebilden i samma krönika som att ha spö på tävling.

Kruxet är att spö antingen inte gör nån skillnad alls (om hästen aldrig upplevt obehag dvs slag med spöet i sitt liv) eller gör att hästen går ett dressyrprogram i ett tillstånd av rädsla, för när som helst KAN det komma ett spörapp.

Jag har själv haft en häst som gått mycket bättre med spö än utan. Just för att hotet om våld var det som fick henne att göra det jag ville att hon skulle göra. Det gör mig väldigt ledsen att tänka på såhär i efterhand. Precis som jag ångrar bittert att jag tvingade henne att genomför dressyrtävlingar fast hon inte ville. Men vi kan alla ångra saker, det viktigaste är vad som sker framåt. I det här fallet; tänk ett steg längre och fortsätt förbjud spö i dressyren.

 

[Elo]

Tycker det känns jättekonstigt att tillåta spö av två anledningar.

1, vi har gått ifrån både kandartvång och sporrtvång.

2, samtidigt så vill man höja kvalgränserna? Vad är så målet egentligen? Är det verkligen att öppna för fler?

Med detta sagt så rider jag typ alltid med spö. Använder det sällan, men det är alltid med. Inte för att hästen inte går fram utan, utan för att jag vill kunna tydliggöra mina hjälper ibland (tex kunna dutta på ett bakben eller bogen för att göra det tydligare vad jag vill).

 

[__sofia__]

Kruxet är att spö antingen inte gör nån skillnad alls (om hästen aldrig upplevt obehag dvs slag med spöet i sitt liv) eller gör att hästen går ett dressyrprogram i ett tillstånd av rädsla, för när som helst KAN det komma ett spörapp.

Som flera andra skriver, så behöver inte spö betyda att man slår. På min tidigare ridhäst red jag normalt sett med spö, men inte för att slå utan för att t.ex. peta på bakdelen så att hon blev påmind om den också om den inte riktigt hängde med i skänkelvikning/öppna/sluta/etc, eller bara låta spöet ligga på bogen om hon behövde stöd för att inte skjuta in bogen.

Det behövdes inga spörapp för att hon skulle reagera på att något petade på henne, hon var lite väl känslig ibland för vissa saker

 

[Habina]

Som flera andra skriver, så behöver inte spö betyda att man slår. På min tidigare ridhäst red jag normalt sett med spö, men inte för att slå utan för att t.ex. peta på bakdelen så att hon blev påmind om den också om den inte riktigt hängde med i skänkelvikning/öppna/sluta/etc, eller bara låta spöet ligga på bogen om hon behövde stöd för att inte skjuta in bogen.

Det behövdes inga spörapp för att hon skulle reagera på att något petade på henne, hon var lite väl känslig ibland för vissa saker

Nä, det skrev jag inte heller? Jag skrev att det finns hästar som har lärt sig att spö betyder risk för smärta. Inte att alla hästar är lärda så.

 

[__sofia__]

Nä, det skrev jag inte heller? Jag skrev att det finns hästar som har lärt sig att spö betyder risk för smärta. Inte att alla hästar är lärda så.

I det jag svarade på (citeringen) läste jag det som att du skrev att spö antingen inte gör nån skillnad alls om hästen aldrig upplevt slag med spöet, eller att hästen går ett dressyrprogram i ett tillstånd av rädsla för att det när som helst kan komma ett spörapp. Dvs som jag läste din text verkade det som om du tyckte att det antingen bara fanns alternativet att hästen antingen inte bryr sig om spöet eller att man har rappat till den och att den är rädd. Min poäng var då att hästar kan bry sig om spöet, t.ex. om man rör vid en viss kroppsdel för att påminna hästen om den, även utan att man har rappat till hästen någon gång.

Men jag kan ha missförstått det du skrev

 

[Habina]

I det jag svarade på (citeringen) läste jag det som att du skrev att spö antingen inte gör nån skillnad alls om hästen aldrig upplevt slag med spöet, eller att hästen går ett dressyrprogram i ett tillstånd av rädsla för att det när som helst kan komma ett spörapp. Dvs som jag läste din text verkade det som om du tyckte att det antingen bara fanns alternativet att hästen antingen inte bryr sig om spöet eller att man har rappat till den och att den är rädd. Min poäng var då att hästar kan bry sig om spöet, t.ex. om man rör vid en viss kroppsdel för att påminna hästen om den, även utan att man har rappat till hästen någon gång.

Men jag kan ha missförstått det du skrev

Jag syftade på när man rider ett dressyrprogram med spöet i handen men utan att inverka, vilket var vad jag förstod att krönikören ville införa. Men såklart finns det hästar som har lärt sig att spöet är som en lätt påminnelse om att flytta en kroppsdel, så länge man inte har tränat den med eskalerande tryck.

 

[__sofia__]

Jag syftade på när man rider ett dressyrprogram med spöet i handen men utan att inverka, vilket var vad jag förstod att krönikören ville införa. Men såklart finns det hästar som har lärt sig att spöet är som en lätt påminnelse om att flytta en kroppsdel, så länge man inte har tränat den med eskalerande tryck.

Då hänger jag med i vad du menade!

 

[tuaphua]

Jag har typ alltid spö när jag rider eller jobbar för hand. Inte för att slå eller i framåtdrivande syfte. Utan för att dutta på olika delar av bakdelen i piaff eller avsuttet peka i olika signaler.
Men trots det känns det avigt att ha på tävling.
För mig ska man ju visa upp det färdiga resultatet på tävling. Jag hade gärna sett det göras ”så rent som möjligt”. Dvs så lite utrustning folk använder förstärkande som möjligt.

 

[BornAgain]

För mig är spöet en säkerhet vid uteritter eller hoppning. En möjlighet att med stora bokstäver skrika "Gasa för faen!" eller "tvär sväng NUU" eller "Du MÅSTE!". I situationer där något måste hända, även om det sker med risk för relationen.

Petet (långa dressyrspöet) är ett fin-lir-verktyg som kräver kunskap för att använda. Hästen måste respektera min hands förlängning och lyssna på mig, men får absolut inte vara rädd. Det är svårt att lyssna på detaljerade anvisningar om man är rädd.

Jag kan inte se ett enda bra skäl till att ta in ett spö i manegen för att rida lägre klasser i dressyr

(Jag red mest på 1980-talet. Jag när en önskan att komma till folks jobb och klå upp dem när de förespråkar spö)

 

[Roheryn]

Kruxet är att spö antingen inte gör nån skillnad alls (om hästen aldrig upplevt obehag dvs slag med spöet i sitt liv) eller gör att hästen går ett dressyrprogram i ett tillstånd av rädsla, för när som helst KAN det komma ett spörapp.

Eh, nej? Alltså - visst finns det både hästar som inte bryr sig om spöet alls och sådana som är rädda för det, men det är också fullt möjligt att lära hästen signaler med spöet - precis som med skänklar, tyglar osv. Jag lärde min förra häst göra en halvhalt genom att jag förde spöet fram mot bogen. Superpraktiskt om man inte vill störa hästen i munnen eller rider med halsring eller liknande (jag tävlade T2, alltså tölt med lös tygel). Och en kompis lärde hästen kommandon för skritt, trav och halt i longeringen genom att hon höll pisken i olika positioner. Så det där med spö eller inte behöver inte vara så svartvitt och definitivt inte bara av ondo. Därmed inte sagt att det ska vara tillåtet på dressyrtävling - där har jag ingen uppfattning (annat än att jag möjligen tycker att det är snällare att peta med spöet än med sporren om man behöver).

 

[Roheryn]

För mig är spöet en säkerhet vid uteritter eller hoppning. En möjlighet att med stora bokstäver skrika "Gasa för faen!" eller "tvär sväng NUU" eller "Du MÅSTE!". I situationer där något måste hända, även om det sker med risk för relationen.

Det här hör jag ibland folk säga. Och jag har egentligen inga synpunkter på det - är det en situation på liv och död så är allt tillåtet liksom. Däremot har jag på de 45+ år jag hållit på med hästar aldrig behövt använda spö på det sättet - undrar därför om det är vanligt? Har du upplevt det?

Petet (långa dressyrspöet) är ett fin-lir-verktyg som kräver kunskap för att använda. Hästen måste respektera min hands förlängning och lyssna på mig, men får absolut inte vara rädd. Det är svårt att lyssna på detaljerade anvisningar om man är rädd.

Använt på det sättet är ett dressyrspö ett fantastiskt hjälpmedel - och som du säger kan inte hästen vara rädd för spöet om det ska funka. Om jag duttar på bakdelen för att jag vill att hästen ska flytta den på ett specifikt sätt så vill jag ju att hästen tänker efter vad det är jag vill istället för att bara fara iväg för att den är rädd!

 

[Habina]

Eh, nej? Alltså - visst finns det både hästar som inte bryr sig om spöet alls och sådana som är rädda för det, men det är också fullt möjligt att lära hästen signaler med spöet - precis som med skänklar, tyglar osv. Jag lärde min förra häst göra en halvhalt genom att jag förde spöet fram mot bogen. Superpraktiskt om man inte vill störa hästen i munnen eller rider med halsring eller liknande (jag tävlade T2, alltså tölt med lös tygel). Och en kompis lärde hästen kommandon för skritt, trav och halt i longeringen genom att hon höll pisken i olika positioner. Så det där med spö eller inte behöver inte vara så svartvitt och definitivt inte bara av ondo. Därmed inte sagt att det ska vara tillåtet på dressyrtävling - där har jag ingen uppfattning (annat än att jag möjligen tycker att det är snällare att peta med spöet än med sporren om man behöver).

Fast det var inte vad jag skrev heller.

 

[Elo]

här hör jag ibland folk säga. Och jag har egentligen inga synpunkter på det - är det en situation på liv och död så är allt tillåtet liksom. Däremot har jag på de 45+ år jag hållit på med hästar aldrig behövt använda spö på det sättet - undrar därför om det är vanligt? Har du upplevt det

Ja. Ett par gånger. En av gångerna så började en av två hästar som gick i par före vagn lägga sig ner. Det hade blivit mycket dumt.

Har också varit med om situationer med hästar och trafik som varit håriga.

 

[Roheryn]

Fast det var inte vad jag skrev heller.

Du skrev ju det jag citerade? Och jag sa emot det, eftersom jag inte håller med utan anser att ett spö i handen kan vara en väldigt subtil signal till hästen beroende på hur man håller det - OM man lärt hästen de signalerna.