”Tänk nytt – öppna dressyren för fler”

Dressyren står vid ett vägval – och nu krävs mer än småjusteringar. I den här krönikan skriver Ridsports webbchef Lina Nydahl om varför sporten måste våga tänka nytt kring spöregler och tävlingsupplägg för att utvecklas och släppa in fler ryttare.

 

[Roheryn]

Förstärka med något annat räknar jag in i förstärka, så det kan absolut vara en del i strategin.

Stanna tycker jag är såpass viktigt, precis som en inkallning på hunden, att där har jag inga problem med att eskalera så mycket som det behövs. Bromsen måste ju funka.

Instämmer, både vad gäller inkallning på hund och stanna vad gäller häst. Men jag använder ändå inte eskalerande tryck vid inlärningen, utan befäster med "snälla" metoder (när du kommer får du godis/leksak och matte blir jätteglad och rolig respektive när du stannar för röst/tygel får du godis av ryttaren eller så hoppar ryttaren av och du får beta lite) och riggar övningarna så att det alltid, alltid lyckas.

Sen så tycker jag det är helt okej att vid behov/farliga situationer faktiskt handgripligen se till att hunden kommer eller hästen stannar helt oavsett metod, men då har ju egentligen metoden misslyckats och jag ägnar mig åt damage control.

Det är en jättebra poäng. Att bädda för att det blir rätt är ju alla gånger en fördel.

Ja det gör allting så extremt mycket lättare avsett om man använder R+ eller R- (eller en blandning) som förstärkningsmetod!

 

[Linda_A]

Instämmer, både vad gäller inkallning på hund och stanna vad gäller häst. Men jag använder ändå inte eskalerande tryck vid inlärningen, utan befäster med "snälla" metoder (när du kommer får du godis/leksak och matte blir jätteglad och rolig respektive när du stannar för röst/tygel får du godis av ryttaren eller så hoppar ryttaren av och du får beta lite) och riggar övningarna så att det alltid, alltid lyckas.

Absolut, jag försöker alltid se till att inlärning är helt positiv så långt som det går. Nu har jag egentligen bara erfarenhet av inlärning på hund, min häst kan ju det som vi sysslar med, om än att inlärningen inte varit så bra alla gånger.

 

[Grazing]

Tänker ändå om man jämför med barn, att allting är inte kul och roligt hela tiden, det är en svår känsla att upprätthålla alltid. Känslor av lycka och otroligt gott och belöning osv är ju ändå korta. Känslan av att ha gjort ett tråkigt arbete och klarat uppgiften osv är också relevanta känslor.

Jag tänker att det är hästarna med om varje dag litegrann, hovis och väntan på ridning och stå stilla osv. Det är många tråkiga stunder som är en del av livet och som dom helt enkelt måste acceptera för att dom ska fungera och må bra. Och det måste inte vara roligt hela tiden, tänker att känslan man bör försöka uppnå i vardagen är att få dom nöjda helt enkelt. Ingen stress eller frustration men heller ingen jätterolig vardag alltid.

När det gäller träningen så tänker jag att den större utmaningen är att få hästarna att vilja pressa sig lite extra av egen vilja, att den har kvar det egna drivet och vill göra rätt så att säga. När hästar inte gör som vi vill så är det oftast missförstånd i det hela och därför tycker jag man bör vara försiktig med att korrigera saker och ting. Bättre att göra om och göra rätt helt enkelt och att lyssna på hästen.

 

[Roheryn]

Absolut, jag försöker alltid se till att inlärning är helt positiv så långt som det går. Nu har jag egentligen bara erfarenhet av inlärning på hund, min häst kan ju det som vi sysslar med, om än att inlärningen inte varit så bra alla gånger.

Det är ju samma bakomliggande psykologi med häst som med hund, men kanske lite andra faktorer som motiverar. Det är klart enklare att hitta bra belöningar för hund och hästar är lite svåra eftersom de lätt blir frustrerade om man använder matbelöningar. Men annars likartat tänk!

 

[Badger]

Jag tänker att det är hästarna med om varje dag litegrann, hovis och väntan på ridning och stå stilla osv. Det är många tråkiga stunder som är en del av livet och som dom helt enkelt måste acceptera för att dom ska fungera och må bra. Och det måste inte vara roligt hela tiden, tänker att känslan man bör försöka uppnå i vardagen är att få dom nöjda helt enkelt. Ingen stress eller frustration men heller ingen jätterolig vardag alltid.

När det gäller träningen så tänker jag att den större utmaningen är att få hästarna att vilja pressa sig lite extra av egen vilja, att den har kvar det egna drivet och vill göra rätt så att säga. När hästar inte gör som vi vill så är det oftast missförstånd i det hela och därför tycker jag man bör vara försiktig med att korrigera saker och ting. Bättre att göra om och göra rätt helt enkelt och att lyssna på hästen.

Tja jag tror inte vi är helt överens

Iofs håller jag med om de tråkiga stunderna. Enligt horse brain human brain är att stå still uppbunden verkligen hårt arbete för en häst och man ska inte alls dra ut på sådana stunder i onödan och snicksnacka eller liknande och borsta länge och långsamt med hästen på uppbindning. Inte heller rykta utan att vara uppmärksam på hur det uppskattas är ju perfekt. Däremot är det lera så needs must.

Men ingen stress och ingen frustration? Vad är det för liv, klart ett liv innehåller stress och frustration. Det ingår, får man det aldrig blir man stressad och frustrerad av allt mindre press, som människa/däggdjur. Att vara nöjd jämt är praktiskt taget omöjligt, nöjd är nog ett tillstånd du kan få jämt över en dag, men aldrig i varje stund. Inte ens i hagen. Lycka är korta ögonblick till sin natur. Roligt och roligt tillsammans tycker jag däremot varje häst förtjänar, kanske är vi dåliga på det, lite vildhet i tillvaron, lite kul, inte alltid överkontrollerat. Trött, att få vara fysiskt härligt trött.

Pressa sig lite extra av helt egen vilja är ju svårt, utan att ha någonting att tävla mot, tävla tillsammans med (inte tävla tävla utan i stunden). Många individer av däggdjur är ju naturligt lata (logiskt energibesparande om de skulle behöva fly). Jag orkar själv inte anstränga mig om jag inte har något mål.

När hästar inte gör som vi vill så är det oftast missförstånd i det hela och därför tycker jag man bör vara försiktig med att korrigera saker och ting. Bättre att göra om och göra rätt helt enkelt och att lyssna på hästen.

Ja och om man orsakat ett missförstånd så bör man väl korrigera? Dvs man bör korrigera sig och försöka meddela sig på ett annat sätt? eller? Och då menar jag inte i betydelsen "uppläxa" den som missförstod utan i revidera, förbättra, rätta till kommunikationen.

Synonymer till​

1. rätta, rätta till, förbättra, revidera, justera, jämka, reglera, beriktiga, ändra, editera, emendera, retuschera, rucka, tillrättalägga, uppdatera, uppläxa, korrigerat

Sedan är ju hästar och ponnies vuxna intelligenta autonoma varelser som kan ha en egen vilja och åsikt. De framstår som mer intelligenta för varje studie.

Dvs vet inte varför någon varelse alltid skulle vilja eller göra så som man vill att den ska göra och enda orsaken till att två individers vilja inte är densamma är missförstånd? Det verkar märkligt som idé. Däremot anser ju vi, eller i alla fall jag, att människan har större konsekvenstänk och framtidsplanering och koll på vägar osv. Varför man då absolut ibland verkligen måste få sin vilja fram, som med barn.

 

[Grazing]

Men ingen stress och ingen frustration? Vad är det för liv, klart ett liv innehåller stress och frustration. Det ingår, får man det aldrig blir man stressad och frustrerad av allt mindre press, som människa/däggdjur. Att vara nöjd jämt är praktiskt taget omöjligt, nöjd är nog ett tillstånd du kan få jämt över en dag, men aldrig i varje stund. Inte ens i hagen. Lycka är korta ögonblick till sin natur. Roligt och roligt tillsammans tycker jag däremot varje häst förtjänar, kanske är vi dåliga på det, lite vildhet i tillvaron, lite kul, inte alltid överkontrollerat. Trött, att få vara fysiskt härligt trött.

Man bör eftersträva att vara nöjd som en grund, det är klart ingen är nöjd dynget runt för känslor finns hela tiden. Ingen känsla är eller ska vara konstant för då är det något fel. Även det roliga blir inte roligt om vi har det hela tiden, för att uppleva det ena måste vi också uppleva det andra.

Nöjd för mig är lite lika med att ha tråkigt, tråkigt är en känsla som är underskattat och många har inte ens lärt sig att ha tråkigt utan vill eftersträva känslor hela tiden och det gäller både människor och djur skulle jag säga. Då hamnar man aldrig i läget nöjd för vid känslan nöjd så händer inget speciellt annat än att vi bara är.

Pressa sig lite extra av helt egen vilja är ju svårt, utan att ha någonting att tävla mot, tävla tillsammans med (inte tävla tävla utan i stunden). Många individer av däggdjur är ju naturligt lata (logiskt energibesparande om de skulle behöva fly). Jag orkar själv inte anstränga mig om jag inte har något mål.

Fast hästen jobbar ju tillsammans med ryttaren, ryttaren har förhoppningsvis nån form av mål med träningen som den vill uppnå och det känner ju hästen av också den känslan. Om vi får hästen dit vi vill och vi blir glada och exalterade över vad vi lyckades med så känner ju hästen det också. Hästen vet kanske inte vad vitsen var med övningen eller nånting men det blir ändå en känsla att sträva efter tillsammans med ryttaren. Just för att hästar kan vara omotiverade i sej själva så kräver det ju att vi verkligen betingar det här med att utvecklas och jobba ihop är givande och ger bra och positiva känslor som hästen sen vill eftersträva att fortsätta jobba för.

Ja och om man orsakat ett missförstånd så bör man väl korrigera? Dvs man bör korrigera sig och försöka meddela sig på ett annat sätt? eller? Och då menar jag inte i betydelsen "uppläxa" den som missförstod utan i revidera, förbättra, rätta till kommunikationen.

Ryttaren bör korrigera sina hjälper ja, om hästen inte förstår eller gör fel är det väldigt sällan hästen som inte förstår utan ryttaren som inte är tydlig nog med vad den vill. Många korrigerar hästen och inte sej själva eller tänker på varför hästen inte reagerade som man ville. Då är risken enormt stor att man korrigerar och säger till en häst som faktiskt gjort det man bad den om.

Sedan är ju hästar och ponnies vuxna intelligenta autonoma varelser som kan ha en egen vilja och åsikt. De framstår som mer intelligenta för varje studie.

Dvs vet inte varför någon varelse alltid skulle vilja eller göra så som man vill att den ska göra och enda orsaken till att två individers vilja inte är densamma är missförstånd? Det verkar märkligt som idé. Däremot anser ju vi, eller i alla fall jag, att människan har större konsekvenstänk och framtidsplanering och koll på vägar osv. Varför man då absolut ibland verkligen måste få sin vilja fram, som med barn.

Huruvida saker och ting är missförstånd eller inte är ju enormt individuellt och hur man känner sin häst, hästar har ju både humor och allting och kan skoja till det eller komma undan och utnyttja ägarens svaga punkter om det är så, det gäller att lära känna sin häst. Min häst var den krävande varianten som var väldigt känslig och rättvisa var viktigt men han krävde också att man ibland så ifrån när han bara drev med mig. Men det tog tid att lära känna honom och se vad som var vad, så är det med alla hästar.

 

[Badger]

Man bör eftersträva att vara nöjd som en grund, det är klart ingen är nöjd dynget runt för känslor finns hela tiden. Ingen känsla är eller ska vara konstant för då är det något fel. Även det roliga blir inte roligt om vi har det hela tiden, för att uppleva det ena måste vi också uppleva det andra.

Nöjd för mig är lite lika med att ha tråkigt, tråkigt är en känsla som är underskattat och många har inte ens lärt sig att ha tråkigt utan vill eftersträva känslor hela tiden och det gäller både människor och djur skulle jag säga. Då hamnar man aldrig i läget nöjd för vid känslan nöjd så händer inget speciellt annat än att vi bara är.

Fast hästen jobbar ju tillsammans med ryttaren, ryttaren har förhoppningsvis nån form av mål med träningen som den vill uppnå och det känner ju hästen av också den känslan. Om vi får hästen dit vi vill och vi blir glada och exalterade över vad vi lyckades med så känner ju hästen det också. Hästen vet kanske inte vad vitsen var med övningen eller nånting men det blir ändå en känsla att sträva efter tillsammans med ryttaren. Just för att hästar kan vara omotiverade i sej själva så kräver det ju att vi verkligen betingar det här med att utvecklas och jobba ihop är givande och ger bra och positiva känslor som hästen sen vill eftersträva att fortsätta jobba för.

Ryttaren bör korrigera sina hjälper ja, om hästen inte förstår eller gör fel är det väldigt sällan hästen som inte förstår utan ryttaren som inte är tydlig nog med vad den vill. Många korrigerar hästen och inte sej själva eller tänker på varför hästen inte reagerade som man ville. Då är risken enormt stor att man korrigerar och säger till en häst som faktiskt gjort det man bad den om.

Huruvida saker och ting är missförstånd eller inte är ju enormt individuellt och hur man känner sin häst, hästar har ju både humor och allting och kan skoja till det eller komma undan och utnyttja ägarens svaga punkter om det är så, det gäller att lära känna sin häst. Min häst var den krävande varianten som var väldigt känslig och rättvisa var viktigt men han krävde också att man ibland så ifrån när han bara drev med mig. Men det tog tid att lära känna honom och se vad som var vad, så är det med alla hästar.

Ok! fattar