Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

[the_connemara]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Nejdå, tänk bara på hur du vill ha det och fokusera på det så löser det sig

Som sagt, tycker du det är kul och kreativt att hänga i tyglarna i full galopp med ett gäng andra? Vad har de för inställning till galopp? Är det fullt ös medvetslös som gäller eller? Betslar de andra upp sina hästar?

Jag vill ha en glad, arbetsvillig, uttrycksfull häst och således ägnar jag min hela energi åt att hitta sätt som motiverar honom att arbeta, vilket innefattar mycket beröm och bus om han bjuder till det. Dock vill JAG har all hans fokus, hur kul är det med ett förhållande där ena parten delvis inte lyssnar liksom? Därför påminner jag så fort han tappar fokus från mig, det är det enda jag faktiskt kräver i mitt umgänge med honom, hans fokus på mig. Men eftersom även det belönas med beröm så är det ju kul tycker han

Och det här med böjning kan likväl betyda att han knallar helt lös bredvid ute i skogen och att jag med ett ord eller en rörelse en bit i från honom får honom att titta till mot mig utan att ens direkt vända huvudet eller böja kroppen. Det är själva fokuset och hanteringen av energin och framåtrörelsen som eftersträvas. Tror mitt stycke ovan lät lite som att jag sitter och drar in hästens huvud mot bringan och tvingar den galoppera på snedden helt indragen. Så är inte fallet någonstans, överböjning ger ingen broms på yttertyglen

 

[TinyWiny]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Tack för svar. Jag är helt villrådig nu - bara rida ut själv/fortsätta rida ut med de andra? Eller så får jag helt enkelt börja köra övertalningskampanj i stallet om att det är det tråkigaste som finns att galoppera när man rider ut...

Har du några fler tips på lydnadsövningar att göra när man är ute och rider med andra?

Idag tillverkade jag någon form av bettlöst träns, plockade helt enkelt bort bettet och satte tyglarna i nosgrimman. Det såg ju inte klokt ut förstås, men fungerade utan problem i den meningen att de problem som uppkom hade uppkommit även med vanliga bettet. Vi red dock på paddocken.

Uppenbarligen funkar inte ridsättet så bra, så det vore väl synd om fler red såhär. Haha! Men det är ju bra att man i alla fall funderar lite över man gör.

Jag tycker att du ska fortsätta rida ut med andra men de måste förstå att du har en unghäst och att galoppera inte innebär full ös medvetslös utan att det en dag kan betyda fatta galopp, galoppera fem galoppsprång, sakta av till skritt fatta igen osv och nästa gång kankse man kan galoppera fem språng, öka fem språng och minska igen, allt för att göra hästen lyhörd och att den fortfarande tycker att det är kul.
Om man alltid bara kör fullt ös så får man en häst som inte lyssnar utan fattar galopp varenda gång du kommer dit du/ni brukar galoppera och en dag kanske det inte alls är lämpligt med galopp då.
Jag vet inte hur det är där du bor men ett väldigt bra sätt är att galoppera uppför backar, då får man lite hjälp med avsaktningen eftersom det blir jobbigare för hästen och det är svårare för den att bara dra iväg.

Träna gärna galoppfattningar ute, särskilt som ni har (hade?) lite svårt med bjudningen så är det oftast lättare ute, likaså med flyttningar för skänkeln är lättare att få till när framåtbjudningen är "gratis" och det kan man träna både i skritt och trav.

Jag rider dressyr ute i skogen till 99% resterande tid tränar vi i ridhus, jag gör alltså allt som jag skulle gjort i ett ridhus lika gärna ute.
På unghästar blir det mycket lättare eftersom man då inte behöver lära dem att både gå fram och åt sidan tex. utan de behöver bara lära sig att de ska flytta för framåt går de ju ändå.

Det bettlösa träns du gjorde är ett jättebra alternativ!
Ett annat är att ta en vanligt remontnosgrimma och en bridongrem och förläng den med ex.vis en snokrem uppe på nacken, sätt igenom bridongremmen genom nosgrimmans ringar så att bridongremmen bildar ett X bakom ganascherna och fäst tyglarna i bridongremmen, vips så har du ett bettlöst träns liknande det som finns på hööks. Vill du ha pannband sätter du givetvis på det

Jag tror på ditt ridsätt, visst det kanske tar längre tid att komma dit än om du bara bettslar upp och spänner nosgrimman hårdare, lägger på pisken mer och är hårdare överlag, men hur kul är det?
När poletten väl trillar ner hos hästen så får man en häst som lyssnar så länge man själv rider.
Kanske är det där problemet ligger? Att du slutar rida med dina sinnen och dina känslor när fler är med och ni ska galoppera?
Jag vet att jag har gjort det och då får man gå tillbaka och börja om från början med sig själv, hästar är brutalt ärliga och missar ingenting.

Om jag ska rida när jag är upprörd eller irriterad går min tjeja på tårna och allt är farligt, är jag lugn så kan inte ens en timmerbil med släp och tjutande bromsar en meter ifrån henne rubba henne ur balans utan hon står där lugnt och väntar
Har jag mer ont än vanligt, inte kan röra fingrarna eller inte har någon kraft alls i benen eller är stelare än vanligt och sitter konstigt så går hon och lallar och tittar åt alla håll
Jag har lärt min häst att ridas efter vikthjälper eftersom mina handikapp hindrar mej från att rida "vanligt" trots att jag skulle göra vad som helst för att bli frisk så skulle jag aldrig vilja vara utan erfarenheten att det faktiskt går att rida utan någon styrka i kroppen alls och jag beundrar dej som har hittat ett så fint sätt ändå.

 

[lillbollen]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Haha, det rådet ska jag vidarebefordra till hästen. "Tänk på hur jag vill ha det så löser det sig".

Nej då, de andra rider inte farligt eller är galna rejsare på något sätt, de har full koll på vad de gör och är ansvarsfulla ryttare. När vi galopperar ute är tempot friskt, varken mer eller mindre. Men det har ju inte med hastigheten i sig att göra utan att jag inte lyckas vara den som bestämmer tempot för min häst, utan att han gör det själv. Det är ju jag som får skylla mig själv att jag inte för det första vet vad som är bäst för mig och min häst, och för det andra inte säger det till de andra. Är säker på att vi skulle kunna komma överens om något bra då. (Och de rider på två- eller tredelat tränsbett har jag för mig.)

Det att rida först är ett väldigt konkret råd som jag faktiskt tror kommer att funka. Sen i sinom tid måste vi ju lära oss också att rida bakom andra, men för att kunna hänga med på uteritterna, som ju trots allt större delen av tiden är väldigt trevliga, är det en väldigt bra idé som man väl kan tycka att jag borde ha kunnat klura ut själv.

Jag har inte tänkt så som du beskriver med den böjda hästen som inte blir stark, eller försökt tillämpa det. Kvällens pessimistiska humör säger mig dock att han väl lika gärna kan strunta i en innerskänkel på samma sätt som i bettet. (Eller ja, "strunta i" är lite konstigt uttryckt, det är ju inte som att felet ligger hos honom.)

Åh, ett distansförhållande! Jag och hästen bor båda i Lund sedan september. Är fodervärd.

Här är han:

 

[lillbollen]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag vill bara förtydliga att det inte alls är "fullt ös medvetslös" när vi är ute och rider, skulle man stå på backen och kolla så skulle man nog inte reagera över själva hastigheten. Det är mer min upplevelse av att inte ha kontrollen.

Sluta rida med sinnen och känslor - hm, på något sätt är det väl så. Sedan jag börjat rida igen efter mitt uppehåll har jag blivit medveten om att jag som ryttare har en hel kropp mellan mina händer och hälar, och det är den jag försöker komma underfund med hur jag ska använda nu... Men att det inte funkar lika "bra" i alla lägen har så klart att göra med att jag är väldigt instabil i min sits samt överlag inte en superskicklig ryttare.

Har du någon bild på din version av bettlöst träns? Jag försöker blunda och se hur det skulle kunna se ut men får bara massa remmar i ett enda virrvarr framför ögonen!

Usch, vad tråkigt att du inte är frisk. Men ändå väldigt starkt av dig att se något positivt i det!

 

[the_connemara]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Med "tänk hur du vill ha det" så menade jag mest din negativa inställnign till din egna hantering/ridning. Haka inte upp dig på vad man ska göra och vad du gör fel utan behåll ditt mål av samvaron med hästen så blir det mycket enklare att på känsla hitta dit Jag vill ha min häst som en nära, lekfull kompis och behandlar honom så. Pratar, skrattar och berömmer honom och har fått en riktigt pratglad, busig myshäst i den först väldigt tillbakadragna och reserverade ynglingen som kom.

Men jag har oxå satt tydliga gränser och blivit riktigt irriterad vissa gånger, men inte på bekostnad av mitt förhållande till honom, jag har aldrig varit arg på honom utan bara tydligt visat att vissa beteenden tycker jag inte alls om. Det är inte en mysig häst om den klampar inpå dig och bufflar, det är total envägskommunikation som jag inte alls tycker om men om han kommer och vill mysa och frågar inbjuder jag gärna. Samma med bus under ryttare osv. Det är faktiskt lite likt ett vanligt förhållande, det ska kännas bra i maggropen (hoppas inte pojkvännen läser detta )

Men då kan ju säkert de andra ryttarna anpassa sin ridning och tempo utan problem till dig och unghästen Det var mest det jag ville ha reda på med mina frågor. Vissa tycker ju all galopp ute är = släpp tyglarna och dra i pessoat när du vill stanna efter ett race. Det bruakr inte riktigt vara bästa sällskapet att utbilda sin unghäst i.

Nja, du är lite väl pessimistisk när du tänker så om innerskänkeln När du väl hänger i tyglarna i galopp efter de andra så nej, då skiter han nog i den lika mycket som i bettet. Grejen är att du relativt lätt kan hålla honom loss i sidorna (eller i värsta fall i en sida, den lättaste för stunden ) om du jämför med att bromsa o båda tyglarna. Faktiskt, hästen blir väldigt mycket svagare böjd och det är med tajming relativt lätt att behålla böjningen, speciellt om du jämför med att bromsa i båda tyglarna. Det värsta är hästar som gör luftsprång mot bettet, då blir det bra mycket värre (där har jag mitt skarpa NEJ! som funkar på min i de tossigaste stunderna ).

Fux med bläs! Vad är det för stam?

 

[lillbollen]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Nejnej, det är långt ifrån amatör-Jägers när vi är ute.

På tal om bufflig från marken - det där känner jag igen. Och allt hänger väl ihop på något sätt, får vi hoppas, för det är från marken jag kommer att behöva jobba de närmaste sex veckorna, ridförbud pga operation . Du är inte sugen på att vänsterprassla lite och flörta med en stilig fux på veckorna? Din häst behöver inte få veta.

Här är hans stam: http://www.aramennoc.se/hast.asp?hast_id=9908

Man blir lätt lite pessimistisk ibland när det känns som att den egna förmågan bara inte räcker till. Ska träna på fredag, blir intressant att se vad hon ger för råd. Det bästa hade ju varit om man hade kunnat slänga upp tränaren på en häst och rida ut i skogen ihop, men det är lite svårt att ordna tror jag...

 

[yennork]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Nu är det en enorm skillnad på att rida Hubertusjakt och att rida ut i en grupp, även om man galopperar över ett fält. Långa galopper på nya marker i grupp med obekanta hästar brukar pigga upp hästar till oigenkännlighet.

Ett bett är inte skarpare än man gör det till. Jag hävdar bestämt att det är bättre med ett skarpare bett som man tar "normalhårt" i än ett "snällt" ledat man sliter i. Om du känner dig tryggare med ett skarpare bett blir du mer avslappnad, och det känner hästen. Sitter man och spänner sig spänner hästen sig också, och det blir en ond cirkel.

Samtidigt som du betslar upp vid vissa tillfällen ska du naturligtvis fortsätta rida på vanligt bett så ofta som möjligt och jobba vidare. the_connemara har många vettiga tankar om hur.

 

[TinyWiny]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Kolla på hööks bettlösa träns så kan du nog klura ut det, jag har tyvärr ingen bild.

 

[TinyWiny]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag vill bara förtydliga att det inte alls är "fullt ös medvetslös" när vi är ute och rider, skulle man stå på backen och kolla så skulle man nog inte reagera över själva hastigheten. Det är mer min upplevelse av att inte ha kontrollen.

Sluta rida med sinnen och känslor - hm, på något sätt är det väl så. Sedan jag börjat rida igen efter mitt uppehåll har jag blivit medveten om att jag som ryttare har en hel kropp mellan mina händer och hälar, och det är den jag försöker komma underfund med hur jag ska använda nu... Men att det inte funkar lika "bra" i alla lägen har så klart att göra med att jag är väldigt instabil i min sits samt överlag inte en superskicklig ryttare.

Har du någon bild på din version av bettlöst träns? Jag försöker blunda och se hur det skulle kunna se ut men får bara massa remmar i ett enda virrvarr framför ögonen!

Usch, vad tråkigt att du inte är frisk. Men ändå väldigt starkt av dig att se något positivt i det!

Med fullt ös medvetslös, menar jag just att man själv känner att man inte har den kontrollen man skulle vilja ha.
När vi drar galopp uppför backarna genom skogen några km skulle säkert folk på backen (om det fanns några på backen skulle vi aldrig galoppera så där men du förstår) tycka att det ser livsfarligt ut men är något som både vi och hästarna njuter av för fullt, med total kontroll och med vetskap om exakt hur vägen går och dess underlag.

Jag vet att när jag rider med andra än min dotter och koncentrerar mej på vad de säger och gör, särskilt om jag inte känner dem och vet att jag kan lita på dem, ja, då slutar jag rida med känslan.
Då är jag så fokuserad på att försöka höra vad de säger (ja, jag hör nästan inget heller) att jag slutar rida och bara åker

Det är ju alltid så att saker och ting inte fungerar perfekt i alla lägen, det är ju därför man tappar kontrollen ibland och man får vara glad att inte fler olyckor händer, men att ha strävan efter att man ska ha kontroll och att man försöker hitta de små medlen istället för att ta till storsläggan är min väg att gå.

Det är ganska häftigt när man inser vad mycket själva kroppen faktiskt påverkar hästen, att man bara genom att ändra sig en millimeter eller spänna magmusklerna får hästen att reagera

Jag tycker att du ska testa olika bett, just för att hitta det bettet som du känner att du har kontroll med, sedan använder du det när du rider ut med andra. Det har framförallt en psykologisk effekt för vet du att du får stopp så blir du inte orolig att han ska dra utan du fortsätter att rida och slipper hamna i obehagliga situationer.

 

[the_connemara]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Haha, min häst vilar förtillfället så det kliar lite i fingrarna Men nu ska jag till skolan, skickar ett PM senare, glömmer jag så påminn mig.

 

[lillbollen]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag red lite på paddocken med mitt snitsiga bettlösa träns, det gick väldigt bra faktiskt. Vi tog ett litet skutt till och med (bortse från min underliga stil, har hoppat för lite sedan jag började rida igen för att ha en vettig sits att skryta med). Jag märkte ingen skillnad i kontrollerbarhet, tills... Kära ponnyn ca tio sekunder efter det att bilden är tagen får totalspel och brallar iväg i rodeo-style längs långsidan, en liten utflykt som slutar med att jag landar plums pladask i en stor vattenpöl. Suck. Då var det plötsligt skillnad i kontrollerbarheten igen.

Nu har jag två dagar till att rida innan jag måste jobba från marken i sex veckor pga ridförbud efter en operation. Tråkigt, men ett bra tillfälle att öva ledarskap tänker jag. Och leta bett.

Tack alla för tips!

 

[lillbollen]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Oj, blev det här ett svar till the_connemara? Det var nog lite mer allmänt riktat. Är inte helt hemma bland alla knappar här på buke än.

 

[mackan]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag kan säga såhär, att jag skulle aldrig få för mig att rida en jakt på en outbildad häst öht, jag tror det är där problemet ligger inte i hästen rent vardagsmässigt faktiskt. även den mest lydiga häst blir oerhört taggad i en jaktsituation, så jag hade som sagt valt bort jakt på en ung häst som du beskriver.

väldigt söt häst förresten!

 

[TinyWiny]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Tror du att det hade varit skillnad om du hade haft bett i munnen? Eller hade han brallat iväg ändå?

Om ni inte har hoppat så mycket är det lätt att det blir "för roligt" och att hästen hittar på sådana här saker efteråt.

Har du testat ett jaktkandar?

Jag tror att orsaken till att du tappade kontrollen kan vara just att du inte har hoppat så mycket och då är det lätt att man själv tappar lite balans då är det ju väldigt svårt att skicka signaler till hästen att han ska sakta av i sina brallningar när/om man redan innan de börjar har tappat lite balans.

Lycka till med din operation

 

[lillbollen]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Han hade brallat iväg ändå, helt klart, men jag hade möjligtvis kunnat hejda honom innan det övergick i de värsta rodeoskutten. Mycket troligt dock att jag hade hamnat i den där jäkla vattenpölen ändå. Bilden är tagen från en mobilkamerafilm, avramlingen sker ur bild men det är ganska kul för man hör det hela, det lät typ: "piiiip" (hästen) "prutt prutt" (hästen) "PLASK" (jag).

Jag har inte hunnit fara iväg och köpa något bett än. Så det enda jag har testat är det bettlösa på paddocken, och efter avtrillningen det tredelade som funkar utmärkt när det funkar, så att säga.

Tack för lycka till:et. Jag ska operera mitt underbett, så det är inget allvarligt i sig men ett väldigt omfattande ingrepp. Flytande föda och ridförbud i sex veckor sen. Inte kul.

Till mackan:
Han var med på en jakt förra året och det gick bra, och vi red inte i det riktiga fältet utan ett unghästfält i lugnt tempo. Nu har ju problemet uppkommit i vissa vardagssituationer också, så med efterklokheten påkopplad vore det kanske bäst att ha stannat hemma.

Jag ska vidarebefordra smickret till hästen. Så kommer han väl att bli ännu kaxigare...

 

[Mitrolle]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Hm, det där var onekligen kreativt men jag kan inte säga att jag helt och fullt kan se det framför mig... Hur menar du under hakan? (Ursäkta trögheten, är lite trött.)

En remontgrimma har ju två ringar på sidorna. Dessa trär jag ett rep igenom, utifrån på ena sidan, under hakan, och ut på nästa sida. Har remonten placerad som en engelsk nosgrimma, alltså ovanför bettet runt huvudet och inte nere runt mulen.
När man drar i repet (som man knutit ihop så det blir tyglar av det) så blir det som en hävstång runt nosen med remontgrimma+rep.
Väldigt mild form av hackamore och ett utmärkt komplement till bettet eftersom du får två tyglar när du rider och kan välja vilket du tar i.

 

[Seabaz]

Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Det låter som om du beskriver min connemara, fast han blir 12 år nästa år. Jag har löst det så att jag galopperar inte i grupp med min. Och OM jag ändå ska göra det så rider jag först.

Ska vi ut och galoppera så gör jag det ensam.

Jag har provat betslat upp också och visst, det fungerar (jaktkandar), men min häst gillar inte kedjan trycket under hakan och det svartnar för honom = riktigt farligt.
Kontentan blir att när jag betslar upp kan jag ändå inte ta tag i honom OM det skulle behövas vilket har hänt och då har olyckorna inte varit långt borta vill jag lova....

Därför galopperar jag inte i grupp helst, eller så vill jag gå först.