Tankar som förföljer mig

Igår var jag till stallet och skulle rida. Där träffade jag hästens ägare. Hon berättade att hon legat på sjukhus i några dagar. När jag fick höra vad som hänt så fick jag ångest. Och tankarna på vad som hänt lämnar mig inte ifred. De mal och skapar ångest hos mig. Jag vill inte ens åka till stallet igen idag. Igår åkte jag hem utan att rida för att jag fick ångest.

Hur fan ska jag hantera det här? Jag borde inte ha fått reda på något alls. Men nu är det för sent.

 

[Trissa]

Nej, vi har inte kommit vidare med den. Jag är dessutom rätt tveksam till om jag är mottaglig för terapi.

Du har ju inget att förlora på att prova, tvärtom.

 

[Magiana]

Jag vet inte om du ser och märker det men din fobi och ångest börjar helt ta över din vardag. När du började skriva var det specifika situationer du undvek inom vården nu sätter den fler och fler begränsningar för dig. Du måste få hjälp nu!

Du är inte den första som säger det. Jag har fått terapi tidigare men det har inte fungerat (kbt och hypnos).

Den här negativa spiralen började när jag blev utkastad från vården i juni 2018.

Det finns ingen hjälp att få nu. Det är lång väntetid. Och jag har inte så stort hopp om att det kommer att fungera nu heller.

Du har ju inget att förlora på att prova, tvärtom.

Det är lång väntetid som sagt.

 

[Javan]

Du är inte den första som säger det. Jag har fått terapi tidigare men det har inte fungerat (kbt och hypnos).

Den här negativa spiralen började när jag blev utkastad från vården i juni 2018.

Det finns ingen hjälp att få nu. Det är lång väntetid. Och jag har inte så stort hopp om att det kommer att fungera nu heller.


Det är lång väntetid som sagt.

Har du beskrivit din fobi på det sätt som du gör här? Dvs exakt hur illa det börjar bli?

 

[yamyam]

Du är inte den första som säger det. Jag har fått terapi tidigare men det har inte fungerat (kbt och hypnos).

Den här negativa spiralen började när jag blev utkastad från vården i juni 2018.

Det finns ingen hjälp att få nu. Det är lång väntetid. Och jag har inte så stort hopp om att det kommer att fungera nu heller.


Det är lång väntetid som sagt.

Har du provat psykologsamtal via appen Mindler? Det kostar 100 kr per gång, högkostnadsskydd gäller.

Om du bläddrar ner på sidan kan du filtrera fram psykologer specialiserade på fobier. Mindler har psykologer som behandlar genom ACT, KBT, DBT, stödjande samtal och motiverande samtal.
https://mindler.se/psykologer-pa-mindler/

Funderar själv på att prova Mindler, trots viss tveksamhet till hur jag kommer uppleva terapi via video.. känner dock att det är värt ett par försök, kanske är det till och med skönt. Minst sagt praktiskt att inte behöva ta sig någonstans i alla fall, och att det finns många olika psykologer så man kan byta ifall man inte klickar.

 

[Magiana]

Har du beskrivit din fobi på det sätt som du gör här? Dvs exakt hur illa det börjar bli?

Ja.

Har du provat psykologsamtal via appen Mindler? Det kostar 100 kr per gång, högkostnadsskydd gäller.

Om du bläddrar ner på sidan kan du filtrera fram psykologer specialiserade på fobier. Mindler har psykologer som behandlar genom ACT, KBT, DBT, stödjande samtal och motiverande samtal.
https://mindler.se/psykologer-pa-mindler/

Funderar själv på att prova Mindler, trots viss tveksamhet till hur jag kommer uppleva terapi via video.. känner dock att det är värt ett par försök, kanske är det till och med skönt. Minst sagt praktiskt att inte behöva ta sig någonstans i alla fall, och att det finns många olika psykologer så man kan byta ifall man inte klickar.

Ja, jag har provat det. 30 minuter samtal är alldeles för kort. Dessutom är jag rätt anti mot såna där tjänster då de tar resurser från den ordinarie vården.

Ingen av de terapiformer som mindler erbjuder är något som kan bota min fobi.

 

[EmmaBovary]

Ja.


Ja, jag har provat det. 30 minuter samtal är alldeles för kort. Dessutom är jag rätt anti mot såna där tjänster då de tar resurser från den ordinarie vården.

Ingen av de terapiformer som mindler erbjuder är något som kan bota min fobi.

Minns jag rätt om du skrev en del om när du gick i terapi för din fobi för ganska många år sedan? Här på buke alltså.

 

[Lovisaleonora]

Ingen av de terapiformer som mindler erbjuder är något som kan bota min fobi.

Vad hade du själv önskat för behandling för din fobi?

 

[Magiana]

Minns jag rätt om du skrev en del om när du gick i terapi för din fobi för ganska många år sedan? Här på buke alltså.

Det är möjligt. Jag minns inte vad jag skrev och inte skrev då. Men den terapin lyckades inte så väl.

Vad hade du själv önskat för behandling för din fobi?

Emdr ligger väl närmast till hands.

 

[monster1]

Det är möjligt. Jag minns inte vad jag skrev och inte skrev då. Men den terapin lyckades inte så väl.


Emdr ligger väl närmast till hands.

Kan du inte söka det då? http://www.emdr.se/Terapeuter

 

[Lovisaleonora]

Emdr ligger väl närmast till hands.

Är det genomförbart geografiskt?

 

[Magiana]

Kan du inte söka det då? http://www.emdr.se/Terapeuter

Det är inte så enkelt som att bara söka det. Jag kan inte betala privat.

Det finns en på allmänpsykatrin som är utbildad med det är jättelång kö till den personen. Annars måste jag ansöka om LOV https://www.regionorebrolan.se/sv/H...sykoterapeuter-som-har-avtal-med-landstinget/ men då är det jättelångt att åka. Jag drar mig för att åka ända till Örebro. På tisdag är det en föreläsning i Örebro som jag verkligen vill gå på men drar mig även för det och jag har inte lyckats hitta något sällskap. Så jag vet inte om jag åker dit även om det skulle vara kul. Och att åka dit för att göra något jobbigt tar ju emot ännu mer.

 

[bettysmatte]

Det är inte så enkelt som att bara söka det. Jag kan inte betala privat.

Det finns en på allmänpsykatrin som är utbildad med det är jättelång kö till den personen. Annars måste jag ansöka om LOV https://www.regionorebrolan.se/sv/H...sykoterapeuter-som-har-avtal-med-landstinget/ men då är det jättelångt att åka. Jag drar mig för att åka ända till Örebro. På tisdag är det en föreläsning i Örebro som jag verkligen vill gå på men drar mig även för det och jag har inte lyckats hitta något sällskap. Så jag vet inte om jag åker dit även om det skulle vara kul. Och att åka dit för att göra något jobbigt tar ju emot ännu mer.

Är det inte värt resan att få den hjälp du önskar då? Så fruktansvärt långt har du väl inte till Örebro ändå?

Annars får du kanske vidga dina vyer lite och fundera på om du kan testa någon annan typ av terapi genom t.ex. mindler. Då slipper du ju åka alls. Vem vet, det kanske funkar hur bra som helst?

 

[Magiana]

Är det inte värt resan att få den hjälp du önskar då? Så fruktansvärt långt har du väl inte till Örebro ändå?

Annars får du kanske vidga dina vyer lite och fundera på om du kan testa någon annan typ av terapi genom t.ex. mindler. Då slipper du ju åka alls. Vem vet, det kanske funkar hur bra som helst?

Jag har 6 mil till Örebro. Jag tycker det är jättelångt. Obehagligt långt faktiskt. Och hur ska terapi så långt borta synka med jobb? Jag går upp i halvtid snart och ska alltså jobba dubbelt så mycket mot nu. Och så måste jag ju orka ta tag i att söka jobb, vilket jag fortfarande inte börjat med.

De andra terapierna är inte till för att behandla fobier, utom kbt då, men det har jag redan misslyckats med. Och just nu skulle jag aldrig klara den tuffa terapin mot fobin. Jag är säker på att jag då skulle få ångest dygnet runt. Så skör är jag nämligen.

När jag hade hund med diabetes så gav jag henne två sprutor om dagen i 4 år! Trots att jag har mycket träning i att ge sprutor så är jag fortfarande rädd för det och det kan orsaka panikattacker numera. Fyra års daglig träning har alltså inte gett något resultat och därför tror jag heller inte på kbt.

 

[bettysmatte]

Jag har 6 mil till Örebro. Jag tycker det är jättelångt. Obehagligt långt faktiskt. Och hur ska terapi så långt borta synka med jobb? Jag går upp i halvtid snart och ska alltså jobba dubbelt så mycket mot nu. Och så måste jag ju orka ta tag i att söka jobb, vilket jag fortfarande inte börjat med.

De andra terapierna är inte till för att behandla fobier, utom kbt då, men det har jag redan misslyckats med. Och just nu skulle jag aldrig klara den tuffa terapin mot fobin. Jag är säker på att jag då skulle få ångest dygnet runt. Så skör är jag nämligen.

När jag hade hund med diabetes så gav jag henne två sprutor om dagen i 4 år! Trots att jag har mycket träning i att ge sprutor så är jag fortfarande rädd för det och det kan orsaka panikattacker numera. Fyra års daglig träning har alltså inte gett något resultat och därför tror jag heller inte på kbt.

Men hur ofta skulle du gå i terapi då? En gång/vecka? En gång varannan vecka? Det är väl inte dagligen?

Nä, jag tycker inte att 6 mil är speciellt långt. Jo, jag skulle helst inte vilja pendla 6 mil till ett jobb varje dag, men att åka en gång/vecka eller ett par gånger/månad skulle jag inte tycka var några större problem alls om det handlade om något viktigt. Och det gör väl detta?

Vad tänker du är ett alternativ då? Du kan ju bara välja mellan det som finns.

 

[åke]

Jag har 6 mil till Örebro. Jag tycker det är jättelångt. Obehagligt långt faktiskt. Och hur ska terapi så långt borta synka med jobb? Jag går upp i halvtid snart och ska alltså jobba dubbelt så mycket mot nu. Och så måste jag ju orka ta tag i att söka jobb, vilket jag fortfarande inte börjat med.

De andra terapierna är inte till för att behandla fobier, utom kbt då, men det har jag redan misslyckats med. Och just nu skulle jag aldrig klara den tuffa terapin mot fobin. Jag är säker på att jag då skulle få ångest dygnet runt. Så skör är jag nämligen.

När jag hade hund med diabetes så gav jag henne två sprutor om dagen i 4 år! Trots att jag har mycket träning i att ge sprutor så är jag fortfarande rädd för det och det kan orsaka panikattacker numera. Fyra års daglig träning har alltså inte gett något resultat och därför tror jag heller inte på kbt.

Men du tycker av att det är helt okej att åka till Stockholm. Det är ju längre än 6 mil. 6 mil med bil är inte långt. Om du inte vill köra så kolla om du kan få sjuktresa.

 

[Sel]

Texta ägaren och fråga om hon tänker komma ut till stallet idag? Ta det därifrån. Det är väl inte hästen och stallet i sig som ger ångest?

 

[Magiana]

Men hur ofta skulle du gå i terapi då? En gång/vecka? En gång varannan vecka? Det är väl inte dagligen?

Nä, jag tycker inte att 6 mil är speciellt långt. Jo, jag skulle helst inte vilja pendla 6 mil till ett jobb varje dag, men att åka en gång/vecka eller ett par gånger/månad skulle jag inte tycka var några större problem alls om det handlade om något viktigt. Och det gör väl detta?

Vad tänker du är ett alternativ då? Du kan ju bara välja mellan det som finns.

Bara för att du inte tycker det är ett problem betyder inte att jag tycker samma sak. Jag räknar med att få ångest av terapin och att då sitta 6 mil hemifrån vore hemskt. Jag räknar egentligen med att få ångest när som helst numera.

Alternativet är att vänta på en ledig tid hos terapeuten på allmänpsyk.

Men du tycker av att det är helt okej att åka till Stockholm. Det är ju längre än 6 mil. 6 mil med bil är inte långt. Om du inte vill köra så kolla om du kan få sjuktresa.

Jag åker inte ens till Stockholm i dagsläget.

Texta ägaren och fråga om hon tänker komma ut till stallet idag? Ta det därifrån. Det är väl inte hästen och stallet i sig som ger ångest?

Jag ska inte rida idag. Det har redan gått ett dygn sedan jag skulle rida, vilket jag gjorde också.

 

[Sel]

Jag ska inte rida idag. Det har redan gått ett dygn sedan jag skulle rida, vilket jag gjorde också.

Men till nästa riddag? Det kanske kan ge lite sinnesro om du vet att ägaren inte kommer att dyka upp, så kan du njuta av stalltiden istället.

 

[tuaphua]

Jag har 6 mil till Örebro. Jag tycker det är jättelångt. Obehagligt långt faktiskt. Och hur ska terapi så långt borta synka med jobb? Jag går upp i halvtid snart och ska alltså jobba dubbelt så mycket mot nu. Och så måste jag ju orka ta tag i att söka jobb, vilket jag fortfarande inte börjat med.

De andra terapierna är inte till för att behandla fobier, utom kbt då, men det har jag redan misslyckats med. Och just nu skulle jag aldrig klara den tuffa terapin mot fobin. Jag är säker på att jag då skulle få ångest dygnet runt. Så skör är jag nämligen.

När jag hade hund med diabetes så gav jag henne två sprutor om dagen i 4 år! Trots att jag har mycket träning i att ge sprutor så är jag fortfarande rädd för det och det kan orsaka panikattacker numera. Fyra års daglig träning har alltså inte gett något resultat och därför tror jag heller inte på kbt.

Går det att gå ner i arbetstid och vara sjukskriven mer under tiden du går i terapi mot fobin?
Och att kolla om du kan få sjukresa dit?

För som det är nu kan du ju inte ha det. Du blir ju mer och mer begränsad i ditt liv pga främst fobin. Din värld krymper ju mer och mer så att säga IOM att du måste undvika situationer som är ganska vanliga och ofta kan uppstå.

Jag fattar att du är otroligt skör och att orken är på minus. Och att det är skit att gå igenom allt själv.
Men får du bukt med fobin så blir ju livet så mkt enklare i form av vad du kan göra och då få positiv input som kanske ger lite glädje. Plus att umgås med folk blir enklare och du kan minska ensamhetskänslorna ngt.
Även om du inte blir helt bra så kanske det går att minska den rejält.

 

[Magiana]

Men till nästa riddag? Det kanske kan ge lite sinnesro om du vet att ägaren inte kommer att dyka upp, så kan du njuta av stalltiden istället.

Hon brukar inte vara i stallet samtidigt som jag.

Går det att gå ner i arbetstid och vara sjukskriven mer under tiden du går i terapi mot fobin?
Och att kolla om du kan få sjukresa dit?

För som det är nu kan du ju inte ha det. Du blir ju mer och mer begränsad i ditt liv pga främst fobin. Din värld krymper ju mer och mer så att säga IOM att du måste undvika situationer som är ganska vanliga och ofta kan uppstå.

Jag fattar att du är otroligt skör och att orken är på minus. Och att det är skit att gå igenom allt själv.
Men får du bukt med fobin så blir ju livet så mkt enklare i form av vad du kan göra och då få positiv input som kanske ger lite glädje. Plus att umgås med folk blir enklare och du kan minska ensamhetskänslorna ngt.
Även om du inte blir helt bra så kanske det går att minska den rejält.

Tveksamt. Det finns något som heter förebyggande sjukpenning, som väl skulle vara tillämpligt här, men det är vissa krav på det som jag inte vet om jag uppfyller.

Jag är egentligen inte intresserad av att träffa en massa människor i grupp. Helst träffar jag bara en eller max två i taget.