Sv: Tävlade hoppning utan träns
Hör och häpna, men jag tycker att det är lättare att ge renodlade hjälper på med en grimma än i hackamoore.
Nu har jag dock inte ridit mkt i hackamoore, jag gillar generellt inte redskap med hävstångseffekt. Mina hästar är för känsliga för det och jag har tyvärr inte koordinationen för att hantera ett sånt redskap så pass bra att jag skulle vara nöjd med min ridning på det. Jag upplever att det är lättare att rida i grimma, även om jag inte har ridit jätte mkt i det heller. Man får lite bättre känsla i sidepull tycker jag.
Ett enkelt bildsök på hackamoore visar att det ligger an mot kindtänderna, på varenda bild dessutom.
tuaphua: Du kanske har rätt i det. Jag vet ju jätte många som förvånas över att mina hästar är så extremt lydiga (i mina ögon är det rätt olydiga, eftersom jag ibland behöver säga till dem och inte bara "tänka" det jag vill...).
Jag undrar ärligt talat hur folk inte kan tycka att det är värt deras tid. Det är ju inte som att det tar långt tid, det handlar ju mer om att ändra grundhanteringen av hästen, någon extra tid går ju inte åt när man väl är där, snarare så går allting väldigt mkt snabbare eftersom hästen står still när man säger det osv.
Det är ju svårt att dra gränser för vad som skulle vara ok och inte på en tävlingsplats. Mina hästar har aldrig betett sig direkt annorlunda på tävling än vad de gör hemma.
Och till er som tror att jag bara har tävlat distans, jag har tävlat både hoppning och dressyr med, dock bara på lokal nivå. Och det har varit lösa hästar även där, och mina hästar har inte reagerat då heller.
Sen är ju jag allmänt allergisk mot attityden att något ska vara på ett visst sätt för att det alltid har varit så. Hela min hjärna fungerar ju "outside the box", vilket innebär att jag OFTA ställer obekväma frågor som gör att folk tvingas använda sina hjärnor på ett sätt som de inte riktigt är vana vid
Håller med dig Migo!
Jag har dock haft 2 halvblod inhackorderade här, aldrig mer säger jag!!

Jag kunde inte gå in i hagen utan långpisk med mig! Det slutade med att min märr tog på sig ansvaret för mig och befann sig alltid mellan mig och den hästen. Det är tur att araber är snälla och kloka hästar!

Den ägaren var oxå helt fascinerad över att mina hästar var så otroligt snälla.