Temperament...

[pajaztar]

Jag är för lat för att bli arg. Kan bli ledsen när jag har PMS men blir väldigt sällan arg. Är nog rätt gladlynt för det mesta! Om någon stör mig så undviker jag den personen i största möjliga mån. Omger mig hellre med roliga människor

 

[BernT]

Lite olika, om den jag bråkar med inte svarar tillbaka så blir jag argare och elakare och elakare ordval kommer. För att provocera fram en reaktion antar jag, om jag inte får någon respons innan.

 

[TryMe]

Jag är för det mesta rätt lugn, det som får igång mig är när folk är otrevliga och respektlösa helt utan anledning. Jag jobbar som receptionist vid sidan om studierna, och jag kan säga att det har verkligen gjort att jag har lärt mig att behärska mig Jag är ansiktet utåt här och jag vill helst behålla jobbet, så det är bara att bita ihop, smälla på ett stort leende och vara så trevlig man kan trots att folk ibland skriker en rakt i ansiktet, hotar en och eller bara ställer till med en massa besvär. När jag känner att jag blir riktigt arg och har svårt att behärska mig tänker jag alltid på vad min farfar brukade säga:
"Den som behåller lugnet har mest att vinna".

 

[pulkaskurk]

Just det här har jag funderat på. Man ska lära barnen att behärska sig och inte vara arga. Mina barn har temperament de också, men jag försöker lära dem att de får vara arga, bara inte elaka elelr ha sönder saker. Jag tycker att man måste få bli lite arg när man blir det, men inte bete sig illa. Däremot tycker jag att man ska kunna få fräsa lite när det händer, även om det kan bli lite jobbigt för andra. Bara det inte handlar om alltid och ofta och evighetshumör. Men det är ju ofint att fräsa och man måste lägga band på sig.

Ibland undrar jag hur man ska få ut ilska om man inte får visa den utan måste svälja den och bete sig snällt? Nu menar inte jag att man ska gapa och skrika och behandla andra illa, men jag tänker mer att man måste ta problemen när de kommer?

Men som sagt, då kan man ställa till det och det kan jag ju inte göra med den här mäniskan. Men Gud ska veta att jag har skitsvårt för att behärska mig när han sätter igång. Jag ORKAR ibland inte känner jag.

Jag gick hos psykolog när jag var yngre för att ha lättare att hantera min ilska.
Det första jag fick lära mig var att INTE behärska mig och låta bli att vara arg om jag blev det.
Utan istället bli lite arg varje gång istället för att behärska mig och sen kom det en smärre atombomb när det inte gick att hålla det inom sig längre.
Jag ser inte heller likhetstecken med att bli arg och behandla andra illa? Det är för mig två skilda saker.

 

[Fan of Bill]

Jag blir lätt skitarg. Och jag blir det snabbt. Den delen tyglar jag inte. Den behövs emellanåt.

men jag väljer hur jag uttrycker det. Jag råskäller inte. Men jag uttrycker mig noga och välvalt....

Samma här.
Det värsta jag vet är människor som ställer sig och gapar och skriker och beter sig som idioter. Blir förbannad men håller mig lugn och försöker oftast gå undan sådana, men det funkar (funkade) inte alltid och till slut bränner det till i magen och då kommer orden istället. Verbalt är jag ganska oslagbar.