Terapi - utbruten ur Varför vill folk ha en partner?

Ja, det var något annat som gjorde att jag inte nämnde dom också men har glömt:crazy: kanske detta "Om du vill ha hjälp med relationsproblem eller trauma, har en pågående samtalskontakt eller en pågående psykiatrisk kontakt har vi dessvärre inte möjlighet att hjälpa dig." ? Men vem vet :confused::) Relationsproblem är ju rätt luddigt.
Oj, jag checkade ju typ allt där.
 
Dölja är ju inte att bearbeta.
Det är du själv som behöver bli fri.
Inte andra som behöver en illusion av att allt är bra.
Jag var inte ens medveten om att jag försökte dölja något.

Jag har varit mycket hjälpt av att prata med andra autister. Gratis, online. Dvs på Discord-servrar :). Och så har jag läst en del bra böcker skrivna antingen av autister eller av psykologer som har en bra inställning till autister (det finns mycket skit därute också, man får sålla, men letar man efter de som pratar om autism som ett sätt att vara och inte en sjukdom så brukar det vara bra material).

Du är inte ensam om dina upplevelser, du är inte ensam om att vara som du är, och svårigheterna du upplever i din vardag och inre känsloliv är också delade med andra.

Jag förstår vad du menar med att 25 minuter är för lite. Vad ska man med det till? Vad är det för vits att prata med en normalis som i bästa fall snabbt kan visa empati för en, i värsta fall har en inställning till autister som är från 50-talet...

Men det finns folk att prata med. Det finns community. Vill du uppleva den, börja sök efter den :).
Jag är med i en grupp för autister på fb. Och jag känner mig inte hemma där.
 
Nåja, nu är det här utbildade psykologer, och du har faktiskt ingen aning om huruvida de är "normalisar" eller inte.

Och statusen på kunskapen om autism inom både psykologi och kognitionsvetenskap är inte på en "vetenskapligt godtagbar" nivå än. Det är mest stora frågetecken och gamla antaganden som inte håller.

Överhuvudtaget så har ju hela fältet psykologi varit baserat på pseudovetenskap och religiös filosofi, men det börjar räta upp sig. Med hjälp av riktigt färsk kognitionsvetenskap, och forskare som vågar kliva ut ur religiös och social bias. Man ska ha riktigt tur för att hitta en psykolog som ligger i framkant med sin bild av och kunskap om autister.
 
Ja, det var något annat som gjorde att jag inte nämnde dom också men har glömt:crazy: kanske detta "Om du vill ha hjälp med relationsproblem eller trauma, har en pågående samtalskontakt eller en pågående psykiatrisk kontakt har vi dessvärre inte möjlighet att hjälpa dig." ? Men vem vet :confused::) Relationsproblem är ju rätt luddigt.
Det brukar vara så att onlinepsykologer inte tar emot svårare saker såsom trauma och liknande.

@Wille KBT är inte bra för alla personer. Jag testade det med psykologen på synmottagningen och det slutade med att det blev som ännu en uppgift, som jag dessutom misslyckades med, så för mig blev det ett misslyckande av det helt och hållet.

PDT är det nog du ska ha. Och jag tror att du får be om remiss från VC, tror ändå att det fungerar så i din region.

Ett annat tips är habiliteringen, har inte de psykolog kopplad till den mottagningen? Du hade kunnat se om du kan gå till den i så fall.
 
Så leta efter andra, på andra medier. FB är ett rätt gräsligt ställe överlag, är min upplevelse. Det är därför jag tog bort min för 3 år sen.
Jag tycker inte alls att fb är gräsligt. Framför allt inte gruppen med autister.

Jag har svårt att föreställa mig att andra ställen skulle vara bättre och saknar intresse att söka mig till andra ställen.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Det brukar vara så att onlinepsykologer inte tar emot svårare saker såsom trauma och liknande.

@Wille KBT är inte bra för alla personer. Jag testade det med psykologen på synmottagningen och det slutade med att det blev som ännu en uppgift, som jag dessutom misslyckades med, så för mig blev det ett misslyckande av det helt och hållet.

PDT är det nog du ska ha. Och jag tror att du får be om remiss från VC, tror ändå att det fungerar så i din region.

Ett annat tips är habiliteringen, har inte de psykolog kopplad till den mottagningen? Du hade kunnat se om du kan gå till den i så fall.
PDT har jag aldrig hört talas om. Får kolla det. Själv är jag inne på om schematerapi skulle kunna hjälpa.

Edit: Aha, det var psykodynamisk terapi som menades med PDT.
 
PDT har jag aldrig hört talas om. Får kolla det. Själv är jag inne på om schematerapi skulle kunna hjälpa.

Edit: Aha, det var psykodynamisk terapi som menades med PDT.
Ja, sorry, van vid förkortningar, vi skriver alltid PDT i jobbet! :D

Det är vad jag fick remiss på från VC, gott om tid att rota i barndomen. Sedan finns ju traumaterapi, men jag vet inget annat namn än just traumaterapi.
 
Ja, sorry, van vid förkortningar, vi skriver alltid PDT i jobbet! :D

Det är vad jag fick remiss på från VC, gott om tid att rota i barndomen. Sedan finns ju traumaterapi, men jag vet inget annat namn än just traumaterapi.
Hos VC här blir man bedömd av en psykolog och denne tar beslut om remiss ska skickas till allmänpsykiatrin. Och min erfarenhet av allmänpsykiatrin är att där händer ingenting. Har bara fått en diagnos jag inte känner igen mig i.

Och nu när jag fått diagnosen kan alla problem skyllas på den så då är det ingen idé att göra något åt problemen.
 
Senast ändrad:
Jag har varit mycket hjälpt av att prata med andra autister. Gratis, online. Dvs på Discord-servrar :). Och så har jag läst en del bra böcker skrivna antingen av autister eller av psykologer som har en bra inställning till autister (det finns mycket skit därute också, man får sålla, men letar man efter de som pratar om autism som ett sätt att vara och inte en sjukdom så brukar det vara bra material).

Du är inte ensam om dina upplevelser, du är inte ensam om att vara som du är, och svårigheterna du upplever i din vardag och inre känsloliv är också delade med andra.

Jag förstår vad du menar med att 25 minuter är för lite. Vad ska man med det till? Vad är det för vits att prata med en normalis som i bästa fall snabbt kan visa empati för en, i värsta fall har en inställning till autister som är från 50-talet...

Men det finns folk att prata med. Det finns community. Vill du uppleva den, börja sök efter den :).
Har du något bra förslag på böcker?
 
Hos VC här blir man bedömd av en psykolog och denne tar beslut om remiss ska skickas till allmänpsykiatrin. Och min erfarenhet av allmänpsykiatrin är att där händer ingenting. Har bara fått en diagnos jag inte känner igen mig i.
Jag har upplevt att man måste ha svår problematik för att få bra hjälp av psyk.
Jag var bokstavligen döende när jag fick rätt hjälp. Hade fått hjälp innan dess med, men absolut inte lika bra.
 
Fokus har hela tiden varit på symptom, såsom panikångest.
Jo men det är ju symptomen som är ditt problem.
Det är inte ens säkert att det sitter ihop med din barndom även om du tror det själv.

För att kunna bli hjälpt av terapi så måste man lita på terapeuten.
Det kan liksom gå åt vilket håll som helst och det gäller att följa med på resan.
Man måste låta dem gräva med utgångspunkt i problemet som är ett hinder i vardagen.
 
Jo men det är ju symptomen som är ditt problem.
Det är inte ens säkert att det sitter ihop med din barndom även om du tror det själv.

För att kunna bli hjälpt av terapi så måste man lita på terapeuten.
Det kan liksom gå åt vilket håll som helst och det gäller att följa med på resan.
Man måste låta dem gräva med utgångspunkt i problemet som är ett hinder i vardagen.
Panikångest har jag haft sen jag var 13 år i olika perioder. Även om jag lyckats "bli av" med den flera gånger så kommer den alltid tillbaka när jag utsätts för press jag inte klarar av. Nu senast var det när jag blev utkastad från psykiatrin. Alltså övergiven igen. Det har varit återkommande i mitt liv. Och det har skapat problem.
 
Panikångest har jag haft sen jag var 13 år i olika perioder. Även om jag lyckats "bli av" med den flera gånger så kommer den alltid tillbaka när jag utsätts för press jag inte klarar av. Nu senast var det när jag blev utkastad från psykiatrin. Alltså övergiven igen. Det har varit återkommande i mitt liv. Och det har skapat problem.
Panikångest är inget farligt. Bara du har verktyg att hantera det med och en förståelse att det inte är farligt. Jag tror att vissa människor är mer benägna för panikångest än andra, men jag tänker att man helt enkelt då får lära sig hantera det. Har du fått lära dig det? Annars borde det vara prio 1. När du sedan faktiskt kan det och känner dig trygg med att du kan det så är du redo för gå igenom din ryggsäck, kanske är det så de tänkt när du gått i terapi tidigare?
Man kan ju inte ta allt på en gång utan att ha verktyg för att hantera det, det skulle inte riktigt fungera tänker jag.
 
Panikångest är inget farligt. Bara du har verktyg att hantera det med och en förståelse att det inte är farligt. Jag tror att vissa människor är mer benägna för panikångest än andra, men jag tänker att man helt enkelt då får lära sig hantera det. Har du fått lära dig det? Annars borde det vara prio 1. När du sedan faktiskt kan det och känner dig trygg med att du kan det så är du redo för gå igenom din ryggsäck, kanske är det så de tänkt när du gått i terapi tidigare?
Man kan ju inte ta allt på en gång utan att ha verktyg för att hantera det, det skulle inte riktigt fungera tänker jag.
Jag veeet att panikångest inte är farligt. Är liksom inte dum i huvudet. Och jag har sjukt mycket erfarenhet av att hantera det. Sist när jag fick återfall så tänkte jag att det är luuugnt för jag vet att det inte är farligt och jag KAN hantera det. Trots detta kom panikångesten tillbaka oftare och oftare, starkare och starkare, ända tills jag inte stod ut och fick besöka akutpsyk.

Alla mina återfall, som nu hunnit bli ett antal, har alltid haft koppling till att jag råkat ut för omständigheter som varit svåra.

Vården har aldrig kunnat hjälpa mig med min panikångest. Jag har gjort allt jobb ensam. Varje gång.

Vården försökte hjälpa mig med kbt för min panikångest (efter 5 års sjukskrivning utan hjälp), men det funkade inte. Jag lyckades bara ta mig i kragen under en period men sen när jag sattes under press igen så gick det inte längre. Jag fick återfall.

Någon plan efter kbtn fanns så vitt jag vet inte.

Min panikångest debuterade efter en mycket svår period i mitt liv. Jag var 13 år då. Och den svåra perioden fick bägaren att rinna över. Jag hade varit med om mer svårigheter än jag kunde klara av längre.

Men vården har aldrig gjort den kopplingen.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp