Tid över

[Mois]

2 barn, 1,5 år + 4 år.
Tränar crossfit/styrketräning ca 4-5 ggr i veckan. Kan lunchträna och jag och mannen turas om att gå på kvällarna när barnen somnat.
Gillar även inredning och trädgård, byggde hus för 2 år sen.
Försöker greja i trädgården samtidigt som barnen är ute.

Låter kul att få till så mycket träning! Hur lång tid tar en lunchträning, från att du lämnar jobbet till att du är tillbaka?
Det hade verkligen varit det ultimata för mig men ser inte riktigt hur det ska gå ihop tidsmässigt.

För att svara på den ursprungliga frågan så är det lite tid för egna hobbies. Försöker få till lite hemmaträning, sällan utan sällskap av barnen. Sitter i styrelsen för ett av barnens aktiviteter. Gillar att fixa i trädgården. I övrigt ägnas tiden åt familjen och barnens aktiviteter.
Hade önskat en hund som hobby

 

[BusBarro]

Låter kul att få till så mycket träning! Hur lång tid tar en lunchträning, från att du lämnar jobbet till att du är tillbaka?
Det hade verkligen varit det ultimata för mig men ser inte riktigt hur det ska gå ihop tidsmässigt.

För att svara på den ursprungliga frågan så är det lite tid för egna hobbies. Försöker få till lite hemmaträning, sällan utan sällskap av barnen. Sitter i styrelsen för ett av barnens aktiviteter. Gillar att fixa i trädgården. I övrigt ägnas tiden åt familjen och barnens aktiviteter.
Hade önskat en hund som hobby

Ca 1 timme tar det, sen äter jag lunch framför datorn.

 

[Voeux]

Det allra viktigaste för mig i form av hobby är rörelse. Gärna träning, men vilken form av rörelse som helst går bra. Gärna utomhus och gärna i lite ruggigt väder. Jag hoppas verkligen att jag kan få med mig barnen på det. Vi kan spela fotboll, bygga koja, klättra i träd, cykla, springa eller så kan jag bara träna utomhus medan barnen leker i en park. Vore även kul med någon form av Röris/Mini-Röris som Friskis kört med. Som nämnts tidigare i tråden blir det ju sällan hållbart med tidskrävande hobbys som inte barnen är med på så det vore superkul om de vill det, och även viktigt för dem själva att vara utomhus och röra på sig. Nu är de ju lite för små, men när de blir större!

 

[BernT]

Det allra viktigaste för mig i form av hobby är rörelse. Gärna träning, men vilken form av rörelse som helst går bra. Gärna utomhus och gärna i lite ruggigt väder. Jag hoppas verkligen att jag kan få med mig barnen på det. Vi kan spela fotboll, bygga koja, klättra i träd, cykla, springa eller så kan jag bara träna utomhus medan barnen leker i en park. Vore även kul med någon form av Röris/Mini-Röris som Friskis kört med. Som nämnts tidigare i tråden blir det ju sällan hållbart med tidskrävande hobbys som inte barnen är med på så det vore superkul om de vill det, och även viktigt för dem själva att vara utomhus och röra på sig. Nu är de ju lite för små, men när de blir större!

Då måste du ha stormtrivts med den här sommarens pissväder jag och dottern gick på Friskis förut (finns inte nu när vi flyttat) och det var roligt. Faktiskt riktigt jobbigt även för mig. Är salen tom på Friskis så kan man ju också köra ett eget pass ihop med barnet/barnen där inne. Rätt skönt för då kan man stänga dörren och plocka fram lite saker. Kanske gå ihop ett par mammor och köra tillsammans så.

 

[Voeux]

Då måste du ha stormtrivts med den här sommarens pissväder jag och dottern gick på Friskis förut (finns inte nu när vi flyttat) och det var roligt. Faktiskt riktigt jobbigt även för mig. Är salen tom på Friskis så kan man ju också köra ett eget pass ihop med barnet/barnen där inne. Rätt skönt för då kan man stänga dörren och plocka fram lite saker. Kanske gå ihop ett par mammor och köra tillsammans så.

Jag har faktiskt gillat sommarens väder Men tyvärr svårt att komma ut så mycket med liten bebis som inte gillar vagn, oavsett väder. Jag och dottern har dock hoppat i många vattenpölar, inspekterat dagvattenbrunnar osv

Har inget träningskort sen flytten men ska kolla upp Friskis. Står dock och väger mellan Friskis och simhallen som också har gym. Är ju härligt att simma plus att jag inte behöver betala för mig då om jag badar med barnen

 

[Snubbelfot]

Ni som har främst små barn, hittar ni tid för hobbies?

Nej.

Jag spelar inte musik längre, kör inte motorcykel, cyklar knappt, tävlingsskjuter inte, fotograferar inte, och ägnar min häst bara precis basal uppmärksamhet. Ändå förekommande hobbyinslag är punktinsatser och undantagsfall.

 

[Heulwen]

Har ni tid med några hobbies, och i så fall, hur hittar ni den? Mellan barn, hus och hund hinner jag med lite träning men efter det är tiden verkligen slut. Jag saknar att vara kreativ, och tänker fortfarande 8 år senare att jag någon dag ska skriva klart min bok men vi får väl se, en dag går jag väl i pension och hinner med den

Ni som har främst små barn, hittar ni tid för hobbies?

Tränar 20 min varje kväll och det är typ det. Lyckades skriva en barnbok och få den publicerad när jag bara hade ett barn men nu med två NPF-barn i småbarnsåldern är det knappt med tid. När äldsta dottern är större kanske vi kan skaffa en häst ihop. Saknar ridningen och pysslet.

 

[Badger]

Det allra viktigaste för mig i form av hobby är rörelse. Gärna träning, men vilken form av rörelse som helst går bra. Gärna utomhus och gärna i lite ruggigt väder. Jag hoppas verkligen att jag kan få med mig barnen på det. Vi kan spela fotboll, bygga koja, klättra i träd, cykla, springa eller så kan jag bara träna utomhus medan barnen leker i en park. Vore även kul med någon form av Röris/Mini-Röris som Friskis kört med. Som nämnts tidigare i tråden blir det ju sällan hållbart med tidskrävande hobbys som inte barnen är med på så det vore superkul om de vill det, och även viktigt för dem själva att vara utomhus och röra på sig. Nu är de ju lite för små, men när de blir större!

Det finns ju jumpa med barnpassning på Friskis, de tar bara barn som är ganska små, tror att jag brukade vara på den mellan kräl och kryp när jag var föräldraledig. Senare fanns en miniröris där man var på pass tillsammans och sedan barnpassning efteråt under ett medelpass, den var för barn som kunde tulta i alla fall upp till springa.

Ni kan ta ett barn var, du kan ta den lille på barnpassningen och mannen behålla den stora. Alternativt den stora kan följa med på röris och den lille vara kvar hemma med mannen.

(Springande punkten för det är nog att jag hade ett barn, vilket var lite lättare. Men som sagt barnpassningen var under dagen när jag var föräldraledig. Och den andra varianten gav ledig tid för man)

 

[Lingon]

Det finns ju jumpa med barnpassning på Friskis, de tar bara barn som är ganska små, tror att jag brukade vara på den mellan kräl och kryp när jag var föräldraledig. Senare fanns en miniröris där man var på pass tillsammans och sedan barnpassning efteråt under ett medelpass, den var för barn som kunde tulta i alla fall upp till springa.

Ni kan ta ett barn var, du kan ta den lille på barnpassningen och mannen behålla den stora. Alternativt den stora kan följa med på röris och den lille vara kvar hemma med mannen.

(Springande punkten för det är nog att jag hade ett barn, vilket var lite lättare. Men som sagt barnpassningen var under dagen när jag var föräldraledig. Och den andra varianten gav ledig tid för man)

Inte alla Friskis har barnpassning. Inte ens alla Friskis som har barnpass har barnpassning.

 

[Badger]

Inte alla Friskis har barnpassning. Inte ens alla Friskis som har barnpass har barnpassning.

Aha, trodde det var standard. Inte att de har barnpassning i allmänhet men att de har ett lunchpass med barnpassning ngn gång i veckan eller ett medeljumpapass med barnpassning i anslutning till miniröris.

 

[VLMF]

Aha, trodde det var standard. Inte att de har barnpassning i allmänhet men att de har ett lunchpass med barnpassning ngn gång i veckan eller ett medeljumpapass med barnpassning i anslutning till miniröris.

Hade varit guld, vilket upplägg du beskrev! Mitt Friskis som ändå är stort slutade med barnpassningsrummet under pandemin och numer är det bara öppet för barn som är 5 år och över. Och kan vara där själva.. Förvisso med stor glasruta ut mot den stora salen där föräldern (jag) kanske går på ett göttigt pass. Men vad hjälper det när vi har drygt 2 år kvar till att få stoppa sonen där..
Innan pandemin hade de rummet öppet för barn som var blöjfria, inkl passning. Stor motivator när vi pottränade sonen tidigt

 

[Badger]

Hade varit guld, vilket upplägg du beskrev! Mitt Friskis som ändå är stort slutade med barnpassningsrummet under pandemin och numer är det bara öppet för barn som är 5 år och över. Och kan vara där själva.. Förvisso med stor glasruta ut mot den stora salen där föräldern (jag) kanske går på ett göttigt pass. Men vad hjälper det när vi har drygt 2 år kvar till att få stoppa sonen där..
Innan pandemin hade de rummet öppet för barn som var blöjfria, inkl passning. Stor motivator när vi pottränade sonen tidigt

Ah, illa. Jag har ju faktiskt inte kollat efter pandemin eftersom barnet är för stort.

Men som sagt de hade först för blöjbarn som inte fick kunna springa eller tulta iväg eftersom det var goa pensionärer som passade (de bytten inte och de ropade ut i passets högtalare om en förälder skulle hämta). (det var ett eller två pass i veckan vid lunchtid) Sedan var det ungdomar som passade när de kunde tulta, efter barnpasset (ofta en lördag eller söndag em), och de fick bygga torn med mitzar o yogamattor. Efter det gick vi på föräldrabarnträning som var för 8-12 år ca, med ett rejält cirkelpass. Nu finns tonårsinspiratör och tonårsträning men det har vi inte testat. Dock hade jag förra året barnet påhakat på mitt kort för 400 kr per termin så vi kunde gå vanliga pass tillsammans (innan 11-12 behövde barnet inte betala) efter att ha gått 1h kurs tillsammans om hantering av gym.

 

[Voeux]

Kapar min egen tråd och undrar hur ni som har fått en bra träningsrutin under småbarnsåren har hittat orken? Jag har några kortare pass som jag kan köra hemma dagtid, och nu när även sonen har börjat sova lite på kvällarna så skulle jag kunna träna på kvällen. Jag hade även kunnat jogga med honom i vagnen. Men min kropp orkar inte. Med sömnbristen, bestyren som behöver göras och att jag ofta bär sonen i sele 15-17 på eftermiddagarna så är det med nöd och näppe som jag orkar som det är. Förra veckan var jag och några från mammagruppen på barnvagnspromenad 1,5 h, jag kom hem och gav sonen en flaska snabbt innan jag hämtade dottern på förskolan och lekte i parken med sonen i sele fram till middag. Jag kände mig helt yr i parken och på kvällen orkade jag knappt resa mig från soffan. Det blir ju lite moment 22 också, att jag inte orkar träna och därmed också förblir svag i kroppen.

Nu kanske det är lite väl mycket för kroppen att föda två barn på 15 månader, och sen ta hand om två pyttesmå delvis själv på dagarna eftersom vi enbart får halvtid på förskolan. Som bekant sover ju sonen dåligt också, och dottern sover visserligen men har man henne på natten blir det ofta till att gå upp strax efter 5. Men inget av detta är ju unikt för att ha småbarn så jag tänker att Buke har erfarenhet. Någon annan som upplevde/upplever att orken och inte tiden är det största hindret för träning?

 

[Imogen]

Förra veckan var jag och några från mammagruppen på barnvagnspromenad 1,5 h,

Här har du svaret på problemet

1,5 timme promenad för någon som är otränad konditionsmässigt, och dessutom kanske muskelsvag i vissa muskler pga graviditeter och lång tid utan träning är jättemycket! Även om du upplevde tempot som lugnt. Man ska heller inte underskatta den extra kraft det går åt att putta vagnen framför sig när ”träningstiden” är så lång.

Vill du börja jogga så börja med korta turer i lungt tempo. Utan barnvagn. Jogga max 10 minuter i början och inte vi snabbare än ”prattempo”. Växla jogg/gång om det blir för mycket i ett svep. om du efteråt känner att du skulle klarat mer så känns det bra!

Börja i små doser. Hellre att du tränar ofta istället. Och så kan du successivt växla upp i takt med att du känner att du orkar

 

[tomte]

Här har du svaret på problemet

1,5 timme promenad för någon som är otränad konditionsmässigt, och dessutom kanske muskelsvag i vissa muskler pga graviditeter och lång tid utan träning är jättemycket! Även om du upplevde tempot som lugnt. Man ska heller inte underskatta den extra kraft det går åt att putta vagnen framför sig när ”träningstiden” är så lång.

Vill du börja jogga så börja med korta turer i lungt tempo. Utan barnvagn. Jogga max 10 minuter i början och inte vi snabbare än ”prattempo”. Växla jogg/gång om det blir för mycket i ett svep. om du efteråt känner att du skulle klarat mer så känns det bra!

Börja i små doser. Hellre att du tränar ofta istället. Och så kan du successivt växla upp i takt med att du känner att du orkar

Jag säger samma. Låt det ta tid och bygg upp kroppen riktigt långsamt. Jag gjorde endast pilates inriktat mot core och säte i säkert 6 månader innan jag kände att jag ens vågade mig på längre promenader. Visst, nu hade jag ju en hiskelig foglossning under graviditeten och symfysen kommer nog aldrig bli helt bra, så det har ju påverkat mig, men å andra sidan har jag haft lyxen att alltid fått sova ordentligt (med någon natts undantag såklart) så får mig har det endast varit kroppen som sagt ifrån. Nu tar jag en promenad tidigt på morgonen innan sambo och busungen vaknar (sambon tar henne utifall hon skulle vakna) och sen kör jag två pass i veckan på kvällarna. Ett lite mer intervall-betonat men fortfarande med fokus mot pilates och ett rent pilatespass mot core och säte. Ibland kan jag köra ett tredje superlugnt yogapass, men det är helt beroende på vad kroppen orkar.

Summa summarum. Ta det lugnt. Det tar tiiid för kroppen att återhämta sig bara efter ett barn och du har fött två din kämpe!

 

[Voeux]

Här har du svaret på problemet

1,5 timme promenad för någon som är otränad konditionsmässigt, och dessutom kanske muskelsvag i vissa muskler pga graviditeter och lång tid utan träning är jättemycket! Även om du upplevde tempot som lugnt. Man ska heller inte underskatta den extra kraft det går åt att putta vagnen framför sig när ”träningstiden” är så lång.

Vill du börja jogga så börja med korta turer i lungt tempo. Utan barnvagn. Jogga max 10 minuter i början och inte vi snabbare än ”prattempo”. Växla jogg/gång om det blir för mycket i ett svep. om du efteråt känner att du skulle klarat mer så känns det bra!

Börja i små doser. Hellre att du tränar ofta istället. Och så kan du successivt växla upp i takt med att du känner att du orkar

Jag säger samma. Låt det ta tid och bygg upp kroppen riktigt långsamt. Jag gjorde endast pilates inriktat mot core och säte i säkert 6 månader innan jag kände att jag ens vågade mig på längre promenader. Visst, nu hade jag ju en hiskelig foglossning under graviditeten och symfysen kommer nog aldrig bli helt bra, så det har ju påverkat mig, men å andra sidan har jag haft lyxen att alltid fått sova ordentligt (med någon natts undantag såklart) så får mig har det endast varit kroppen som sagt ifrån. Nu tar jag en promenad tidigt på morgonen innan sambo och busungen vaknar (sambon tar henne utifall hon skulle vakna) och sen kör jag två pass i veckan på kvällarna. Ett lite mer intervall-betonat men fortfarande med fokus mot pilates och ett rent pilatespass mot core och säte. Ibland kan jag köra ett tredje superlugnt yogapass, men det är helt beroende på vad kroppen orkar.

Summa summarum. Ta det lugnt. Det tar tiiid för kroppen att återhämta sig bara efter ett barn och du har fött två din kämpe!

Jag upplever ändå att det är sånt folk gör? Går barnvagnspromenader och går på mammaträning. Nu skrivs det i vår mammagrupp om utomhusträning 2 dagar i veckan som alla verkar vilja haka på och det känns bara så himla långt bort för mig. Sonen är 5 månader nu så jag har ju ändå några barnvagnsmil i benen och hunnit använda kroppen en del i lek och lyft, men jag är ändå matt. Sen tror jag sömnbristen och tempot med de två små spelar in mycket, det är rena cirkusen mellan förskolan och läggning Men det är ju som sagt inte heller unikt.

Jag hade ett par veckor när jag körde korta tabata pass hemma, men det blev för jobbigt och svårt att få till trots att de bara var 20 min långa. Så då började jag göra 3 övningar om dagen i stället. Bara 3 olika, en av varje om jag var för trött och ett gäng om jag mot förmodan kände mig lite pigg. Sen kom magsjukan och nu greppar jag lite efter nåt igen. Jag saknar verkligen träningen.

 

[McFlurry]

Jag upplever ändå att det är sånt folk gör? Går barnvagnspromenader och går på mammaträning. Nu skrivs det i vår mammagrupp om utomhusträning 2 dagar i veckan som alla verkar vilja haka på och det känns bara så himla långt bort för mig. Sonen är 5 månader nu så jag har ju ändå några barnvagnsmil i benen och hunnit använda kroppen en del i lek och lyft, men jag är ändå matt. Sen tror jag sömnbristen och tempot med de två små spelar in mycket, det är rena cirkusen mellan förskolan och läggning Men det är ju som sagt inte heller unikt.

Jag hade ett par veckor när jag körde korta tabata pass hemma, men det blev för jobbigt och svårt att få till trots att de bara var 20 min långa. Så då började jag göra 3 övningar om dagen i stället. Bara 3 olika, en av varje om jag var för trött och ett gäng om jag mot förmodan kände mig lite pigg. Sen kom magsjukan och nu greppar jag lite efter nåt igen. Jag saknar verkligen träningen.

Jag går på "mammaträning" på min vårdcentral, hon som leder träningen är fysioterapeut med lite extra inriktning mot kvinnokroppen. Vi går igenom olika delar av kroppen och hon pratar om allt som skett i kroppen under graviditeten och efteråt. Det är alltså inga gympapass utan mer som olika yogaövningar, men inget flow utan vi jobbar sakta och med att hitta olika muskler osv. Vi som tränar har med oss våra bebisar och alla jobbar med olika förutsättningar och mot olika mål.

Det finns inget liknande i närheten av dig? För om det finns kan jag verkligen rekommendera det!

 

[Lingon]

Kapar min egen tråd och undrar hur ni som har fått en bra träningsrutin under småbarnsåren har hittat orken? Jag har några kortare pass som jag kan köra hemma dagtid, och nu när även sonen har börjat sova lite på kvällarna så skulle jag kunna träna på kvällen. Jag hade även kunnat jogga med honom i vagnen. Men min kropp orkar inte. Med sömnbristen, bestyren som behöver göras och att jag ofta bär sonen i sele 15-17 på eftermiddagarna så är det med nöd och näppe som jag orkar som det är. Förra veckan var jag och några från mammagruppen på barnvagnspromenad 1,5 h, jag kom hem och gav sonen en flaska snabbt innan jag hämtade dottern på förskolan och lekte i parken med sonen i sele fram till middag. Jag kände mig helt yr i parken och på kvällen orkade jag knappt resa mig från soffan. Det blir ju lite moment 22 också, att jag inte orkar träna och därmed också förblir svag i kroppen.

Nu kanske det är lite väl mycket för kroppen att föda två barn på 15 månader, och sen ta hand om två pyttesmå delvis själv på dagarna eftersom vi enbart får halvtid på förskolan. Som bekant sover ju sonen dåligt också, och dottern sover visserligen men har man henne på natten blir det ofta till att gå upp strax efter 5. Men inget av detta är ju unikt för att ha småbarn så jag tänker att Buke har erfarenhet. Någon annan som upplevde/upplever att orken och inte tiden är det största hindret för träning?

Men om du och din kropp inte orkar,varför träna? Då är det kanske inte träning du behöver just nu? Det är kanske vila du behöver just nu. Och det är ok!

 

[Voeux]

Men om du och din kropp inte orkar,varför träna? Då är det kanske inte träning du behöver just nu? Det är kanske vila du behöver just nu. Och det är ok!

Jag har fått höra det mycket, att man inte ”måste” träna. Men jag tränar ju inte för någon annans skull eller för att man bör, utan för att det gör mig glad och tillfreds. Innan graviditeterna var träningen min främsta hobby och det bästa sättet för mig att må bra. Så det klart att jag saknar det. Sen tränar jag inte just nu av just anledningen att jag inte orkar och behöver vila, och ja det är okej. Men det betyder ju inte att jag inte saknar det och undrar hur andra haft den den första tiden med små.

 

[Lingon]

Jag har fått höra det mycket, att man inte ”måste” träna. Men jag tränar ju inte för någon annans skull eller för att man bör, utan för att det gör mig glad och tillfreds. Innan graviditeterna var träningen min främsta hobby och det bästa sättet för mig att må bra. Så det klart att jag saknar det. Sen tränar jag inte just nu av just anledningen att jag inte orkar och behöver vila, och ja det är okej. Men det betyder ju inte att jag inte saknar det och undrar hur andra haft den den första tiden med små.

Spelar det egentligen nån roll vad andra har orkat? Du orkar inte just nu. Om några veckor kanske du orkar.

Finns nån lugn aktivitet du skulle vilja göra istället? T.ex. åka till badhuset själv (eller med en vän) och simma lite lugnt och sen koppla av i bubbelpoolen och/eller bastun. Då har du tränat lite men på ett skonsamt sätt plus fått välbehövlig avkoppling och kommit ut ur huset själv ett tag.