Tjänsteledigt eller sjukdom?

[Kilauea]

Är ju egentligen som att vara trött/utmattad. Om du är "bara" trött eller utmattad för du slarvar med sömnen osv är det inte sjukdom. Men om du pga separation, ångest, annat inte KAN sova på nätterna är det grund för kortare sjukskrivning för att få rätsida på det.

När jag var sjukskriven sist, så min mamma låg på sjukhus och höll på att dö, jag pluggade 100%, jobbade 50% och försökte hysteriskt rodda runt häst och hund osv utan djurvakt (det var mamma som hjälpte med det).
Det är ett understatement att jag var stressad, ledsen, trött etc. Och det hade hållit i sig i ett antal veckor.

Då blir hunden sjul och jag var minutrar från att förlora hunden, som blev akut livshotande sjuk. Han klarade sig i sista stund. Och jag kraschade fullkomligt. Jag bara grät, kunde inte sova men orkade ingenting. Allt kom på en gång typ. Jag gick till VC för att få nåt att sova på. Tyckte det var sjukt pinsamt och att jag hade ju ingen anledning att må sådär. Läkaren sjukskrev omedelbart och bestämt i 2 v för akut krisreaktion. Och var eg mest förvånad att jag inte kommit tidigare.

Men sjuk mamma, studier, jobb, sjuk hund - varken enskilt eller i kombo - och att vara ledsen, trött och stressad för det är inte nåt som är okej sjukskriva sig för.
Men REAKTIONEN när den manifesteras i konstant gråtande och sömnproblem - det är sjukskrivningsgrundande i allra högsta grad. Det är nämligen kroppen och psyket som säger ifrån att den inte klarar belastningen längre.

Och jag tycker inte man ska döma människor utefter för var deras brytpunkt går. Om någon gråter konstant och inte kan sova, får ångest etc vid en skilsmässa eller separation, så är de inte vara ledsna över att de tar slut. Utan de har någon form av mental och kroppslig krisreaktion som sätter ner arbetsförmågan.

Ska man börja bedöma grader och orsak blir det som att börja bedöma hur sjuk man får eller inte får vara/känna sig vid 38.7 grader tex. Det är inte så mycket varför som HUR. Och det är också därför man inte behöver tala om diagnos för AG. Men måste tala om hur den sätter ner arbetsförmågan.

Dock har jag fortfarande ingen aning on TS hade någon slags krisreaktion eller "bara" var lite ledsen. Men jag tycker inte om hur det uttrycks i tråden om "bara vara hemma för att...", "vara hemma så fort det..." Osv.

Det är tabu nog med psykisk ohälsa ändå, det är för höga krav på att "vara stark" osv. Och risken är att folk egensjukriver sig för magsjuka/migrän/förkylning istället. Vilket då gör att det stöd osv som faktiskt skulle kunna fås på arbetsplatsen när man mår psykiskt lite sämre går förlorat.

Och ingen här vet mer än vad TS skrivit i tråden, vilket är att partnern utan förvarninh ville lämna och meddelade det och att TS reagerade på det så starkt att hon inte klarade gå till jobbet. Ändå kommer formuleringar som mer eller mindre antyder att hon borde det, att "man" ska klara separationer utan sjukskrivning osv.

Det gör mig faktiskt ledsen.

Just därför är det väl inget fel med att trots att man är återställd ta reda på varför man reagerade så starkt som man gjorde. Handlar inte om att vara stark, det handlar om att man upptäckt sidor hos sig själv som man faktiskt kan jobba på så att livet blir lättare om det händer igen. Så att man slipper hamna i dom djupare depressionerna som kan vara flera år.

Om du själv har problem med depression så vet du att det ibland är väldigt svårt att styra. En depression är ju inte så bara. I så fall skulle det inte vara nåt problem för nån.
Det handlar inte bara om att ta tag i saker för att slippa få depressiva episoder.


@machafuko - sa du till din arbetsgivare varför du var hemma? I så fall kan jag förstå att denne tycker det räknas som tjänstledighet.
Som andra skriver, vissa saker är inte en sjukdom i sig, men det kan orsaka tillstånd som gör att man är arbetsoförmögen. Men i så fall brukar det krävas läkarintyg.

 

[kryddelydd]

Nu är det ju så att relationen i sig verkar ha förbättrat sig och ska få en sista chans, därav är mitt mående bättre. Jag ska alltså åter till jobbet och känner mig bättre.

Därför känns det inte rätt att gå till läkare för att få längre sjukskrivning, men kanske för den tiden jag varit borta?
Vet inte hur sådant fungerar.

Första veckans "sjukfrånvaro" löses utan läkares inblandning.
Att må dåligt i samband med en relationskris är inte sjukdom, det är en normal - men tråkig - livshändelse.
Sjukskriven kan man vara om man på grund av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga.
Sjukskrivning ska inte täcka frånvaro av andra skäl än sjukdom.

Så nej, jag tycker inte att det du beskriver, kvalar för sjukintyg. Även om de flesta läkare (även jag, jodå, för jag orkar inte tjafsa med folk i den situationen om det gäller enstaka dagar) faktiskt utfärdar intyg.
Vilket alltså egentligen inte är rätt, eftersom krisreaktion i samband med exempelvis separation hör till livets normala upp- och nergångar.

 

[kryddelydd]

Inte riktigt det jag frågade efter. Vet inte hur andra fungerar, men bestämmer ens partner som man älskar för att helt plötsligt lämna en, utan knapp förvarning. Ja, då anser jag inte att det är så märkligt att man mår dåligt. Men som sagt, inte vad jag frågade om.

Alldeles riktigt.
Det är naturligt och FRISKT att må dåligt i en sådan situation.
Det är alltså symtom men inte sjukdom.
Normal, frisk reaktion.

 

[kryddelydd]

Jag ser det som sagt inte att vara ledsen som en sjukdom, även om jag vet att det är sjukt jobbigt. Been there, done that, haft mörka tankar och gråtit floder.

Alla med ett uns empati förstår och sympatiserar, men inte alla anser att "ledsen" över att en relation tagit slut är en sjukdom och jag tror faktiskt att många arbetsgivare delar åsikt med ts arbetsgivare.

Väl uttryckt!

 

[kryddelydd]

Att ha hamnat i kris efter ett uppbrott är ingen sjukdom nej, MEN man kan ju vara arbetsoförmögen för det. Jag har själv varit med om ett plötsligt uppbrott som gav mig en stor chock/kris och hur tycker då vissa av er att jag skulle hanterat det. Gått till jobbet hulkandes med tårarna forsande ner för kinderna, inte sovit en blund skakandes av gråt och därefter tagit emot kunder pratat i samtal mellan hulkningarna?

Är man oförmögen att ta sig till jobbet och vara där i det skick man är så är man arbetsoförmögen och måste ju ha rätt att vara hemma tills dess att man kan samla sig nog för att vara på arbetet.

Ja.
Och kutym är väl att egen sjukskrivning som regel accepteras av arbetsgivaren vid en krisreaktion.
Men det är egentligen inte självklart, utifrån det som @Lovisaleonora länkat: avsikten är inte att sjukskrivning/sjuklön ska användas vid sociala problem eller livssituationer. Dit eventuell separation hör.
Så ska man vara petig, ska man antagligen ta ut annan form av ledighet.
Att vara frånvarande från jobbet går ju "alltid"; det handlar ju om huruvida man har rätt till ekonomisk ersättning eller inte.
Och det är inte självklart att man egentligen, enligt lagen, har rätt till ekonomisk ersättning om man krisar vid en normal livshändelse.
Och som sagt i första delen: det är väl kutym att egen sjukskrivning accepteras.

 

[_FiA_]

Ja.
Och kutym är väl att egen sjukskrivning som regel accepteras av arbetsgivaren vid en krisreaktion.
Men det är egentligen inte självklart, utifrån det som @Lovisaleonora länkat: avsikten är inte att sjukskrivning/sjuklön ska användas vid sociala problem eller livssituationer. Dit eventuell separation hör.
Så ska man vara petig, ska man antagligen ta ut annan form av ledighet.
Att vara frånvarande från jobbet går ju "alltid"; det handlar ju om huruvida man har rätt till ekonomisk ersättning eller inte.
Och det är inte självklart att man egentligen, enligt lagen, har rätt till ekonomisk ersättning om man krisar vid en normal livshändelse.
Och som sagt i första delen: det är väl kutym att egen sjukskrivning accepteras.

Men om man inte har några tjänstledighetsdagar kvar att ta ut då?

 

[Alexandra_W]

Men om man inte har några tjänstledighetsdagar kvar att ta ut då?

Hur menar du nu? Man har normalt inget antal dagar tjänstledighet?
Man kan vara tjänstledig 365 dagar per år liksom. Och AG kan alltid om denne vill det bevilja tjänstledigt utan lön

 

[_FiA_]

hm ja jag tänker nog fel, tänker på ledigt utan lön. Hade ett visst antal sådana dagar att ta ut på mitt förra arbete. men måste inte tjänstledigt ansökas om i förväg och inget som man använder sig av vid plötsligt tillfälligt borta ?

 

[Marita73]

Där jag jobbar måste man prata med sjuksköterska vid sjukskrivning. De är väldigt noga med varför och de gör uppföljande samtal om du är sjuk mer än två dagar.

 

[Alexandra_W]

hm ja jag tänker nog fel, tänker på ledigt utan lön. Hade ett visst antal sådana dagar att ta ut på mitt förra arbete. men måste inte tjänstledigt ansökas om i förväg och inget som man använder sig av vid plötsligt tillfälligt borta ?

Helt upp till AG. Men planerar man vara borta vill ju de flesta AG man ansöker. I TS fall så om det inte räknas som sjukdom kvarstår ju olovlig frånvaro och då är det ju sjysst av AG att erbjuda tjänstledigt utan lön istället. Men man kan inte kräva det.

 

[Lovisaleonora]

hm ja jag tänker nog fel, tänker på ledigt utan lön. Hade ett visst antal sådana dagar att ta ut på mitt förra arbete. men måste inte tjänstledigt ansökas om i förväg och inget som man använder sig av vid plötsligt tillfälligt borta ?

Du avser väl obetald semester och inte tjänstledighet?

 

[Lovisaleonora]

Var det ett och samma fack, en och samma arbetsgivare?

I det fallet var det samma kommun, och tyvärr samma lama fack.

 

[machafuko]

Där jag jobbar måste man prata med sjuksköterska vid sjukskrivning. De är väldigt noga med varför och de gör uppföljande samtal om du är sjuk mer än två dagar.

Oj! Det var något nytt. Udda. Oftast är man väl sjuk mer än två dagar kan man tycka. Får man fråga vad du jobbar med?

 

[Marita73]

Oj! Det var något nytt. Udda. Oftast är man väl sjuk mer än två dagar kan man tycka. Får man fråga vad du jobbar med?

Jag är statligt anställd som tågklarerare på Trafikverket.

Vi måste ringa till Previa och sjukanmäla/friskanmäla oss. Har ingen kontakt alls med cheferna angående det och jag antar att Previa inte talar om varför för dem.

Till och med när jag har haft inplanerade operationer så måste jag ringa på operationsdagen för att sjukskriva mig (har då självklart berättat för närmaste chef och bemanningen så snabbt jag kan så de kan lösa med personal). Detsamma om jag flyger av hästen och åker in till sjukan, ingen sjukskrivning = ingen sjuklön.

 

[Jeffery]

Jag jobbar statligt, och har upp till 10 dagar per år att ta ut för 'plötsligt personliga skäl'.
Det är nånting som på min arbetsplats var helt okänt för oss arbetstagare, men som min chef upplyste mig om när min pappa låg för döden häromåret.
Efter det har två arbetskamrater tagit ut enstaka dagar med denna motivering i samband med mycket gamla föräldrar.

 

[Bison]

Jag är statligt anställd som tågklarerare på Trafikverket.

Vi måste ringa till Previa och sjukanmäla/friskanmäla oss. Har ingen kontakt alls med cheferna angående det och jag antar att Previa inte talar om varför för dem.

Till och med när jag har haft inplanerade operationer så måste jag ringa på operationsdagen för att sjukskriva mig (har då självklart berättat för närmaste chef och bemanningen så snabbt jag kan så de kan lösa med personal). Detsamma om jag flyger av hästen och åker in till sjukan, ingen sjukskrivning = ingen sjuklön.

Vill hade så ett tag. Ringa Previa, prata med sjuksköterska vid sjukskrivning.
Nu ringer vi trafikkontoret, behöver inte uppge någon anledning bara ungefärlig tid vi kommer vara borta samt att vi ska friskanmäla oss senaste klockan 11 dagen innan vi planerar att börja jobba.

 

[Marita73]

Vill hade så ett tag. Ringa Previa, prata med sjuksköterska vid sjukskrivning.
Nu ringer vi trafikkontoret, behöver inte uppge någon anledning bara ungefärlig tid vi kommer vara borta samt att vi ska friskanmäla oss senaste klockan 11 dagen innan vi planerar att börja jobba.

När jag jobbade i Södertälje och hörde till Borlänge så pratade vi bara med chefen så löste sig allt. Här nere i Syd är allting väldigt uppstyrt och kontrollerat. Finns för- och nackdelar med båda sätten.

 

[Petruska]

Jag jobbar statligt, och har upp till 10 dagar per år att ta ut för 'plötsligt personliga skäl'.
Det är nånting som på min arbetsplats var helt okänt för oss arbetstagare, men som min chef upplyste mig om när min pappa låg för döden häromåret.
Efter det har två arbetskamrater tagit ut enstaka dagar med denna motivering i samband med mycket gamla föräldrar.

Vi har något liknande, men de exempel på skäl för sådan ledighet som nämns hos oss är i stort sett sådant som är relaterat till dödsfall i familjen (innefattande bouppteckning och lite sådant). Det står inget om separationer, inte heller tex sådant som att ens syster får barn eller att man får barnbarn.

 

[Jeffery]

Vi har något liknande, men de exempel på skäl för sådan ledighet som nämns hos oss är i stort sett sådant som är relaterat till dödsfall i familjen (innefattande bouppteckning och lite sådant). Det står inget om separationer, inte heller tex sådant som att ens syster får barn eller att man får barnbarn.

Nej, det är väldigt underförstått att det är inte tas ut hur som helst.

 

[Petruska]

Nej, det är väldigt underförstått att det är inte tas ut hur som helst.

Separationer kan ju vara väldigt olika saker, tänker jag. Vilket gör att jag inte hade tagit med separationer bland de där exemplen på när ledigheten kan tas ut.

Förvisso är det själva reaktionen som kan göra en person arbetsoförmögen, i princip om det är ens vandrande pinne som har dött. (Själv skulle jag nog kunna jobba tex dagen efter att min häst fått tas bort, men inte hade det blivit min mest kreativa arbetsdag, direkt. Möten hade varit att föredra framför ensam koncentration, tex.)

Men separationer - med ung personalstyrka kan de ju bli rätt många, separationerna. Och vem lider mer än nydumpade unga människor? (Min egen son hade tex en kärlekssorg vid 16 års ålder som inte liknade något jag har sett i den vägen vare sig före eller efter. Iofs jobbade han ju inte i den åldern.)