Bukefalos 28 år!

tonåringar

Sv: tonåringar

Nä, helt smärtfritt kanske det inte var för dem:D
Visst har vi haft våra duster, men inte det där konstant otrevliga sättet . Vilket jag tycker är skönt:)
 
Sv: tonåringar

Att leva med ett tonårsmonster är som att bo i en berg och dalbana. Det är upp och ner och upp och ner....

Jag önskar jag hade något konkret tips, men det anda jag kan dela ut är sympati.:crazy:


:rofl: :rofl: :rofl: rätt så fel forum för mig, men kul tråd att kolla i. LÅter som om att det är värsta problemet....:p
 
Sv: tonåringar

Men jag tycker inte att det är uppenbart vad som är "privilegier" och vad som ingår i "basuppsättningen".

Gosedjur i sängen kan handla om trygghet, då är det väl inte ett privilegium att få ha dem. Godnattsaga ser jag som en del i min strävan att barnet ska bli så allmänbildat som möjligt, så den hade jag inte velat plocka bort som "indraget privilegium". Simskola är möjligen samma sak - jag vill ju att ungen lär sig simma, som en del av sin allmänbildning.
Oavsett skälet till att gosedjuren fanns i sängen så togs de bort DEN DAGEN. Dagen efter fanns de där igen, med skillnanden att tvååringen visste ATT de skulle komma försvinna om hon inte stannade kvar i sängen.

Samma sak med sagan eller simmis, det är enstaka gånger som detta dras in. Inte en hel termin eller så, utan just DEN DAGEN. Jag är alldeles fullständigt och totalt övertygad om att en kvälls utebliven saga eller en gångs utebliven simmis inte alls påverkar deras allmänbildning. Utan det är bara något jag tar bort något som de verkligen vill göra JUST DEN DAGEN - vilket faktiskt är väldigt sällan, inte ens en gång i månaden, troligen inte ens en gång i kvartalet!
Vi har även stannat hemma från öppna förskolan pga att de härjat så mkt på morgonen att klockan blivit för mycket för att det ska vara lönt att åka iväg. "Straffet" kommer alltså direkt efter förseelsen.
Det går inte att på måndagen hota med att "om du inte...." så blir det inget lördagsgodis, då är det alldeles för långt mellan. Jämför med att säja till trettonåringen att "då får du ingen hjälp till körkortet" eller nåt...
 
Sv: tonåringar

:rofl: :rofl: :rofl:
Det trodde jag också tills min blev tonåring. Bara vänta....:crazy:

Att leva med ett tonårsmonster är som att bo i en berg och dalbana. Det är upp och ner och upp och ner....

Jag önskar jag hade något konkret tips, men det anda jag kan dela ut är sympati.:crazy:

Har du missat mina regelbundna skrik på hjälp?:crazy:

Redan då hon var 12 ville jag avskaffa tonåren.

Men hon är skötsam och go och rar och duktig. Vissa dagar. Sen är hon en lat, trotsig, gnällig barnrumpa. Vissa dagar.

Helt normal alltså.;)
Ärligt talat Snuffsan, jag gick och funderade lite på det där idag...
Det är ju ofta lättare att se utifrån hur någon annan gör än att se vad man själv gör för tokigheter. Ibland tycker man kanske själv att man ÄR sådär bra som man vill vara, ända tills man blir påmind av någon annan att det kanske finns en del att slipa bort även på en välpolerad diamant...

ÄR du beredd att vara dödskonsekvent och tydlig mot din dotter så har du faktiskt hennes "valuta" ståendes i stallet.
jag vet inte exakt hur du har det och hur hon beter sig, men tror du inte, i ärlighetens namn, att hon skulle uppföra sig annorlunda om du helt sonika lämnade bort hennes hästar till fodervärd för att hon beter sig som ett "tonårsmonster"?? OM hon skulle tvingas inse att det faktiskt är allvar, att man inte kan bete sig hur man vill med tonårstiden som ursäkt...
ÄR du beredd att göra det?

OM inte så är jag ledsen, men jag kan inte tycka synd om dig då... ;)
 
Sv: tonåringar

jag vet inte exakt hur du har det och hur hon beter sig, men tror du inte, i ärlighetens namn, att hon skulle uppföra sig annorlunda om du helt sonika lämnade bort hennes hästar till fodervärd för att hon beter sig som ett "tonårsmonster"?? OM hon skulle tvingas inse att det faktiskt är allvar, att man inte kan bete sig hur man vill med tonårstiden som ursäkt...

Så hon ska fodervärda ut dotterns hästar bara för att hon är en helt normal tonåring? Är inte det lite väl hårt?
 
Sv: tonåringar

Jag kör en variant som jag tycker fungerar bra på alla människor.

Om man inte är bussig mot mig så upphör jag att vara serviceminded.
Varför skall jag skjutsa någon som inte hjälper till.
Och varför skall jag betala fina saker som man önskar, sig om man inte ställer upp på mig sedan.
Gränserna sätter jag runt mig själv.
Inte runt andra.

Och jag blir såååå oändligt lat och snål om man inte är snäll mot mig.
Men ställer upp på det mesta och blir mycket generös om man klappar mig litet medhårs.
 
Sv: tonåringar

Du är nog inte lat nog.

Min metod fungerar bara för dem som är lata liksom jag.
Strejkmetoden.
Vill-inte-metoden.
 
Sv: tonåringar

Så hon ska fodervärda ut dotterns hästar bara för att hon är en helt normal tonåring? Är inte det lite väl hårt?
Som jag skrev, jag har inte koll på HUR verkligheten ser ut hos snuffsan, men om jag generaliserar så VARFÖR ska man acceptera dåligt beteende bara för att det är en tonåring i huset?
Kan man inte sköta sina åtaganden och bete sig som folk så ska man inte heller ha sina privilegier kvar oavsett om man är en 3-åring, tonåring eller obstinat äkta make. :p

Dvs, om Snuffsan har det jobbigt med sin dotter så får hon ta bort privilegier. Och om detta innebär att hästarna behöver plockas bort från stallet ett tag så JA, då ska de bort också. Man måste våga gå hela vägen om man ska lyckas...

(och JA, det är väldigt mycket lättare att vara tonärdförälder o teorin än i praktiken... :angel: )
 
Sv: tonåringar

Jag tycker du är fel fel ute nu. Tonåringar är inte besvärliga för att de vill vara det. Hormonerna springer gatlopp i kroppen på dem. Ena dagen är de stentuffa, nästa dag börjar de gråta för att man säger BU.

Man kan inte straffa bort hormoner och pubertet. Man kan bara vara konsekvent, sätta gränser och leva sig igenom det.

Att ta bort hennes hästar, som ibland är de enda hon känner gemenskap och kan prata med, är naturligtvis vansinnigt. På hästryggen är hon säker, duktig och glad. Det är hon inte i vardagen just nu. Hur tror du att vår relatipon skulle se ut om jag lämnade iväg hennes hästar? Skulle du ha förtroende för en sådan mamma?
 
Sv: tonåringar

Som jag skrev, jag VET INTE hur just er situation ser ut, därför generaliserar jag.

Upppförande ska man kunna kräva oavsett hormonrusningar i puberteten, man ska inte behöva stå ut med dåligt uppförande bara för att man kan skylla på det. Även i puberteten måste man lära sig att behärska sig även om hormonerna svallar.

Jag ska inte ge mig in i djupare diskussion om detta nu, men varför inte ha detta i bakhuvudet? Kom ihåg att du HAR en "valuta" att använda dig av, att köpslå med, om det blir besvärligt. DU kan ju t.ex börja med att begränsa träningar och tävlingar om uppförandet inte är det önskade... För ÄVEN om hon är i puberteten spå måste hon ju inse att du faktiskt menar allvar med att hon måste uppföra sig.
 
Sv: tonåringar

Det finns en stor risk med din variant.
Och det är att tonåringen vänder dig ryggen och drar.
Och att ni då får en otroligt dålig relation för resten av livet.

Det du beskriver fungerar bra på små barn, upp till 5 ungefär.
Det är så länge som kennelklubbens anvisningar fungerar och man kan dressera barn.

Efter den tiden handlar det om att "Komma överrens".
Och det är ett ömsesidigt förhållande.
Om man inte kommer överrens så kan man stå där med en väldresserad tonåring med anorexia/självskadebeteénde/djup depression/självmordstankar.
"Diagnos - Duktig" är ett farligt tillstånd.

Man kan inte bara dressera - man måste även få dem att må bra och fungera.
Det senare är det svåraste.
Om de mår dåligt så upphör de bara totalt att fungera.

Din metod påminner om gamla tiders metoder "skrämd till lydnad".
Jag tycker inte att den verkar bra.
 
Senast ändrad:
Sv: tonåringar

Det var ungefär så jag menade.

Mitt jobb är att få min tonåring att känna sig trygg när resten av världen knasar. Det gör man inte genom att ta bort hästarna.
 
Sv: tonåringar

Ansluter mig till din linje.

Jag gör nog lite som I_U, ibland som en medveten strategi, ibland för att jag helt enkelt inte orkar/har mer än så efter tjurighet från tonåringar.

Men att göra något så drastiskt som att ta hästen från en ryttare, bara för att denna ryttare är i en ålder då det är erkänt svårt att härbärgera sina känslor, det tycker jag är fullständigt känsokallt och dessutom pedagogiskt vansinnigt. Av vilket skäl är uppförande så djävla viktigt att allt annat ska underordnas under det??

Dessutom finns risken, som I_U påpekar, att tonåringen vänder en ryggen på allvar om man gör så. Jag har haft ett fosterbarn som utsattes för ungefär denna typ av uppfostran i ursprungshemmet, det var därför barnet kom till mig.

Tar man från dem hästen pga uppförande visar man att man tycker att uppförande är viktigare än motion, frisk luft, kontakt med djur, övning i omsorg och ansvar, bra kamratumgänge och medveten systematisk träning mot olika mål (och allt annat hästeriet ger). Så ser mina värderingar inte ut, och det vet både biologiska och andra barn som jag känner.
 
Sv: tonåringar

Men är det viktiga att hitta fungerande "straff"? Vi pratar om en tvååring. Jag kan inte minnas att jag någonsin behövt "straffa" en så liten unge.

Okej, stanna hemma från öppna förskolan kan jag begripa. Om den tex har öppet tre timmar och ungen skriker och bråkar i över en timme, då är det kanske ingen idé att åka sen, helt enkelt. Det säger jag inget om.

Men saga och gosedjur - jag fattar det inte. Jag ser de sakerna som barns rättigheter närmast, rättigheter som gäller hela tiden. Kan jag inte klara av att gentemot en tvååring som bråkat under kvällen, att själv samla ihop mig själv så pass att jag får till en trevlig läggning med saga och mys etc, då skulle jag nog anse att jag är så trött att det verkligen vore lämpligt att någon annan ryckte in just då. För att sätta gränser för mig själv, inte för barnet. Jag hade bett den andra föräldern/mina egna föräldrar eller en god kompis om hjälp i det läget, hoppas jag.
 
Sv: tonåringar

Föddes du som 30-åring?
Kommer du inte ihåg hur det var att vara i puberteten?
Visst, jag förstår att du tycker man ska ta bort vissa priviligier (typ datortid och sånt) men att ta bort något som är en trygghet är ju bara sjukt och elakt.
Skulle mina föräldrar förbjuda mig att rida skulle jag gå under.

När man är i puberteten kan man inte förutse hur man mår just den dagen.
Det är i princip omöjligt. Det enda man behöver då är en lugnande hand som förstår.
 
Sv: tonåringar

När man är i puberteten kan man inte förutse hur man mår just den dagen.
Det är i princip omöjligt. Det enda man behöver då är en lugnande hand som förstår.

Håller helt med:)
Och tillägger att man ska få vara sur, arg ledsen förbannad och glad och alla känslor därimellan när man behöver det!

Ens känslor är ens egna de har ingen rätt att "dressera" bort!

En sur människa blir inte gladare för att någon säger "vad du är sur":crazy:

Om man däremot får vara sur en stund så lyser snart solen igen:D
 
Sv: tonåringar

*kl*

Vad är "normalt dåligt uppförande" och vad är oacceptabelt då?
Dvs hur mycket ska man som förälder tåla från sin tonåring?


I vissa lägen kan kanske nolltolerans vara befogat, i andra inte.
Jag antog att ameo inte menade normala känslosvallningar, utan "tonårsuppror deluxe":D

*skadad av supernanny*
 
Sv: tonåringar

Mitt jobb är att få min tonåring att känna sig trygg när resten av världen knasar. Det gör man inte genom att ta bort hästarna.

Nej det gör man inte:eek:

Då får man en tonåring som aldrig mer kommer till en....någonsin:(

Och det jobbet är dödsviktigt!!!!!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Försäkring
  • Valp 2025
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

  • Föl 2020
  • Insektsspray
  • Stora shoppingtråden II

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp