tonåringar

[nordtravare]

Sv: tonåringar

Jag igen ,på buke har man tydligen dom lätta till möjligen medelsvåra
tonåringarna

 

[Hyacinth]

Sv: tonåringar

Det är för att man är en Grand Prix-förälder

 

[Snuffsan]

Sv: tonåringar

Jag antog att ameo inte menade normala känslosvallningar, utan "tonårsuppror deluxe"

Ameo svarade faktiskt på mina inlägg om min tonåring och det är inga tonårsuppror deluxe här. Jag har, som jag skrev, en helt normal tonåring som har normala känslosvall med toppar och dalar.

Det TS skrev om tonåringen med mobilen kan ju knappast heller räknas som tonårsuppror deluxe.

 

[Petruska]

Sv: tonåringar

Men den situation du beskriver i inledningen skulle utan vidare kunna uppstå med alla tonåringar jag känner, så det ingår i så fall i gruppen "lätt till medelsvår".

 

[Hyacinth]

Sv: tonåringar

Sorry, då missuppfattade jag.


För övrigt anser jag att tonårsuppror är nyttigt, oavsett hur påfrestande det än må vara för omgivningen. Det är naturligt att vilja frigöra sig från sina föräldrar, på ett eller annat vis.

Själv var jag konstant grinig mellan 13 och 16. Sedan blev det bättre.
Lite som konstant pms, med facit i hand.

 

[Snuffsan]

Sv: tonåringar

Oss emellan - det tycker jag också.





*Måtte ungen inte läsa det här .....*

 

[Hyacinth]

Sv: tonåringar

Äsch, det är ju ditt jobb att vara det hon gör uppror mot

 

[Petruska]

Sv: tonåringar

Jamen då äventyras ju hela det lilla livets personlighetsutveckling om hon plötlisgt inser att hennes mor egentligen (när hon inte är utmattad och frustrerad) tycker att tonårsuppror är bra. Hur ska en känslig tonåring hantera den informationen, tycker du?

 

[Inte_Ung]

Sv: tonåringar

Vad är "normalt dåligt uppförande" och vad är oacceptabelt då?

Oacceptabelt är när andra blir lidande.

Dvs hur mycket ska man som förälder tåla från sin tonåring?

Man måste orka med själv också.
Så gränsen är en egen.
Och det heter "Jag vill inte" och inte "Du får inte".

I vissa lägen kan kanske nolltolerans vara befogat,

Nej det är det inte.
Utan det måste utgå ifrån en själv.
Principer är dödliga. För alla inblandade.

Jag antog att ameo inte menade normala känslosvallningar, utan "tonårsuppror deluxe"

Sådana uppror är antingen signaler om att något är fel eller beror på att man inte lyckats få dit det som behövs tidigare.
Det går i inget av dessa fallen att banka in det då.

Man måste komma överens.
Det är det enda som fungerar.

 

[Hyacinth]

Sv: tonåringar

Det blir jobbigt värre, men det är en del av att vara tonåring.

 

[Inte_Ung]

Sv: tonåringar

Vi har pratat om det.
Och det verkar avväpnande.
Min tonåring känner sig mindre oförstådd då.

"Äsch tonåringar är litet stökiga." säger jag.
"Är jag normal? Vad skönt!" säger tonåringen.

 

[Petruska]

Sv: tonåringar

Vid närmare eftertanke - vi har pratat om det vi med. Fast kanske inte med samma engagerat förstående tonfall från min sida som i den här diskussionen.

En sak vi pratat om är tonåringars glömska. Jag ringde hem en gång och bad tonåringen ta ut en grej ur frysen. Vi la på. När jag kom hem var det inte uttaget för tonåringen hann glömma det på vägen mellan telefonen och frysen (medelstor bostad, inget slott i 8 etage). Jag förklarade att det är en typisk tonårsgrej att vara så tankspridd och tonåringen blev glad att det inte var Alzheimers.

 

[gulan]

Sv: tonåringar

knapplån
Jag tycker ochså att det handlar om vad man som förälder orkar och tillåter. Men då kan det ju även hända att det en vacker dag blir för övermäktigt och att då försöka rensa upp i ledet och sätta regler och kräva ett hövligt och respektfullt bemötande.......ja då kan det vara försent. Skit på dig......typ!
Lika med småglin. Lika bra att på en gång ta striden och sätta gränser i stället för att hela tiden hålla på och avleda en envis unge, jag tror att risken för att få en otroligt jobbig trotsålder är då att befara.
Jag tror alltså inte riktigt på det dära att trotsåldern kommer som ett brev på posten. Ungen har varit på ganska länge och "kännt" sina föräldrar på pulsen, och när det känner sig moget drar det igång alla växlar.
Lika med tonåringar. Jag tror inte att -en dag vakande ett monster som fanns i vårt hus i flera år. Ungen har kännt sig för i några år och sen sätter det igång då det känner sig moget.
Jag var aldrig rädd för mina föräldrar, men har aldrig haft tanken på att svara uppstudsigt eller vara oförskämd. Någon gång provad man väl lite och det blev omedelbart kännbart! Tex du går inte ut mer ikväll. Du kan sätta dig på cykeln och cykla till stallet idag. Hade några kompisar som hade supersnälla morsor som gjorde allt för sina ungar. Hemma hos dem var det framdukat fika och bullar då de ropade i dörren att de ville ha det eller var hungriga så var mackorna bredda. Det var ju skönt tyckte jag då. Sen minns jag att jag kunde skämmas över hur vissa domderade och ryade hemma hos de sina då de blev äldre. Speciellt en kunde vara fördjävlig hemma och säga både taskiga och hårda ord till sina föräldrar. Och där stod jag brevid och tyckte synd om föräldrarna....
gulan

 

[Lickety]

Sv: tonåringar

ÄR du beredd att vara dödskonsekvent och tydlig mot din dotter så har du faktiskt hennes "valuta" ståendes i stallet.
jag vet inte exakt hur du har det och hur hon beter sig, men tror du inte, i ärlighetens namn, att hon skulle uppföra sig annorlunda om du helt sonika lämnade bort hennes hästar till fodervärd för att hon beter sig som ett "tonårsmonster"?? OM hon skulle tvingas inse att det faktiskt är allvar, att man inte kan bete sig hur man vill med tonårstiden som ursäkt...
ÄR du beredd att göra det?

OM inte så är jag ledsen, men jag kan inte tycka synd om dig då...

Ja, men precis - jag hade också min valuta stående i stallet. Den lilla skillnaden var att här hotades det om att skjuta valutan. Och jag blev jätteväldresserad, en verkligt exemplarisk tonåring, något jag försöker jobba bort än idag.

Hot om att ta bort det som betyder mest är bara maktmissbruk.

 

[jaca]

Sv: tonåringar

Jag kör en variant som jag tycker fungerar bra på alla människor.

Om man inte är bussig mot mig så upphör jag att vara serviceminded.
Varför skall jag skjutsa någon som inte hjälper till.
Och varför skall jag betala fina saker som man önskar, sig om man inte ställer upp på mig sedan.
Gränserna sätter jag runt mig själv.
Inte runt andra.

Och jag blir såååå oändligt lat och snål om man inte är snäll mot mig.
Men ställer upp på det mesta och blir mycket generös om man klappar mig litet medhårs.

Precis så där resonerar/gör jag med mina barn och det har alltid fungerat. Det är ge och ta i en bra balans som gäller , även för barn. Klappad medhårs=massor med förmåner, tonårsfasoner=omedgörlig och snål morsa.

 

[jaca]

Sv: tonåringar

En sak vi pratat om är tonåringars glömska. Jag ringde hem en gång och bad tonåringen ta ut en grej ur frysen. Vi la på. När jag kom hem var det inte uttaget för tonåringen hann glömma det på vägen mellan telefonen och frysen (medelstor bostad, inget slott i 8 etage). Jag förklarade att det är en typisk tonårsgrej att vara så tankspridd och tonåringen blev glad att det inte var Alzheimers.

Attans , hur länge sa du att man är tonåring. Just den beskrivna situationen uppstår ofta här hemma och det är INTE tonåringen som beter sig så....

 

[jaca]

Sv: tonåringar

Det du beskriver, att "straffa" omedelbart och dra in fungerar utmärkt
OM barnet har kärleksfulla föräldrar som till vardags ger dem massor. Det måste alltså finnas förmåner att dra in först, fungerar ungefär som ett bankkonto; man måste ha gjort insättningar innan det finns något att ta ut.

Tyvärr finns det föräldrar som missat den biten och då fungerar det inte att sätta gränser för då riskerar man att ungen vänder en ryggen. Barn som har fått många insättningar gör inte det för att man sätter ner foten ibland. Sen gäller det väl att inte skjuta för skarpt heller, att dra in hästen som Ameo föreslog skulle jag aldrig göra, det är för grovt artilleri.

 

[Sony]

Sv: tonåringar

jag har ju ingen tonåring själv ännu, men detta funkar även på små barn. Dåvarande tvååringen fattade galoppen, att om man inte ligger kvar i sin säng på kvällen så plockar mamma bort alla gosedjuren. Då får man sova utan dem...
Numera är det godnattsagans vara eller inte vara som är på tapeten. Eller åka till simmis/öppna förskolan/något annat kul. Och visst plockar jag ibland bort leksaker för dem, om det behövs...

Funkar i alla åldrar, om man bara är tydlig och konsekvent.

*lite kl*

Vet inte om det funkar i alla åldrar, men vi gör likadant med våra småtroll. Städar man inte på kvällen så städar vi - och då åker leksakerna undan. Detta har skett några gånger på sista tiden och nu är det en stor kartong med leksaker i källaren. Men det vet inte barnen - de tror att leksakerna är slängda. På sätt och vis rätt - slängda i källarförrådet. Vårt problem är nu lite hur vi ska göra eftersom de snart inte har så mycket att leka med. Ska försöka smyga tillbaka någon leksak då och då. Men det är ju inte heller rätt....egentligen...även om de inte har den kollen på vilka leksaker som åkt bort och vilka som borde vara kvar..... *hmm*

Hör annars en hel del om tånårsproblem från en som blivit styvpappa till en trotsig 15-åring som aldrig haft några direkta regler och som vägrar följa husets regler. Är inte alls avis på honom.

Så vi försöker vara konsekventa och ge trygghet i vår uppfostran och hoppas det ger visst resultat till tonåren. Hör från andra den där sammanfattningen som ordagrant lyder; "Små barn=små problem........"

Den talande tystnaden på slutet är i bland lite skrämmande när man får viss input i från tonårsföräldrar. Å andra sidan - väl där så kan man inte säga att man inte var förvarnad. Vi hoppas tiden ger resultat.

 

[CillaW]

Sv: tonåringar

*påhak*

Inser att jag sannolikt lever i lugnet före stormen med två så gott som alltid trevliga, goa och resonabla unga människor på 11 1/2 och snart-14.

Dålig attityd (sura miner och obefogat gnäll) samt om man inte sköter sina uppgifter resulterar dock i kortvarigt indragna förmåner. Men kärleken drar jag aldrig in på!!

Dottern har haft (totalt!) två gigantiska utbrott, och det har tagit ett par timmar men båda gångerna kunde jag lösa det med envishet och kramar.
Ser det som en övning inför det som komma skall.

Förmodligen dånar de in i puberteten samtidigt.

 

[Petruska]

Sv: tonåringar

Inser att jag sannolikt lever i lugnet före stormen med två så gott som alltid trevliga, goa och resonabla unga människor på 11 1/2 och snart-14.

Du vet, Allan McCall Smith, eller vad han heter, som bland annat skriver Damernas detektivbyrå. I en helt annan bok som handlar om några grannar i Edinburgh, låter han en klok gammal dam säga att alla åldrar har sin charm, utom åren mellan 14 och 17,5. Du är på väg med rak kurs ur stiltjen före stormen in i stormens öga!

Jag har sagt det förut, men säger det igen: Jag ser det där som en normal kris unga ska igenom, att försöka "uppfostra" bort det ger bara värre resultat på sikt. För den unge själv. Jag ser som min uppgift att vara den klippa om tål den här utvecklingsfasen från barn till vuxen - ett krav man inte kan ställa på någon annan än de som älskar barnet på ett riktigt föräldrasätt.