Tråden om lönearbete utbruten ur normbrytande livstil

[nullo-modo]

”Högre” som i ”eftergymnasial”. Yrkeshögskola räknas väl som högre utbildning, eller? Trodde jag i alla fall.

Då blir det svårt att plugga vidare till hovslagare oxå då den oxå är eftergymnasial.

 

[nullo-modo]

Nä nu ska jag fira midsommar, trevlig midsommar på er

 

[monster1]

Räknas snickare som högre utbildning? Då har jag lärt mig något nytt idag.

Nej det behöver det ju inte vara, man kan gå bygg och anläggning för att bli snickare och tex elteknisk gymnasie för att bli elektriker. man behöver inte läsa på högskola.

 

[monster1]

Men en dålig dag på jobbet är väl inte samma sak som att lönearbete av princip är fel?

För mig är det nog mer 60-75% av mina arbetsdagar som är så där och olusten till arbetet som företeelse är kopplat till det. Det är stelheten i arbetslivet som gör det, skapar det där obehaget eftersom man själv är organisk och måendet fluktuerande. En rund kloss i ett fyrkantigt hål.

 

[Acto]

För mig är det nog mer 60-75% av mina arbetsdagar som är så där och olusten till arbetet som företeelse är kopplat till det. Det är stelheten i arbetslivet som gör det, skapar det där obehaget eftersom man själv är organisk och måendet fluktuerande. En rund kloss i ett fyrkantigt hål.

Vad vill du göra istället? Som jag uppfattar dig gillar du inte att arbeta eller möjligen inte just det arbeta du har idag. Om man bortser från vad som är praktiskt sett möjligt, hur skulle du då vilja leva och spendera dagarna om du slapp arbetet? Och skulle befolkningen i stort kunna leva på det viset?

 

[Mabuse]

Då blir det svårt att plugga vidare till hovslagare oxå då den oxå är eftergymnasial.

Varför blir det svårt? Jag hade ju det som exempel på en högre utbildning som jag inte tror kräver engelskakunskaper.

 

[Petruska]

Fast jag tycker faktiskt dina svar ger en bra förklaring till varför du inte trivs med ditt jobb. Åtminstone så tycker jag att jag förstår. Du förklarar genom att visa, snarare än rätt upp och ner, liksom. ”Såhär reagerar jag när någon ber mig förklara något, och det här är min attityd till kunskap. Förstår du nu varför jag inte trivs i den organisation och det fält där jag är?”

Men det finns ju andra jobb, där man inte behöver ingå i en organisation? Och kan göra annat än att ta fram och förmedla kunskap?

Den arbetskritik jag har sett vänder sig mot arbetslivets organisering (som ju kan ske på många olika sätt, kritiken brukar just gå ut på att det borde organiseras annorlunda). Inte lönearbete per se. Eller tänker man sig ett samhälle där det är förbjudet att ersätta andra på något sätt för ett arbete de uträttat då? Går det, alltså, kan det fungera?

Herregud. Du pratar helt med dig själv här. Blanda inte in mig i det, är du snäll.

 

[Brandgul]

Visst har olika människor olika talanger och olika "svagheter".
Och vissa saker värderas olika högt i olika sociala sammanhang och olika länder.
I Sverige värderas en elektrikers kunskap (stoooor respekt från min sida) högre än i många andra länder där människor som inte har akademisk utbildning ligger långt efter akademikerna.
i Sverige värderas en sjuksköterskas insatser, som är nog så komplicerade, lägre än elektrikerns.
Poliserna värderas i mina ögon alldeles för lågt i Sverige (vet inte hur det ser ut i andra länder).

Att olika varor och tjänster värderas olika tänker jag kan vara rimligt, även om det innebär att olika människor har olika förutsättningar att kunna få de högavlönade jobben.

Ja så är det. Men lite läskigt när jag plötsligt såg det så klart. Att vissa inte kan få ett högre "värde". Som en vara.

Sen tillkommer så klart personlighet och vilja Nu tar jag bara saken helt krasst utan sammanhang och ser bara från en punkt på ett sätt. Ja jag är medveten om det.

 

[Mabuse]

För mig är det nog mer 60-75% av mina arbetsdagar som är så där och olusten till arbetet som företeelse är kopplat till det. Det är stelheten i arbetslivet som gör det, skapar det där obehaget eftersom man själv är organisk och måendet fluktuerande. En rund kloss i ett fyrkantigt hål.

Men skulle du kunna leva med att hela livet var sådär organiskt? Alltså att bussen kom när bussföraren hade lust, att affären var öppen när personalen känner för det, att läraren bara är i skolan ibland, att man aldrig vet om det kommer finnas läkare på sjukhuset?

Fyrkantigheten skapas ju av att andra vill kunna förutse och lita på när man kommer göra sitt jobb. Det är en stor anledning till att arbete ofta är bundet i tid. Sen har olika arbeten olika stort inslag av det, men tjänster, som konsumeras och produceras samtidigt, blir ju i regel som ett resultat av det fyrkantiga tidsmässigt. Producerar man varor så kan det vara lite mer flexibelt, såvida inte produktionen kräver att mer än en person behövs för att göra jobbet, och de två (eller fler) behöver koordinera sitt arbete.

 

[Mabuse]

Herregud. Du pratar helt med dig själv här. Blanda inte in mig i det, är du snäll.

QED, eller vad säger man? Är det nån i den här tråden du vill prata med?

 

[Trani]

Tog bara upp dom stora problemen med hur det är uppbyggt.

"Detta är bara några av dom stora nackdelar som jag ser det."
Var med i första inlägget.

Jag syftar på att bildning och utbildning inte bara handlar om att få en plats på arbetsmarknaden. Din fars uttalande läser jag som bildningsföraktande.

 

[Petruska]

QED, eller vad säger man?

Jag har ju inte skrivit ens hälften av det du tillskriver mig. Till den grad att även andra ser det.

 

[Trani]

Ok. Det var en väldigt spetsad definition. Om du vet hur man rider, och jag ger dig pengar i utbyte mot att du ägnar en timme åt att instruera mig så att jag också lär mig för att jag tycker det verkar roligt att kunna, då är det inte lönearbete då? Vad är det i så fall?

Eller om arbetsköparen och arbetaren är samma person? Alltså om man lyfter lön från sitt eget företag, som man är ensam ägare och anställd i?

Eller om man är anställd av en ideell förening, som ju drivs utan vinstsyfte och det därför inte finns någon som kapitaliserar?

Nej inget av det är lönearbete på det (gängse) sätt jag utgår från att vi diskuterar det. Det vet väl du som är samhällsvetare?

 

[nullo-modo]

Jag syftar på att bildning och utbildning inte bara handlar om att få en plats på arbetsmarknaden. Din fars uttalande läser jag som bildningsföraktande.

Bildningsföraktande för han inte kunde/ kan för hur en av dom bästa lärlingar han haft inte kommer att klara utbildningen för att lärlingen hade stora problem med att få godkänt på engelskan (svenskan gick tillslut).
Läs in något annat tack.

 

[Mabuse]

Nej inget av det är lönearbete på det (gängse) sätt jag utgår från att vi diskuterar det. Det vet väl du som är samhällsvetare?

Hade jag vetat så hade jag inte frågat. Uppenbarligen är den definition du använder inte gängse överallt, ens inom samhällsvetenskapen. Det finns ju fler än en diskurs man kan vara del av.

 

[Trani]

Hade jag vetat så hade jag inte frågat. Uppenbarligen är den definition du använder inte gängse överallt, ens inom samhällsvetenskapen. Det finns ju fler än en diskurs man kan vara del av.

Att jag använder begreppet arbetsköpare är en tydlig hint om vad för diskurs jag förhåller mig till.

Utifrån diskussionsstarten uppfattar jag det som att vi diskuterar förvärvsarbete - lönearbete där arbetsköpare köper arbetskraft. Att problematisera huruvida någon som tar betalt för en ridlektion är lönearbetare känns jäkligt off.

 

[tornblomma]

Vet inte om jag uppfattat tråden rätt men menar ni att karriär, hög position i arbetslivet etc som norm värderas högt?
Jag tror absolut att det är väldigt viktigt i vissa kretsar men likväl är det i andra kretsar nästan lite ”fult” att lönearbete och framförallt att fokusera all in på karriären och att klättra på karriärstegen. Där ses det lite som att folk är ”lurade” karriärister och det anses nästan lite ”oskönt” och att ”folk borde slappna av” liksom

 

[Trani]

Bildningsföraktande för han inte kunde/ kan för hur en av dom bästa lärlingar han haft inte kommer att klara utbildningen för att lärlingen hade stora problem med att få godkänt på engelskan (svenskan gick tillslut).
Läs in något annat tack.

Även om ens yrkesliv går ut på att spika i brädor är det viktigt med bildning så att man kan hänga med och vara delaktig i samhället och politiken. Det handlar om rättvisa och att inte ha munkavle på arbetarklassen. Att få verktyg att uttrycka sig är en rättighet som lärlingen har, inte ett tvång som hindrar denne. (Sen skulle genomförandet såklart förbättras så det inte blir som i exemplet att det ligger lärlingen i fatet.)

 

[Petruska]

Vet inte om jag uppfattat tråden rätt men menar ni att karriär, hög position i arbetslivet etc som norm värderas högt?
Jag tror absolut att det är väldigt viktigt i vissa kretsar men likväl är det i andra kretsar nästan lite ”fult” att lönearbete och framförallt att fokusera all in på karriären och att klättra på karriärstegen. Där ses det lite som att folk är ”lurade” karriärister och det anses nästan lite ”oskönt” och att ”folk borde slappna av” liksom

Jag möter det uteslutande bland tydligt privilegierade personer.

 

[Mabuse]

Att jag använder begreppet arbetsköpare är en tydlig hint om vad för diskurs jag förhåller mig till.

Utifrån diskussionsstarten uppfattar jag det som att vi diskuterar förvärvsarbete - lönearbete där arbetsköpare köper arbetskraft. Att problematisera huruvida någon som tar betalt för en ridlektion är lönearbetare känns jäkligt off.

Jo, det förstod jag. Men det finns ju fler teoribildningar än Marx man kan fundera utifrån när det gäller arbetslivets organisering. Det var för mig inte självklart hur du definierade begreppet.

Så nä, från mitt perspektiv är det inte ”jäkligt off” att fundera på om det är lönearbete man ägnar sig åt när man t ex är anställd och får lön på en ideell förening eller som offentliganställd. Det är inte självklart att det inte är det. Väldigt stora delar av arbetsmarknaden blir ju inte lönearbete, med den definitionen.